Jag fick lite kräkkänslor häromdagen när jag satt och bloggade. Inte över själva bloggandet utan hur inlägget tillslut tog sig an en ton jag personligen har jävligt svÃ¥rt för. Nämligen the very style of redogörelseblogg. Jag blev helt enkelt tvungen att drastiskt avsluta med ”…bla bla bla tjottablängen” innan det skulle ta sig än värre ton. Jag avskyr faktiskt just den typen av bloggar som först inte uppdateras pÃ¥ en vecka eller tvÃ¥, för att sedan brisera likt en bomb och peppra oss stackars läsare med styckesvis händelseförlopp. Eller bara generellt händelseförlopp. Dag för dag. Timme för timme. Toabesök för toabesök.

Jag gör verkligen mitt yttersta för att undvika den typen av skrivande men kan inte lova fullt ut att redogörelser har inträffat eller i framtiden kan komma att just inträffa. Dock. I min teori skiter ni förmodligen fullständigt i om jag ”lagade köttfärssÃ¥s vid ett-tiden, det var jättegott”. Självklart blir maten jättegod om jag ställer mig och fixar den. Ni skiter nog ocksÃ¥ i att ”jag tvättade tre vita tröjor, de blev jätterena” lika mycket som ni skiter i hur mycket jag skiter…i att dammsuga golvet minst en gÃ¥ng i veckan. Jag tänker inte ens göra en marknadsundersökning, jag tror inte det behövs. Det är bara en känsla jag har.

SÃ¥ förlÃ¥t. Uppriktigt. BÃ¥de för gamla inlägg och framtida inlägg som eventuellt kan komma att ha redogörelser. Tryckfel kan slinka in, men det är inte därför jag skriver. Jag vet inte ens varför jag skriver, men förhoppningsvis kommer jag väl pÃ¥ det inom en framtid som antingen är väldigt nära eller ocksÃ¥ sÃ¥ lÃ¥ngt bort att jag pÃ¥ dödsbädden fortfarande har en gnagande tanke; ”blogg – but why?!”

Nu är klockan tvÃ¥ pÃ¥ natten och jag ska sova, för jag är jättetrött. I morgon ska jag vakna klockan Ã¥tta. DÃ¥ ska jag äta havregrynsgrött. DÃ¥ är jag jättehungrig. Det är jättegott. Sen ska jag…