Tanken slog mig just, hur noga väldigt många är med vad det står för datummärkning på våra matprodukter. Givetvis ska man vara försiktig med vissa typer av varor men ibland räcker faktiskt några av våra sinnen rätt långt. Hur ser det ut? Hur luktar det? Hur är konsistensen? Och hur smakar det, om man nu vågar?

I gÃ¥rdagens storstädning innan midsommarfesten bestämde jag mig för att mjölken som stÃ¥tt i kylen ett bra tag skulle passeras till slasken. Den paketerades enligt datumet den 4 maj och gick enligt det andra datumet ut den 12 maj. Som gjord för att lÃ¥ngsamt rinna ut med ett grönt grästäcke pÃ¥ toppen. Men den här mjölken var inte som all annan mjölk. Jag vet nämligen att jag lÃ¥ngt efter utgÃ¥ngsdatum använde den. Första veckan i juni hade jag den fortfarande pÃ¥ gröten. Den luktade inte konstigt, den smakade inte konstigt och sÃ¥g helt enkelt ut som normal mjölk i största allmänhet brukar göra. IgÃ¥r öppnade jag sonika paketet och stoppade ner näsan. Det luktade…

…mjölk! Den var lika flytande som mjölk och smakade ocksÃ¥ mjölk. Det allra roligaste var dock när jag öppnade ett paket lÃ¥glaktosmjölk som ocksÃ¥ stod i kylen, med utgÃ¥ngsdatum 27 maj (ja, jag vet – jag suger pÃ¥ att rensa ut gamla saker ur kylen). När jag vred om korken pös det ut luft, likt en colaflaska som blivit stÃ¥endes lite för länge med öppnad kork. Den här mjölken luktade illa, sÃ¥g illa ut och var inte som mjölk borde vara.

Så då är ju frågan; är det inte låglaktosmjölk som ska hålla sig längre? Jag är inte särskilt insatt i mjölkbranschen. Däremot vet jag att om jag inte behövt platsen i kylen så hade den vanliga mjölken fått stå kvar ett tag till och det här ger oss väl egentligen bara ett kvitto på det vi redan visste? Lukta! Titta! Känn! Ser det okej ut så är det med största sannolikhet helt okej. Släng helt enkelt inte mat i onödan.