Resa utan barn – fem tips för en bättre resa

Barn. Dessa gulliga små pluttisar som är så goa och doftar så mysigt härligt på alla sätt och vis. Sa jag. Aldrig. Någonsin. Barn. Dessa oborstade odågor, som luktar bajs och som har stämband nog att skrika sig igenom en atlantflygning utan att berätta anledningen. Så. Med en överhängande risk om att få hela Familjeliv.se och 83% av Facebook efter mig så ger jag här mina fem bästa tips om att resa utan barn. För det är så jag helst väljer att göra. Elva gånger av tio. Ungefär.

Alltså. Det är inte så att jag väljer att lämna några ungar hemma, det är betydligt enklare än så – jag har inga egna. Och faktum kvarstår, jag har rest med barn och kommer att göra det igen. Men just det där när jag ska ut på egen hand, eller på en soft samboresa, så väljer jag och vi i den mån vi kan att undvika småvilt.

Well, vi behöver inte gå mer in på detaljer utan jag tänkte hoppa rakt på min helt ovetenskapliga och högst personliga topp-5-lista. Om att resa utan barn.

1. Välj lugnare plats på flyget

Barnfria avdelningar på flyget är något som allt fler efterfrågar men än så länge har i alla fall inte jag flugit med något bolag som erbjudit den möjligheten. Däremot, att med omsorg välja sittplats på flyget har jag varit inne på förut och det tåls att upprepas.

Det är ju egentligen lite av ett lotteri där oturen kan vara framme, men genom att välja en plats längre bak i kabinen (såvida en inte sitter och trycker på förstaklassbiljetter) på en långflygning så minskar du risken för barnskrik och andra obehag. Platserna längst fram har nämligen bättre utrymme för extrasängar till de små liven, plus närheten till toaletterna, vilket gör att barnfamiljer kanske hellre väljer platserna där.

Boeing 747-400 Lufthansa
Ekonomiklass. ”Barnfria” zoner i grönt, potentiella barnområden i rött.

2. Barnfria boenden

Sätt filter på hotellsökarsajterna och jaga alternativen som har åldersgräns eller titta efter kryssningsfartygen som har en mer mogen inriktning. De finns, det handlar bara om att hitta dem och där har researrangörerna (som Ving och Fritidsresor) äntligen börjat erbjuda vettiga alternativ till Bamseklubbar, barnkalas och vattenpalats ända in på rummen.

Själv då? På Zanzibar bodde vi på The Z Hotel vars gräns är 12 år och det var befriande lugnt och tyst. Likaså på kryssningen i Karibien för två år sedan, Celebrity Reflection var helt befriat från kladdiga glassmaskiner och vattenrutschkanor.

”Åldersgräns på 12 år? 13-åringar är ju också barn!” tänker nu då någon och ja, det är de ju så klart. Jag antar dock, utan några som helst vetenskapliga bevis, att om en åldersgräns är satt så är chansen stor att även familjer med lite äldre barn håller sig borta. Om det är barnförbud så kanske de antar att det är skralt med aktiviteter även för tonåringar och vips så har de bokat något annat.

Poolen i kvällsljus
Infinitypool och barnfritt på The Z Hotel, Zanzibar.

3. Öronproppar eller slutna hörlurar

Okej, den här punkten är inte enbart för att mota bort bäbisskrik från trumhinnorna utan även botmedel på en skränig flygplats eller vid ljudet av snarkande resenärer sju stolsrader bort. Ändå har jag just skrik från otröstliga barn ganska högt upp på min shitlist.

Jag vet inte, det kanske är min konflikträdda sida av mig som gärna tar avstånd från situationer där motparten inte känner till något annat sätt att kommunicera än genom skrik och dessutom är helt ostoppbar. Och skriken kan ju betyda vad fan som helst, allt från ”JAG ÄR HUNGRIG!”, ”BAJSBLÖJAN ÄR FULL!” eller ”JAG VILL TITTA MER PÅ AAAJPÄÄÄDEN!”.

Resa utan barn går fint men ibland är de där, vilket en vill eller inte. Lösning? Öronproppar eller slutna hörlurar med bra musik. The real deal!

Airpods Pro med Android
Räddningen mot stimmiga flygplatser och höga barnskrik.

4. Välj resmål och aktiviteter

Åk till platser dit barnfamiljer inte hittar. Och hittar de dit så välj hotell med med barnförbud, som jag redan tipsat om. Men också andra resmål då så klart. Tänker du Thailands turiststränder för sol och bad? Tja, läge att titta på Sri Lanka? Maldiverna? Eller Zanzibar, som ligger både närmare och utan någon större tidsomställning kontra Thailand?

En annan fördel med Zanzibar (och liknande ställen i närheten) är ju malariarisken, tydligen ganska impopulärt hos barnfamiljer. Tänker du Turkiets fina stränder kanske Greklands diton plus lite ö-hoppning är ett bättre alternativ.

Aktiviteter då? Cykelturer, vandringar, kulturella attraktioner, bungyjump och åldersbegränsade spa-anläggningar brukar kunna generera lugn och ro (kanske inte bungyjump då, men det är i alla fall barnfritt!). Eller en dykning. Då blir det definitivt lugnt. Under ytan kan ingen höra barnskrik. Ren och skär terapi!

En stunds terapi under ytan.
En stunds terapi under ytan.

5. Bli vän med din fiende

Okej, har en valt att resa utan barn så förstår jag om en inte ens vill beblanda sig med klientelet i fråga. Men, om situationen blir verklighet och du blir granne med en valp så kan det här vara lösningen – prata med hen. En snabbpresentation räcker och för att bygga upp den där första respekten kan du ju alltid testa med ”Jo men jag äter kattungar till frukost och har en hårig giftspindel i handbagaget…”.

