Nja. Den här veckan gick väl inte riktigt som planerat. Någonting låg där i faggorna och lurade och när jag var som mest sårbar så slog det till. Snabbt och effektivt bröt det ner mig till en soffliggande och ynklig mansperson som i det närmaste tvingades till Netflix-marathon, fotbollstittande och allmän översyn av tillvaron. Well, det kunde ju varit värre.

Jag vet inte var det började riktigt men det var väl en kombination av sömnbrist, fullt ös och sliten kropp kanske, vad vet jag. I tisdags ringde klockan redan 05, det blev morgonflyg till Stockholm, SLA, nätverksträff, startups, huvudet på helvarv hela dagen och en lunch som jag kanske inte riktigt gillade. Alls. Eller så var jag inte hungrig och redan då hade väl kroppen börjat tycka till om saker och ting.

Fast takeoffen vid 06:30 från Frösön var fin. Och nästan isfria vikar inne i stan. Det ni, alla sommarknarkare söder om Dalälven.

Godmorgon, Östersund

När jag framåt eftermiddagen skulle förbi Scandinavian Photo (för att fönstershoppa den perfekta kompakt-vlogg-kameran som ingen uppfunnit än) var jag så väck att jag helt glömt bort att de numera huserar på Vasagatan. Någon rimlig kamera hittade jag inte, däremot en Manfrotto-väska som jag var på vippen på att få med mig hem.

Snygg eller snygg?

En ny Manfrotto-väska kanske?

Sedan slog jag mig übertrött ner på mig flygbussen ut till Arlanda och började på allvar känna hur kroppen stretade emot. En aloevera-dryck för fyrtio spänn på ARN hjälpte föga. Inte en A320neo heller. Inte ens en magisk solnedgång efter att vi lyft kunde stoppa feberfrossan som tagit över kroppen och tydligt markerat sitt missnöje över tillvaron. Istället fingrade jag lite försiktigt och diskret fram ena hörnet på “left-overs”-påsen i stolsfickan framför mig, in case of uppkastning av lunch. Det har nog aldrig hänt förut.

Inte ens när jag hade turistmage på vägen hem från Zanzibar

Skymning över Stockholm

Ja. Det slutade med 39 grader i kroppen, soffläge i över ett dygn, Netflix-marathon av Planet Earth, fotbollsmatcher och två inkasserade sjukdagar från jobbet. Nummer nio och tio i ordningen faktiskt. Sedan januari 2014. Ändå helt okej statistik tycker jag, plus att jag aldrig har VAB och annat.

Sedan är det ju själve fan att det händer nio-tio dagar innan Göteborgsvarvet, den tiden på året då en absolut vill hålla sig frisk. Å andra sidan. Det var “bara” feber och, vad det verkar, ingen segdragen förkylning som förra året vid exakt samma tidpunkt. Nu kanske jag får den där återhämtningen som jag behöver inför halvmaran (för jag tänkte egentligen träna fram tills onsdagen innan…). Det kanske rentav var bra tajming, det här febereländet.

Kroppen. Jädrigt smart uppfinning alltså.

Soffläge och Netflix-marathon Juventus vann italienska cupen

Annars då?

Tja, stillaliggandes i soffan hinner man ju så klart fundera på ett och annat. Främst har tankar kring bloggandet, nätverkande, sociala medier och hur jag vill att det ska se ut framöver härjat. Kort och gott kan jag konstatera att det är alldeles för stort flöde just nu. Flöde av information som gör mig trött och som inte tillför något, flöde av “måsten” som inte är måsten, flöde av “inspiration” som inte är inspiration.

Så, jag har fortsatt i tankarna som jag haft den senaste månaden. Att städa. Både rent fysiskt och även digitalt. Jag har tagit tag i, och strukturerat, städandet av bildarkivet hemma vilket får bli ett projekt för ett par månader framöver. I dagarna nu har jag även rensat upp både Youtube-flödet och konton jag följer på Instagram.

Just Insta var en ren befrielse att röja i, jag avföljde minst 10%. Låter kanske lite men borta ur mitt flöde är nu massa konton som inte bidrar med något. Nu ser jag plötsligt konton som jag faktiskt vill följa och som jag inte sett på flera månader för att annan “skit” tagit plats. Bra och konkret känsla, även om jag verkligen saknar den kronologiska ordningen. Fast på det stora hela är jag helt sanslöst trött på hela plattformen och är väldigt nära att bara ta en paus därifrån. Hur mycket tid tar inte scrollandet egentligen? Sjukt.

Städning rent fysiskt? Jag ägnade ett par timmar idag åt att i lugn och ro röja på min arbetsplats här hemma. Den känslan kanske var veckans bästa. Trots konkurrens av solnedgång i en A320neo, Manfrotto-väskor och Juventus-seger i italienska cupen.

Terapi, sanna mina ord.

Städat skrivbord

5 KOMMENTARER

  1. Amen tur som vi säger i Skåne. Alltså att det gick över på ett dygn. Före jul åkte jag på 39+ i en vecka, som slutade på akuten :). Håller med om Insta, man har liksom tappat glädjen… jag har gått så långt att jag också rensat FB :)). Gick tom så långt att jag inte längre är Inos pro, för att kunna släppa en grupp till :). Ses in Stockholm!

    • Men usch, 39 och akuten låter inte jätteupphetsande.

      Men ja, jag är också på väg att se över grupper och nätverkande på olika ställen. Så trött på måsten, SEO, business och allt sånt. Vill ha tillbaka kärlek, hjärta och själ igen. 🙂

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här