Mörkret har lagt sig och vi låter GPS:en guida oss genom stans myller av gator, i jakten på Apartment Matejuška. Någonstans nere vid hamnen ska vår lägenhet i Split ligga och vi snurrar runt ett par kvarter innan vi bestämmer oss för att parkera i ett, vad det verkar, närliggande parkeringsgarage.

Trots ihärdiga försök att hitta rätt så lyckas vi inte. Vi frågar i ett par butiker och alla hänvisar till kvarteret vi redan befinner oss i. Ingenstans ser vi någon skylt som avslöjar Apartment Matejuška och även om det är liv och rörelse på de större gatorna så är gränderna tysta och kolsvarta. Tillslut, i en av alla mörka gränder, bestämmer jag mig för att ringa vår värd. Jag kan nästan höra från ett av de öppna fönstren att han svarar och mycket riktigt. Vi står nästan, av en slump, utanför vårt nästa boende.

Vår lägenhet i Split – långt in i en mörk gränd

Jag ska vara ärlig. När vi kliver in så översköljs jag av en stor besvikelse. Av någon anledning kopplar jag inte alls ihop det jag ser med det som faktiskt bokades hemma, ett par månader tidigare. Trött och på ganska lågt blodsocker gör jag mitt bästa för att det inte ska smitta av sig allt för mycket till de andra och när vi väl installerat oss och valt rum så däckar vi allihop ganska omgående.

Till ljudet av luftkonditioneringen och bilderna av den kanske snedaste trappan jag sett i år somnar jag ovaggad och vaknar inte förrän av mig själv, morgonen därpå.

Trapporna i lägenheten i SplitVår lägenhet i Split och sovrummet, Apartment Matejuska

Ibland är det bra att sova på saker och ting. Låta de första intrycken smälta, oavsett om de varit bra eller dåliga. Vår lägenhet i Split må inte ha imponerat nämnvärt över mig kvällen innan men att bara få ge den några timmar gjorde verkligen susen. Helt plötsligt står jag med en mugg kaffe i handen. Och imponeras över hur jävla snett man faktiskt kan bygga en trappa. Vinklar och vrår i ett virrvarr av gränder är ju egentligen det jag drömt om att bo i. Nu har jag ju det, om än bara för några dagar.

Utanför fönstret till matplatsen hänger kablarna utanpå, en palm vajar i augustisolen och värmen är sådär behagligt tryckande. Runt 30°C är det ”kyligaste” vi haft hittills på vår roadtrip på Balkan. När vi ätit klart är det handdisk som gäller och när vi sedan beger oss ut på stan för att bekanta oss med Split möts vi av innergården, där vår gamle man till värd uppenbarligen har ett eget ”skafferi” av förnödenheter. Vackert? Nja. Charmigt? På ett eget sätt, absolut.

Köksutsikten i SplitUtanför lägenheten i Split

Ett stenkast från promenaden

Det är en sak att gå in i en mörk gränd på kvällen. Utan någon annan belysning än den från fönstren där folk äter sin kvällsmat. Att komma ut i dagsljus är något helt annat. Från ytterdörren är det trettio meter trång gränd men på det stora hela ligger vår lägenhet i Split mitt i stan. Rakt ut på kajen och blott ett stenkast från promenadstråket The Riva. En handfull restauranger rakt in på knuten. Shopping bara några minuter bort för den som så önskar.

Det känns plötsligt ganska värt att även här, precis som med vår takvåning i Dubrovnik och lägenhet i Kotor, ha lagt en extra slant på att sova centralt. Dessutom perfekt tajmat eftersom vi inte längre har någon hyrbil att ta hand om. Och vem behöver hyrbil när en bor mitt i smeten?

Kvarteren i Split Gränden utanför Apartment Matejuska i SplitRiva, Split

Det är värt att sova centralt

För våra fyra nätter i Apartment Matejuška betalade vi 3200:-, vilket kan tyckas vara i mesta laget med tanke på den kvalitet vi fick. I en lägenhet får en ju dessutom sköta sig själv, på gott och ont. Det är ingen som städar varje dag och alla måltider får en sköta själv. Det i sig gör mig inget alls men kan vara värt att notera.

Även om min första känsla av vår lägenhet i Split gnagde mig en aning så tycker jag ändå att det i slutändan var ett bra boende. Vi hade en bra värd, det var rent och städat när vi kom fram och framförallt så låg det så centralt det kan göra. Vilka är vi att klaga?

Men visst, vi har bott billigare och fått mer på andra ställen. Ibland måste man dock få testa något annat än stilrena (tråkiga?) hotell, räta vinklar och sömniga frukostmatsalar där folk frossar. Vare sig de är hungriga eller inte.

2 KOMMENTARER

  1. Visst är det spännande, det där med att se något och boka över nätet och sedan får se det på riktigt 😉
    Nu blev det ju som du sa bra ändå, men visst är det lite av ett lotteri varje gång.

SKICKA KOMMENTAR