April. 30 dagar som försvann i ett nafs av sommarvärme, vårvinter, takdropp och även återhämtning. Återhämtning i den formen att jag inte har hetsat runt på resor utan bara försökt att landa här hemma en sväng. Jag gick faktiskt nästan hela april utan en längre resa bokad. Men, vad hände då denna årets fjärde månad?

Vid entrén till april befann jag mig i Dubai, för en långhelg över det som folk kallar påsk. Väl där nere ville jag ju så klart ha det som hör till april och vårvinter, nämligen takdropp. Jag gjorde dock min helt egen version (i brist på snö-tö i Dubai). Okej, kanske lite långsökt kanske men jag åkte alltså zipline i Dubai Marina, det vill säga droppade från taket på 42-våningshuset och susade ner över kanalen. Det blev så klart även en vlogg om det äventyret.

I övrigt så åkte jag upp till top floor i Burj Khalifa, åkte lite ribbåt och flög med Emirates för första gången, vilket ni kan se i min vlogg om sextimmarsflighten.

Zipline i Dubai Marina Långdistansflygplan i Dubai

Sedan kom vi hem till Jämtland igen. I finaste vårvinterskruden. En av dessa dagar packade vi in oss i bilen utan bestämd destination, mer än att vi ville till fjälls. Det slutade i Vålådalen, vid en stor sten där vi fikade, med solen i ögonen och fjällutsikt. Vårvinter. Vi har pratat om det förut. Och det tåls att upprepas.

Fast så mycket mer utflykter än så här blev det faktiskt inte. Hemma i Östersund har vi däremot fått se de fanatiskt stora mängderna snö som fallit under vintern töa bort på bara ett par veckor. Takdropp i sin naturliga version alltså. Ett tag trodde jag att vi skulle ha snö till oktober men fluffet dunstade bort snabbare än jag kunde ana.

Fikastund med fjällutsikt

Väskan i bild förresten, det är en Osprey Hikelite 18 som jag fått låna för recension. Recension blev det och här kan ni läsa vad jag gillade och inte gillade med den. Snygg är den hur som helst.

April är ju annars långpassens månad. När gångvägarna börjar bli snöfria drar jag ut på finslipningen av Göteborgsvarvet-formen, plus att jag har fortsatt med RunAcademy. Ja, utöver pulspassen på gymmet då. På det stora hela blev april en riktigt bra träningsmånad. Bara grejen att ändå ganska obehindrat dra ut på över 26 kilometer och känna sig fräsch efteråt. Det är en fin känsla!

Långpassens tid är nu

In other news. Bloggen fick ju lite uppmärksamhet under april också, och lite återupprättelse efter bakslagen i mars. Dels blev jag utnämnd som Sveriges fjärde bästa reseblogg när Cision presenterade sin genomgång. Man kan ju tycka vad man vill om utmärkelser hit och dit men jag njuter av det som landar in så klart.

Lägg där till att jag, till stor del tack vare era röster, nu är i final i Momondo Open World Awards 2018. Jag tävlar i kategorin Video och den 23 maj är det finalfestligheter i huvudstaden. Då är jag där. Sedan får vi se var det landar.

Finalist i Momondos tävling för resebloggare
Foto: M. Engström (under vandringen till Lunndörrspasset 2016)

Det var april det. Vi har sagt adjöken till varandra (och gjorde det genom att klicka hem några nya flygbiljetter, mer om det framöver) och så har jag hälsat morsning på maj. Förhoppningsvis blir det lite festligheter de 29 återstående dagarna med födelsedag, Göteborgsvarvet och Stockholmsgalej. Om det lär ni få höra, så häng kvar.

1 KOMMENTAR

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här