Provkörning – BMW 318d Touring xDrive

Ännu en BMW i provkörningsstallet? Ja men precis. Efter att ha kört en 320xD en sväng så ville vi nu testa en annan variant på den här tyska kombin, med en aningens mer rimlig prislapp. Då är det bara 318d-motorn som återstår så vi rullade ut med en BMW 318d Touring xDrive från Ivars Bil i Östersund.

Underliggande drivremsaxlar, dieselförbrännare i förkammaren, lufttrycksbalanserad kardantunnel och drivknutsremmar i oljeförbrännaren. Ni känner till tugget sedan de tidigare provkörningarna och så kan vi återigen konstatera att min huvudsakliga arbetssyssla alltså inte är att vara bilskribent på Teknikens Värld.

BMW 318d Touring xDrive

Det här är alltså den klenaste av dieselmotorer i 3-serien och under den här huven hittar vi en motor på 150hk. Den är ju så klart inte klen på något sätt och den drar på fint även på låga varv med ett vridmoment på 320Nm, plus att den på pappret ska ha rimlig bränsleförbrukning. Att komma ner under 0,40l/mil på landsväg är ju helt klart weltklasse, och den sticker inte nämnvärt vare sig vid blandad körning (~0,45) eller stadskörning (~0,56). Sedan är ju pappersförbrukningen en sak, den verkliga en annan sak och provkörningsförbrukning en tredje sak.

Tyvärr fanns det ingen automatlåda inne så här handlar det om att rycka och slita i en manuell växelspak samtidigt som en får stampa ner en kopplingspedal med vänsterdojjan. Känns helt främmande, efter att ha kört automatlådor sedan 2008. Okej, kanske lite raljant men ni fattar. Det är automatlåda som gäller och för varje gång jag personligen kör en manuell blir jag mer och mer övertygad.

BMW:s 3-serie har ett par riktiga killer features. Dels den råa fronten. Den är elak. Den är uppkäftig. Den känns modern och klassisk på samma gång. Det går inte komma ifrån. Jag tror, och det är en högst personlig reflektion, att det är en av anledningarna till att den här gör sig så jävla bra i sin vita färg. Vissa bilar passar i vissa färger. Andra inte.

Den andra saken, kanske mer specifikt för den här bilen, är ju M Sport-paketet och då kanske primärt sportstolarna. En första känsla som jag får är att jag sjunker ner väldigt lågt men det går inte många kilometer innan jag vant mig.

Den här bilen, 318d Touring xDrive, har samma interiör som den 320xD som vi provkört tidigare så jag lånar en bild därifrån. Ni får tänka bort automatlådan och placera dit en manuell spak istället, i övrigt är bilarna identiska. Förarmiljön andas mer 90-tal än 90-talet i sig. Jag kan inte släppa det.

Stora blaffiga mätare och så de där gamla knappsatserna vid radion och klimatanläggningen. 1-8-knappar för förinställda radiostationer, vem använder det nu för tiden när det finns bluetooth och streaming via mobilen? Det känns så förlegat att klockorna stannar. Vilket de uppenbarligen verkar ha gjort. Nicht so viel weltklasse.

Jag vill ändå ge BMW cred för de mer moderna delarna kring förarmiljön. Dels Controller-knapparna vid växelspaken för att styra iDrive (färddator, media och telefonsamtal) även om de gör sig betydligt bättre med en automatlåda. Då flyttar en inte handen lika ofta utan den kan lätt vila vid knapparna. Det händer inte i samma utsträckning med manuella växellådan, i alla fall inte vid mer aktiv körning i stan. Jag gillar också Control Display som visar all information, den är tydlig både kvällstid och dagtid och då oavsett solljus i kupén.

En provkörning av oss är ingen riktig provkörning om vi inte mäter bagaget. Vi fick aldrig med oss någon golfbag ut (yes, det är så vi mäter) men efter att ha testat i 320xD:n kan vi konstatera att det inte är några som helst problem. Ur med de längsta klubborna så är saken löst, både med en och två bagar. Golfvagnar är väl en annan femma, då får en nog stuva om en aning och bygga på höjden.

Ute på vägarna har jag en ganska ryckig körstil den här kvällen och jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Vi hinner ändå köra tillräckligt många mil för att känna på bilen och kan konstatera att den går fantastiskt bra. I mina ögon en bra bit från en 320xD men förmodligen gott nog för oss att ha som roadtripbil. Den är ju faktiskt en bra bit från 320xD när det kommer till priset också.

Vi sitter skönt, ljudnivån är på rimliga nivåer och så har den här bilen det kanske skönaste stänga-dörren-ljud av alla bilar jag någonsin suttit i. Det där dova, sköna och mjuka som gör att en bara vill smeka igen dörren utan att ens ta i något. Tänk om fler kunde förstå tjusningen med det.

Slutsummering så. BMW 318d Touring xDrive är absolut en trevlig bil, och förmodligen ännu trevligare med automatlåda. 3-serien har ju det där elaka i designen som jag gillar så och den är fantastiskt snygg med sina tonade rutor till den vita lacken. Jädrigt snygg profil, helt klart. Det som däremot kan ifrågasättas är ju användandet av de emellanåt hårt kritiserade flatrun-däcken (standard) och så är jag verkligen inte förtjust i förarmiljön. Eller prislappen heller för den delen.

Kort och konkret så.

+ Den är rå, den är snygg och den passar i vit lack.
+ Att på landsvägskörning komma under 0,40l/mil.
+ Sportstolarna – mmm, som i M Sport.
+ Controller-knappar, iDrive och Control Display känns 2016.
– Resten av förarmiljön känns 1996.
– Flatrun-däck är standard – vanliga däck tilläggskostnad (!).
– Manuell växellåda…