Klockan ringer 06:20, man går upp småhuttrandes och snoozar om iPhonen som återigen börjar skrika vid 06:40. Det är bara att ta steget. Få på sig ett par brallor och en t-shirt. Första steget taget. Sätt på en kastrull med gröt och vändningen till sängen är oundviklig. Värmande mat i kroppen och en följande mugg kaffe och känslorna börjar så sakterligen vända. Ett steg till. Utrustningen och lunchlådan står färdigpackad vid dörren.  Tio minuter till avgång.

Knappt tvÃ¥ timmar senare stÃ¥r man högst upp i backen och blickar ut över fjällvärlden, oavsett en vinande vind i 20m/s eller strÃ¥lande solsken och nÃ¥gon enstaka minusgrad, och funderar kort för sig själv…

Hur kunde jag ens tänka tanken att känna olust i morse?

Och därmed är olustkänslorna borta. De har inte ens existerat.