Ja, att resa till Vancouver kan vara enkelt. Eller mindre enkelt. Jag tog en mellanväg som både blev smidig och men också världens cirka längsta dygn. Det går ju inga direktflyg från Sverige så det blir alltid ett stopp någonstans. Stoppet får man välja med eller utan omsorg beroende på priser, flygtider och stopp. Jag valde med omsorg. Så klart.

Fast hela den här trippen började med en lång tågresa från Östersund till Arlanda i lördags kväll, tre timmars orolig sömn (händer bara inför resor med tidig avgång) och en, så klart, tidig avgång på söndagen. Redan klockan 06:05 lyfte vi mot München.

Lufthansa A320ceo ARN-MUC

Allra helst hade jag åkt med Iceland Air (som jag aldrig flugit, plus riktigt smidiga flygtider) via Reykjavik men när priserna dubblades på tre dagar utan att jag hann boka så strök jag dem. Air Canada från via Köpenhamn och Toronto? Nja. Kvar stod Lufthansa via Frankfurt med kort stop-over. Ja, eller München. Med tidigaste flyget från ARN 06:05 följt av sju timmars väntan på MUC innan avgång 15.35 med LH476.

Jag gillar inte Frankfurts flygplats så jag körde på München-varianten.

Det kan låta korkat, men jag har mina skäl. Från München flyger Lufthansa nämligen Airbus A350 till YVR och eftersom jag aldrig flugit modellen förut så… ja, ni fattar. Just den här maskinen, D-AIXI, levererades till Lufthansa så sent som i april 2018, därav att den också har bolagets nya målning. Därmed också ett av de färskaste flygplan jag åkt med och det kommer självfallet en rapport om resan. Både i vlogg- och bloggformat.

Kort avslöjande: det fanns detaljer som landade en bra bit under den kvalitet som jag förväntar mig av Lufthansa, trots att jag åkte boskapskupén.

LH476 - MUC-YVR Pushback från gate L11 i München Grönland

Vancouver då. Från det att LH476 parkerade vid gaten på YVR så tog det bara 40 minuter innan jag satt på Canada Line in till downtown, inklusive bagageuthämtning. En smidig immigration måste jag säga, något mer digitaliserad än motsvarigheten i USA, för att nämna ett exempel. Sedan tog jag mig till mitt boende i stan och åkte hissen upp till 17:e våningen. Där sängen är placerad precis vid fönstret. Jädra fint att jag gillar vyer och utsikter!

När det har blivit måndag morgon här borta ska jag ut och köra en joggingrunda. Stanley Park får det bli och så ska jag kuta ur den värsta tröttheten efter gårdagens maratondygn. Eller vilken dag det nu blir för er, mig och alla andra.

Vancouver, Kanada

12 KOMMENTARER

    • Ja, det är ju en riktigt fin stad! Men har lite beslutsångest för vad jag ska göra här idag. Tänkte ju Grouse Grind men den är ju stängt, så då funderar jag på en alternativ led upp. Men så var jag ju uppe på Grouse Mountain redan igår, lite oplanerat. Men vyer över stan går väl inte få för mycket av antar jag. 🙂

  1. Lyllo! Men det finns bra flygplatser för immigration i US där det tar max 10 minuter. Chicago och La t.ex. Sämst är nog IAD i Washington. Sämre än EWR.

    • Bra noterat. Fast EWR. Där har det gått som fortast för mig i USA. LAX, SFO, JFK och MIA har alla tagit massa tid. Men kanske svårt att göra en bedömning på bara ett besök också, som i mina fall. 🙂

  2. Härligt att du är på plats efter det långa dygnet! Ler för mig själv åt din flygplansnördighet eftersom jag älskar just nördighet. 😉

    Kul du träffade mina vänner Eva och Stefan på plats också, har jag minsann sett på Instagram.

    Fortsätt njuta nu! 🙂

    • Ja det blev den. Eller kanske bättre! Boendet slog förväntningarna och så hann jag ju med både Lynn och Capilano, som jag inte planerat. Visst, inget Grouse Grind och ingen zipline men ibland får man ju prioritera. Hur som helst – skitkul att träffa er där borta! Vart ses vi nästa gång? 😉

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här