Det blev ett halvt vansinnigt dygn idag, som började när alarmet ringde vid 02:30 lokal tid på ett hotell bredvid flygplatsen i Dubai. Strax efter midnatt svensk tid alltså. En kort bussresa senare checkade vi in vår väska och påbörjade hemresan till Östersund, via Doha och Stockholm.
Det blev tillslut nästan ett dygns vaken tid innan vi snart däckar i sängen hemma i Skärgår’n. Sådär lagom mosiga men jag lyckades av någon konstig anledning dra ur de sista ångorna av energi och både packa upp väskor, köra tvättmaskiner, backup:a bilder och skriva ner följande korta noteringar om påskhelgen i Dubai.
Så här.
Packa upp – packa ner
Jag kom hem från New York på måndagen och åkte till Dubai på torsdagen. Däremellan jobb och träningspass. Konstaterar kort och gott att det kanske är läge att ha lite längre mellan resor av den här typen nästa gång.
19 kilo bagage – inklusive allt
Packa var det. Vi är inga tungviktare, jag och Maria. Inte med bagage heller. Absolut inte med shopping, trots att vi skulle till världens shoppingmetropol nummer ett. En incheckad väska, varsin väska som handbagage. Och vi kom hem med totalt 19 kilo packning, där vi till och med hade 1,5 kilo kläder som vi inte använt. Det är då jag funderar på vad folk packat ner, när de står där på flygplatsen med sina fyra största resväskor och övervikt…
Qatar Airways – en hyllad besvikelse
Jag har hört mycket om Qatar Airways så det var med ganska höga förväntningar jag satte mig i Dreamlinern på Arlanda för färden ner till Doha. Besvikelsen var ganska stor när jag klev av sex-sju timmar senare träsmak i röven (!), blöt i huvudet efter att kondensvatten droppat ner på mig vid landningen samt bedrövligt dålig sömn. Hemresan idag var bättre men helhetsintrycket är svagt. Nog för att det var ekonomiklass men ändå. Det kommer recension, var så säkra.
När minneskortet kraschar
Jag hann inte ens komma till Dubai innan minneskortet i mobilen havererade och drog med sig resans första 100 bilder i ett enda svep. Suck, stön, snark. Jaja, om nu skiten ändå skulle haverera så var ju tillfället det bästa. Hellre det än på vägen hem och med alla bilder på kortet.
En hel hög med personbästan
Ja, det sattes ju en del rekord i och med resan till Dubai. Asien-premiär, besökt högsta byggnaden i världen, åkt världens snabbaste hiss, åkt världens snabbaste förarlösa tunnelbanetåg. Och så vidare.
Nu har jag åkt snowsandboard
Jag har åkt skidor en hel del men aldrig stått på en bräda. Aldrig. Men det har jag nu. Sandboard-upplevelsen på sanddynorna i en 40°C-gradig öken var en upplevelse jag tar med mig hem. Och jag har fortfarande sand i öronen efter min snygga vurpa…
Så. Det var några korta notiser om påskhelgen i Dubai. Det kommer mera, men jag ska ta och samla ihop resterna av mitt sömnlösa jag och kasta mig i sängen. För att samla krafter till allt om New York och Dubai som ska landa här på bloggen framöver.
Goderafton!
Ser fram emot att läsa mer om båda resor! Och i vanlig ordning, en ärlig recension av Qatar Airways som jag hört ska vara ett flygande lyxhotell…..
Flygande lyxhotell, mycket möjligt att det gäller deras finare klasser eftersom jag har hört samma sak. Kanske måste testa? 🙂
Jag är en av de som har bra saker att säga om Qatar, och jag hävdar fortfarande att om man jämför vad man får för pengarna då det gäller långflygningar (i ekonomiklass) så tycker jag att det är bra valuta för pengarna.
Marina. Jag är ganska besviken, framförallt över Dreamlinern. Vi flög däremot en A330 med dem från Dubai till Doha på hemresan, den hade jag kunnat flyga med hela vägen till Stockholm. Betydligt trevligare plan.
Ska bli kul att läsa vad du tycker om Qatar. Trodde nästan bara det var jag och en kollega till som inte gillar varken dem eller dreamlinern. Äcklig mat, osköna stolar plus att det inte ens blir mörkt på natten. Iofs var deras 350 bättre men nej, jag väljer Emirates av Sandlådebolagen.
Ah pilla, det finns fler som haft taskiga upplevelser, ”coolt” men fint att höra att det inte bara är jag. Well, bästa Dreamliner-upplevelsen som jag haft är fortfarande Norwegian-flighterna ARN-LAX T&R för tre år sedan.
Hahaha, fortfarande sand i öronen – fyyy. Spännande läsning!
Jag rullade nog ett par varv i sanden. Det kommer bilder framöver. 🙂
När jag hör ordet ”krasch” i samband med ordet ”flyg” är det ändå skönt att höra att det var minneskortet som kraschade 😉
Ja, det är sant. Kanske lite olyckligt vald rubrik i sammanhanget. 😉
Ingen lycka i att försöka återskapa något från minneskortet heller? Surt som attan, minst sagt! :/
Nej Joakim. Jag testade att peta in det i datorn via kortläsare. Ingen framgång.
[…] och vän Dryden var i Dubai nu under påskhelgen och beskriver det bland annat med att ha ”besökt högsta byggnaden i världen, åkt världens snabbaste hiss, åkt världens snabbast… Så det låter onekligen passande för den som letar efter att bocka av sin bucketlist med roliga […]
Men så mycket roligt ändå! Mins att jag hade helt vansinnigt med sant i munnen efter vår Sandboard-upplevelse för jag inte kunde sluta le på vägen ner. Det trots att guiden sa sekunden innan det bar av ”se till att hålla munnen stängd”. Ha, ha! Hur? Det var ju askul! 🙂
Haha, jag fick lite kommentarer av guiderna när jag kom ner efter min vurpa. Såg först på min selfie hur mycket sand jag faktiskt hade i ansiktet! Kommer bilder inom ett par dagar här. 🙂
[…] rann det alltså ut kondensvatten (hoppas jag…) och det var rejält. Nu råkade jag ut för minneskortshaveri på mobilen bara en kort stund efteråt (konspirationsteori, någon?) så jag har inte kvar bilderna jag tog. […]