Att då se och höra kommunens ordförande i miljö- och samhällsnämnden med orden…

Gatorna är så fina efter att de röjt bort all snö

…känns som ett hån modell större mot oss som försöker ta oss fram i stan, antingen på cykel eller med bil. Eller va tusan, gångtrafikanter också för den delen. Ja, gatorna är jättefina när de röjt bort all snö. Om de nu gjorde det. Har hon åkt med bilen på Rådhusgatan, Stuguvägen eller Genvägen/Krondikesvägen som är några av de större och mest trafikerade gatorna i stan? Har hon försökt att cykla och dela trånga vägar med antingen bil- eller gångtrafikanter (beroende på var man väljer att utsätta sig själv och andra för livsfara)? Har hon försökt att gå och riskera att få trängas med bilister och cyklister på samma smala ytor som alla omges av höga snövallar?

Det känns inte så.

Dessutom släcker klåparna ner gatlyset i stan.

Logiken vet inga gränser. Och Östersundarna själva då? Jodå, de gnäller. Och gnäller. Och gnäller. Men lär sig ingenting eftersom de val efter val fortsätter rösta fram samma gamla gråsossar som ska driva stan.

Faktum kvarstår. Efter en sommar med fantastiskt sköna beta-iOS5 hade jag satt mina sista pesetas på att det skulle bli en helt ny design på ”iPhone 5″. Historiken borde ju hintat om motsatsen och historien upprepade sig mycket riktigt (som när 3 blev 3GS). Det blev en iPhone 4S och det blev samma designutförande som 4:an. Hård. Kantig. Snygg. Men mindre ergonomisk. Den sista punkten kan jag ha fel på, men de hårdare kanterna ger intrycket i alla fall. Och jag har börjat tänka till mer än vanligt på om det ska bli en 4S eller som min 3GS ska få hänga med ett tag till.

Jag har hittat några (för mig) tunga poster som kan avgöra till 4S:ens fördel. Bedöm själv och kom gärna med saker jag glömt.

• Kameran. Att gå från 3GS:en till 8mp, betydligt nyare och bättre och mer ljusstark optik, blixt och att filma i HD är en rätt tung post. Jag fotar mer med mobilkameran än jag först trodde och har blivit mer kräsen på senare tid. Kameran har plötsligt blivit viktig. Nej, den kommer aldrig ersätta min systemkamera (ehum, ingen som räknat med det heller hoppas jag). Men som sikta-skjut-pryl kan den bli perfekt.
• Hårdvaran. iOS5 kommer troligtvis rusa fram, kamerans uppstartstid har vi redan sett diagram på och retinadisplayen som kom med 4:an är ljusår bättre än den på 3GS:en, som ändå är betydligt bättre än många Android-lurar där ute. Plus den förbättrade antennen då, sedan gäller det ju bara att operatörerna drar sitt strå till stacken och gör något åt den emellanåt usla hastigheten (något som redan utlovats av Telia och Tele2). En snabbare enhet som därmed blir användarvänligare och som dessutom kör en fullsmockad iOS5-version.
• Designen. Ändå. Trots allt. Jag viker mig en smula och hävdar att iPhone 4(S) är snygg. Jag står fast vid att den känns mindre praktiskt utan de rundade formerna från 3-serien men jag kan ta det. 4-serien är snygg.
• iOS5 på annat än 4S. En iPhone 3GS med en strippad variant av iOS5 (true story, en del funktionalitet är bortskalad för äldre iPhone-modeller) blir inte världens roligaste sak att jobba med och jag har redan märkt att min nuvarande är rätt seg med nya operativsystemet. Av någon märklig anledning blev den snabbare när jag tog bort låskoden (!), men låskod vill jag ha så det är inte ett argument utan mest en reflektion.

Att köra vidare med 3GS:en då?
Vad skulle då få mig att inte köpa iPhone 4S? Argumenten blir i ärlighetens namn färre och färre, så här ett dygn efter presentationen. Faktum är att 3GS:en jag har idag är den mobil jag haft längst av alla jag ägt, över två år! Den har en spricka i bakstycket, batteriet är väl inte vad det borde vara men håller ändå en hel dag om man stänger av onödiga saker vad gäller GPS och pushmail. Så den håller, den fungerar och gör sitt jobb. Väldigt bra dessutom och iOS5 kommer att rulla på den. Det vet jag redan. Jag är inte heller säker på att den hypade och 4S-specifika funktionen Siri (röststyrningen) kommer bli någon hit för oss i Sverige, i alla fall inte så länge den inte kommer på svenska. Och det verkar den inte göra än på ett tag, om alls. Likadant är det med Facetime som kom med 4:an. Videosamtal. Vem använder det? Jag har sagt det i flera år och säger det igen – otroligt överskattat.

