• …en ny Macbook minsann skulle underlätta både fotoredigering som filmredigering.
• …en ny iPhone är ju ändå en ny iPhone och med en 3GS kommer jag ju att bli en aning begränsad då appar och tjänster skrivs utifrån senaste modell.
• …en ny TV på åtminsone 50″ skulle göra den stundande Premier League-visningen rättvisa med tillhörande HD-box. För att inte tala om de kommande PS3-titlarna.

Men så tänker man en sväng till. Kan jag redigera bilder och filmer på min nuvarande Macbook? Jajjamensan. Fungerar iPhonen jag har idag för ring, surf och meddelanden/e-post? Alla dagar i veckan. TV:n då, behövs verkligen full-HD? Nej, HD-sändningarna verkar ju ändå bara vara i 720p så jag lär klara mig med 42″ HD-ready ett tag till.

Och vad man kan göra för pengarna man nu inte bränner på teknikska prylar är det ju egentligen bara till stor del fantasin som sätter stopp för. Varför ny TV när jag kan åka till England för samma pris en-två gånger per säsong? Exempelvis. Teknikens måsten och ha-begär river och sliter i mig men jag gör mitt bästa för att det sunda förnuftet ska få råda så länge som det är möjligt. Just reseambitionerna är ohyggligt stora just nu. 2010 och 2011 ska pengarna brännas i andra länder. Det är mitt önskemål. Manchester är redan spikat. Svalbard (!) ligger nära till hands. Och så en roadtrip nästa sommar, om jag får bestämma vill säga.

- Jag ska nog ta och åka till Svalbard nån vinter.
- What? Är du helt dum på riktigt? Det är ju helt kolsvart där?
- Ja, ballt.

Typ så utvecklade sig samtalet. Bakgrunden var ändå rätt bright, har man bonuspoäng hos SAS över så ska de ju brännas på något. Och då passar det ju faktiskt alldeles utmärkt att dra till ett ställe dit man inte skulle betala för att åka, och att man har poäng så man klarar sig.

Svalbard med andra ord. Nu sitter jag själv här med massa bonuspoäng som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, eftersom man inte kan delbetala en resa med dem. Visst, jag kan bränna dem på en T&R till Stockholm men jisses vad vettlöst. Och så föddes då Svalbard-tråden igen. Nästa sommar. Med hagelbössan om isbjörnen skulle anfalla.

Idén är inte dum. Den är genial. Resan alltså. Inte halgelbössan.

Svalbard

Även på annat håll har ju ämnet dykt upp och i skrivande stund skulle det nästan förvåna mig om det faktiskt inte blev av en längre tur redan nästa sommar. Utan problem skulle jag kunna plocka in folk och fylla två bilar med roadtripälskare (hög sanningshalt med med inslag av modifikation). Det kanske rentav är dags att det blir av? Nästa sommar har det gått sex år sedan jag senast var ute på autobahn. Alldeles för lång tid om ni frågar mig.

Egentligen borde jag ta fram kartan och göra en potentiell färdväg. Låt mig klura en sväng så återkommer jag.

Europa!

Logiskt? Inte alla dagar i veckan. Man blir klok men samtidigt inte riktigt klok när man sitter och jagar flygbiljetter. Har plöjt igenom Flygresor.se några gånger i jakten på en vettig biljett från Stockholm till Manchester i slutet på oktober. Det finns massor av bra priser och tider som matchar tågen alldeles utmärkt. Antingen direkt från flygbolagen eller via ”agenter” som ligger några hundra spänn lägre i utgångspris. Givetvis mot att man tecknar massa extratjänster vilket gör att man ändå är uppe i flygbolagens direktpris där dessa tjänster oftast ingår i priset (SMS-avisering är 2010 en självklarhet, punkt slut). Vilket alltså ger i princip samma peng i slutändan. Vilket alltså gör att man faktiskt lika väl bokar hos flygbolaget, åker elektroniskt och slipper mellanhänder. I slutändan hamnar man hos SAS som faktiskt är billigast i klassen. Bra där!

Det börjar även se lite bättre ut med tågen också, var tämligen orolig att SJ skulle råna oss på biljettpengar (deras prissättning år ju att diskutera emellanåt) men efter en liten närmare efterforskning verkar det bli tvärtom, vilket innebär att man slipper 112 mils bilresa, trötta ögon och svindyr parkering på Arlanda. Och sånt gillar vi, resekalkylen sjönk med nästan tvåtusen spänn direkt. Om några veckor hänger jag på låset till SJ.se, då ska det fyndas biljetter! Fortsättning följer.

Drog en sväng på löpbandet, knät klarade tämligen lätt belastning men här lär det inte spelas fotboll på ett bra tag känns det som. Jävla tråkigt, jag börjar bli sugen igen. Men om man inte kan spela fotboll så får man titta. Nej, jag menar inte att åka till Brunflo och se bortamatchen idag utan jag tänkte på mer på den bokningsbekräftelse som jag fick i inkorgen igår.

I oktober blir det Manchester. United mot Spurs. Äntligen spikat, nu saknas bara finliret så vi syr ihop allt med flyg, anslutningståg, bil – och shopping minst några timmar. Om Mad får bestämma vill säga. Nästa på min egen inköpslista? Ingen aning, men jag har fått starka tips om regnkläder och paraply. Och det kan jag väl leva med i det här fallet.

