…haft massa tid över. Förmodligen. Bloggen tar tid. Allt runtomkring tar tid. Planering, skapa material, rodda samarbeten och fundera på vinklar, texter och utveckling. Att sköta hela “företaget” tar kopiöst med tid. Plus att jag har ett åtta-till-fem-jobb som jag går till på vardagarna. Plus att jag vill hinna träna, vara förhållandevis social och bara kunna tagga ner ibland. Men det är ju värt det, någonstans, eftersom jag fortsätter och fortfarande tycker att det är roligt.

Det är dock inte bara jag som funderar på det. Frågan har dykt upp både hos vänner och andra resebloggare och minns jag rätt så var det jag och Resfredag som diskuterade det senast det var på tapeten. Jag började fundera. På saker jag gjorde innan bloggen tog över. Vad jag skulle vilja göra mer av men som jag prioriterat ner.

Säg att jag strök bloggen (med allt som följer till). Hur skulle livet kanske se ut? Jag hade nog förmodligen…

…rest

Så klart. Jag reste ju långt innan bloggen fanns. Flög första gången när jag var sju, åkte tåg ännu tidigare, åkte på massa roadtrips i Europa från jag var nio till tonåring. På de långa bilresorna neråt Holland, Tyskland, Österrike och Italien skrev jag dagbok. Jag har hittat fragment av dem på senare år och det kanske var där någonstans som hela grejen med reseskrivandet tog fart, vad vet jag.

Rest hade jag gjort hur som helst. Utomlands. I Sverige. Gått djupare in i fjällvärlden och upptäckt roliga platser på andra sidan jorden. Det är kanske mitt största intresse och har så varit så länge jag kan komma ihåg. Med eller utan blogg och sociala medier.

Resebloggare 1990
Rese(b)loggare redan 1990, här i Travemündes hamn och en fem timmars lång väntan på färjan över till Gedser.

…spelat trummor

Som barn och ungdom spelade jag trumpet men på högstadiet självlärde jag mig trummor, som kändes aningens ballare. Jag tog alltså inga lektioner så förmodligen höll jag trumstockarna fel och var för klen på baskaggen. Det där med att kunna göra trumvirvel förblev dessutom bara en våt dröm. Och eftersom jag var ungefär en skokartong hög så syntes jag väl knappt bakom pukor och cymbaler.

Idag är ju möjligheterna till lektioner oändliga och hade jag inte haft bloggen (alternativt ägt ett 48-timmarsdygn) så hade jag riggat ett elektriskt set i någon av rummen här hemma och tagit lektioner via Youtube. Och förmodligen fått arga grannar på köpet.

…ägnat mer tid åt tv-spel

Dator- och TV-spel har jag kört sedan första datorn gjorde entré i mitt liv 1994. 2003 köpte jag en Playstation 2 och sedan dess har jag köpt både PS3 och nu en PS4. Antalet timmar på spelkontot landar väl någonstans kring femsiffrigt och i en av mina två svängar av arbetslöshet blev jag så jävla bra på Call of Duty att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Nåväl, jag fick jobb och tog vägen till en IT-avdelning. Sedan kom bloggen på frammarsch och så var spelandet nere på en timme i månaden ungefär.

Där är jag idag och jag tycker det är så menlöst att spela framförallt online (som är roligast) eftersom jag ändå inte hinner bli tillräckligt bra. I en tid av mer tid så hade jag högst troligt lagt mer tid på speltid. Det är roligt, avkopplande och tankeskingrande.

Call of Duty Modern Warfare
Jag la ner många timmar på Call of Duty Modern Warfare våren 2010. Så blev jag bra också.

…tränat för en svensk klassiker

Jag har tänkt tanken i flera år men inte haft tillräckligt med motivation att genomföra det. Tränar gör jag ju redan men jag skulle behöva lägga mer tid på längdskidor och framförallt simning (jag avskyr att simma). I en värld med mer tid hade jag så klart lärt mig bättre teknik i alla grenar så det här är något jag tänker ta sikte på den dagen något annat tidskrävande i mitt liv inte längre existerar. Träna är roligt, att ha mål är roligt och att nå målen är… tja, roligt (lätt underdrift).

Eller är det så att jag bara borde omstrukturera träningen och anpassa den för en klassiker? Tiden finns ju uppenbarligen, när jag hann med fem pass förra veckan och ett dubbelpass i onsdags.

…haft en renare bil och lägenhet

Jag minns när jag alltid hade en välstädad bil. När jag åkte till gör-det-själv-hallen i alla fall en gång i månaden och tvättade både invändigt och utvändigt. En tid när jag hade ordning och reda i lägenheten och det inte var några problem att släpa fram dammsugaren tjugo minuter varje vecka. Där det inte låg framme massa skit som störde ordningen.

Nu? Det står lite lådor här och var, en kartong som hör hemma någon annanstans, det ligger lite papper på skrivbordet och runt om i lägenheten finns det ett antal “jag tar det sen”-grejer som borde åtgärdas. Det är nog det första jag skulle göra faktiskt. Jobba lite med geomanti samt pryl- och krimskrams-downshifting.

