Ibland hinns race reports inte riktigt med direkt efter loppet och i det här fallet landade det semestrar och annat emellan. Bättre sent än aldrig var det någon som sa och en rapport från St Olavsloppet 2018 ska så klart ut på bloggen. Det här är alltså en lagstafett som går mellan Trondheim och Östersund (eller tvärtom, två år åt gången) i slutet på juni varje år. Den sträcker sig över totalt 34 mil och 51 sträckor som avverkas på fyra dagar.

Merparten av lagen är norska men det finns så klart svenska också. För egen del sprang jag för andra året på rad, och även för andra gången med jobbets IT-avdelning. Nytt för mig personligen var att springa från Norge, då jag alltid sprungit från Sverige de tre gånger jag kutat tidigare.

Skillnaden i år var att jag var bland de första att välja sträckor och då passar jag så klart på att välja med omsorg. Jag hade ju bland annat en revansch att utkräva från förra årets fiasko, om än åt andra hållet då. Totalt blev det tre dagars löpning och fyra sträckor, varav en dubbel. Men vi kör väl dem i tur och ordning?

Race report av St Olavsloppet 2018. Då åker vi!

Dag 1: Stjørdal > Framnes > Steinvikholmen – 16,2 kilometer

Efter förra årets riktigt tunga sträcka åt motsatt håll, och med uppförsbacken från Steinvikholmen i hyfsat färskt minne, såg jag det här som en revansch. Lätt svalare väder men fortfarande riktigt bra förutsättningar för de 16,2-nånting kilometer som skulle avverkas.

Efter uppvärmningen på löparbanorna i Stjrørdal stack jag ut, med vetskapen att det väntade lätt lätt uppför den första knappa halvmilen innan den första rejäla uppförsbacken. Bra tempo, kring 4:40, innan uppförsbacken tog vid som sölade ner rejält. I sig inga konstigheter, den var tung, och jag hade taktiken att orka hålla bra fart även resterande del av loppet. Första halvmilen gick på beskedliga 23:44.

Starten i Stjördal Efter drygt 4 kilometer

När jag kutat drygt 9 kilometer, lite upp och lite ner om vartannat, kom jag till växlingen i Framnes. Eftersom jag skulle köra dubbelsträcka så sprang jag rakt igenom, till speakerns notering och folkets applåder. Bra pepp inför backarna upp i byn…

…som var svettiga! Det här är ett parti i ett bostadsområde med branta gator som ska göras och när man tror att man gjort det värsta och får lite medlut så kommer det en till. Här är jag nere i 5:27-tempo, ändå springer jag milen på 48 minuter. Fint så.

Det följer sedan ett par kilometers medlut innan sträckans sista jobbiga parti tar vid. Återigen sjunker kilometertiden ner till 5:17 men sedan är det formel-1 ner till Steinvikholmen. I princip bara nedförsbacke till vyerna av norskt fjordlandskap (landskapsbilden nedan är från förra året). Det är så galet vackert och lika galet tacksamt att jag hinner njuta av det. Tempot ökar och ena kilometern här går på 4:08.

Sista biten planar det ut och när jag växlar i Steinvikholmen stannar jag klockan på 16,2 kilometer och 1:16:38. Jämfört med förra året är det en putsning med nästan tolv minuter. Fyrtio sekunder snabbare i år. Per kilometer! Galet nöjd med den tiden så klart och 4:44-tempo är ju nästan samma tempo som mitt personbästa på Göteborgsvarvet (4:42).

Steinviksholmen Riktigt fin tid efter dubbelsträckan på 16km Målgången vid Steinvikholmen

Dag 2: St. Olavsbrua > Sandvika – 5,48 kilometer

Om det var strålande solsken och kalasförhållanden dagen innan så var det rena rama motsatsen den här dagen. Ihärdigt regn i princip hela dagen! Det blev med andra ord att ladda i bilen och värma upp i iskalla fjällvindar strax innan start. Mössa och tjocktröja på. Nåväl, syrerikt i alla fall!

