daniel rydén • helt äkta » väder & vind

Norrsken och isknäck under sulorna

jag själv — Tue, 31 Jan 2012 07:15:31 +0000

Det där med att stå ute på Storsjöns is, blott 30-40 meter från land och samtidigt som man vet att isen är tillräckligt många decimeter tjock för att klara skoteråkning höra hur vattnet under slår så det knackar och knäcker under fötterna. Nja, den känslan var inte kvällens höjdare, även om det var ett mäktigt naturfenomen att höra runt omkring hur det knackade och knäckte. Mäktigt. Skrämmande mäktigt.

Det är också mäktigt att kliva ut på en stor öppen mörklagd yta och blicka upp mot himlen och upptäcka norrskenet. Ett litet men ändå norrsken blev det igår kväll. Det värmer gott där man står i -16°C och huttrar medan kameran tuggar i sig exponeringssekunderna. Lätt värt allt besvär.

Det har ramlat ner sådant där vitt igen

jag själv — Fri, 13 Jan 2012 17:23:26 +0000

Nej, det är inte något Boeing från Colombia som exploderat över Östersund, det är det där vita som ramlar ner varje år som kallas för snö. Ni vet. Efter tio år i Östersund har jag hemma-hemma skrutit över hur fantastiskt snyggt det sköts, att det alltid är välplogat och dessutom snyggt plogat då snön körs bort och framkomligheten ökar. Som det inte är i Vänersborg eller Trollhättan där de (de åren de faktiskt får någon snö) samlar upp det i högar lite här och var, så man som trafikant själv får bestämma sig för hur man ska kryssa runt dem. Förra året vände dock den trenden, för att inte tala om i år. Jag har inte sett det så bedrövligt illa som det är just nu, med vassa ispikar i korsningarna, spåriga vägar, upp-plogade flera meter höga snöhögar och på sina håll obefintlig sikt.

Att då se och höra kommunens ordförande i miljö- och samhällsnämnden med orden…

Gatorna är så fina efter att de röjt bort all snö

…känns som ett hån modell större mot oss som försöker ta oss fram i stan, antingen på cykel eller med bil. Eller va tusan, gångtrafikanter också för den delen. Ja, gatorna är jättefina när de röjt bort all snö. Om de nu gjorde det. Har hon åkt med bilen på Rådhusgatan, Stuguvägen eller Genvägen/Krondikesvägen som är några av de större och mest trafikerade gatorna i stan? Har hon försökt att cykla och dela trånga vägar med antingen bil- eller gångtrafikanter (beroende på var man väljer att utsätta sig själv och andra för livsfara)? Har hon försökt att gå och riskera att få trängas med bilister och cyklister på samma smala ytor som alla omges av höga snövallar?

Det känns inte så.

Dessutom släcker klåparna ner gatlyset i stan.

Logiken vet inga gränser. Och Östersundarna själva då? Jodå, de gnäller. Och gnäller. Och gnäller. Men lär sig ingenting eftersom de val efter val fortsätter rösta fram samma gamla gråsossar som ska driva stan.

Pre-flight, in-flight, game-flight

jag själv — Thu, 29 Dec 2011 16:13:45 +0000

Så lämnade jag då stormarnas näste, tillika framsidan och den gröna julen i Trollhättan. På bana 03 stod planet och gungade av Gudrun, Inghild, Dagmar eller vad nu stormen månne heta. Sen stack vi, såg vindarna bakom oss, skumpade runt i planet i trettio sekunder innan lugnet la sig i kabinen och vi steg upp mot en klarbå himmel där regndropparna på fönstret frös till is. Att flyga är bedårande vackert ibland. Även om det bara är ett molntäcke några tusen meter under stolen. Dessutom var RJ145:an en förvånansvärt tyst maskin. Medan Sverige passerade under mig tog jag en mugg kaffe och satte tre personliga rekord i FlightControl (vad annars?) på iPhonen i väntan på den riktiga vintern. Minusgrader. Snö.

Där jag nu sitter i soffan och taggar ner en sväng i väntan på årets sista träningspass. Life’s good.

Inverterat halvårsfirande

jag själv — Mon, 26 Dec 2011 22:37:26 +0000

När det i slutet på juni är +8 grader varmt (kallt) tar vi på oss tjocka jackor, mössor och nästan vantar och står ute vid grillen med nubben i högsta hugg. När det i slutet på december är +8 grader (varmt) tar vi av oss mössor, tjocka jackor och ställer oss i t-shirt. Inverterat halvårsfirande. Den gångna julhelgen har haft väder som mest liknat midsommar på hemmaplan.

För egen del var det redan bestämt. 2012 blev det två midsomrar. Det är nästan så man blivit bortskämd efter de senaste vintrarna även söderut. Så även om det här var en mer klassisk grön jul så saknade jag verkligen snön, framför allt när jag lämnade den i onsdags. Ett vintrigt, snörikt, stjärnklart och kallt Östersund vid halvåtta på kvällen. Ett disigt, grått, plusgradig Göteborg tre timmar senare och ett lika grått 2stad under juldagarna. Nåväl. Man kan inte få allt sägs det. Nej, det är nog sant men man kan ju i alla fall sikta på det. Så, kompensationen blir vit nyår. Och med vit menar jag snö.

Hur som helst, väldigt bra juldagar så här långt så jag ångrar ingenting. Det var värt snöfriheten. Alla dagar.