Nu när jag skriver de här raderna känns det som att de borde prioriteras högre redan igår. Prylarna ligger ju ändå som en mental våt filt varje gång jag ser skiten.

Volvo V60, D4 Momentum 2017
Nytvättad bil oftare? Ja tack gärna.

…haft en bredare social IRL-tillvaro

Att ha folk hemma lite spontant (eller planerat) är trevligt. Eller gå ut och träffas. Äta något gott, prata om allt och ingenting, spela lite brädspel och bara hänga. Här är det ju i och för sig inte bara mitt (bloggens) “fel” att sånt händer alldeles för sällan eftersom de allra flesta idag på något sätt är upptagna med jobb, familj, fritidsintressen och annat.

Å andra sidan, bloggen har ju gett mig massa annan social tillvaro (bloggosfären/nätverk). Problemet är bara att den tillvaron ofta befinner sig i andra delar i landet, inte helt optimalt när det kommer till logistik av ett stycke Dryden-arsle.

…läst böcker?

Jag har aldrig varit något fan av att lägga mig på sängen och läsa en bok. Eller läsa böcker över huvudtaget. Det liksom… kryper lite i kroppen. Jag menar, senaste boken jag läste (“Den nya världsfotbollen” av Erik Niva) var på 530 sidor. Påbörjades på kryssningen 2014. Hade som mål att läsa ut den samma år (!). Blev klar två och ett halvt år senare.

Ändå har jag samlat på mig ett helt gäng med böcker som väntar på att få läsas. Och någonstans vill jag ta mig tid och ro att göra det. I en värld där bloggen inte längre finns (och PS4:an är såld, där någon annan städar bilen) skulle jag förmodligen kunna ha ro nog att slå mig ner i soffan och ägna ett par timmar varje helg.

Läsa en bok
Jag funderar på om jag måste på kryssning igen för att läsa en bok…

Fast jag vill inte sluta

Bloggen är, som Lisa nyligen beskrev det, “ett andningshål i livet”. Den tar tid, ja, men det är (oftast) rolig tid och ger (oftast) så jädra mycket tillbaka. “Pengar?” tänker någon nu då och jo, den genererar pengar. Men, också andra fina öppningar både kring resor, nätverkande och nya vänner och bekanta. Plus alla insikter man får under tiden (som även Linda skriver om). Och kunskaper. Massor av kunskaper. Som bekant är ju kunskap ganska lätt att bära med sig och något som man aldrig kan vare sig tröttna på eller bli mätt av. Rentav den bästa återbäringen i alltihop?

Så, i min plan för den kommande tiden av livet så finns bloggen med. Det gör däremot inte trumset, bokläsning eller ändlösa timmar med tv-spel. På gott och ont.

Vad hade ni gjort?

Nu är det er tur. Vad hade ni gjort med all tid om ni bestämde er för att avsluta ert största fritidsprojekt?

14 KOMMENTARER

  1. Bästa inlägget! Precis så, fast vi hade gjort olika saker av vår tid. Tack för länk också.
    MEN – Klassiker, kan vi inte bara satsa på 2019? Vi tränar på varsitt håll, vi sporrar, sen kör vi de första 500 meterna ihop på varje lopp och sen ses vi i mål, du i mål 20-40 % före mig. Jag kommer upp och vi kör nån träningshelg. Du kommer ner och vi kör intervaller på lunchen runt Lötsjön i Sumpan – Det är ju för tusan ett optimalt upplägg!! KOM IGEEEEEN!

    • Ja, fast det där med att ha folk hemma sitter ju inte bara i en själv heller. Och att det måste bli så avancerat när man väl ses. Vad är det för fel på lite vanligt slapparkväll hemma? Min PS4:a står och väntar på att få spelas. Typ. 🙂

  2. Nej men hus mej! Då hade vi ju aldrig träffats och fört jiddra om i-landsproblem. Alltså. Pew.

    Men låt oss låtsas som att jag inte hade bloggat. Då hade jag legat en massa mer tid på soffan och sett en massa tv serier, några fler ön vad jag redan ser. Jag hade känt färre personer och jag hade haft tråkigt. Så är det.

  3. Så himla bra inlägg!! Det där är verkligen en tankesnurra jag inte ens har reflekterat över. Vad skulle jag göra om jag inte bloggar? Vad gör andra (obloggande) människor av sin tid? Vem ÄR jag ens utan personen bakom min reseblogg?! Haha, det väcker sannerligen djupa, inte så enkla funderingar. Får jag låna listan till mig och länka till dig?

  4. Inte blogga? Otänkbart! 😉

    Däremot har jag insett att tiden bloggande tar jämfört med någorlunda regelbundet “vloggande” är högst försumbart. Önskar mig också det där 48-timmarsdygnet du skrev om, det vore smidigt…

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här