SoluppgÃ¥ng. Jobb. SolnedgÃ¥ng. En skön facelift av stan frÃ¥n början till slut, nÃ¥gra muggar kaffe, vätskepÃ¥fyllning med vatten inför kvällens Fristilen-pass och musikpoppning i Spotify. Dessutom ryktas det om norrsken efter de senaste dagarnas solaktiviteter. Spännande. -13°C, helt sjärnklart och jag är sugen. Ikväll kanske det blir norrskensjakt med andra ord…
Nej, det är inte något Boeing från Colombia som exploderat över Östersund, det är det där vita som ramlar ner varje år som kallas för snö. Ni vet. Efter tio år i Östersund har jag hemma-hemma skrutit över hur fantastiskt snyggt det sköts, att det alltid är välplogat och dessutom snyggt plogat då snön körs bort och framkomligheten ökar. Som det inte är i Vänersborg eller Trollhättan där de (de åren de faktiskt får någon snö) samlar upp det i högar lite här och var, så man som trafikant själv får bestämma sig för hur man ska kryssa runt dem. Förra året vände dock den trenden, för att inte tala om i år. Jag har inte sett det så bedrövligt illa som det är just nu, med vassa ispikar i korsningarna, spåriga vägar, upp-plogade flera meter höga snöhögar och på sina håll obefintlig sikt.
Att dÃ¥ se och höra kommunens ordförande i miljö- och samhällsnämnden med orden…
Gatorna är så fina efter att de röjt bort all snö
…känns som ett hÃ¥n modell större mot oss som försöker ta oss fram i stan, antingen pÃ¥ cykel eller med bil. Eller va tusan, gÃ¥ngtrafikanter ocksÃ¥ för den delen. Ja, gatorna är jättefina när de röjt bort all snö. Om de nu gjorde det. Har hon Ã¥kt med bilen pÃ¥ RÃ¥dhusgatan, Stuguvägen eller Genvägen/Krondikesvägen som är nÃ¥gra av de större och mest trafikerade gatorna i stan? Har hon försökt att cykla och dela trÃ¥nga vägar med antingen bil- eller gÃ¥ngtrafikanter (beroende pÃ¥ var man väljer att utsätta sig själv och andra för livsfara)? Har hon försökt att gÃ¥ och riskera att fÃ¥ trängas med bilister och cyklister pÃ¥ samma smala ytor som alla omges av höga snövallar?
Det känns inte så.
Dessutom släcker klåparna ner gatlyset i stan.
Logiken vet inga gränser. Och Östersundarna själva då? Jodå, de gnäller. Och gnäller. Och gnäller. Men lär sig ingenting eftersom de val efter val fortsätter rösta fram samma gamla gråsossar som ska driva stan.
Att notera inför de kommande dagarna är att försäsongsträningen har dragit igÃ¥ng, att träningstiden pÃ¥ fredagskvällar är en tid sänd frÃ¥n djävulen, att klubben har ordnat ett gympass per vecka i tio veckor vilket är frikkin awesome, att jag har spottat nÃ¥gra nya fina platser för en tänkbar timelapse vilket ocksÃ¥ är fantastiskt och att snön ligger vit pÃ¥ taken – endast Dryden är vaken. Vilket innebär att jag förmodligen snoozar vidare och helt enkelt missar en morgonvy som denna (som jag faktiskt fÃ¥ngade vid ett happy moment förra veckan).
Vecka nummer två har startat. Då kör vi!
Att ge sig ut i Östersund denna vinter är hittills en spännande upplevelse. Dels för den obefintliga snöplogningen som gör bilkörandet till det där lilla extra (”Undrar om det kommer nÃ¥gon bakom den här tvÃ¥meterssnövallen, för jag mÃ¥ste sticka ut med hela bilen för att ens se nÃ¥got alls…”). Nästan en halvmeter snö ramlade under ett par dagar rätt ner i miljonsparande sossars ansikte. Men! Strunt i det en stund. För det är Ã¥terigen sÃ¥ vackert att man vill stanna tiden en stund. När solen knappt orkar över träden pÃ¥ andra sidan Vallsundsbron. När siluetten av Oviksfjällen är som svartast. När skyn där bakom ser ut att brinna upp. Jämtland i januari 2012. Vackert som fÃ¥ andra ställen.
