daniel rydén • helt äkta » livsstil

Min favoritbok och jag

jag själv — Wed, 28 Jul 2010 06:28:15 +0000

Bara för att jag får så grymt duktig igår och förde ett vuxet och moget resonemang så var jag bara tvungen att gör en mental räd och få ett hum om vad det faktiskt är jag skulle kunna tänka mig att köpa framöver. Bara så ni vet att jag inte står helt handfallen om jag plötsligt skulle peta in mina tretton rätt på stryktipset eller dylikt, eller helt plösligt komma på att jag avskyr att dra på fotbollsresor och bränna pengar i andra länder. Och bortom iPhone 4 och TV så fanns det ju ytterligare några saker som var aktuella visade det sig. Vi kör väl då.

Magic TrackPad. Men jisses vilket skönt litet nytillskott. Jag som aldrig tidigare har gillat musplattor avgudar den som återfinns i nuvarande Macbooken. En skitsumma i sammanhanget.
Canon EF 100-400/4,5-5,6L IS USM. Perfekt komplement till fotoväskan. Jag har kollat och den får plats. Vilken tur! Möjligtvis att man skulle sikta på något lite mer ljusstarkt, men det känns som att 60-70000 spänn blir en aning i överkant…
MacBook Pro 13″. Ett givet val, ge mig mer kraft åt tunga RAW-bilder och HD-material – nu!
Cinema Display (LED) 27″, den kommande skönheten skulle vara ett utmärkt komplement. Inte nog med att man blir portabel med ovan nämnda MBP, man får ordentlig arbetsyta att jobba med hemma. Erfarenheterna från iMacen jag ägde värmer fortfarande i hjärtat. Hög upplösning ska aldrig underskattas. 27″ måste helt enkelt vara skiten man ska ha.
ReadyNAS Duo från Netgear. Jag har en liknande idag och kanske kan det räcka med två nya hårddiskar. Men 2x2TB låter vettigt, RAW och HD-material äter utrymme till frukost. Varje dag. Vecka ut. Vecka in. Ocså en skitsumma i sammanhanget.
Ett stycke Saab 9-3 SportCombi. Fan vad jag gillar den. Svart troligtvis (eller vit, jävligt vit), 06:a typ, runt 5-6000 mil så den är lagom inkörd och den största värdeminskningen redan är avklarad. Automat gör ingenting alls men är inget krav, skinnklädsel däremot är ett krav. Nej, det blir inte för kallt på vintern och för varmt på sommaren eftersom ACC också är ett krav. Heja roadtrip friskt humör, Europa här kommer vi!

Det ena ger det andra. Vänder man på listan så faller prioritetsordningen mer på plats och det ena inköpet ger ju det andra. Bilen innebär roadtrips, roadtrips blir RAW-bilder från kameran som ska redigeras med värdighet på 27″ snabbt och smidigt på Macbooken. Önskemålen är med andra ord inte helt tagna ur luften, det finns en mening med allt givetvis. Så står man där, resesugen som aldrig förr och funderar. På reseplaner. På pryllistor. På roadtrips. På fulla hårddiskar. Och på plånboken, min favoritbok.

Då drar vi igång!

jag själv — Fri, 23 Jul 2010 16:48:56 +0000

Yranveckan drar igång ikväll, Mad har släkt på besök och jag passar på att knäcka Dryden-yrans första öl, en Peroni Nastro Azzurro. Iskall, på balkongen (om en liten stund), i solen. Om någon timmar blir det stråket, så det blir till att inmundiga kvalitetsölen på hemmaplen som inledning. Skål!

Ett helt lager med briketter

jag själv — Fri, 16 Jul 2010 07:22:26 +0000

Nu har det gått några dagar. VM-slutet har fått smälta in. Jag har i princip slutat skriva om det, både här och där. Tidningarna skriver högst sporadiskt, desto mer hype kring silly season (och annat mer eller mindre ointressant). Jag har faktiskt inte sett en enda minut av fotboll sedan jag klämde in VM94-krönikan av en händelse i måndags. Har jag fått nog för ett tag? Blev jag bakfull ändå tillslut? Fan tro’t, igår landade vi framför Änglagård på SF-kanalen. The bottom is nådd. Det verkar vara en efterhängsen VM-baksmälla trots allt då. Vi går in på dag fem.

