Så har jag då äntligen gjort min första flygning i en Airbus A350. Den har ju stått på min bucketlist ett tag och när jag fick möjligheten att flyga den till Vancouver i början av juni så tog jag den. Då spelade det mindre roll att jag fick ett sju timmars stopp i München efter flighten från Arlanda. Några timmar på MUC går det alltid att sätta sprätt på och kanske allra helst i terminal 2, som klassas som en av världens bästa.

Vad gör A350 så speciell?

A350 är Airbus nyaste tillskott i långdistansflottan och flögs kommersiellt första gången i januari 2015. Några av de mest omtalade egenskaperna är tystare och mer bränsleeffektiva motorer och att planet är byggt i lättare material, vilket så klart också bidrar till bättre bränsleekonomi. Exteriört märks främst “sminkningen” av framrutorna (se bilder längre ner) plus de oändligt vackra kurvade vingspetsarna. Så läckra!

Lufthansa Airbus A350-900

Interiört kan passagerarna främst dra nytta av större fönster (dock inte lika stora som på Boeing 787 Dreamliner), ett mer jordnära kabintryck och LED-belysning som kan anpassas utifrån tid på dygnet. Detta ska underlätta passagerarnas omställning mellan tidszoner och så vidare. Hur vida detta är vetenskapligt bevisat råder det delade meningar om men det är inget jag går in närmare på här. Läckert är det dock.

Ett sprillans nytt flygplan

Jag flög med Lufthansa hela vägen från Stockholm till Vancouver via München. Det var just i München som jag klev på A350-flighten och den såg ut så här:

  • München (MUC) > Vancouver (YVR)
    Lufthansa, LH476
    3 juni 2018, 15:35-16:45 (15:59-16:47, flygtid 9:48)
    Airbus A350-941 (A359), D-AIXI (maj 2018)
    Tre klasser: 48 business, 21 Premium Economy, 224 Economy
    Säte: 38K, ekonomi

Det aktuella flygplanet, D-AIXI, levererades till Lufthansa så sent som den 5 maj 2018. Med andra ord knappt en månad gammalt vid tiden för den här resan (3 juni) och nästan personbästa för min del (rekordet är en två veckor ung A320neo med SAS)! Planet var Lufthansas nionde Airbus A350-900 och den första A350:n att levereras i bolagets nya färgsättning, blått och vitt, som ser betydligt trevligare ut än den tidigare.

Lufthansa A350 - D-AIXI

Tyska ordningens undantag

“Ordnung” är ett uttryck som jag ofta använder när det kommer till Tyskland rent allmänt. Det är så det känns, i många och olika sammanhang. Men det finns (minst) ett undantag, nämligen Lufthansas boardingprocedur. Jag vet inte hur de bär sig åt men på något sätt blir det alltid kaos när jag har boardat någon av deras långflygningar. 

München var inget undantag. Olika köer, ingen förstår vilken kö de ska stå i, gatepersonalen byter köernas förutsättningar och ingen vet tillslut vare sig ut eller in. Ändå lyckades vi på något märkligt sätt komma iväg i hyfsad tid. Det förstår jag inte heller.

Komfort i tysk världsklass

Jag reste alltså i ekonomiklass på den här flighten och den här delen av kabinen har säteskonfigurationen 3-3-3. Det kan jämföras med Premium Economy-kabinen som har 2-3-2 samt Business som kör 2-2-2.

Sätena i ekonomiklass går i blått (de andra två klasserna i grått), nackstöden går att justera och benutrymmet är i mitt tycke fullgott. På det hela taget en riktigt bra känsla i den här klassen. Nej, inte bättre än Emirates 777:or men betydligt behagligare än Qatars 787 Dreamliner.

Ekonomiklass på Lufthansa A350 Benutrymme på Lufthansa A350 Lufthansas IFE - plats 38K Ekonomiklass på Lufthansa A350

På varje säte återfinns en kudde och filt och i början av flighten kommer kabinpersonalen ut med hörlurar för de som vill ha. Det jag kan sakna är en flaska vatten till varje passagerare, vilket för mig är ett uppskattat inslag hos andra bolag.

Jag tycker att jag efter fem-sex timmar fortfarande sitter behagligt, medan Grönland och Kanada susar förbi under mig. Inte ens efter drygt nio timmar, när vi påbörjar inflygningen mot Vancouver, har jag någon direkt bismak av stillasittande och det är ju inget annat än ett gott betyg.

