När jag var liten hände det allt som oftast att jag kutade ut på gräsmattan för att räkna vagnarna på tågen, där de susade förbi ett par hundra meter bort. Men att själv åka tåg genom Brålanda har jag aldrig gjort, fram tills igår. Ett sådant där fånigt litet historiskt ögonblick man ”väntat på ” i 20-25 år. Och det förevigades givetvis.

Hur många vagnar det var på tåget jag satt i? Inte den blekaste. Jag räknade aldrig.

1 KOMMENTAR

SKICKA KOMMENTAR