Allt är liksom som vanligt igen. Masterplan och Avantasia istället för vuvuzelor och Chris Härenstam. Mac försökte krydda tillvaron med den stråketveckan, pre-Yran, igår som sparkar igång nästa helg. Det ska sannerligen bli kul att möta veckan på året då Östersund lever upp på riktigt. Massor av folk, förhoppningsvis en jävla massa sol vilket per automatik betyder en jävla massa grillande. Jag ska grilla upp en hel månadslön. Det ska grillas så ozonlagret kommer tunnas ut ovanför stan. Jag ska köpa ett helt jävla lager med kol och briketter. Och jag ska inte duscha heller. Folk ska fatta att jag grillar.

Grilla. Bara så ni vet.

Egentligen borde jag ta fram kartan

jag själv — Mon, 12 Jul 2010 07:06:33 +0000

Av någon suspekt (?) anledning så har jag gått och blivit sådär vansinnigt roadtripsugen igen. I lördags kilade Jimmy och Sofie upp två våningar och kollade bronsmatchen hos oss och återigen landade vi i roadtripdiskussioner. Var man varit, var man skulle vilja åka, hur lång tid, tält, hotell, alpvägar och allt annat möjligt och omöjligt när man sitter i ett fyrhjuligt fordon på väg åt alla möjliga vädersträck i en drös olika länder.

Även på annat håll har ju ämnet dykt upp och i skrivande stund skulle det nästan förvåna mig om det faktiskt inte blev av en längre tur redan nästa sommar. Utan problem skulle jag kunna plocka in folk och fylla två bilar med roadtripälskare (hög sanningshalt med med inslag av modifikation). Det kanske rentav är dags att det blir av? Nästa sommar har det gått sex år sedan jag senast var ute på autobahn. Alldeles för lång tid om ni frågar mig.

Egentligen borde jag ta fram kartan och göra en potentiell färdväg. Låt mig klura en sväng så återkommer jag.

Europa!

Dagen-efter-piller

jag själv — Sun, 11 Jul 2010 22:41:12 +0000

Mörkret har sänkt sig över Östersund. Ja, faktiskt. De gråtunga molnen och den nedsläckta gatubelysningen gör sitt och endast en blåljusutryckning i fjärran bryter tomhetens tecken. Det är natt mot måndag och VM är slut. Spanien är världsmästare i fotboll för första gången någonsin och i morgon drar sommarlunken igång. Måndag. Ett ödsligt kontor. En kalender vars kvällstider numera gapar tomma. En TV som förmodligen kommer att vara avstängd ett tag framöver. Inga fler känslostormar. Allt är med andra ord som vanligt efter ett mästerskap. Mental fotbollsbakfylla. Hur fan fyller man upp allt igen? Jag har glömt hur jag gjorde sist gång.

I förbyggande syfte så satte jag och Mad ner foten igår. På riktigt. Bokningen av flygbiljetterna till Manchester igår blev verklighet. Det känns väldigt nära nu, men ändå så jävla långt bort. Det känns som att jag har stenkoll på allt just nu, men ändå saknas så många detaljer. Bara grejen att boka hela resan i omgångar tär på det mentala. SAS-resan kirrad, om 20 dagar kör vi tågbiljetterna mot Arlanda och handpenningen till Steve.

För att heller inte stå helt tomhänt nu när VM är slut så har jag laddat Aftonbladets Silly Season-feed i Google Reader. Vi kan väl kalla det för ett dagen-efter-piller eller något sådant.

Det krävs livsstil och kunskap

jag själv — Mon, 05 Jul 2010 12:10:51 +0000

Jag börjar sakterligen att förbereda mig och tar varje dag som den kommer. Successivt kommer tillvaron att förändras och det är bara att inse att allt det där roliga också har ett slut, oftast som tenderar att gå betydligt snabbare än roliga saker. Fyra matcher kvar av VM och den senaste veckan har varierat från noll matcher om dagen till max två. Det är en omställning från de mest intensiva matchdagarna med fyra gånger 90 minuter. Per dag. Om en match om dagen är bra för magen är fyra matcher rena guldterapin.