Kontentan? Köpet är inte helt solklart. iOS5 har jag redan. Det är hårdvaran som spelar roll. Och att få något nytt såklart och jag tittar nästan dessutom på en vit (ja, jag vet – vad är det för fel på mig?). Å andra sidan lockar det lite att testa och se hur länge min 3GS mäktar orka med mig. Jag tror ju att den skulle klara sig fram till en iPhone 5 utan större problem. Men tja, jag lär väl stå där den 28:e oktober. Med en iPhone 4S i handen. Det kanske är dags. För inte kan det väl vara så att jag börjar svära i kyrkan genom att göra ett Apple-avvikande och spana in nya Google-luren som presenteras på tisdag?

• Det skrivs 2011 i kalendern och det råder fortfarande stora fläckar där täckningen inte bara suger – den är helt jävla obefintlig. Är det så att Telia, min iPhone 3GS och tåg mitt ute i ingenstans är en olycklig kombination. Det verkar inte bättre men jag kan inte påminna mig själv om att det varit så bedrövligt dåligt tidigare. ”Söker…” ska det inte stå mellan Östersund och Brunflo. Där ska det bara fungera. Punkt.
• När personen intill dig är så bred att armstödet mellan sätena inte går ner riktigt så… ja. Så… nåt. Jag vet inte. Så… vill man byta plats? Nåväl, i just det här fallet är jag glad över att jag hade gångplats och inte satt med klaustrofobiska känslor vid fönstret. Personen var inte stor – personen var gigantisk!
• Hörlurar och <insert random musikspelare, iPryl i mitt fall>. Högre makters bästa bidrag till långa tågresor. Stänger ute det mesta av barnskrik, folk som snarkar när de sover eller bara andas irriterade. Däremot tar inte hörlurarna bort luktintryck. När tantparfymen sprider sig i kupén är det bara att hålla andan eller dra till bistron och köpa kaffe.
• Vad gjorde jag innan jag köpte iPaden? Jösses. Lyckades klämma säkert fem-sex avsnitt av How I met your mother, plus sedvanligt surf och catch-up med resultatapparna så man håller koll på Premier League. Konstant användande från första till sista meter av resan.
• Flyg är ändå flyg. Jag gillar att flyga. Så är det. Jag gillar det mer än tåg även om tidsvinsten på en så kort resa som från Östersund till Stockholm är nån timme på sin höjd, alla transfers inkluderade. Nästa gång blir det flyg, om jag inte tar bilen. Jag ska seriöst aktivt undvika tåget framöver…
• ”Men vadå, på flyget kan du ändå inte surfa med dina iPrylar” tänker någon klok stackare nu då. Nej, jag vet. Men då är den effektiva offlinetiden en trekvart, max en timme på en enkel resa inrikes. Sedan kan jag sparka igång prylarna igen. På tåget är den effektiva offlinetiden det tredubbla, om man ska dra gränsen vid att det ska vara täckning god nog att göra surfandet användbart. Dessutom till och från. I-landsproblemen hopar sig…

Fan. Jag märker ju att det går helt åt skogen att försöka tvätta bort min ingrodda stämpel som ”prylnörd”, trots att jag faktiskt dementerat det flera gånger. Men jag står fortfarande fast vid det. Jag är ingen prylnörd. Trovärdigt? Nej, jag misstänkte det…

Jag stod faktiskt och suktade lite efter en Airport Extreme men passar på den. Siktade på ett billigare segment och att istället gå lös på en Airport Express framöver istället, så jag kan köra ut musiken trådlöst från mina iPrylar. Men, det får bli ett senare projekt.

…och det var längesen jag kände mig så prylnördig som nu. Blickar på halvårets senaste inköp och hittar GPS-klocka, iPad 2, tre hårddiskar (!), router. Men jag hävdar ändå bestämt – jag är ingen prylnörd. Jag vill ha fungerande prylar. Punkt. Och just nu har jag nog eliminerat det sista av störningsmomenten.

Så, vad bestämmer jag mig för idag? Milen! Hur jag tänkte där vet jag inte riktigt men det var väl nån jeppe som utmanade mig och bestämt hävdade att jag inte skulle göra mina tio på under 54 minuter. Vad gör jag? Jag kan ju inte fega ur och säga ”njääää, en annan gång”. Det är ju bara att ta tjuren vid hornen, anta utmaningen, dra på sig skorna som inte ens är gjorda för löpning, ta med sig träningsvärkande lår och ge sig ut. Så blev det.