En (typ) halvt fungerande IFE

I sätet framför mig har jag en skärm där Lufthansas “IFE” (In-flight Entertainment) huserar. Jag har försökt att hitta storleken på skärmen, dock utan att lyckas. Uppskattar den till 10-11″, då den känns större än SAS 9″ men mindre än Emirates 13″ i motsvarande kabinklasser.

Systemet känns rappt när jag touchar runt i det och responsen från tryck till händelse är helt okej. Det finns ingen fjärrkontroll eller dylikt men det ska gå att koppla ihop IFE:n med en app i sin mobil, om man laddat ner den på förhand (vilket jag inte gjort). Innehållsutbudet känns lite sådär. Visst finns det filmer och TV-serier men utbudet känns inte jättestort (inte en enda Indiana Jones-film, vilket är min kanske aningens udda måttstock).

Tyvärr är dock informationen om själva flygningen ur funktion – under hela flygresan! Eftersom jag oftast passar på att jobba och se på film med egen dator under långresorna så låter jag kartan rulla på skärmen i bakgrunden. Inte den här gången alltså. En klar besvikelse och lite därför jag menar att det är ett “halvt” fungerande” IFE, lätt överdrivet.

Jag tröstar mig med med de tre kamerorna som finns utplacerade, varav en på stjärtfenan så att man ser hela flygplanskroppen i realtid. Bra kvalitet är det också!

Lufthansa A350 - kamera Lufthansas IFE Lufthansas IFE - ingen flyginformation

Ingen Guide Michelin på 39000 fot

Av de gånger jag tidigare flugit med Lufthansa, alltid i ekonomiklass, så har jag inte haft något nämnvärt att invända gentemot serveringen ombord. Tvärtom. Ja, bortsett från deras vattniga omelett som jag fått några gånger till frukost. Jag äter det mesta men den har verkligen tagit emot. Den här gången tycker jag dock att de landade (no pun intended) en bra bit under genomsnittet, både hos sig själva och jämfört med andra bolag jag flugit med.

Den första serveringen ägde rum drygt två timmar in i flygningen. Jag valde kyckling med potatismos, trots att jag vet att det sällan är riktigt gött mos på tio tusen meter. Till detta kom en sallad, bröd, en liten efterrätt och ett par chokladbitar. Jag tog även in ett glas rött vin och vatten.

Nej, moset var inte särskilt gött men allt slank ner utan större problem och matpresentationen var ändå som förväntat. Inga konstigheter, även om det inte ser jättesnyggt ut. Och jag fick äta med riktiga bestick, bara en sån grej.

Första måltiden hos Lufthansa Riktiga bestick även i Lufthansa Ekonomi

En och en halv timme innan ankomsten till Vancouver rullar andra måltiden in och jag gick lös på det vegetariska alternativet (pasta-pesto av något slag). Om första servicens estetiska presentation var enligt genomsnittet för vad man kan förvänta sig i Ekonomi så vet jag inte riktigt var den här kvalar in. Om vi säger så här – det var ingen Guide Michelin. Inte ens i samma galax. Eventuellt att Voyager I stöter på den om den får flyga i 40 år till.

Mina smaklökar var inte heller särskilt imponerade, plus att plastbesticken nu åkt in på brickan. Maten åkte med nöd och näppe ner, med inställningen att det är oerhört dumt att gå på lågt blodsocker genom köer av immigration och märkliga människor vid bagageuthämtning.

Men seriöst, Lufthansa. Så här ska det fan inte se ut. Det är under er värdighet. Till och med på rad 38. Kom igen!

Andra måltiden

Utomordentligt stabilt wifi

Jag vet. Jag brukar säga att jag gillar långflygningar tack vare den digitala frizonen det innebär. Bristen på uppkoppling, teknikstress och att vara ständigt kontaktbar. Dessutom har mina erfarenheter från internet ombord på flygplan varit sådär så här långt. Fast finns det tillgängligt så blir jag ju sugen på att testa och då kan jag “offra” en hundring bara för att.

Här fanns det alltså wifi-tillgång och Lufthansa har fyra olika varianter av deras “FlyNet” (juni 2018) som man kan köpa och ingen av dem har någon begränsning på datamängd, bara tid.