Så. Östersund behöver inte tacka mig för att jag marknadsför vinterstaden, det gör jag så gärna. Men ploga gärna lite bättre framöver och plocka bort snön efter er också. Tack på förhand.
SÃ¥ har dÃ¥ 2012 officiellt kickat igÃ¥ng och vad vore första veckan utan en dag i backarna? Premiär för säsong och Ã¥r och Bydalen var platsen. Stället är helt okej men det är fÃ¥ backar som har den där sköna lutningen rakt genom frÃ¥n början till slut, framförallt utanför högzonen. Men sköna välpreparerade strÃ¥k och en bra start helt enkelt. -7°C när vi kom dit, -15°C när vi satte oss i bilen och stack hem med solglimtar pÃ¥ topparna som höjdpunkter. Lagom genomfrusen i fötterna som nu fÃ¥tt tina i en lÃ¥ng och varm dusch. Återigen är det ju sÃ¥ förbannat svÃ¥rt att kliva ur sängen pÃ¥ morgonen men sÃ¥ fort frukost är intagen och röven placerad i bilen sÃ¥ vet man vad som väntar. Och det är ju värt det. Alla dagar. Dessutom har vi redan börjat prata topptur. Den längtan…
Livskvalitet. En kaffe på det här så.
När vintern summerades i början pÃ¥ maj sÃ¥ skrev jag ”Den bästa vintern.”. När sommaren summerades i början av september skrev jag ”…en av de bättre. NÃ¥gonsin.” (fast sommaren pÃ¥gick hela september ocksÃ¥ för den delen). När Ã¥ret summeras gör jag det genom att konstatera att det blev ett sjukt bra Ã¥r med en grym vinter, en fantastisk sommar, dock med inslag av en väldigt dÃ¥lig sak som fick bÃ¥de bra och dÃ¥liga konsekvenser för en bra stund framöver. Bra för att insikten om livet faktiskt landade i knät, dÃ¥ligt för att en nära vän gick genomlida en händelse som jag inte önskar nÃ¥gon alls plus att jag själv fick dras med bilder av cykelkraschen. Den goda insikten tar jag med mig även framöver, man behöver en väckarklocka ibland hur klichéartat det än mÃ¥ lÃ¥ta. Ja, plus en annars väldigt bra höst som bjöd pÃ¥ massor av sköna naturupplevelser.
Hur som helst. 2011 blev året då jag testade massa nya saker som dykning och helikopterfärd, nya toppturer till fots och skidor, fler skiddagar än jag räknat med, ny Manchester-resa, bättre semester än jag räknat med (och då hade jag ändå höga förväntningar), ett antal roadtrips, en bra jul och upptäckten att direktflyg från Göteborg till Östersund är fantastiskt smidigt trots att stormen <insert random kvinnonamn> försökte blåsa omkull planet på startbanan.
SÃ¥. Slutblickat pÃ¥ 2011 och jag lÃ¥ter ett antal under Ã¥ret bloggade bilder avsluta dessa tolv mÃ¥nader pÃ¥ dryden.se. Till alla som förpestat mitt Ã¥r – jag bryr mig inte (och har jag brytt mig har jag nog redan bett er att dra nÃ¥gonstans). Till alla er som pÃ¥ nÃ¥got sätt hjälpt till att förgylla mitt Ã¥r – tack och ni vet förmodligen vilka ni är i sÃ¥ fall, det är knappt jag själv hÃ¥ller koll pÃ¥ allt och alla.
