Fransk-schweizisk roadtrip med höjdhöjdsvägar

Genève-resan för ett par veckor sedan var ambitionen att ta oss till Chamonix och få en fin vy över Mont Blanc-massivet, andas alpluft och bara njuta av höga höjer och djupa dalar. Den här planen satte vi också i verket genom att hyra oss en bil och på egen hand åka de åtta milen av fyrfilig motorväg.

Alternativet till hyrbil var att åka en arrangerad busstur, som man i så fall bokar via exempelvis Geneve-Tourisme.ch som ligger mitt i stan. Efter att ha gjort en ganska snabb uträkning så kom vi fram till att hyrbilen i slutändan var betydligt billigare, nästan hälften faktiskt. Busstur med guide och kabinturen till Aiguille du Midi skulle gå lös på runt 1800 SEK per person, medan hyrbil, beräknad soppa samt två biljetter med samma kabin skulle gå lös på drygt 2000 SEK – för två pers plus friheten att åka när, var och hur vi vill.

Enkelt val därmed och en söndagmorgon i Genève rullade vi ut vår Alfa Romeo Giulietta från garaget och tog sikte på Chamonix. Och den resan känner vi ju redan till ganska väl, när gjorde Aiguille du Midi med omnejd.

Småvägarna levererade – igen

Fördelen med bil konstaterade vi ju innan är friheten, vilken vi också tog oss. Istället för att blåsa raka vägen tillbaka till vår ”hemstad” så bestämde vi oss för att sikta på serpentinvägarna över bergen istället. Skyltarna vi följde pekade mot Martigny drygt fyra mil bort och vi fick oss en rejäl upplevelse uppe på nästan 1700 meter.

Jag har sagt det förut och säger det igen – har man möjligheten att köra lite mindre och roligare vägar så ta chansen! Här rullade vi uppför och nerför i fyra mil innan vi tillslut var i dalen, på rätt sida bergen och ute på motorvägen igen.

Vi blåste vidare mot Lausanne och såg solen gå ner över sjön och allt var bara sådär magiskt, som det är när de svarta ståtliga bergen stupar ner i sjön och himlen brinner vackert orange. När vi angjorde Genève igen, trettio mil efter avfärd hade mörkret lagt sig över staden. Vi felkörde oss in i stan och efter en klapp på huven tackade vi för oss och lämnade bilen på plan -4 i parkeringshusets djupa källare.

En ganska billig roadtrip

Så. Hyrbil i Schweiz då? Lika enkelt som att hyra i LA som jag gjorde i våras (fast biluthyraren på Sixt i Genève var betydligt trevligare än spolingarna i LA). Vår Alfa Romeo Giulietta var en trevlig bekantskap och vi blev faktiskt uppgraderade på morgonen när vi skulle hämta den VW Polo vi egentligen bokat. Det tackar vi naturligtvis för. Det var inte heller några konstigheter med att ta bilen utanför landets gränser och vägavgifterna för Schweiz ingick så klart i priset (det gjorde dock inte de franska motorvägsavgifterna).

Alfan var förhållandevis bränslesnål med sina 0,49 liter diesel per mil över de här knappt 30 milen och då drog vi över höga berg och ner i djupa dalar. På det hela ganska underhållande att köra, lite mer spännande än Passaten vi har hemma men å andra sidan saknade i alla fall jag verkligen automatlåda i den här. Att växla manuellt genom att dra och slita in en spak samtidigt som man stampar en pedal känns ganska passé. Faktiskt.

Allt som allt gick hyrbilskalaset på 1300 svenska kronor hos Sixt, soppa och försäkringar inkluderade och blev med facit i hand helt klart ett mer prisvärt alternativ än bussresan vi tittade på. Plus friheten, som är betydligt svårare att prissätta.

Alfa Romeo

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.