I dagarna har Helena på OhDarling dragit igång #reseutmaning2016, en bloggutmaning med resetema och då vill jag givetvis vara med. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen – det är bra för kreativiteten att få tänka kring något mer specifikt än det vardagliga. Däremot kommer jag inte att vara med varje dag men just idag var det ett roligt tema. Och då kör jag. Storstadens brus eller naturens kraft. Går det ens att välja?

Jag älskar storstadens brus, sus och hektiska flöde av precis allt. Det fascinerar mig enormt att det finns ett sånt rull på allt som rör en storstad. Att saker och ting fungerar, med så mycket folk på sådan ändå ganska liten yta. Jag har sett några av de största och mest intensiva i världen. New York, Los Angeles, London. Jag ska se fler. Tokyo, Hong Kong och Singapore. När vet jag inte men de ska bli av.

Jag dras med i tempot. På gott och ont. För samtidigt som jag gillar flödet så kan jag tycka att det är minst lika spännande att bara sätta mig ner och iaktta. Människor. Händelser. Möten. Och låta fantasin fritt flöda kring alla öden som springer förbi en på gatorna.

Det finns också saker som skrämmer mig med storstäder. Hur planeten orkar med det enorma tryck som miljoner människor på liten yta utsätter den för. Klimatpåverkan, hanteringen av restprodukterna vi efterlämnar och alla naturresurser som går åt för att hålla städerna vid hyfsat liv. Det är ju känt sedan gammalt att vi behöver mer än en och en halv planet per år för att driva mänskligheten (läs mer om Earth Overshoot Day här) och så kan det givetvis inte fortsätta.

Storstadens brus i Los Angeles
Los Angeles oändliga utsikter.
Manhattan, New York
Ett myllrande Manhattan.

I det vilda, orörda, stilla och lugna. Här kan jag sitta på en sten och fascineras över jordens naturliga krafter som skapat platsen jag är på. Hur inlandsisen dragit fram, hur bergen formats under hundratals miljoner år och där människan ännu inte satt sin prägel på området. Här kan jag dra djupa andetag utan att behöva försvinna in i hörlurar för att stänga ute omvärlden. Här blir varje minut en mental rehab, trots att det kanske är en svettig vandringsstrapats på ett par mil.

Att få gå ut under en stjärnklar natthimmel och se alla de stjärnor och fenomen som inte syns i stadens ljus. Norrsken, himlakroppar, satelliter som susar fram högt högt ovanför mitt huvud. Och tystnaden, där bara vindpustarnas smekningar av fjällbjörkarnas löv är ljudkulissen i landskapet.

Jag älskar att upptäcka och uppleva naturens krafter samtidigt som det kan vara skrämmande med insikten att det inte är jag som bestämmer. Som gäst i det här vardagsrummet gäller det att anpassa sig utifrån förutsättningarna. Men summan är ändå den samma, för efter varje dag där ute vill jag ha mer. Och lite till.

Utsikt från toppen av Ansätten
Jämtländska fjällvyer.
Kebnekaise och västra leden
Kebnekaise och västra leden.
En porlande fjällbäck
En porlande fjällbäck.

Om jag tvingas välja så blir det en öde bergstopp framför Manhattans skyskrapor. Den porlande fjällbäcken framför polissirener. De vidunderliga vyerna av ändlöst landskap framför höghus och storstadssmog. Men jag är så innerligt glad att jag inte behöver stå där med storstadens brus i ena vågskålen och naturens krafter i den andra. För jag kan få båda. Den friheten ska inte underskattas.

Vad väljer du?

22 KOMMENTARER

  1. Jag måste nog säga natur, landsortsflicka som jag är. Fast å andra sidan flyttade jag till storstaden så snart jag bara kunde. Så, hm. Kunde man inte välja båda!??

  2. Jag vet inte, det framgick inte. Helst vill jag ju inte välja någon av dem heller. 🙂 Det är väl så att ju mer man får av det ena, desto mer exotiskt är det andra.

  3. Klockrent beskrivet! Jag vill inte heller välja; jag måste ha båda världarna. Men om jag tvingades välja mellan ett boende på Manhattan och en ödsligt belägen stuga i vildmarken ”för alltid” – nog skulle jag ta Manhattan. 🙂

  4. Ta med öronproppar då, Anna. 😉 Skämt å sido, det finns ju lugna ställen även där även om det kan vara svårt att tro. Det mest tysta stället vi hittade mitt i smeten var Svenska Kyrkan och deras café. En riktigt skön avstickare.

  5. Jag kan vara utan de största städerna. Jag är en riktig lantis och till och med Chania är stort för mig. Stockholm är för stort. Aten är en härlig och bullrig stad men med kvarter där man känner sig som i en liten stad fast 2-3 dagar räcker för mig sen vill jag hem till det tysta. Dessutom vet jag att jag kommer att villa bort mig totalt i en miljonstad, om jag hade en erfaren guide som höll mig i handen och ledde mig runt till det som är värt att se och uppleva är jag med.

  6. Anita, Chania verkar vara ungefär i storleken Östersund och ja, jag kan hålla med om att det är en ganska rimlig storlek på stad att husera i. Det gör ju också att det blir så nära till mycket. 22 minuters promenad till jobbet och sjöväg hela sträckan och en timme med bil till fjällvärlden. Jag klagar inte. Kanske Chania vore något för mig att besöka rentav? Kreta och Grekland stor fortfarande okryssat på listan över länder jag varit i. 🙂

  7. Haha, det kanske är så. Fast för mig är det nog snarare att jag blir ganska mätt på strand efter ett par dagar, stad efter ett par dagar och efter ett par veckor ute i naturen är det rätt skönt med lite poollyx också.

  8. Ja, jag kan känna samma sak. Bara en sån grej som på vägen hem från Treriksröset. Vi hade plöjt E8:an hela vägen längs finska gränsen och inte ett hus på tiotals mil (i princip). Så kom vi över på svenska sidan och E4:an längs norrlandskusten. Inte känt som det mest folktäta stället men jösses, det kändes som att orterna bara radade upp sig efter varandra. 🙂

  9. Måste jag välja så blir det nog ändå ganska enkelt storstaden, lite enklare att hitta ett fungerande wi-fi och eluttag än i storskogen! 😉

    Däremot finns det få saker i storstaden som slår en vidunderlig utsikt i fjällvärlden eller skogens härliga lugn. För att inte tala om att få sitta vid en klippa och lyssna till vågornas brus…

  10. Fint inlägg! Jag har aldrig varit i någon enormt stor stad, men jag tror det skulle vara mest stressande för min del. Små och medelstora städer passar mig bättre. Så jag väljer natur framför storstad 🙂

  11. Haha Joakim, wifi och eluttag är ju också en prioritet. Fast faktum är att en av de bästa semesterveckorna jag haft – någonsin – var på kryssningen. Helt wifi-löst till havs och den känslan var faktiskt helt befriande skön! Just vetskapen om det också och slippa jagandet. Gör gärna om det. 🙂

  12. Anna, vi gjorde ju en kort tur ut till Brooklyn och ja, det var helt annat tempo i de kvarteren vi var i. Riktigt skönt. De där oaserna ska jag definitivt utforska mer. För det lär bli fler resor till den stan. Det utgår jag från. 🙂

  13. Känner igen mig i dina tankar men välja det kan jag inte. Är en riktig kontrastnörd. På en öde bergstopp med en bullrande världsstad nedanför då är jag som lyckligast (… Var hittar jag det? ? ) Olikheterna förstärker varandra och kombinerar gärna under en resa.

    P.S Härligt inlägg!

LÄMNA ETT SVAR