Jag och Mad har börjat återaktivera oss. Eller ja, det är mest jag som fått återaktivera mig. Hon får med mig ut på cykelturer och fotorundor. Jag hänger på och har iPhonen med. Den låter mig ha Radiosporten i ena örat eller – i bästa fall – ljud och bild från TV4. Direkt i mobilen. Med bra kvalitet! Jag älskar 2010.

I lördags stack vi ner till Minnesgärde vid sjökanten och njöt med varsin kamera, makroglugg, jordgubbar – och VM såklart. Tyskland – Argentina missar man inte sådär. Jag såg nog också kanske lite halvmuppig ut när jag inne på ICA på hemvägen fortfarande inte kunde slita mig. Jag skäms inte men det krävs nog min livsstil för att förstå. Jag kan lära er.

(Det är inte vår hund, nej.)

Living on the edge

jag själv — Fri, 25 Jun 2010 09:36:41 +0000

Jag tar ingen semester. Den dumpas och jag kommer högst sannolikt att jobba hela sommaren. Det blir lätt så om man varit ledig lite för länge andra delar av året. Men jag klagar inte. Jag har fått min dos och jag vet å andra sidan vad som väntar i höst.

Igår eftermiddag satt jag och e-postväxlade med Tomas på StevePerryman här i stan. Det gick nämligen upp för mig att det där inte är det billigaste, men smidigaste sättet att få två matchbiljetter på. Visst kan man bli medlem i supportergrupper för flera hundra om året för att då vara med i utlottning av biljetter. Känns inte helt aktuellt. Och hur man än vrider och vänder på det så kommer en resa över helgen till Manchester gå lös på ett dussintal tusenlappar och lite till. Men jag är beredd. Laddad. Förberedd. Mentalt i alla fall.

Kul artikel på DN.se idag där svenskarnas turistvanor deklareras.

– Det visade sig att när man till exempel åkte till Åre under sommaren så räknades en promenad till torget och en lift upp på Åreskutan som ”living on the edge”, ett äventyr som måste belönas med en dubbel espresso efteråt.

I min värld, just nu, existerar inga resor till solen där man sonika åker 300 mil för att lägga sig på en strand och dricka öl och drinkar tjugofyra sju. Känns helt enkelt omotiverat och förmodligen skulle jag nog brytas ner av tristess efter ett par timmar. Jag vill åka till ställen för upplevelsernas skull. Jag vill ta bilen ner genom Europa, dra på fotbollsresor till England, åka norrut och uppleva våra egna fjäll. För att uppleva. Ska man lägga sig på stranden kan man lika gärna åka till Ursands camping. Själv väljer jag living on the edge. På toppen av Åreskutan. Med en dubbel espresso som belöning. Eller hur var det nu?

På andra sidan tunneln

jag själv — Mon, 21 Jun 2010 07:04:33 +0000

Det var meningen att jag skulle genomföra ett tandemhopp i helgen. På fredagskvällen var jag fullt laddad att kliva upp med tuppen (en drydiansk tupp gal någonstans mellan klockan 08 och 12 beroende på dag och aktiviteter kvällen innan). Men eftersom det är juni och vi befinner oss i Jämtland så regnade sonika hela hoppdagen bort på lördagen. Nya tag och vi ställde in oss på söndagen istället. Men eftersom det är juni och vi befinner oss i Jämtland så regnade inte bara dagen bort, den blåste dessutom åt helvete i iskalla nordvästanvindar. Nu har vi sonika siktat in oss på någon helt annan dag i en helt annat månad istället. Vi kanske skulle passa på att byta plats när vi ändå håller på?

