-6°C. Snöyra. Vitt på rutorna. Drivor på marken. Medvind. Ospårat, oplogat, inte särskilt cykelvänligt. Så jag satte mig på cykeln och trampade till jobbet och det var längesedan jag njöt så en måndagmorgon. Mitten av december ska det vara snö, då ska det vara yrigt och då ska det vara minusgrader. Jag kom dessutom på mig själv att tänka…
Kan det inte vara så här året om?
Några sekunder senare när jag fått lite perspektiv på saker och ting och tänkt åtta månader framåt, då solen gassar som mest och man svalkar sig med ett dopp i havet, då vill man nog inte ha sex minusgrader och snö till smalbenen.
När klockan närmade sig hemgång hade det snöat på ytterligare åtta timmar. Och helt plötsligt kändes det som att vi snackade äkta vara. Måtte detta hålla i sig hela vägen fram till mars. Som vanligt. Som alla andra år.