Tyne Cot – sten för sten, namn för namn

En kort bilresa från Zonnebeke, i belgiska Flandern. Vi är uppe på en liten höjd och ser fälten breda ut sig runt oss. Milsvida vyer. Lugnt och stilla. Parkeringen är halvfull och stämningen är lågmäld. Jag blickar genom entréns öppning och skymtar något som jag inte varit i närheten av tidigare. Mer än på bild. Hundratals och tusentals står de vita stenarna uppställda på raka rader. Döda och saknade. Identifierade som oidentifierade. Sten för sten. Namn för namn. Tyne Cot ligger stilla på den belgiska landsbygden och man önskar att det alltid hade kunnat ha varit så just här. Men det är precis tvärtom.

Jag är på Tyne Cot Commonwealth War Graves Cemetery and Memorial to the Missing, som det heter i sitt fullständiga namn. Efter att australiensiska trupper i oktober 1917 intagit denna tyska försvarsställning anlades här den första begravningsplatsen bara några dagar senare. 340 krigsoffer, som i sviterna av krigsskador dött i det uppsatta fältsjukhuset, sattes i jorden. I april 1918 återtog dock tyskarna området innan belgarna för gott lade beslag på marken den 28 september samma år.

Efter krigsslutet skänktes området till Brittiska Imperiet, som gåva för de insatser de gjort för att försvara och befria Belgien. Området utökades och hit flyttades också flera mindre gravplatser. Under de nästkommande åren återfanns och begravdes nära 12.000 offer här, soldater som under vedervärdiga omständigheter stupat i trakterna kring Tyne Cot. Merparten britter, en mindre andel kanadensare och australiensare, några hundratal nyzeeländare och även fyra tyskar.

Gravstenarna. Det är sådant jag bara sett på bilder, filmer och TV. Det har inte känts på riktigt. Förrän jag faktiskt står i havet av de vita och putsade stenarna som rad efter rad reser sig upp. De flesta med inskriptionen ”A soldier of the Great War”. I fjärran skymtas Ieper, den stad som de slogs för. Den viktiga länken för båda sidor. För kontrollen av vägar och kanalhamnar mot kusten i norr och för de strategiska åsarna i söder.

På den östra sidan av Tyne Cot reser sig en vägg, beståendes av 35.000 namn. Döda och saknade från den 16 augusti 1917 och fram till krigsslutet. De har aldrig blivit återfunna, eller åtminstone inte identifierade. Vissa av männen ligger begravda under stenarna. Flera av dem har säkerligen grävts fram på fälten med åren. Många väntar ovisst på samma öde framöver.

Varje år grävs både offer och odetonerade granater fram. Av bönderna på slätterna kring Tyne Cot och ute på Flanderns fält. Vid nybyggnationer av vägar och hus. Slagfälten är sår som aldrig riktigt läker. Som ständigt rivs upp och påminner oss om saker vi aldrig kommer kunna förstå mer än när det kommer till ren och skär fakta. Om det meningslösa i att skicka tusentals, tiotusentals och hundratusentals människor i döden för att vinna ett knippe kilometer mark.

Miljoner människor från femtio olika nationer slogs på västfronten i Flandern. Över en halv miljon av dem stupade under de fyra år som kriget rasade i trakterna kring Ieper. 300.000 av dem är begravda i området. Ytterligare 200.000 saknas.

Bara i det tredje slaget om Ieper (slaget vid Passchendaele) räknas döda, sårade eller saknade till 460.000. Det pågick i tre månader. Lägg där till alla de tusentals civila med samma öde och den en och en halv miljon av befolkningen som flydde. Första världskriget är något vi helst vill men aldrig får glömma. Det är en ständig påminnelse om hur usel människan kan vara.

Tyne Cot är ett tragiskt exempel på just det. Om än så vackert, stilla och hedrande som det förtjänar att vara.

Besöka Tyne Cot

Tyne Cot ligger en dryg mil nordost om Ieper (vägbeskrivning) och bara några kilometer utanför Zonnebeke. Läs mer på dess webbplats.

Källor: informationsmaterial Visit Flanders, vår eminente guide Martial Masschelein samt Wikipedia.

Det här var en del av en resa i samarbete med Visit Flanders, Nordic TB och Brussels Airlines. Som vanligt är synpunkter, åsikter, texter och bilder mina egna.