daniel rydén • helt äkta

Norrsken och isknäck under sulorna

jag själv — Tue, 31 Jan 2012 07:15:31 +0000

Det där med att stå ute på Storsjöns is, blott 30-40 meter från land och samtidigt som man vet att isen är tillräckligt många decimeter tjock för att klara skoteråkning höra hur vattnet under slår så det knackar och knäcker under fötterna. Nja, den känslan var inte kvällens höjdare, även om det var ett mäktigt naturfenomen att höra runt omkring hur det knackade och knäckte. Mäktigt. Skrämmande mäktigt.

Det är också mäktigt att kliva ut på en stor öppen mörklagd yta och blicka upp mot himlen och upptäcka norrskenet. Ett litet men ändå norrsken blev det igår kväll. Det värmer gott där man står i -16°C och huttrar medan kameran tuggar i sig exponeringssekunderna. Lätt värt allt besvär.

Peptalk efter två mils löpning

jag själv — Mon, 30 Jan 2012 07:15:36 +0000

Då ska vi se, det blir nog ett rätt hårt prettoinlägg det här är jag ”rädd”. Får du allergiska utslag av det, alternativt bisarrt dåligt samvete så kanske du ska sluta läsa nu. Vecka fyra tjugohundratolv gick nämligen in på listan över favoritveckor de senaste… ehum, veckorna i alla fall.

Måndag, 12km löpning. Tisdag, cirkelträning/easyline på Fristilen med lätta kräkkänslor. Torsdag, fotbollsträning och griskondition utan kräkkänslor. Lördag, 14-16km planerade jag men det ”råkade” bli drygt 20km löpning i skönt 150bpm-snitt. Avrundade veckan med fotboll och griskondis i Ås. Jag är inte nöjd. Jag är mycket nöjd. Och det är väldigt rackarns skönt att sitta här och må bra, att de där ölen på ölprovningen i lördags dracks med gott samvete (utan kräkkänslor) och att pizzan igår nog behövdes för att jag inte ska tyna bort. Låter väl fullt rimligt? Som jag brukar säga till vapendragar-Mac: ”jag tränar ju, så jag kan äta skabbmat ibland”. Ett av världens bästa resonemang. Typ.

Dessutom, peptalk kan ibland te sig på lite olika sätt beroende på vem man frågar. När man outar att man ”råkade” springa två mil så kan ”Du är dum i huvudet!” ses som en tämligen stark komplimang om man tänker ”rätt”, och minst lika stark pepp som ”Shit! Bra jobbat, fan vad du är bra!”. Det handlar mest bara om att omvandla folks negativa inställning och deras egna dåliga samvete som då yttrar sig verbalt i motsatt förhållande till verkligheten (någon som hänger med på resonemanget?) till något positivt (nu då?).

Vi nöjer oss så. Nu är det måndag. Vilodag. Jag tror jag behöver det.

Upp, igång och ner

jag själv — Tue, 24 Jan 2012 18:42:17 +0000

Soluppgång. Jobb. Solnedgång. En skön facelift av stan från början till slut, några muggar kaffe, vätskepåfyllning med vatten inför kvällens Fristilen-pass och musikpoppning i Spotify. Dessutom ryktas det om norrsken efter de senaste dagarnas solaktiviteter. Spännande. -13°C, helt sjärnklart och jag är sugen. Ikväll kanske det blir norrskensjakt med andra ord…

Det har ramlat ner sådant där vitt igen

jag själv — Fri, 13 Jan 2012 17:23:26 +0000

Nej, det är inte något Boeing från Colombia som exploderat över Östersund, det är det där vita som ramlar ner varje år som kallas för snö. Ni vet. Efter tio år i Östersund har jag hemma-hemma skrutit över hur fantastiskt snyggt det sköts, att det alltid är välplogat och dessutom snyggt plogat då snön körs bort och framkomligheten ökar. Som det inte är i Vänersborg eller Trollhättan där de (de åren de faktiskt får någon snö) samlar upp det i högar lite här och var, så man som trafikant själv får bestämma sig för hur man ska kryssa runt dem. Förra året vände dock den trenden, för att inte tala om i år. Jag har inte sett det så bedrövligt illa som det är just nu, med vassa ispikar i korsningarna, spåriga vägar, upp-plogade flera meter höga snöhögar och på sina håll obefintlig sikt.