Tro nu inte att jag är bitter, för det är jag inte. Jag älskar (emellanåt) Österund i allmänhet och dess väder i synnerhet. Nåväl, jag lever på hoppet (…) och väntar lite till på när det fortfarande är 25 plusgrader och solen sjunker ner bakom Frösön. Men jag tror vi är på fel sida midsommar för att förvänta oss riktigt fett väder, även om man emellanåt blir motvisad (heja 2006!).

En liten anektot på området kan ju vara på sin plats för att styrka min tes. 1992 var jag på bussemester på väg söderut mot Lugano (det var på den här resan jag blev kär i staden, 12 år gammal). Strax innan vi skulle passera Sankt Gotthardstunneln så jiddrade guiden något om att det ofta är pissväder norr om tunneln för att sedan vara 25 grader och strålande solsken på andra sidan. Mycket riktigt. Cred till guiden. Snygg var hon också förövrigt. Som sagt, jag var 12 år. Det blev aldrig något mellan oss. Däremot har jag och Lugano fortfarande ett förhållande. På distans.

Jag hoppas hur som haver att midsommar är San Bernardinotunneln (för helgen kommer regna bort, det är lika säkert som amen i kyrkan) och att det vankas sommar på andra sidan helgen. Inte alls långsökt. Inte alls. Däremot fullt möjligt.

Fullt möjligt.

Blubbor och döda djur på gallret

jag själv — Thu, 17 Jun 2010 21:49:09 +0000

Ibland är det bara att härda, och det är vad jag har gjort den senaste veckan som igår nådde sin peak. Hoppas jag. VM sätter ju helt klart sina spår, trots vettiga sändningstider i rätt tidszon. Men ändå. Igår kom ju som sagt peaken, när Cyster, Calledonien och småfolket var på besök i Östersund och givetvis stod ju grillning på schemat.

Medan jag och Calle stod ute i duggregn och nordvästanvind och slängde på de döda djuren på gallret så underhöll sig Bob, barnen och damerna med ”blubbor” och filmtittande. Blubborna fick Vid & Ley av mig och Madde och vi lyckades givetvis pricka in varsin flaska med Cars och Hello Kitty. Sedan blåste de ”blubbor” på balkongen för glatta livet.

23:45 landade vi så i Bobs kök för mat och vin så visst, jag har upplevt andra torsdagar i mitt liv där jag varit betydligt piggare än idag. Men det är ju så, de är uppe en dag per år så då får man helt enkelt ta en sådan kväll.

I morgon kväll inleds ju helgen och om vädret nu tillåter så verkar det bli ett tandemhopp från 3000 meter på lördag. Måtte solen skina. Det gör den inte nu. Det smattrar ett lätt regn på balkongtaket men vinden har avtagit. Ute på balkongen vajar en blöt Man United-flagga. Det har sänkt sig ett lugn i soffan efter ännu en dag med listor, flöden, vyer och vuvuzelor. Regnet blir ett perfekt terapiljud för en god natts sömn.

Så får det bli.

I sommarnattens leende

jag själv — Sun, 06 Jun 2010 00:07:13 +0000

Det är under juninätter som inatt som man drar ett extra djupt andetag. För att känna de ljuva dofterna av försommar, den klara kyliga men ändå varma luften och för att det är myggfritt än så länge. Jag gick hem från S&M för en stund sedan, i ett ändlöst dygn som aldrig blir mörkt.

Vi pratade många intressanta teorier ikväll, teorier som omgående borde planeras och verkställas rent praktiskt. Det rörde allt från kortsiktiga saker som midsommarfirande till mer långsiktiga saker som roadtrip. Och då menar jag roadtrip. Inte till Brunflo, utan roadtrip! Kvällens bästa samtalsämne.

Jag har många gånger sagt att jag avgudar vintern, att jag älskar snön och har en förkärlek till när mörkret faller och man kan sjunka ner i soffan med en god ale medan minusgraderna huttrar utanför. Jag kan nog säga minst lika många gånger att jag även avgudar sommaren här i Östersund, med alla långa ljusa sommarnätter, de ljuva dofterna av grönska och all nattlig aktivitet som gör att stan aldrig riktigt sover.

Och att kunna sitta med balkongdörren öppen klockan två på natten. Livskvalitet.

Rådhusgatan inatt