…dök det upp ett litet brev. Ett utbetalningskort från Telia (via Nordea), då jag tydligen betalat in 138 kronor för mycket. När, hur eller varför jag gjort det framgick inte men jag kunde ju gissa mig till det. Däremot är utbetalningen belagd med en avgift på 25 kronor, oavsett hur jag väljer att lösa in den. Till och med Telias butiker kommer att ta en avgift på summan om jag exempelvis väljer att använda den vid ett köp där. I övrigt inger mer brev, förrän idag. Då dök det ner ett stort kuvert med en hel lunta papper. Det var en fakturakopia med tillhörande detaljspecifikation. 30 sidor (!) där alla samtal och (drygt åttahundra) SMS specificerats. Trettio sidor!

Det uppkommer nu då ett antal frågor och det är för mig rätt intressant att få ett svar på dessa.

• Varför får jag ett utbetalningskort på de pengar jag betalat in för mycket? Vanligtvis och vid tidigare tillfällen har den nästkommande fakturan korrigerats med beloppet utan att jag vare sig fått utbetalningskort eller fakturakopior hemskickade. Om jag exempelvis beställt en dyrare datatrafiktjänst har jag debiterats med ett kvartal i förväg (bara det är ju befängt) och har jag bytt tillbaka till en billigare tjänst kort därefter har detta korrigerats inom en eller två fakturor om jag har månadsvis.
• Varför tas det ut en avgift oavsett hur jag väljer att lösa in checken? Även om jag går till en Teliabutik så kommer jag få betala för att lösa in checken med pengarna jag har betalat in för mycket. Till Telia.

Ljud man inte vill höra när man är som allra längst hemifrån på träningspasset; ”psssssssssssssss…”. Saker man inte vill se när man är som allra längst hemifrån på träningspasset; ett däck som säckar ihop. Promenader man inte vill göra när man är som allra längst hemifrån på träningspasset; den hem. Saker man funderar på när man går där i skogen; om det är mycket rötter och stubbar; är det rubbat då? Jorå, på tisdag ska jag till Göteborg. Jag laddar med taskig humor fram tills dess…

Nu slapp jag i och för sig gå hela vägen eftersom min träningsföljeslagare Martin (eller om jag var hans, jag vet inte) hämtade upp mig. Men promenad blev det, knappt åtta kilometer, och Martin hade väl en poäng när han konstaterade att ”Tja, du har ju nästan gjort en triathlon idag då”. På tal om att se positivt på saker. Och det gör jag ju. Jag såg så positivt på det att jag sonika struntade i att köra mitt korta fyspass hemma sen. Frösö lång var förövrigt en väldigt vacker bana att cykla och betydligt mer teknisk än Frösö kort vi dragit några gånger nu. Krävande dock, mina extra vattenflaskor i bältet gick åt allihop. Den energybaren jag köpte men glömde hemma hade gjort susen. Men vacker som sagt, att cykla med fjällkuliss gör jag gärna varje dag om det krävs. Zatan alltså, man förstår ibland varför man bor här.

Dagens stora plåster på såren – Man United piskade Chelsea på Old Trafford. Dagens nästa största plåster – Man City fick tappade sina 2-0 till 2-2 på Craven Cottage (damn, jag gillar den arenan lite mer idag bara för det). Dagens mest förvånande plåster – Spurs förnedrade Pool med 4-0. Lite oväntat faktiskt.

Kommer till jobbet. Mobilen ringer, trots återställningsläget. Lyckas komma runt återställningsskärmen. Inser att det blir ett jävla meck att återställa telefonen. Innan jag ens fått i mig dagens första mugg kaffe har verkligheten redan bitchslapat mig i huvudet så det ekar genom jobbkorridoren. Kör bara betaversioner om du verkligen har nytta av dem. Byt batteriet i fjärrlåset. Fyll på spolarvätskan. Vad sitter det i?

Jonas skickar över länk han snubblade över. Det är ett knippe Chuck Norris-skämt om Sharepoint. Jag fattar ingenting, jag vet inte vem Chuck Norris är (jag vet vad Sharepoint är…). Mitt (ärliga men ändock) avslöjande uttalande blir arbetsdagens snackis. I fiket drar de det ena Chuck Norris-skämtet efter det andra. Jag sitter och svettas i min okunskap och har aldrig känt mig mer utanför än där och då. Innan jag går på lunch hänger det redan ett i färg utskrivet Chuck Norris-porträtt bakom min stol. Jonas bjuder till och med på ett Chuck Norris-spel till iPaden. Jag har ett mail i min inbox med länkar till fem Chuck Norris-filmer jag ska se innan året är slut. På egen begäran. Det får vara nog nu. Jag kan inte leva i okunskapen. Jag vill bli ett med resten av världen, där (nästan!) alla vet vem Chuck Norris är.

Det vänder efter en skön lunch i höstsolen. Jag får mina muggar kaffe, jag får mina timmar CSS-knackande, jag lyckas tack vare Chuck Norris-Jonas återställa iPhonen till beta nummer 7 av iOS5. En efter en droppar de andra hem. Kvar sitter jag. Med kaffet. Och CSS:en. Och musik. Njuter en sväng av en skön eftermiddag där det mesta nästan löste sig.