Next up – 2012, Ã¥ret dÃ¥ jag sätter pers pÃ¥ Göteborgsvarvet, spikar och genomför en bra resa och fortsätter temat med att testa nya saker! Nu kör vi!
Så lämnade jag då stormarnas näste, tillika framsidan och den gröna julen i Trollhättan. På bana 03 stod planet och gungade av Gudrun, Inghild, Dagmar eller vad nu stormen månne heta. Sen stack vi, såg vindarna bakom oss, skumpade runt i planet i trettio sekunder innan lugnet la sig i kabinen och vi steg upp mot en klarbå himmel där regndropparna på fönstret frös till is. Att flyga är bedårande vackert ibland. Även om det bara är ett molntäcke några tusen meter under stolen. Dessutom var RJ145:an en förvånansvärt tyst maskin. Medan Sverige passerade under mig tog jag en mugg kaffe och satte tre personliga rekord i FlightControl (vad annars?) på iPhonen i väntan på den riktiga vintern. Minusgrader. Snö.
Där jag nu sitter i soffan och taggar ner en sväng i väntan pÃ¥ Ã¥rets sista träningspass. Life’s good.
När det i slutet på juni är +8 grader varmt (kallt) tar vi på oss tjocka jackor, mössor och nästan vantar och står ute vid grillen med nubben i högsta hugg. När det i slutet på december är +8 grader (varmt) tar vi av oss mössor, tjocka jackor och ställer oss i t-shirt. Inverterat halvårsfirande. Den gångna julhelgen har haft väder som mest liknat midsommar på hemmaplan.
För egen del var det redan bestämt. 2012 blev det två midsomrar. Det är nästan så man blivit bortskämd efter de senaste vintrarna även söderut. Så även om det här var en mer klassisk grön jul så saknade jag verkligen snön, framför allt när jag lämnade den i onsdags. Ett vintrigt, snörikt, stjärnklart och kallt Östersund vid halvåtta på kvällen. Ett disigt, grått, plusgradig Göteborg tre timmar senare och ett lika grått 2stad under juldagarna. Nåväl. Man kan inte få allt sägs det. Nej, det är nog sant men man kan ju i alla fall sikta på det. Så, kompensationen blir vit nyår. Och med vit menar jag snö.
Hur som helst, väldigt bra juldagar så här långt så jag ångrar ingenting. Det var värt snöfriheten. Alla dagar.
Det vore väl dumt att säga att det var en helg i sann drydiansk anda. Istället för fjäll, vandringar, skidor, soffa, Premier League-fotboll och snöskottning sÃ¥ blev det Stockholm, snöblask, whisky fram till fyra, plusgrader, frukost pÃ¥ O’Learys Centralen, öl, middag, DJ Tiesto (inte sÃ¥ mycket Dryden över det vill jag lova men det var bra skit!), Globen, whisky fram till halvfem och totalt tolv timmars tÃ¥gresa med tvÃ¥ pinnar EDGE och Premier League-bevakning pÃ¥ paddan. För att sedan runda av det med att sparka lite pÃ¥ bollen efter att ha skottat av bilen tvÃ¥ deci snö. Fredag till söndag.
Det här är min helg. HÃ¥ll till godo. Den var legen… wait for it… DARY!
Det var dåligt med Lucia-firande igår. Jag var på jobbet tidigt som tusan men var ändå tillräckligt sen för att missa tåget. Så kan det gå. Inget mer firande resten av dagen och de enda spåren som syntes var granbarren som de släpat med sig in till mötesrummet jag landade i några timmar senare. Jag tog mig dock ut på ett eget tåg. Fototåg. Terapi som så många gånger förr. I jakten på decemberbilden som ska pryda kalendern för 2012, min egen jultradition. En uppskattad sådan.
Och naturligtvis, datumet som inte händer igen. 11-12-13, 14:15:16. Så kan det gå.