Och när jag stannade klockan på milen noterade jag 48:53. Skåpet står därmed där jag ställde det. Frågor på det? Ehum, ja. Jag har faktiskt några:

• Hur fan kan jag göra milen på en sådan tid utan att ha typ tagit ett löparsteg sen nationaldagen?
• Hur i sjutton kan jag göra milen på en sådan tid när jag ”bara” cyklat i sommar?
• Hur sjutton fungerar kroppen när lår och vader tar fullständigt tvärslut efter på pricken en mil? Ja, jag gick sista biten till bilen. Det var helt omöjligt att få igång allt under midjan (benen alltså).
• Vart tog knäsmärtan vägen? Inte ens en gnutta känning, trots fel skor i brist på ägande av rätt skor.

Kort och koncist kan jag bara komma fram till att jag faktiskt inte känner mig själv riktigt. Jag har inte någon mer smärta än träningsvärk, jag har förhållandevis bra grundkondis (det visste jag i och för sig redan), jag lyckades pressa upp min puls i 190 och jag avskyr att springa varvbanor som idag. Med ett facit som detta i hand borde jag ju sonika kunna konstatera att jag på fullaste allvar borde skaffa mig ett par löparskor och anmäla mig till Göteborgsvarvet. 1:44:59 känns ju plötsligt inom räckhåll om jag kör igång bra löpträning i god tid och med bra planering.

Det var väl ungefär dit jag ville komma men att jag skulle få den känslan idag var mer som en bonus. Och jag älskar bonusar.

Först och främst. Det bästa. Notiserna. En tillbakarullning till 4.3 skulle göra hemskärmen sådär meninglös igen. Äntligen visas de senaste händelserna på ett strukturerat sätt och dessutom flera händelser på rad, vilket inte var fallet tidigare. Dessutom kan man öppna SMS direkt från låsskärmen utan att först behöva låsa upp telefonen och sedan klicka på Meddelanden. Man kan även dra ner notiserna från statusraden i toppen av skärmen. Från toppen ramlar även händelser ner (nya SMS, mail och annat) och avbryter mig inte i mitt andra användande lika abrupt som tidigare. Dessutom går det utmärkt att styra vilka appar som ska visas och hur de ska visas. Efter att ha använt HTC Desire med Android 2.2 i jobbet sedan i höstas, och dessutom vant mig vid just det här, så är det här ett kärleksfullt tillskott i iPhonens grafiska gränssnitt. Jag har saknat det, utan att ha haft det.

Eftersom det är en 3GS jag kör så är flera funktioner bortskalade mot vad som finns i releasen för iPhone 4 (som egna vibrationssignaler), plus att en del inte finns med i första betan. I kameran får 3GS-användare just nu nöja sig med att lägga till rutnät, däremot finns funktionen för att ta bilder med volym-upp-knappen. Tyvärr blir det lite galet i mitt tycke. Om jag, likt på en systemkamera, vill trycka av bilden med höger pekfinger hamnar linsen längst ner till höger vilket gör att jag nästan måste nyp-hålla iPhonen med några fingrar för att inte skymma linsen, istället för att låta den vila på ringfingrarna. Det blir en aning avigt. Suboptimalt (ett nytt favoritord).

Om det kommer fler saker hit återstår att se, men det ska kunna gå att skala bilder direkt i Bilder i den slutgiltiga versionen. Däremot går det alldeles utmärkt att twittra iväg en bild, tack vare nya Twitter-stödet. Saknas gör dock knapparna Album och Platser i Bild-appen. Tillsvidare får hoppas, i alla fall för den senare. Dessutom buggar albumvisningen en aning, tumnaglar visas fel bland annat.

En av de större nyheterna kan nog knappast komma som en julklapp för operatörerna – iMessage. Fria meddelanden med text och bild mellan iPhones, plus att man ska kunna skicka position. Må så vara att det ”bara” är just mellan iPhones men med tanke på kvantiteten sålda terminaler där ute så borde det bli en viss oro. Säkerligen är det många som idag kör fastpris på SMS (och även MMS) som börjar fundera en extra gång. Jag gör det definitivt. De flesta jag SMS:ar till har iPhone och här finns det troligtvis en slant att slippa lägga varje månad.

Utöver detta, wifi-synket fungerar inte i beta 1 och just den ska bli spännande att testa. Det ska bli fantastiskt skönt att slippa ansluta telefonen till Macen för varje synk. Första bilden nedan är också inställningarna för Notiser, hur de ska visas och var.

