Cirkulationsplatsen bortanför oss är äntligen färdig, så är också skyltningen. Hur man lyckas stava fel på en flera meter stor skylt, utan att korrläsa eller kontrollera dess korrekthet är för mig ett mysterium. Men kul var det.

Idag spikades förövrigt ett fotouppdrag som jag fiskat fram i veckan som gått. Om två veckor gäller det. Mer om det senare. Antar jag.

Östersund därmed en aning förlåtet. Men bara en aning.

Det är ju som så, att efter de allra mest intensiva veckorna av hejdlöst många timmars fotbollstittande så borde det ju kännas tämligen skönt med någon typ av semester från bolltrillandet. Så kände även jag lite inför finalhelgen. Det brukar jag göra, även om jag vet vad som komma skall. Och som alltid slår det helt bakut när slutsignalen har visslats och man inser att det är två år till nästa gigantiska sommarhappening (EM, för er som inte är bekanta med mästerskapsintervallerna).

Men hur i hela fridens namn kan jag då längta efter hösten mitt i brinnande julimånad med värmeböljor som sveper över oss? Ja, det undrar ju även jag ibland men så här långt har ju faktiskt sommaren varit lite av en besvikelse. Vädret har mestadels sugit hårt, under Storsjöns lömska vattentäcke lurar isflaken och tittar man riktigt noga så ser man snön ligga kvar i fjällen (och kanske kanske finns det ett uns av överdrift i mina påståenden). Men jag saknar varma långa sommarkvällar, jag saknar den där massiva värmen – och jag saknar en bil. Materiella ting har också sin plats i tillvaron.

Egentligen vill jag ju inte på något sätt vara bitter, jag kommer jobba hela sommaren men det finns fortfarande långa fesljumna sommarnätter att utnyttja. Om de bara ville infinna sig. Eller är det bara så att Östersund faktiskt har rätt när man marknadsför sig som Vinterstaden? Fan tro’t ibland när västanvinden sveper sina iskristaller över takåsarna i Karlslund när man cyklar i en härdande motvind.

Men jag sätter mina pesetas på att resterande del av juli och hela augusti blir kalasfina. I annat fall så har vi ju faktiskt den där hösten som jag längtar så förbannat efter så hur man än vrider och vänder på det så kommer det något gott ur det hela. Hur skevt det än må ha låtit några rader upp, och hur skevt det här må ha låtit mot för en vecka sedan. Men så tar jag inte diskussionen med flyktigt bekanta heller, bara med er som läser det här. Och vi känner väl varandra väl vid det här laget?

Utrustning: Canon EOS 7D, Canon 24-105/4L IS USM, USB-kabel, stativ, Macbook, EOS Utilites

Eftersom det här är mest på test just nu så får ni ursäkta usel bildkvalitet, jag kör en export från iPhoto, via lite småmodifieringar i iMovie, för att få ut resultatet snabbt och förhållandevis enkelt.

Kameran sattes på stativ tillsammans med vidvinkelgluggen och en USB-kabel kopplades till min Macbook. Jag installerade EOS Utilites och kunde därifrån fjärrstyra kameran, sätta intervaller och hur många bilder som skulle tas (bild på riggandet finns här). I det här exemplet har det exponerats 617 bilder, var tionde sekund (i knappt två timmar alltså).

Det jag lärde mig här var att balkongen inte var helt optimal med träd ivägen och att det är helt okej att ändra slutartid under tidens gång, plus att manuell fokus är att föredra. Det var inte riktigt så mörkt i vekrligheten som filmen nedan gör gällande. En helt fantastisk sommarkväll var det, som avslutades med en Glenfiddich och filmexportering medan solen försvann bakom universitetets takåsar.

Utrustning: Canon EOS 7D, Tokina 12-24mm, USB-kabel, stativ, Macbook, EOS Utilites

Fördelarna: JPEG-bilder (som jag använde här) tar ingen plats så 16Gb minneskort räcker långt, automatiken (bilderna matas direkt till datorn, datorn sköter exponeringsintervall och exponering), bara batterier, diskutrymme och tålamod bestämmer hur länge man kan köra
Nackdelarna: att jag inte har någon bil just nu samt det ständiga exponeringsklickandet… (inga egentliga nackdelar finns med andra ord)

Utrustning: Canon EOS 7D, Tokina 12-24mm

Fördelarna: Full HD vilket ger grymt bra flyt i uppspelningen.
Nackdelarna: ingen automatik med inspelningen (starta/stoppa själv och manuell kontroll så att kameran verkligen rullar), filmfilerna tar ohygglig plats, kameran kan bara filma max 30 minuter åt gången, krävs hyfsad mjukvara för efterredigeringen.

Vädret. Folk är fantamig aldrig nöjda med vädret så av ren princip så har jag helt enkelt strunta i att tycka illa om något väder. Det finns, det är inte påverkbart och det kommer att ha effekter på vår vardag på något sätt, oavsett typ av väder. Det handlar helt enkelt bara om en sådan banal sak som att – anpassa sig till rådande förhållanden-

Regnar det? Ja, ta vettiga kläder på dig så blir du inte blöt.
Är det för mycket sol? Ta en hatt och solbrillor på dig så slipper du bli bländad.
Är det för blåsigt? Ta en vindjacka på dig så har du löst det.
Är det för vindstilla? Då är du nog rent allmänt gnällig så en tur i en optimistjolle kanske vore på sin plats.

Är vädret sonika ett sista desperat försök till att döda den pinsamma tystnaden i en samling flyktigt bekanta människor, genom att gnälla (för det är väl ofta där väderdiskussioner slutar)? Kom igen, lite bättre än så måste vi väl anstränga oss?

Sommar, sol och värme!

Jag skrev igår att det här var det värsta/bästa åskvädret i Östersund under mina åtta år här, och det är givetvis ur min egen synvinkel och förmodligen med ett vacklande minne. Eventuellt får jag ta och revidera det utlåtandet en aning när jag tänker efter, förutom att jag i princip missade hela förra sommaren här. 2006 brakade det loss utav bara helvete vid i alla fall ett tillfälle, och det small rejält på Frösön och alldeles i närheten av dåvarande Calledonien, såpass att det var fartrandsdags. Eller som Dynamit-Harry brukar säga; – Vilken jävla smäll!