- Hej, är det Daniel Rydén?
- Ja?
- Travkillen Daniel Rydén?
- Trav?
- Ja?
- Eh. Hm, nej. Jag är helt ointresserad av trav. Hästen ska återfinnas i frysen och på grillen.
- Eh, okej. *klick*

Mången reaktion skola jag hava mött. Jag vet inte, men mitt tonfall verkar ha helt gått förbi de flesta eller är det bara jag som har taskig humor och såg det fyndiga i konversationen? Snälla, hjälp mig gå vidare med det här så jag vet hur jag ska svara nästa gång någon ringer efter midnatt mot en söndag och förväntar sig ett seriöst svar.

Tack på förhand.

Är folk nöjda? Tja, ett axplock ur ÖP:s artikelkommentater ger oss en liten fingervisning…

Vilken kompetensnivå bör man kunna kräva hos en person som sitter och räknar på projekt av den här digniteten? Lite bättre än så här borde man kunna i den positionen…eller?

Haha ja undra va dom har snålat på dårå. Då kommer de kosta 20miljoner nästa år när dom ska laga de som gått sönder pga av snålhet..

Att dom inte kan göra jobbet riktigt när dom ändå håller på..Löjligt..!!!

..då tycker jag att de kan byta ut lamporna som sitter på mitträcket!!!

Skrämmande okunnigt resonemang när de olika förklaringarna till felräkningarna radas upp.

Senast i går kväll åkte jag över bron ett antal gånger, även i kvällsbelysningen och det var riktigt läckert. Kanske kan vara så att den magnifika solnedgången gjorde sitt.

- Om någon ringer när jag står i duschen, så är det inte direkt så att jag kutar ut för att svara. Så viktigt kan det knappast vara.

Så tyckte jag vid middagen angående hur man stressar till mobilen om någon ringer, varpå jag fortsatte…

- Däremot, om jag verkligen väntar ett överviktigt samtal, då är det klart att man rusar.

Och följdfrågan är då; vad räknas som ett överviktigt samtal? Från viktväktarna? Noterar det här som ännu en av mina berömda ordgrodor, vida kända över hela norra Europa och jag kan nog snart ge ut en samlingsskiva med bonusspår.

Jag väljer att skriva det här inlägget så att ni hör det från mig och inte på omvägar. Ryktesspridningar har nämligen en förmåga att förvrängas på vägen. Dessutom kändes det överviktigt att förmedla storyn till omvärlden.

Eller som man också kan säga; fett!

Gräset är grönare förresten. Veckans skönaste SMS kom från tränar-Martin som meddelade att konstgrästiderna är spikade. På måndag kutar vi ut på arenans gröna matta och kör ett pass. Det ska bli helt fantastiskt och innan dess ska jag bannemig ha fixat dojjorna med skovax. Det får bli ett lördagsprojekt.

Projekt förresten, Mac kom med ett väldigt intressant uppslag tidigare idag och till skillnad från våra tidigare spontana brainstormingsessioner av olika seriösa karaktär så kändes det här helt klart genomförbart och idéer och tankar har redan bollats några rundor. Mer arbete kommer. I grund och botten något vi brinner för. För då brinner det i knutarna. Eller något sådant halvordvitsigt.

Ordvits förresten. Kära hjärt-Arnes, jag brukar vanligtvis inte gå med i grupper på Facebook men här var det oundvikligt. ”Dagens ordvits” förtjänar ett besök innan läggdags och jag överdriver inte (vittnen finns) att jag grät av skratt igår och i förrgår kväll. Ni vet, så man inte kan prata. Helt jävla barockt roligt. Ett axplock och sedan kommer ni ha en helt fantastisk fredag!

Mitt hus brann ner igår, men idag brann det upp igen.

Rättelse från bageriet; det var inget varsel om blockad. Det var ett arsel av blockchoklad.

Han drack i smyg – han var hemlighetsfull.

- Hur hittade du till djuraffären?
- Jag bara gick runt hörnet zoolog den där.

Är du medlem? Då blir du ett fan här.

Mediahypen kan jag leva med, härdad av akrylamid-cancer-chipsen för några år sedan som visade sig betyda att man skulle smocka i sig 30 kilo – per dag – för att det skulle vara skadligt. Jo, tjena. Det händer ju. På fredagarna blir det 40 kilo. Att folk blir skitdåliga är förvisso jättetråkigt, att folk verkar bli tillsynes ännu sjukare av just vaccinet i sig är ju minst sagt ännu tråkigare. Ett ”in your face, nöff nöff” är knappast det man vill ha när sprutan väl både åkt in och ut ur armen (skinkan, låret, huvudet eller var man nu tar den). But still, fortfarande inte värst för är det något jag just för tillfället avskyr som pesten och digerdöden så är det den där förbannade handspriten.

Överallt finns den. På muggen. I lunchrummet. Snart impregneras den väl i både handdukar och skithuspapper. Den torkar ut mina händer, det gör ont när jag svettas på träningen, knogarna spricker och det ser onekligen ut som att min största hobby är att gå omkring och nita folk. Dessutom luktar den förjävligt. Detta medför ett också ett betydligt större användande av alovera vilket således betyder en merkostnad för hudvårdsprodukter i Drydenska Palatset. Och tro mig när jag skriver att det inte är den fetaste budgeten som finns inom de här väggarna. Den finns. Men den är försvinnande liten.

När baconfebern i morgon har botats för gott så ska jag sluta handsprita mina händer. Sprit ska drickas. Punkt slut.

Jag funderar på vad det kostade att skicka min post till mig idag. Troligtvis mer än de 90 kronorna man fick igen på den nya fakturan med den bortplockade rabatten. Det bästa av allt är att hela soppan är fullständigt logisk, normal och vad man alltid borde förvänta sig och ha med i beräkningarna. Fast på sitt egna egendomliga sätt där tankeställiga undantagstillstånd alltid skola råda. Det kanske är dags att ringa in en reparatör på riktigt?

Och nej, det är inte mitt barn. Jag nöjer mig med en iPhone.