När man talar om trollen. Häromdagen gick jag och Madde pÃ¥ stan och av en händelse, jag vet inte riktigt hur vi kom in pÃ¥ det eller om jag bara avbröt henne abrupt, omnämnde jag en fastighet pÃ¥ gÃ¥gatan som…
Citys vackraste hus! Tänk om hela gågatan kunde präglas av samma anda.
IgÃ¥r kväll och i natt brann förvisso inte hela tjottablängen ner men väl taket med enorma fuktskador som följd. Och eftersom fukt inte gÃ¥r pÃ¥ nÃ¥gon garanti eftersom man aldrig kan garantera funktionalitet efter en fuktreparation (internt ”skämt” om man jobbat i butik) sÃ¥ gÃ¥r ju kÃ¥ken onekligen en oviss framtid till mötes. Tragiskt nog, för efter renoveringen och dÃ¥ utÃ¥t sett fasadens uppsving för nÃ¥gra Ã¥r sedan sÃ¥ har det varit en pärla.
SÃ¥, nu tycker jag vi ägnar en sekund Ã¥t en gemensam aktion och kysser vÃ¥r lyckoamulett, krucifix, iPhone eller vad vi nu hÃ¥ller kärt och hoppas pÃ¥ det bästa – att kÃ¥ken gÃ¥r att rädda och Östersund fÃ¥r bevara lite av sin charm frÃ¥n förra sekelskiftet.