Jag bitchslapar verkligheten tillbaka. Som Chuck Norris tydligen gör. Och hör sen.

Idag fick jag bekänna på det igen och återigen (!) är det Länsförsäkringar som står för det helt fantastiskt meningslösa utskicket. Se bilderna nedan, det var allt som ramlade in. Ett dubbelsidigt ark om att jag eventuellt kanske får en bonus och att det finns mer info på deras webb. För zlatan, ni har min e-postadress och jag använder er internetbank – maila mig eller posta det där istället. Å andra sidan är jag inte förvånad när de också skickar ut kortavgifter med post där det kan stå…

Mastercard, årsavgift: 295:-
Mastercard-rabatt på årsavgift: -295:-
Följande kommer att dras från kontot: 0:-

Jag ställer mig stillsamt frågan: VARFÖR?

Efter att ha klarat mig undan hårddiskkrasch sedan maj 1996 (då min nyinköpta Seagate-disk på en gig rasade direkt) så var det dags. Återigen tyckte en Seage-disk (på 500 gig den här gången) att det var dags att kasta in handduken. Jag har fortfarande inte löst dilemmat mer än att jag köpt en extern 2TB-disk men så vitt mina efterforskningar visat så har speglingen i NAS:en skött sig och jag har inte förlorat någon data överhuvudtaget. Backup ska aldrig underskattas. Nu ska bara min oändligt stora tumme dras ur min än större vagn. Hur svårt ska det vara att bara beställa 2x2TB när den prisade skatteåterbäringen just landat på kontot? Shape up, me.

Efter att ha kommit igång med cyklingen ordentligt (ett till tre pass i veckan plus fotboll och matcher) så tyckte någon att denne skulle ha min cykel istället. Så, denne någon stal min cykel direkt ur cykelförrådet där jag parkerat den och dit bara vi som bor här har nycklar. Man kan göra så, men det är inte rätt. Jag avskyr klåpare som inte förstår skillnaden på mitt och på någon annans.

Trimmade mopeder har börjat härja i krokarna av palatset och det är lika sjukt irriterande varje gång dessa ettriga små djävulsklåpare börjar rejsa här utanför. Halv två natten mot söndag ringde jag således polisen, efter veckor av terror, sa att jag var på väg att gå ner och göra någon väldigt dumt och bad dem skicka en bil istället. Sen skrev jag nåt på Facebook om ungjävlar, mopedistsatanister och att jag ska skicka SS på dem innan jag tillslut somnade om medans tystnaden la sig utanför. Sedan dess har det faktiskt varit väldigt tyst. Och jag slapp att göra något väldigt dumt. Win-win. Tack.

Sedan har faktiskt juni också bjudit på några mindre lyckade saker men det får bli en annan gång, om ens alls. Det känns som att det här författade kräkmedlet får räcka på ett tag. Over and out.

Dessutom vill jag gå ut och kasta ägg på ungjävlarna som kör sönder mina öron med sina enerverande små fula mopeder/EU-moppar/crossar eller vad fan det nu kan tänkas vara. Andra kreativa men inte dödliga (läs: spikpistol…) tips är välkomna.

Förövrigt. Mac har börjat blogga på hemlig adress. I princip i varenda blogginlägg omnämner han mig. Precis som i hans statusuppdateringar på Facebook. I senaste bloggen hyllar han mig till skyarna för min enastående grillteknik som bara jag bemästrar. Jag tar det på det ödmjukaste sättet jag kan och konstaterar det alla redan visste: jag är bäst.

Att förvara dina däck hos oss har många andra fördelar dessutom. Vi skickar ut tidsbokning till dig i god tid så att du slipper stå i kö när det är dags för däckbyte.

På fredag är det den 15 april. De har mitt mobilnummer. De har min mailadress. Jag har fått exakt noll tidsbokningar. Helt tyst. Så, jag ringde igår.

Ja, det där ska ju egentligen fungera men det har det inte gjort.

No shit. Jag fick en följdfråga dessutom.

Så, vill du fortsätta ha däcken kvar hos oss efter bytet?

Pass. Jag svarade sonika, med en förklaring om senaste tvåtimmarsfadäsen, att jag inte kunde bestämma det just där och just då. Jag fick dock en tid för däckskifte. Nästa onsdag klockan 12:30. Jag bokade upp mig fram till 14:30. Man kan aldrig vara säker. Jävla klåpare.

Slutsats? Jämtarna tycker det är mindre viktigt med rent vatten, att bli frisk och att bara kunna hälla upp ett glas direkt från kranen. Jämtarna tycker däremot att det är mycket viktigt att stämma kommunen (som inte ens har klarlagt ansvar) på karensdagar, utebliven arbetsinkomst men framförallt att hitta en syndabock så att man med all säkerhet kan konstatera…

- Vad skönt, då var det inte mitt fel.

Själv vill jag ha rent vatten i kranen och fortsätta vara frisk. Men så är jag ju invandrad från Dalsland också och vi är ju som vi är.