En högst personlig efterlängtad funktion hör till kalendern, nämligen en veckovy i liggande format. Bristen på det här ”tvingade” mig att gå efter en tredjepartsapp som jag ödslade 49 spänn på. Inte värt de pengarna och hade jag vetat hade jag väntat. Äntligen säger jag även om jag saknar zoom-möjligheterna.

Just det, Kartor har fått sig en uppdatering och kan nu visa trafikläget på vissa vägar.

I övrigt kan jag notera följande:

• Batteritiden sjönk en aning, eller så är det bara jag som använder den mer och testar funktionerna. Den aktiva låsskärmen har ju givetvis gjort att jag aktiverat push för Facebook och Twitter vilket suger mer batteri, men det är ju högst troligt så jag kommer använda den så på sikt så det känns som ett logiskt test. Jag kan leva med det. Och när iOS5 går skarpt tror jag ändå att jag köper ny iPhone med bättre batteri.
• Den är lite segare än tidigare. Direkt efter uppgraderingen var den helt hopplöst seg men så fort den blivit synkad med appar och annat så flyter det på helt okej. Segheten märks som mest när man öppnar SMS eller spelar spel. Det laggar helt enkelt. Jag kan leva med det.
• Vissa appar (dock få av de inbyggda) har en förmåga att krascha och jag kan leva även med det. Okej, det verkar faktiskt som att uppladdningsfunktionen i Dropbox gör att appen havererar helt och den blir nog svårast att klara sig utan i väntan på fix. Jag härdar, enbart den där funktionen gör inte att jag rullar tillbaka till 4.3. Jag kan maila bilder i värsta fall.

Så, var det värt uppdateringen? Ja, utan tvekan. Jag skulle sakna nya låsskärmen och notissystemet för mycket om jag rullade tillbaka så jag tänker leva med buggar, seghet, sämre batteritid och kraschade appar ett tag. Det handlar bara om att intala sig själv om två saker – i-landproblem och ny iPhone i höst. Det är ju ändå bara vad det handlar om.

Har du egna erfarenheter om iOS5? Posta en kommentar nedan.

Idag fick jag bekänna på det igen och återigen (!) är det Länsförsäkringar som står för det helt fantastiskt meningslösa utskicket. Se bilderna nedan, det var allt som ramlade in. Ett dubbelsidigt ark om att jag eventuellt kanske får en bonus och att det finns mer info på deras webb. För zlatan, ni har min e-postadress och jag använder er internetbank – maila mig eller posta det där istället. Å andra sidan är jag inte förvånad när de också skickar ut kortavgifter med post där det kan stå…

Mastercard, årsavgift: 295:-
Mastercard-rabatt på årsavgift: -295:-
Följande kommer att dras från kontot: 0:-

Jag ställer mig stillsamt frågan: VARFÖR?

Så, i väntan på att mitt knä ska bli bra så tänkte jag att cykling kunde vara rätt bra (jag vet, det låter idiotiskt men eftersom jag cyklat med konstigt knä utan problem förut så trodde jag på idén). Men med min ”stukade menisk” så var cykling inte helt optimalt och efter att ha gjort ett halvakrobatiskt avhopp vid cykelparkeringen på jobbet så lyckades jag ju vrida knät så det smärtade till ordentligt. Fail. Big no no. Och så ställer vi in även cyklingen tills jag vet bättre och är friskare. Återstår att cykeln står kvar då, men med dubbla lås och i cykelförråd vore det väl själva satan om jag inte fick ha den i fred.

Just nu siktar jag faktiskt på att bli frisk till semestern (fotbollen är körd, det får bli höstsäsong), som infaller om knappt två veckor. Ambitionen är att ha cykeln med mig på roadtripen och ta mig runt på två hjul söderöver istället för fyra. Bra för hälsan och bra för plånboken när soppan kostar nästan fjorton spänn.

På tal om träning. Läste gamla inlägg på webForum förut om mina Göteborgsvarv-bravader. Jag har ju lovat mig själv att göra ett seriöst försök på 2012 och det står absolut fast efter den läsningen. Att komma under 1:45:00 är fortfarande ett ouppnått mål som jag satte inför första varvet 1999. Det positiva med att ännu inte ha spräckt gränsen är ju att jag har något inom seriöst räckhåll att fortfarande sikta på. Att dessutom få utplåna mitt personbästa från 2006 (1:48:32) skulle göra segern dubbel. Men då är det hela knän och nya dojjor som gäller. Och som vanligt är ju tränings/spelsuget aldrig så stort om när man faktiskt inte kan eller får träna eller spela.