Att då se och höra kommunens ordförande i miljö- och samhällsnämnden med orden…

Gatorna är så fina efter att de röjt bort all snö

…känns som ett hån modell större mot oss som försöker ta oss fram i stan, antingen på cykel eller med bil. Eller va tusan, gångtrafikanter också för den delen. Ja, gatorna är jättefina när de röjt bort all snö. Om de nu gjorde det. Har hon åkt med bilen på Rådhusgatan, Stuguvägen eller Genvägen/Krondikesvägen som är några av de större och mest trafikerade gatorna i stan? Har hon försökt att cykla och dela trånga vägar med antingen bil- eller gångtrafikanter (beroende på var man väljer att utsätta sig själv och andra för livsfara)? Har hon försökt att gå och riskera att få trängas med bilister och cyklister på samma smala ytor som alla omges av höga snövallar?

Det känns inte så.

Dessutom släcker klåparna ner gatlyset i stan.

Logiken vet inga gränser. Och Östersundarna själva då? Jodå, de gnäller. Och gnäller. Och gnäller. Men lär sig ingenting eftersom de val efter val fortsätter rösta fram samma gamla gråsossar som ska driva stan.

Godmorgon från gräddhyllan

jag själv — Mon, 09 Jan 2012 06:35:12 +0000

Att notera inför de kommande dagarna är att försäsongsträningen har dragit igång, att träningstiden på fredagskvällar är en tid sänd från djävulen, att klubben har ordnat ett gympass per vecka i tio veckor vilket är frikkin awesome, att jag har spottat några nya fina platser för en tänkbar timelapse vilket också är fantastiskt och att snön ligger vit på taken – endast Dryden är vaken. Vilket innebär att jag förmodligen snoozar vidare och helt enkelt missar en morgonvy som denna (som jag faktiskt fångade vid ett happy moment förra veckan).

Vecka nummer två har startat. Då kör vi!

Östersund behöver inte tacka mig

jag själv — Sun, 08 Jan 2012 18:22:06 +0000

Att ge sig ut i Östersund denna vinter är hittills en spännande upplevelse. Dels för den obefintliga snöplogningen som gör bilkörandet till det där lilla extra (”Undrar om det kommer någon bakom den här tvåmeterssnövallen, för jag måste sticka ut med hela bilen för att ens se något alls…”). Nästan en halvmeter snö ramlade under ett par dagar rätt ner i miljonsparande sossars ansikte. Men! Strunt i det en stund. För det är återigen så vackert att man vill stanna tiden en stund. När solen knappt orkar över träden på andra sidan Vallsundsbron. När siluetten av Oviksfjällen är som svartast. När skyn där bakom ser ut att brinna upp. Jämtland i januari 2012. Vackert som få andra ställen.

Så. Östersund behöver inte tacka mig för att jag marknadsför vinterstaden, det gör jag så gärna. Men ploga gärna lite bättre framöver och plocka bort snön efter er också. Tack på förhand.

Idag gick det mest utför

jag själv — Sat, 07 Jan 2012 18:25:31 +0000

Så har då 2012 officiellt kickat igång och vad vore första veckan utan en dag i backarna? Premiär för säsong och år och Bydalen var platsen. Stället är helt okej men det är få backar som har den där sköna lutningen rakt genom från början till slut, framförallt utanför högzonen. Men sköna välpreparerade stråk och en bra start helt enkelt. -7°C när vi kom dit, -15°C när vi satte oss i bilen och stack hem med solglimtar på topparna som höjdpunkter. Lagom genomfrusen i fötterna som nu fått tina i en lång och varm dusch. Återigen är det ju så förbannat svårt att kliva ur sängen på morgonen men så fort frukost är intagen och röven placerad i bilen så vet man vad som väntar. Och det är ju värt det. Alla dagar. Dessutom har vi redan börjat prata topptur. Den längtan…

Livskvalitet. En kaffe på det här så.

2011, det där fantastiska jävla året

jag själv — Sat, 31 Dec 2011 11:00:17 +0000

När vintern summerades i början på maj så skrev jag ”Den bästa vintern.”. När sommaren summerades i början av september skrev jag ”…en av de bättre. Någonsin.” (fast sommaren pågick hela september också för den delen). När året summeras gör jag det genom att konstatera att det blev ett sjukt bra år med en grym vinter, en fantastisk sommar, dock med inslag av en väldigt dålig sak som fick både bra och dåliga konsekvenser för en bra stund framöver. Bra för att insikten om livet faktiskt landade i knät, dåligt för att en nära vän gick genomlida en händelse som jag inte önskar någon alls plus att jag själv fick dras med bilder av cykelkraschen. Den goda insikten tar jag med mig även framöver, man behöver en väckarklocka ibland hur klichéartat det än må låta. Ja, plus en annars väldigt bra höst som bjöd på massor av sköna naturupplevelser.

