Den rogivande flygresan

Vid matbordet häromdagen…

– Dryden…
– Ah?
– Varför tycker du att det är så roligt att flyga?
– Alltså… eh… ja… alltså… det är så rogivande.
– Eh…?

Frågan dyker upp titt som tätt. Om varför jag tycker att det är så roligt att flyga. Jag vet inte riktigt om ”roligt” är rätt ord i sammanhanget. Visst, jag tycker att det är typ roligt men det är ju inte så att jag sitter och skrattar en long haul-resa över Atlanten. Jag skulle nog säga att det är mer åt ett rogivande hållet.

Rogivande? I inlägg titt som tätt så beskriver jag ju flyghetsen som helvetet i egen skepnad och ställen där bara superviktiga människor håller till. Och att jag helst slipper skiten. Ja, det gör jag också. Terminalerna kan vara riktiga mental breakdowns för mig som gärna drar mig undan till det lugnaste haket innan avgång.

Men väl i luften så händer något. Folk blir mer stillsamma, var och en på sin plats och jag själv kan sitta vid mitt fönster och se hur världen där ute blir mindre och mindre. Och större och större. Allt eftersom vi tar höjd så blir bilhetsen på motorvägarna mer och mer betydelselös och lugnet breder ut sig bland molntussar på det gigantiska himlavalvet.

Ganska flummigt att förklara men helt glasklart när en väl sitter på första parkett och blickar ut. Då blir jag lugn. Då får jag tid att varva ner och njuta av en digital detox, helt utan Twitterflöde och Facebok-trams. Jag är därför oändligt tacksam för att jag kan se flygresan som en sådan del av resan, vilket gör att även alla de här timmarna fylls med något. Och jag menar, var någon annanstans kan en få uppleva en soluppgång som på 41000 fot?

Gillar du att flyga eller är det ett nödvändigt ont för att komma ut?

Soluppgång på 41000 fot
Soluppgång ovanför Europa och morgontrafiken har redan dragit igång kors och tvärs.

10 KOMMENTARER

  1. Åh men alltså hallå HEJ – jag vet vad du menar! Jag kan känna mig magiskt lugn, rofylld och liksom lycklig efter en flygresa. Älskar att koppla bort från omvärlden på det sätt som man bara kan göra på ett flyg (ogillar därför när flygen har wifi….) och att man har den där tiden om det nu är 2 timmar eller 9 – till att bara vara. En väntan på något där man tvingas vara stillsam. Ren terapi!

    Sen älskar jag flygplatserna också 😉

    • Ja, jag ogillar också när flygen har wifi, mest för att de har fungerat så jädra dåligt när jag testat dem. 😉 Men absolut, digital detox är det ju onekligen och en av de stora fördelarna med att vara uppe på tiotusentals fot. Och egentligen älskar jag också flygplatser. Egentligen. Det är bara det att känslan på en inrikesterminal är så annorlunda än på en utrikes, där utrikesterminalen är betydligt mer inspirerande än alla superhetsiga inrikesmuppar som ska flänga runt överallt.

  2. Åhh. Jag tycker att flyga är bara ett måste mellan A och B. Men det kanske på att jag gjort ett 20 långflygningar per år under 8 år. Jag tycker luften är dålig, trist mat i längden, boring osv. Den enda fördelen är att jag har en fantastisk förmåga att somna från både filmer, böcker, sällskap och maten. Jag blir mer och mer kräsen det finns numera bara två bolag jag säger tummen upp för. Sedan väljer jag transit flygplatser med omsorg också. Kul läsning iallafall.

    • Katta, jag tror också att en blir lite avtrubbad efter några gånger. Jag är sjukligt trött på inrikesflygen. Trötta flygplan med trötta flygvärdar ombord och snorkig säkerhetspersonal och hetsig miljö.

  3. Jag förstår helt vad du menar, det är något alldeles särskilt över att flyga, något man inte riktigt kan sätta fingret på. Det har hänt mer än en flygning att hela turen spenderats mest klistrad mot fönstret för att spana ut på världen, även om den så vore täckt av kompakta gråa moln!

  4. Jag gillar att flyga! Slappa, läsa, se filmer. Vad jag inte gillar är medresenärer som luktar illa, bredaxlade stolsgrannar och asiater som ger från sig en massa kroppsljud under resan.

    WIFI är en gudagåva när det fungerar som det ska och ett helvete när det inte gör det och man måste försöka få i gång det hela tiden

  5. För mig är det främst ett nödvändigt ont. Men förstår dig samtidigt, på vissa plan 🙂 Jag har en rik inre värld så jag hittar sätt att ”roa” mig under flygresan och kan ta själva resan med ro, jag börjar inte krypa på väggarna i första taget iaf 😉

  6. Jag tror det är en klar vinst att resonera så och kunna finna den där rogivande känslan ändå. Framförallt på 8h+ i luften. Jag blir dock nästan stressad på kortare sträckor. 🙂

Lämna ett svar till Dryden Avbryt svar

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.