Idag är det återigen, efter två tomma och innehållslösa kvällar, VM igen. Kvartsfinalerna drar igång.

Rooney har ju inte varit någon större höjdare men då är det kul att se både gamla och nya Man United-profiler kliva fram. Tevez, min forne United-hjälte, hängde ju in ett mäktigt skott som innebar 3-0 och en potentiellt ny hjälte stod för ett fantastiskt nummer vid Mexikos 1-3-reducering. ”Chicharito”, a.k.a Javier Hernandez, kan bli riktigt intressant i United-tröjan i höst. Den vänsterkängan, som föranleddes av en helt magisk vändning, är det klass i. Välkommen till ön, säger jag!

Och i höst. Då sitter förhoppningsvis jag och Mad på Old Trafford när United tar emot Spurs. Den storyn lär fortsätta och i väntan så får United-flaggan, som hängt till Englands ära, vaja vidare ett tag till.

Igår eftermiddag satt jag och e-postväxlade med Tomas på StevePerryman här i stan. Det gick nämligen upp för mig att det där inte är det billigaste, men smidigaste sättet att få två matchbiljetter på. Visst kan man bli medlem i supportergrupper för flera hundra om året för att då vara med i utlottning av biljetter. Känns inte helt aktuellt. Och hur man än vrider och vänder på det så kommer en resa över helgen till Manchester gå lös på ett dussintal tusenlappar och lite till. Men jag är beredd. Laddad. Förberedd. Mentalt i alla fall.

Kul artikel på DN.se idag där svenskarnas turistvanor deklareras.

– Det visade sig att när man till exempel åkte till Åre under sommaren så räknades en promenad till torget och en lift upp på Åreskutan som ”living on the edge”, ett äventyr som måste belönas med en dubbel espresso efteråt.

I min värld, just nu, existerar inga resor till solen där man sonika åker 300 mil för att lägga sig på en strand och dricka öl och drinkar tjugofyra sju. Känns helt enkelt omotiverat och förmodligen skulle jag nog brytas ner av tristess efter ett par timmar. Jag vill åka till ställen för upplevelsernas skull. Jag vill ta bilen ner genom Europa, dra på fotbollsresor till England, åka norrut och uppleva våra egna fjäll. För att uppleva. Ska man lägga sig på stranden kan man lika gärna åka till Ursands camping. Själv väljer jag living on the edge. På toppen av Åreskutan. Med en dubbel espresso som belöning. Eller hur var det nu?

3000 spänn för två pers, tur och retur Arlanda-Manchester.
4000 spänn för två pers, tur och retur med tåg Östersund-Stockholm.
Ännu mer för två pers, tur och retur med tåg Östersund-Arlanda. Som är en kortare resa.
Man borde således boka till Stockholm och hoppa av på Arlanda. För det lär ju knappast stå någon på perrongen och tvinga mig att fullfölja min resa.

SJ:s prismodeller vinner inga pris för sina modeller. Men jag ger inte upp. Jag fortsätter jaga, pussla och kasta ett och annat fult ord över ostrukturerade webbplaster som dessutom inte fungerar. Det enda jag inte gör är att slita mitt hår.

Det trimmade jag av häromdagen.

Tro nu inte att jag är bitter, för det är jag inte. Jag älskar (emellanåt) Österund i allmänhet och dess väder i synnerhet. Nåväl, jag lever på hoppet (…) och väntar lite till på när det fortfarande är 25 plusgrader och solen sjunker ner bakom Frösön. Men jag tror vi är på fel sida midsommar för att förvänta oss riktigt fett väder, även om man emellanåt blir motvisad (heja 2006!).

En liten anektot på området kan ju vara på sin plats för att styrka min tes. 1992 var jag på bussemester på väg söderut mot Lugano (det var på den här resan jag blev kär i staden, 12 år gammal). Strax innan vi skulle passera Sankt Gotthardstunneln så jiddrade guiden något om att det ofta är pissväder norr om tunneln för att sedan vara 25 grader och strålande solsken på andra sidan. Mycket riktigt. Cred till guiden. Snygg var hon också förövrigt. Som sagt, jag var 12 år. Det blev aldrig något mellan oss. Däremot har jag och Lugano fortfarande ett förhållande. På distans.

Jag hoppas hur som haver att midsommar är San Bernardinotunneln (för helgen kommer regna bort, det är lika säkert som amen i kyrkan) och att det vankas sommar på andra sidan helgen. Inte alls långsökt. Inte alls. Däremot fullt möjligt.

Fullt möjligt.

9-5:an å. Återigen får jag en förarmiljö att avguda, det är nog faktiskt själva grunden till min ständiga kärlek till Saab. Man sitter som en kung, har full koll på reglage och instrumentpanel och nattkörningen är säkerligen, likt äldre modeller, en dröm.

Några funderingar dock. Instrumentpanelen torkas lättast av med… en tops? Kan bli svårt att hålla ren från damm och skit. En annan detalj är att man kan ha tre hastighetsmätare synliga. Samtidigt. Känns lite overkill, framförallt när man dessutom får automatisk information om vilken som just för stunden är rådande hastighet (en riktigt fin funktion förövrigt).

Trendförändringen för min del är att jag sedan ett tag tillbaka börjar falla hårt för vita bilar. Vansinnigt snyggt med mörktonade rutor. Ja, just nu saknar jag nog min egen kärra lite mer än vanligt.