Sedan 2002 har jag (och även min bror i princip hela tiden) bott i Jämtland och under de här åren har närstående släkt med ojämna mellanrum tagit sig hit upp för lite kvalitetstid. I mars och april finns det ju fina möjligheter till att uppleva vårvinter, ni vet, den femte årstiden som bara finns norr om Dalälven och kanske allra helst i Jämtland. Med det i åtanke planerade vi in Edsåsdalen, i hopp om att få till den ultimata fjällupplevelsen som även skulle krönas med lunch på Vita Renen.

Edsåsdalen har för mig varit en vit fläck på kartan, då jag antingen har susat förbi på E14 mot Åre, Snasahögarna eller Norge. Eller så har jag dragit till Vålådalen, som också är i närheten, och knallat upp till Kyrkstenen eller Hottögsfjället.

Karta över Edsåsdalen
Karta över Edsåsdalen.

Så. Klarblå himmel och sådana där fantastiska vidder var planen. Ibland blir det dock inte riktigt som man tänkt sig, men ändå blir det riktigt bra trots allt. För med snöyra snett nedifrån, motvind uppe på fjället och sikt på ett par hundra meter så var det ganska långtifrån vårvintern som jag marknadsfört den. Sura miner? Icke. Ni kan ju ana att maten uppe vid huvudmålet, Vita Renen, smakade ännu bättre när vi väl kom dit igensnöade och hungriga efter knappt tre kilometers skidåkande.

Skidor till Vita Renen
Skidor till Vita Renen
Bitigt vårvinterväder i Jämtland
Bitigt vårvinterväder i Jämtland
Mot Vita Renen!
Mot Vita Renen!

Att få kliva in i en varm och skön restaurang. Där matoset går rakt upp i huvudet. När brasan sprakar i hörnet. Medan snön fortsätter att yra utanför. Världsklass? Världsklass!

Att mötas av en öppen brasa
Att mötas av en öppen brasa.
Tartiflette på Vita Renen
Tartiflette på Vita Renen.

Delar av vårt sällskap nyttjade möjligheten att åka skotersläde tillbaka till Edsåsdalen. Jag, Maria och min bror tog skidorna även tillbaka och det blev en trevlig tur i medvind, lätta nedförsbackar och hyfsad fart. Där märktes det också ganska tydligt att det där med längdskidor är en ganska ovanlig företeelse för min del. Senaste gången jag stod på mina vallningsfria var för tio år sedan. Det finns tydligen bilder på när jag ligger i snön efter en av mina fina vurpor (japp, det blev flera!), men jag tror de där bilderna får stanna offline ett tag till.

Fast ärligt talat. Det där med längdskidor. Jag kanske måste ta tag i det till nästa säsong. Tänk att få dra ut på fjället en fin vinterdag och få både kvalitetstid och träningsglädje på samma gång. Blir inte mindre sugen när jag ser Helenas träningspass kring Vemdalen.

Att ta sig till Edsåsdalen med bil
Från Östersund åker man E14 mot Åre och svänger av i Undersåker. Direkt efter bron över älven är det skyltat Edsåsdalen åt höger. Sväng in och kör knappt en mil så är ni framme.

Att ta sig till Vita Renen
Vintertid finns det flera alternativ. Antingen tolkar man på skidor efter skoter eller så åker man skotersläde (80:- enkel väg, betala med Swish). Det går också utmärkt att skida, både med tur- och längdskidor. Skiduthyrning finns i Edsåsdalen.

Karta över Edsåsdalen

Utvandrad dalslänning i Jämtland som älskar resor, fotboll, höga berg och att få dyka ner i kartornas underbara värld. Fascineras av vildmark och tycker att ett adrenalinpåslag emellanåt förgyller tillvaron. Tror starkt på livslångt lärande och att det där med ålder bara är en siffra i passet.

6 KOMMENTARER

  1. Jag har hört så mycket gott om vita renen och har haft det i åtanke flera gånger. Men det blir sällan att vi tar oss i väg åt Åre-hållt vintertid. Synd för jag har missat något ser jag!
    Fina bilder!

  2. Tack Helena! Ja, alltså. Jag gillar ju ställen som ligger lite off sådär och kanske bidrog också det ganska yriga vädret en smula också? Det är ju alltid goare med mat när det varit lite bitigt en stund. :)

LÄMNA ETT SVAR