Risk nummer ett: du blir utkastad. Inte för att ungen skvallrade utan för att någon vuxen med spindelfobi kattälskare överhörde dig och in ren panik skvallrade till kabinpersonalen. Vem fan äter kattungar liksom? Sådana dårar går ju inte att ha på ett flygplan.

Risk nummer två: ungen är den mest sociale på norra halvklotet vilket då kan leda till att du inte får en lugn stund på hela niotimmarsflighten.

Men! Det kan också innebära att ni bygger ömsesidigt förtroende för varandra och att du således slipper problem som sparkar i ryggen, mat som kastas på dig och så vidare. Värt ett försök. Meddela gärna här hur det gick sen. Tack på förhand!

Det ska väl också tilläggas att det finns helt osannolikt vettiga barn där ute också. På en åttatimmarsflight från Paris till Miami satt vi på andra raden i vår del av kabinen och framför oss hade vi inte mindre än två barnfamiljer. Och ungarna skötte sig exemplariskt och mer därtill. När de inte satt och stirrade storögt på oss så låg de i sina sängar och sov. Knäpptysta! Jag fattade verkligen ingenting.

Andra tips om att resa utan barn (och med)

Liknande tips, att bli vän med sin ”fiende”, brukar också ges av resvana föräldrar. Att lära känna stolsgrannen alltså och det kanske bästa exemplet på det såg jag för ett tag sedan. Ett survival-kit och ett personligt brev från det 14 veckor gamla tvillingparet. V som i vackert. V som i världsklass.

Survival kit
Bildkälla: MailOnline

Det här var mina fem tips på vad jag brukar tänka på när jag vill resa utan barn. Vad brukar du tänka på?

Behöver du tips från resvana föräldrar om att resa med barn finns dessa i överflöd hos till exempel Resfredag, Liniz, Geotravler’s Niche, Halloj världen och i Att resapoddens avsnitt Att resa med barn. Många läsvärda och välskrivna inlägg!

22 KOMMENTARER

    • @4000mil.se: Den där lodgen såg riktigt häftig ut och jag tvivlar inte en sekund på att solnedgångarna håller världsklass där! Härligt och barnfritt! 🙂

  1. Haha! Vi flög till Teneriffa med vår då nio månader gamla och fick tipset av en barnläkare (!) som satt i raden över gången att ge henne något lugnande nästa gång. Fast hon skrek i alla fall inte. Bara om hon inte fick gå i gången fram och tillbaka hela flygresan. Du glömde att de sprider massor av farliga dagisbaciller också, de små liven. Man ställer ju inte in resan för att de kräkts lite på natten eller är fulla av snor. Och löss. Och något av det är det alltid. (

  2. Hahaha – småvilt!
    I like this 🙂 Gullegos-bebisar och toddlers som joddlar (nej vad heter det, jollrar?) JATACK, men det är ju sällan hela verkligheten på resor 😉

  3. Bra tips där! Själv har jag betydligt otrevligare upplevelser med odrägliga och fulla vuxenmuppar än barn. (På en av mina senaste flygningar var det en man som var dyngrak, fattar inte hur han kom ombord på planet. Personalen fick leda honom till ett säte längst bak, typ där du väljer att sitta, hehe…)

    Men visst. När jag ordnar barnvakt åt mina tre odågor för att t.ex. åka på weekend med min man kan jag ju skratta åt ironin i att hamna bredvid en barnfamilj med skrikande barn. – ”Jag lämnade ju mina hemma för att få lugn och ro!”

    Mina kusiner från USA använder alltid lugnande (typ sömntabletter) på barnen när de flyger, och påstår att typ alla amerikanare gör det. De skulle aldrig flyga över Atlanten utan, typ. Känns så främmande för oss svenskar!

    • Resfredag, lugnande alltså? Det är ju vad de där två paren framför oss på väg till Miami måste gett sina ungar. Men ja, odrägliga vuxna kan vara minst lika illa.

  4. Haha, underbara tips! Vi har rest en hel del med barn förr, men nu reser vi mestadels utan barn och det är inte så dumt 😉 En av de värsta flygningar vi varit med om var när vi flög med Peters söner till Nya Zeeland, men det berodde i första hand på en aggressiv brittisk dam (och egentligen inte så mycket på att ena sonen råkade hosta i sömnen utan att hålla en näsduk framför munnen). Det slutade i alla fall med att damen slet upp sin man i gången för att han och Peter skulle slåss och att andra medpassagerare fick avbryta det hela. Kanske berättar nån gång.. 😉

  5. Underbart inlägg! Själv har jag bara rest Chania-Arlanda med mina barn och min son trodde faktiskt fram till han var uppåt 5 år att man verkligen inte fick kliva upp alls i planet. Då när han var 5 fick han tillåtelse att gå på toaletten och han blev verkligen förvånad att man fick lossa bältet och gå i gången. Usch, det låter som om jag lurade honom men det är faktiskt så att jag själv undviker allt onödigt upp och ner när jag flyger för jag vet att det är irritationsmoment för dem som jobbar. Flyga natt är lämpligt med bebisar, åtminstone var det så med mina för då sov de.

  6. På kortare flighter försöker jag också att undvika att gå upp i onödan men på längre turer är det ju rent av nyttigt att sträcka lite på sig, även för barn också som kanske har lite mer spring i benen. 🙂 Men ja, därför finns det ju bra skäl till att både placera sig själv i plats vid gång men också för barnens skull så att de slipper störa stolsgrannar i onödan.

    • Precis Maria, jag kände att det var dags att ge våra andras syn på barn. Långt bort från det rosaskimrande gullandet. Och kanske att provocera lite trots allt, även om det blivit oväntat mycket cred faktiskt. Haha!

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.