Jakten på vit december

jag själv — Wed, 14 Dec 2011 22:25:34 +0000

Det var dåligt med Lucia-firande igår. Jag var på jobbet tidigt som tusan men var ändå tillräckligt sen för att missa tåget. Så kan det gå. Inget mer firande resten av dagen och de enda spåren som syntes var granbarren som de släpat med sig in till mötesrummet jag landade i några timmar senare. Jag tog mig dock ut på ett eget tåg. Fototåg. Terapi som så många gånger förr. I jakten på decemberbilden som ska pryda kalendern för 2012, min egen jultradition. En uppskattad sådan.

Och naturligtvis, datumet som inte händer igen. 11-12-13, 14:15:16. Så kan det gå.

Idag har jag… del 572

jag själv — Mon, 05 Dec 2011 18:50:19 +0000

…blivit porträttfotograferad. I fyra olika vinklar. Knät alltså. Röntgen. På torsdag blir det ortoped och så får vi se vad som händer. Trasigt? Icke trasigt? Världen håller andan.
…kommit upp från plan 3 (röntgen ligger där, och plan 6 är groundfloor på sjukan) och mött helt nersnöade folk. Märkligt. När jag gick in var det helt snötomt. När jag kommer ut är allt bara vitt. Jag jublar inombords.
…kört mig själv och limon till Svensk Bilprovning och rullar därifrån utan anmärkning. Jag tycker verkligen om när även en tillsynes halvbutter mupp möter upp efter provturen skiner upp och säger ”Det där var ju inte några som helst bekymmer!”.
…sett inifrån kontoret hur snön fortsatt att ösa ner utanför fönstret. Kärlek.
…provspelat julmusik i form av Trans-Siberian Orchestra och druckit julmust i soffan. En fin blandning även 2011. Tidlöst är bara förnamnet. Det kan bli jul snart. Snart. Inte än. Snart.
…sett en sjukt vacker timelapse från Ho Chi Minh City (gamla Saigon). Helt klart sevärd!

Det där ljuset på natthimlen

jag själv — Tue, 25 Oct 2011 18:13:44 +0000

Det var tänkt som en studie i natthimmelsfotograferande inför kommande små (!) fotoprojekt jag har i huvudet. Det slutade med att jag och Martin stod under den jämtländska natthimlen och njöt av helt stjärnklart, ett inte helt brinnande men ändå polarsken (norrsken) samt SK47 från Arlanda till Frösön. Allt medan kameran jobbade med de långa exponeringarna jag matade den med. Ett stycke magi. Mitt i natten utanför Östersund, under en flammande jämtländsk himmel. Vackert.

Polarsken (Aurora Polaris på latin) är ett himlafenomen som uppstår när laddade partiklar (huvudsakligen elektroner) som accelererats till höga energier i jordens magnetosfär kraschar iatmosfären. Sådan acceleration sker bara i vissa områden i magnetosfären, vilket gör att polarskenet huvudsakligen uppträder i ringformade områden runt jordens två magnetiska poler, polarskensovalerna (se nedan). (Källa: Wikipedia)

Jag var faktiskt ute en sväng i skogen i söndags också, inte primärt för fotandets skull utan mest för att få vara någon annanstans istället för hemma i soffan där repriser av 1-6-torsken mot Shitty rullade på varenda TV-kanal jag har. Kameran åkte med som terapi. Den är väldigt bra på det där med terapi dessutom. Och i skogen kan ingen höra dig gråta. Eller skrika. Dessutom är det helt rätt årstid att återfå fotoinspirationen. Så det är ju det jag sagt så många gånger. Hösten. Älska hösten.

En sån där morgon ni vet

jag själv — Sat, 15 Oct 2011 15:46:43 +0000

Vaknade i morse. Fast inställd på att träna. Ett elvakilometerspass stod på schemat. Drar ett andetag. Halsen är inte i skick nog att genomföra ett pass. Lägger ner ambitionen. Tittar ut. Ser den kompakta dimman men anar en klarblå himmel strax ovanför. En snabbsurfning till Brattåsmastens webbkamera bekräftar min teori. En knapp timme senare rullar jag ut med bilen. En höstsession med min 7D och 24-105L står på spel. Och den blev riktigt trevlig. En magisk morgon. Och jag som gillar magiska mornar så…

Varsågod. Jag bjuder på det jag fångade. Resten sitter i mitt huvud ett bra tag framöver.

Nerjogg på öns västra

jag själv — Mon, 03 Oct 2011 10:18:16 +0000

Efter lördagens topptur borde en hel söndag med FIFA12 i soffan vara given. Jag menar. Nyladdad kontroll och nyinköpt spel borde vara belöningen efter en gången vecka med 28,3km löpning, ett innebandypass och 12,5km topptursvandring med 750 höjdmeter upp och lika många ner. Så. Jag stack ut på ”nerjoggning” på Frösöns västra strand med kameran (den behövde också ”jogga ner”…). Storsjön visade sig från sin mer intensiva sida och färgerna sprakade trots att det gått långt i höstformateringen av naturen. Alltså, fan vad vackert det är. Nerjogg för ben. Nerjogg för huvud. Nerjogg för själ. Punkt.

371 dagar senare

jag själv — Sun, 02 Oct 2011 20:14:32 +0000

26 september 2010. Jag och Martin gör topptur på Sönner-Tväråklump. Några få plusgrader och snö redan i dalen. 1 oktober 2011. Jag och Martin tar granntoppen, och områdets högsta topp, Storsnasen. 15°C och inte en snöflinga så långt ögat når. När kontrasterna gör sig lite tydligare än vanligt.