Hur som helst. 2011 blev året då jag testade massa nya saker som dykning och helikopterfärd, nya toppturer till fots och skidor, fler skiddagar än jag räknat med, ny Manchester-resa, bättre semester än jag räknat med (och då hade jag ändå höga förväntningar), ett antal roadtrips, en bra jul och upptäckten att direktflyg från Göteborg till Östersund är fantastiskt smidigt trots att stormen försökte blåsa omkull planet på startbanan.

Så. Slutblickat på 2011 och jag låter ett antal under året bloggade bilder avsluta dessa tolv månader på dryden.se. Till alla som förpestat mitt år – jag bryr mig inte (och har jag brytt mig har jag nog redan bett er att dra någonstans). Till alla er som på något sätt hjälpt till att förgylla mitt år – tack och ni vet förmodligen vilka ni är i så fall, det är knappt jag själv håller koll på allt och alla.

Next up – 2012, året då jag sätter pers på Göteborgsvarvet, spikar och genomför en bra resa och fortsätter temat med att testa nya saker! Nu kör vi!

Bilderna ovan (fotade av mig om inget annat anges): Martin i Bydalen, jag spelar curling (foto: Jonas Eriksson), jag i Duved (foto: Martin Engström), Calle i Funäsdalen, topptur på Getryggen, roadtrip genom Värmland, solnedgång på Frösön, 19:e ligatiteln i Manchester, Calle fixar spön i Härjedalen, billigt midsommarfirande, Leyan puttar Bob i havet, jag är på roadtrip, fotbollsgolf på Lane Loge, Ribocopter i Stockholms skärgård, jag på topptur på Storsnasen (foto: Martin Engström), höstvindar på Storsjön, norrsken över Jämtland, Vallsundsbron och Östersund, topptur på Ansätten, Magnus Betnér på OSD samt längdskidåkning på ÖSK.

Pre-flight, in-flight, game-flight

jag själv — Thu, 29 Dec 2011 16:13:45 +0000

Så lämnade jag då stormarnas näste, tillika framsidan och den gröna julen i Trollhättan. På bana 03 stod planet och gungade av Gudrun, Inghild, Dagmar eller vad nu stormen månne heta. Sen stack vi, såg vindarna bakom oss, skumpade runt i planet i trettio sekunder innan lugnet la sig i kabinen och vi steg upp mot en klarbå himmel där regndropparna på fönstret frös till is. Att flyga är bedårande vackert ibland. Även om det bara är ett molntäcke några tusen meter under stolen. Dessutom var RJ145:an en förvånansvärt tyst maskin. Medan Sverige passerade under mig tog jag en mugg kaffe och satte tre personliga rekord i FlightControl (vad annars?) på iPhonen i väntan på den riktiga vintern. Minusgrader. Snö.

Där jag nu sitter i soffan och taggar ner en sväng i väntan på årets sista träningspass. Life’s good.

Inverterat halvårsfirande

jag själv — Mon, 26 Dec 2011 22:37:26 +0000

När det i slutet på juni är +8 grader varmt (kallt) tar vi på oss tjocka jackor, mössor och nästan vantar och står ute vid grillen med nubben i högsta hugg. När det i slutet på december är +8 grader (varmt) tar vi av oss mössor, tjocka jackor och ställer oss i t-shirt. Inverterat halvårsfirande. Den gångna julhelgen har haft väder som mest liknat midsommar på hemmaplan.

För egen del var det redan bestämt. 2012 blev det två midsomrar. Det är nästan så man blivit bortskämd efter de senaste vintrarna även söderut. Så även om det här var en mer klassisk grön jul så saknade jag verkligen snön, framför allt när jag lämnade den i onsdags. Ett vintrigt, snörikt, stjärnklart och kallt Östersund vid halvåtta på kvällen. Ett disigt, grått, plusgradig Göteborg tre timmar senare och ett lika grått 2stad under juldagarna. Nåväl. Man kan inte få allt sägs det. Nej, det är nog sant men man kan ju i alla fall sikta på det. Så, kompensationen blir vit nyår. Och med vit menar jag snö.

Hur som helst, väldigt bra juldagar så här långt så jag ångrar ingenting. Det var värt snöfriheten. Alla dagar.