Jag tänkte sprida lite vårkänslor här genom att pynta om stället i lite ljusgrönt och vårlikt. Jag menar, det är ju april i morgon och då kommer väl våren? Eller håll era hästar nu, en snabb blick ut och jag ser ett kraftigt snöfall. I sidled. Täckbrallor och trekkingdojjorna till jobbet med andra ord.

Ni tycker säkert att jag är lite schizo nu för är det nÃ¥got jag tjatat om det senaste sÃ¥ är det ju hur fantastiskt det är och har varit med vinter, minusgrader och kyla och hur det nästan rör sig i baguetten sÃ¥ fort skidÃ¥kning kommer pÃ¥ tal. Det stÃ¥r jag för, hela vägen ut i bÃ¥de tÃ¥spetsar och fingernaglar. Men när det närmar sig april gör det absolut ingenting om snöskräpet försvinner – här i stan. I fjällen fÃ¥r det gärna ligga Ã¥ret runt pÃ¥ sina hÃ¥ll och kanter men just nu önskar jag faktiskt inget hellre än att vi blir av med slaskeländet. Det tillför liksom ingen nytta. Man blir skitig vid blotta tanken pÃ¥ en promenad, det är blött, det är halt, det är fesljummet, mulet, grÃ¥tt och trist.

I väntan på bättre tider stänger jag in mig i Bandit Rock och Rivstart när jag knallar till jobbet på mornarna. Som sig bör. Varje år. Det är något i luften som gör det.