Efter en alldels underbar höstdag, med klarblÃ¥ himmel och sÃ¥dan där fanatisk höstkall luft att dra in i lungorna sÃ¥ landade jag tillslut pÃ¥ cykelsadeln för en runda pÃ¥ Frösön. Martin guidade mig runt, eftersom det blir tämligen snÃ¥rigt att hitta rätt pÃ¥ de hundratals stigar som tog oss över Skogstigen, Lövsta, Flyget, Sommarhagen, Valla, Mjälleberget och hem igen. För er som undrar hur det gick – följ den här länken.

Helt otroligt att komma ner till Sommarhagen förövrigt. Klarblank Storsjön, i en tidig höstskymning och med Oviksfjällen som reste sig i horisonten. Man förstår varför han valde att anlägga kåken där han gjorde, den där Berger. Man förstår också varför man själv valt att parkera sig här uppe. Man funderar över det i alla fall någon gång per år (!) och vid sådana här tillfällen behöver man inte motivera sig nämnvärt extra. Det är fantamig oslagbart.

Som om det dÃ¥ inte vore nog sÃ¥ bjöd kvällen pÃ¥ en sagolikt brinnande skymningshimmel strax efter Ã¥tta. Som om jag inte redan var nog övertygad…