Helgen är över och den innehöll tillslut lite av varje. Det blir väl lätt så när det inom loppet av tre dagar kombineras födelsedag, myspass, bilstädning och så en hjärnblödning mitt uppe i alltihop. Av en person jag håller kär. Men som jag aldrig träffat.

Födelsedagen då?

Det blev middag på hemlig ort i fredags, vilket tillslut visade sig vara Mikado i Östersund. En världsomtalad restaurang i hela Sverige, som lockar busslaster från såväl Bromölla som Karesuando. Säkert ännu fler ställen än så. Typ. Och där hade jag aldrig tidigare ätit förrän Maria tog med mig dit i fredags. Mycket lyckat och jag kan absolut tänka mig att bli utbjuden dit igen så klart.

Mikado i Östersund

Vi fortsatte kvällen med en liten miniroadtrip runt på Frösön och blickade ut över bland annat golfbanan i en klassisk jämtländsk solnedgång. Som jag sa till Maria, när vi stod och njöt vid klubbhuset.

Alltså. När man är här för hundrade gången och fortfarande inte tröttnat på vyerna. Då vet man att det är en favoritplats.

Sedan återstår att se om jag fixar golfmedlemsskap på Frösön i år. Det blir kanske lite för mycket kringflackande i sommar för att det ska vara värt det. Kanske ska köra ett greenfee-medlemsskap i år och se hur det fungerar. Eller riskerar man att bli för snål då och strunta i att gå ut, när varje runda kostar flera hundra?

Hur som helst. Vackert på Frösön är det i alla fall.

Solnedgång vid golfklubben på Frösön

Hjärnblödning – vad i hela fridens namn?

Jag satt i lugn och ro och såg Juventus match i soffan i lördags när Twitter började svämma över med rapporter om en allvarlig sjukhusvistelse för Sir Alex Ferguson. Efter några timmars ovisshet visade det sig att han drabbats av en hjärnblödning och opererats akut under dagen.

Och det är då som fotbollen visar sin allra bästa och finaste sida, när hela världen plötsligt stämde in i get-well-hälsningar. Det fortsatte även under söndagen och man kan bli rörd för mindre. Fotbollen må vara hätsk under stridens hetta men den enar också. Inget snack.

Just nu hoppas jag på en snabb återhämtning av SAF. I väntan så njuter jag av bilderna jag tog på hans ärevarv på Old Trafford för ganska prick sju år sedan, när United spelat hem sin 19:e ligatitel. Han är en vinnarskalle, skotten. Hoppas han vinner den här fighten också.

Sir Alex tar ett ärevarv på Old Trafford

Söndag, myspass och vård av smutsig bil

Tidigt (klockan 10, allt är relativt) på söndagen var det så dags för “myspass”, som RunAcademy kallar det. Vi var väl ett dussintal löpare som kämpat oss ut i morgonsolen. Myspass då? Ja, det är ett längre pass men med lugnt tempo. Kanske det jag behöver allra mest, som har oerhört svårt att hålla nere tempot när jag är ute. Så fort jag ögnar på klockan tänker jag “Shit, kan bli en bra tid!” och så ökar jag tempot, fast jag inte borde.

Vi joggade runt på Frösön, sprang stigar och gator jag aldrig satt min fot på förut, njöt av härligt väder och lagom flås. Drygt två timmar blev det tillslut och en väldigt harmonisk känsla spred sig i kroppen och låg kvar i flera timmar efteråt. Inte den här uttömda tröttheten utan mer en feelgood. Mysigt liksom. Fluffigt. Rosa moln. Ja men ni fattar. Fint att även göra det i grupp, med ett uttalat tempo som vi dessutom höll ganska bra.

Bort ägna mig åt det betydligt oftare.

Terränglöpning på Frösön Terränglöpning på Frösön

Jag borde också ägna mig åt bilstädning lite oftare, så kanske det inte tar två timmar varje gång. Och då menar jag två timmar för den invändiga städningen. Den utvändiga får bli senare i veckan.

Stackars V60:n, den har fått alldeles för lite städkärlek det senaste. Men på fredag åker de dubbade sulorna av och då kan vi nog säga att vintersäsongen är över. På riktigt. Ni söder om Dalälven fattar förmodligen ingenting.

Nystädad Volvo V60

Då kör vi på med en ny vecka. Jobb, ett snabbt besök i Stockholm, mer städning, förhoppningsvis några blogginlägg och så lite mer träning. Det är det jag förväntar mig.

Vad förväntar ni er?

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här