Det är ett trevligt folk de där tyskarna (man fÃ¥r alltid ett ”guten tag” i vilken hiss som helst, av vem som helst), men ibland blir man mer än lovligt trött pÃ¥ dem och deras inställning till stora och smÃ¥ saker här i livet. LÃ¥t mig ge ett exempel. Under mina 27 Ã¥r snart levda Ã¥r sÃ¥ har jag bara upptäckt ett enda McDonalds där mitt VISA-kort inte har fungerat. Det var pÃ¥ restaurangen vid Luganons södra infart. Den listan fick kraftigt påökt under helgen som gick. TvÃ¥ dito-tillhÃ¥ll i Hamburg accepterade inte heller kortet, plus en rent generellt sett trÃ¥ng syn pÃ¥ det här med kortanvändning och ett trÃ¥kigt bemötande. Vad är det för fel pÃ¥ dem? Handla med sedlar och mynt? Hur 80-tal fÃ¥r det lov att bli egentligen?

Vi fick oss ocksÃ¥ en sightseeing deluxe när vi pÃ¥ söndagen skulle ta den i vanliga fall korta bilvägen frÃ¥n hotellet till mässhallen. Normalt sett 20 minuters promenad, och kanske 10 med bil, köer inkluderade. Dock, med halva innerstaden spärrad med anledning av 20000 löpare sÃ¥ tog det Ã¥tta polispattruller, 37 frustanden, ett innerligt lyssnande pÃ¥ GPS:en som ville svänga bÃ¥de höger och vänster och nästan tre timmar innan vi tillslut kunde höra Navmans manliga röst uttrycka de bevingade orden ”Anländ till destinationen”. Vi packade ihop vÃ¥ra saker, sa ”auf wiedersehn” till vÃ¥ra tyska mässgrannar och rullade ut frÃ¥n Hamburg.

NÃ¥väl, helgen i Hamburg var trevlig i övrigt med strÃ¥lande solsken och sÃ¥ nära sommarklimat man kan komma. Hemlängtan? Till ett kalldassigt Östersund där det knappt är grönt? Skulle inte tro det…