Träna? Bra skit. Resa? Även det bra skit. Kombinationen? Well, gör vi matten så blir svaret kort och gott ”runcation”. Jag är ju dock inte lika kaxig när klockan ringer på morgonen. Jag är morgontrött. Jag måste slita för att hinna med löppasset innan staden jag är i vaknat ordentligt. För att hinna göra passet innan frukosten på hotellet stänger. Men jag älskar också känslan i att äta frukost nytränad, med slitna ben och hög på upplevelserna jag just fått. För joggingrundan på det här sättet är mer än bara ett löppass för konditionens skull.

Jag föredrar att resa lättpackad (ej att förväxlas med ”lätt packad”, det överlåter jag åt fyllon och särskrivare) och att bara släpa på handbagage är så himla skönt. Ett enda kolli att hålla koll(i) på och så får jag verkligen prioritera det jag ska ha med mig. Hur ofta har man inte lyxat med incheckat bagage, för att sedan komma hem och upptäcka att 34% av de nedpackade kläderna är oanvända?

Men. Jag tar också hellre en incheckad väska med mig än att ha en ryggsäck på bristningsgränsen. Och det som oftast har en förmåga att ta lite extra plats är löparskorna. Så om jag packar ner dem så försöker jag se till att de är använda minst en gång när jag kommer hem och packar upp väskan igen. Runcation helt enkelt. Jag har aldrig varit på en renodlad träningsresa (men det borde väl bli av snart?) utan passar på att jogga ett pass lite när som helst, lite var som helst.

Runcation i Amsterdam
Innan-frukost-jogg i Amsterdam, en morgon i maj.

Grejen med att ta en löprunda på resan är ju inte enbart för att underhålla konditionen. Faktum är att det oftast inte är konditionspass överhuvudtaget. Det blir turistpass, som jag kallar det. Där jag har lågt tempo, där jag tillåter mig själv att stanna upp och ta bilder, kolla in sevärdheter och där kilometertid och sträcka egentligen är skit sak samma.

Runcation handlar om att få svettas innan frukost, få sträcka ut benen efter en lång flygresa och att få en liten sightseeing på morgonen. Innan stan har vaknat till liv. På platser som jag kanske inte skulle ta mig till annars. Eller för att reka platser som jag vill ta mig till senare på resan.

Runcation i Vancouver
Förmiddagsjogg i Stanley Park i gudomligt vackra Vancouver.

Ja, jag är en riktigt morgontrött människa (och nattuggla). Jag måste ställa klockan för att ta mig upp innan 8 (och 9, och 10…) och tröskeln ur sängen ner på golvet är ibland oändligt hög. Men när jag väl bestämt mig och fått på mig både träningskläder och löparskorna så är jag oftast galet taggad på att få komma ut. Ibland är klockan innan åtta på morgonen, ibland blir det förmiddag. Ibland äter jag frukost på hotellet efter passet, ibland får jag leta brunch på stan för att frukosten har hunnit stänga. Ibland är jag själv och ibland har jag sällskap.

Runcation i Central Park
Ensam-löpning i Central Park, en vacker oktobermorgon.
Jogga i New York med min bror
Jag och bror / travelphoto.se efter en löparrunda i Central Park, en förmiddag i april.
Runcation i Berlin
Tidig morgon med Maria / mariasmat.nu i Tiergarten, den stora parken i Berlin.

Så. Medan andra sover, svullar frukostbuffé eller ligger på stranden och läser en bok så tar jag på mig skorna och drar ut på upptäcksfärd. Om jag gjort samma sak som de andra hade jag missat massor av saker. Jag hade förmodligen aldrig…

Jag tänker fortsätta köra runcation när jag åker iväg. Det är värt att packa ner löparskorna och få sig en egen sightseeing, allra helst innan stan har vaknat och allra allra helst innan frukost. Och även om det inte är ett träningspass i bemärkelsen ”bli helt slutkörd” så är det bättre än noll.

Och så smakar ju frukosten efteråt så himmelskt mycket bättre när benen är färdiga, kroppen är nyduschad och man är lagom hög på nya upplevelser.

Jogga på Brac och i 32°C
De andra låg på stranden. Jag stack ut och upptäckte den kroatiska ön Brac i 32 gradig värme.

8 KOMMENTARER

  1. Inspiration! Håller med om dilemmat med handbagage- kan tycka det är svårt att få med träningskläder om jag bara har handbagage. Och sen brukar det bli långa dagar på fötterna och 20-tusentals steg – så kanske borde vara mer vältränad för kombon med ett löppass och upptäcka-städer-by-foot 😉 Men ja: när det händer är det alltid underbart ju.

    Och, lätt packad – haha <3

    • Ja, det blir ju långa dagar till fots. Satte nog personbästa i New York i våras. 44000 steg på en dag, inklusive en mils löpning. Så visst tar det på krafterna men då får man stanna på något fint café och ta en kaffe desto oftare. 😉

  2. Inspirerande! Själv bokade jag precis första träningsresan till det så omskrivna Playitas – måste ju få se vad ”the fuzz is about”. Håller lite med Jenn att det brukar ju bli en jädra massa steg när man upptäcker en ny stad – eftersom jag är av åsikten att gå runt är bästa sättet att lära känna en stad. Buss och Metro är ju tråkigt.. Men skulle gärna få in vanan. Lider ju tyvärr också av den där härliga morgontröttheten och handbagageplatsbristen. Men nästa gång kanske!

    • Ja, Playitas har jag hört mycket om så det blir spännande att se vad du tycker efteråt! Antar att det blir lite på Insta?

      Annars håller jag med! Undviker framförallt tunnelbana (om det verkligen inte är ett måste) i städer just för att jag helt tappar geografin och kompassen i huvudet då.

  3. Bra kombo jogg och turista, gärna så tidigt som möjligt, så familjen sover och endast lokalbefolkningen är vaken. Tycker inte om när det är så varmt att det bränns under fötterna när en springer😬. Samma tanke som Åsa🙈😂/ Pernilla

    • Det är en kalaskombo och ja, vissa gånger blir det helt enkelt för varmt. Brac var gränspuck, lyckligtvis kom det svala vindar emellanåt.

      …men jag förstår fortfarande inte vad det är ni funderar på. 😉

SKICKA KOMMENTAR