  • En timme för €9
  • Fyra timmar för €14
  • Hela flighten för €17
  • FlyNet Chat hela flighten för €9 (maxhastighet på 64kbit)

Jag köpte FlyNet Chat-tjänsten med tanken att bara köra Messenger-appen via mobilen, för att testa chatta lite med familjen där hemma. Då borde det gå bra att härda ut hastighetsbegränsningen på 64 kilobit mot att få nät under hela flygresan. Lufthansa skriver också att det inte går att skicka bilder över FlyNet Chat.

Fast det fungerade lysande! Plötsligt satt jag och följde mig själv på Flightradar (lyckat, eftersom flyginformationen på IFE:n inte fungerade) samtidigt som jag skickade meddelanden och bilder över Messenger till familj och vänner. Jag kunde också lägga ut InstaStories och köra både Facebook och Twitter utan problem. Visst, ingen fiberhastighet men ändå.

Jag testade också att köra igång tjänsten på datorn (man får ett inlogg som man kan använda på andra enheter) och döm om min förvåning när även det fungerade perfekt. Där satt jag på 39000 fot och bloggjobbade, laddade upp bilder, körde Flightradar och chattade. Utan tvekan den bästa internettjänst jag testat hittills på ett flygplan.

Och. En ytterst märklig känsla att sitta ovanför Grönland och Kanada och chatta med folk hemma i Sverige. Hejdå, digital detox! På gott och ont.

Lufthansa LH476 mellan Grönland och Kanada

Slutligen betyget

Det här var så min första flygresa i en Airbus A350, signerad Lufthansa. På det hela taget en helt okej upplevelse. Bra komfort, rimliga utrymmen (bonus att jag hade sätet bredvid mig ledigt) i en ljus och avskalad kabin. A350 är ett tyst flygplan (som blir ännu tystare om man har brusreducerande hörlurar) och jag tackar också för 3-3-3-konfigurationen. Jag vill även slänga in några plus i kanten för snabbt “långsamt” wifi och trevlig kabinpersonal.

Jag är ju så klart mindre imponerad av andra detaljer. Boardingen var kaos (inget A350-specifikt så klart) och maten var en solklar besvikelse. Att dessutom inte ha en fullt fungerande IFE på en hel flight och i ett nytt flygplan drar så klart också ner betyget.

Lufthansa A350 flight LH476 får tre av fem Flygande Drydianer i betyg.

D-AIXI parkerad i Vancouver

Kommer jag att flyga med Lufthansa igen? Förmodligen. Kommer jag att flyga A350 igen? Det hoppas jag verkligen, men förhoppningsvis med ett annat bolag så jag får se något nytt. Singapore Airlines flyger A350 från Arlanda och vad jag har hört så börjar även Qatar göra det därifrån under hösten 2018. Finnair flyger A350 österut från Helsingfors och så har vi så klart SAS så får in sin första maskin under 2019, vilket jag också ser fram emot.

Era flygningar i Airbus A350

Har jag någon läsare som flugit A350? Med Lufthansa eller något annat bolag? Vad är era erfarenheter eller är flygresan mest ett nödvändigt ont i väntan på destinationen?

8 KOMMENTARER

  1. CX var toppen i 350 Economy. Sist jag åkte LH i econ på 350 från Singapore fick vi tom porslin att äta på. Svingod indisk mat. LSG som caterar i MUC och FRA är inte mycket att ha. Har också åkt 350 i C från Delhi med LH och den var mkt bra. Och två ggr med Qatar, mkt bättre än deras dreamliner.

    • Alltså, tänk om man kunde ha koll på vilka som caterar på respektive flygplats. Ytterligare en dimension att ta hänsyn till när nästa resa bokas då. 😛 Ja, jag har höga förväntningar på Qatar och är sugen på att boka dem bara just för A350. Deras 787:a tänker jag dock undvika så gott det går.

  2. Alltså. Den där pestopastan?! Kan vara något av de mer osmakliga färdiga rätterna jag skådat…! Frågan är vem som är skyldig till ketchuppölen, du eller någon annan..?

  3. Åh, komforten låter ändå bra – jag har ju flygningar med både Singapores (om några veckor) och Qatars 350:or planerade och även om Lufthansa är bra så hoppas jag att de har snäppet bättre generellt – mao toppen. Men så lär det väl behövas för de 14 timmar vi ska sitta till Singapore….

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här