Mostar och stans två kontrastrika sidor

Efter ännu en fantastiskt vacker bilresa, från Sarajevos breda och nybyggda motorväg till de slingriga vägarna ner mot Mostar, landar vi efter några timmar på vårt boende. Vi rullar in på den lilla gården och blir mottagna med både fruktfat och ett riktigt fräscht rum. Efter en stunds egentid, där vi alla för en stund sjönk ner i våra mobiler och wifi-slappade lite, bestämde vi oss för att upptäcka byn. Mostar. Vi har hört mycket om stan och mina egna förväntningar är ganska höga.

Den lilla restaurangen, som vi blivit rekommenderade av hotellet, är belägen i ett av Mostars lummiga kvarter och precis i närheten av Stari Most. Vi ser inte bron, men vi känner av på atmosfären att den borde vara precis i närheten. Det går småbroar kors och tvärs över klippskrevorna och längst ner i botten sipprar vatten från källorna. Det är pittoreskt så det räcker och blir över.

Min spenatblandade potatis och den ganska fula fisken äts upp och det smakade betydligt bättre än det kanske ser ut på bild. Bilden är kanske inte till fiskens fördel.

Äta fisk i MostarVandra i Mostar

Mostar – eftermiddagens turistträngsel

Mycket av aktiviteterna i Mostar har med Stari Most att göra. Bron är belägen i den gamla delen av stan och innan den förstördes i Slaget om Mostar i november 1993 hade den stått sedan den uppfördes kring 1566. Nu är den, sedan den återinvigdes 2004, stans mest berömda sevärdhet och det är just hit och till kvarteren runtomkring som turisterna tar sig. För att se skapelsen med egna ögon och för att kanske få se någon hoppa de 24 meterna ner i floden Neretva, vars iskalla vatten flyter under.

Här någonstans. Bland folk, trängsel, marknadsstånd och kommers. Vet inte riktigt exakt var, men här någonstans. Här börjar jag inse att min romantiserade bild av Mostar håller på att krackelera. En del av mig är inte ett dugg förvånad. Den andra delen undrar varför ingenting någonsin kan få behålla bilden av det som jag tror att det eventuellt är. Det som folk pratat så gott om. Det som jag själv sett på bild. Det som stället själv vill framhålla sig som.

Mostar är ju så klart inte unikt på det sättet. Alla platser försöker ju framhålla sina bästa skepnader. Det är inte många som lyckas hela vägen.

Vi vandrar de trånga och ändå mysiga gränderna upp och ner. Det är ett massivt uppbåd av turister den här eftermiddagen och alla ska stanna till vid varenda butik. Klämma, känna, pruta och handla. Jag brottar mig fram på vissa ställen och känner mig orimligt tjock med kameran runt halsen och ryggsäcken där bak.

Värmen är frapperande, precis som de föregående dagarna på Balkan den här sommaren. Någon enstaka gång hör vi plasket i floden när någon fått ihop tillräckligt med pengar för att göra 24-metershoppet.

Stari Most, MostarStari Most, Mostar Turister i Mostar

Vi tar en sista anhalt på vägen mot hotellet och går ner till floden. En vy av Stari Most från vattnet känns som ett måste och planen är att kanske bada. Det är inte en kotte i vattnet, mer än de galningar som hoppat från bron eller en närliggande trampolin. Jag sätter ner fötterna och möts av ett svinkallt och väldigt strömt vatten. Det finns inte en chans på norra halvklotet att jag badar här, ingen annan i sällskapet heller.

Besvikelsen över Mostar får sig ytterligare lite (iskallt) vatten på kvarnen när vattnet luktar illa och odören av urin sprider sig nere vid strandkanten. Kanske förklarar det ljudet vid restaurangen en stund tidigare, när jag hört vatten forsa från ett rör vid en byggnad rakt ner längs berghällen och ner i vattnet. Kan det verkligen vara möjligt? Men nej. Eller?

Frågan blir, precis som det misstänkta avloppsröret, hängandes i luften.

Stari Most i skymningen

På vägen mot hotellet den här kvällen går jag och funderar på hur jag ska lägga upp ”efterarbetet”. Jag kommer givetvis att få frågor både från de som varit där och de som vill dit. Om hur mycket jag älskade Mostar. Hur mycket jag reagerade på kontrasterna mellan den nybyggda bron och de sedan kriget utbrända husen på sluttningarna ovanför. Och om jag tycker att stan är värd ett besök.

Men omdömet får vänta. Mostar kan inte vara så här illa som jag upplevt det den här kvällen. Jag ska ge gamla stan en chans till. Men inte där och inte då.

Mostar – innan turisternas rusning

Frukosten är avklarad och morgonen efter besvikelsen tar jag promenaden mot kvarteren kring Stari Most igen. De lummiga små gränderna är folktomma och jag kan i lugn och ro få mina bilder. De bilder som sprider halva sanningen om Mostar. Den vackra och harmoniska sidan. Bland de små broarna. Med trädkronorna över huvudet. Vid en tid på dygnet där merparten av stans tillfälliga invånare ännu inte har tagit sig ut.

Det är den här versionen av Mostar som jag hade på min fantasiberesta näthinna innan jag kom hit. Den bild jag byggt upp i researchen innan resan till Balkan.

Smala gränder i Mostar Små mysiga kvarter i Mostar En liten bro i Mostar

Ett besök nere vid vattnet hinner jag också med. Där solen ger mig medljus och den blå himlen, de beiga byggnaderna och Neretvas gröna vatten ger de perfekta kontrasterna för bilden jag suktat efter. Bilden som alla andra redan har tagit. Bilden som Mostar lever på. Bilden som vissa tider på dygnet är Balkans största lögn. Men på andra tider är den härliga sanningen.

Stari Most, Mostar

Jag antar att det är som med så mycket annat. Man får välja sina strider. Och tider. Kanske borde jag vetat bättre än att bege mig ut i vimlet framåt eftermiddagen. När temperaturen sjunkit ner mot trettiotvå grader. När fler vågar sig utanför de luftkonditionerade hotellrummen. När middagen väntar.

Eller så ska jag vara nöjd över att ha fått uppleva både och.

Mitt bästa tips för Mostar?

Stan är vacker, det är den verkligen, där den ligger i den kuperade terrängen. Så kliv upp tidigt. Ta morgonpromenaden efter frukost. Eller ät frukost på byn. Njut av lugnet och få den där feelgood-bilden av stan som förmedlas i alla glättiga blogginlägg och på sociala medier. För bilderna är på riktigt. Det handlar bara om att välja rätt tidpunkt för att få uppleva det.

Och det säger jag, som ändå är norra Europas mest morgontrötta människa.

Har du varit i Mostar?

6 KOMMENTARER

  1. Intressant läsning och superfina bilder! Mostar står på min önskelista, men jag får helt enkelt se till att vara uppe tidigt på morgonen när jag väl kommer dit. 🙂

Lämna ett svar till Ann-Louise Avbryt svar

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.