På förhand var det här en riktig fartsträcka på drygt en halvmil. Lätt uppför enligt banskissen men inte något som borde vara några större problem. Jag gick ut hårt och av vindarna kände jag ingenting. Tack medvind, tack!

En blöt växling inför sista sträckan dag 2 En blöt växling inför sista sträckan dag 2 En blöt växling inför sista sträckan dag 2

Som sagt, bra tempo redan från start och första kilometern gick på fina 4:07. Tempot höll i sig, tack vare det glesa startfältet. Man hade alltid någon inom synhåll att ta upp jakten på, istället för att springa om folk var och varannan meter (som i större lopp med tusentals löpare) eller inte se en kotte längs hela vägen (som på merparten av ens träningspass hemma).

Fem kilometer går fort när man har roligt. Även den här dagen. Faktum är att det kan ha varit min snabbaste halvmil någonsin (eller i alla fall de 20 senaste åren)! I målet och 5,48 kilometer stannade klockan förvisso på 23:13 (4:14-tempo) men fem kilometer i sträck gjorde jag på 21:02!

Min snabbaste 5km

Dag 4: Rödön > Frösön – 8,43 kilometer

Jag tog löpledigt dag 3 och satsade istället på en vacker sträcka på den fjärde och sista dagen. Årets lopp avslutades alltså i Östersund och jag tog en av de sista sträckorna, från Rödöns skola på Rödön till Frösö Park Hotell på Frösön. Banprofilen skvallrade om en lång nedförsbacke till Rödöbron och sedan en nästan lika lång uppförsbacke till målet vid hotellet.

Vackra startområdet på Rödön

Mycket riktigt. Medlutet mot bron var fantastiskt skönt. Och snabbt. Första kilometern gick på 4:01 (!), en tid jag normalt sett inte kan hålla över nästan en mil. Det märktes också för när jag nådde bron så sjönk också tempot en aning. Första halvmilen gick ändå, tack vare lätt nedförslut, på 21:15. Alltså bara sekunder från nytt personbästa på distansen.

Rödöbron förresten. Så fantastiskt vackert det är på toppen, med underbara vyer över Storsjön och med fjällen i bakgrunden. Jag tar en bild från arkivet för att ni ska få se, eftersom jag inte fotade när jag sprang. Japp, det är Åreskutan ni ser där borta.

Utsikt från Rödöbron

Sista halvan av sträckan gick uppför, mot nordvästra änden av startbanan på Åre Östersund flygplats innan det planade ut en aning sista kilometern. Jag var fantastiskt trött och det kändes som att jag stapplade in i målfållan nedanför hotellet, trots att jag höll 4:08-tempo sista femhundringen. Det var ju bara att krama ur de sista krafterna på sista sträckan på årets lopp. Sedan var mitt personliga uppdrag utfört.

Sedan kan jag tycka att den vätskestation som fanns var aningen knepigt utplacerad. Precis innan bron, när man precis ska börja pressa sig i uppförsbacken, så vill i alla fall inte jag kasta i mig vatten för då havererar min mage. Lyckligtvis hade jag fått lite vätska några hundra meter innan, annars hade jag blivit helt utan.

Summering av 2018 års lopp

Överlag en riktigt bra tillställning! Mycket sitter ju så klart i hur laget sköter sig och då inte bara med löpningen utan även med logistik och annat. Under mina dagar skedde det inte ett enda missöde, vilket så klart är tack vare bra planering. Jag såg flera andra lag där det saknades löpare vid växlingarna. Tack för att jag slapp uppleva det!

Sträckorna här är också riktigt fina och det bjuds på allt från korta och snabba distanser till långa sega uppförsbackar med vidunderliga vyer. Norska sidan framförallt, men det säger jag kanske lite som turist också. Det är vackert där borta på andra sidan gränsen!

Förhoppningsvis blir det fler lopp kommande år och även nästa år går det från Norge till Sverige. Det blir väl att göra samma sträckor igen då, nu när jag har tider att ta sikte på. Eller så skippar jag trygghetsknarkandet och gör något nytt. Det vore väl kanske det allra bästa.

Fler som är sugna på St Olavsloppet?

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här