Att musikbranschen ständigt ligger fyra-fem-sex steg efter verkligheten är tyvärr ingen nyhet och det har sålts musikmobiler i närmare sex-sju år. Och det är först nu man går ut med att man vill ha någon typ av musiklicensavgift på de mobiler som idag går att klassas som just musikmobiler. Det betyder att i princip varenda mobil som säljs beläggs med denna straffavgift. Det betyder också att man inte bara betalar för den musik man köper i affären och lägger över till mobilen. Det betyder också att det inte räcker med Spotify-prenumeration likaväl som man blir dubbelt debiterad när man köper musiken direkt i mobilen.
För några år sedan höjdes priset på skrivbart media (CD/DVD-skivor) och nu är man god väg igen att ta extrapengar per gigabyte som musikspelaren (mobilen, eller terminalen som den också kallas) rymmer. Det betyder straffavgift för dem som händelsevis råkar köpa en musikmobil och har den som just telefon som enda ändamål, likadant som man köpte DVD-skivor för att lägga backupen på av bildarkivet.
Så, ska vi inte ta och sluta tramsa med de här fånerierna (och några andra) nu?
Genialt. Det är vad det är. Jag har inte använt Genius-spellistor i iTunes särskilt mycket alls men igår gjorde jag ett snabbt test inför träningspasset. Bära eller brista. Jag utgick från Avantasias låt The Scarecrow och lät iPod fixa resten. Sedan tryckte jag på play och satte mig på cykeln utan att kolla valet av musik. Och vilken lista det blev, helt perfekt för drygt en timmes slit, svett och muskelvärk följt av en trettonde och avslutande låt för avslappningens skull.
Här är listan som bar mig hela vägen, i tur och spelordning:
- Avantasia – The Scarecrow
- Edguy – Ministry of Saints
- Sonata Arctica – In black and white
- Masterplan – Crimson rider
- Dragonforce – Reasons to live
- Iron Maiden – Dream of mirrors
- Equilibrium – Der Sturm
- Avantasia – Reach out for the light
- Edguy – Sacrifice
- Sonata Arctica – White pearl, black oceans
- Masterplan – Heroes
- Dragonforce – Evening star
—-
- Bryan Adams – Broken Wings
—-
Total speltid: 01:22:38
iPhonen känner mig väl vid det här laget, det är bara att medge, imponeras och att köra listan vid de kommande passen.
Det börjar närma sig avspark, i skrivande stund inte ens en månad kvar till nystarten av Premier League. Skillnaden blir i år en aning större än tidigare och det är med blandade känslor jag redan för längesedan konstaterat att jag måste göra mig av med Canal+ tillförmån för Viasat.
Hur har då bearbetningen gått? Jo tack, bra. VM har uppehållit mina tankar och jag har inte ägnat jättemycket tid åt vad framtiden har att erbjuda mer än att jag konstaterat i alla fall två trevliga saker.
- Den Premier League-dedikerade HD-kanalen kommer finnas även hos ComHem…
- …vilket dÃ¥ innebär att jag slipper bekymra mig om parabol av tvÃ¥ skäl, dels det ovan men ocksÃ¥ för att parabol ändÃ¥ inte hade fungerat (träden som satte stopp för det inför EM 2008 stÃ¥r fortfarande kvar).
Det kom en smula förvånande faktiskt, ComHem är inte jättekända för att ta in specialkanaler bara sådär, och de förvånade mig än mer när de svarade på en mailfråga på 12 minuter. Det måste vara någon form av rekord vad gäller kundtjänstsvar. Fast Postens svar (!) på fyra minuter står sig fortfarande. Av alla jävla företag.
Vad är då tankarna kring Viasats produktion? Ja, enligt Per Tellander (sportchef på Viasat) så medger han att Canal+ har gjort jobbet riktigt bra (no shit, Sherlock) men att Viasat ska göra det än bättre. Jag tvivlar inte en sekund på att de ska göra ett försök och givetvis går det att göra bättre än Canal+. Inget är fulländat. Men. Jag hissar en liten liten orosflagga.
Erik Niva är en av de mer kompetenta fotbollsskribenterna som vi har i Sverige idag. Han kan inte bara fotboll, han lever och andas fotboll och kan på ett fantastiskt sätt trollbinda oss. Med pennan. Han är dock (ännu) ingen stark TV-personlighet och jag ser i dagsläget ett antal olika skäl till detta.
- Må så vara att han kommer från Malmberget och har en kroppshållning därefter men av det man sett av honom i Laul Calling (Aftonbladets fotbollsmagasin) och Rule Britannia (Canal+:s betydligt vassare dito) så känns hans halvliggande pose i TV-fåtöljen inte helt jätteattraktiv.
- Vissa gör sig naturliga på olika platser. Vissa passar i radio, andra på TV, vissa bakom skrivbordet. Erik Niva har vare sig radioröst eller TV-utstrålning. Hans gälla målbrottsstämma är inget sötsocker för öronen och man tröttnar snabbt. Svårt att göra något åt vilket är otroligt synd. För hur mycket man än vill lyssna på honom så finns det nog en gräns. En halvtimmes Laul Calling per vecka är fullt tillräckligt. Däremot borde man nog köpa boken han har gett ut. Alla dagar i veckan.
Jag hoppas för allas bästa att jag blir ordentligt överbevisad om en månad, att Niva har opererat stämbanden i sommar och att någon installerat en Lapplands-gran i ryggen på honom. Viasat är nämligen i starkt behov av en uppryckning vad gäller sin studiopersonal och primärt skulle man behöva göra sig av med både Ola Wenström och den gamla Östersundsräven (nåväl, en säsong) Bosse Petersson. Lämplig ersättare till Ola? Ingen på rak arm som inte redan är upptagen. Lämplig ersättare till Bosse? Simon Bank, som ibland framstår som mer TV-personlighet än skribent.
Om drygt en månad vet vi. Om ett halvår har vi en första sammanfattning. Fortsättning följer.
Vi hade precis lagt upp grillbriketterna för antändning när vätskan kom. Och det var inte tändvätska, utan snarare regnet. Sakta men säkert satte det klorna i skyn och där satt vi under björken och vägrade ge upp för lite fÃ¥nigt regn. Och det gick, med en perfekt glödbädd fick vi till bÃ¥de majs och döda djur pÃ¥ gallret. Och nu, ett par-tre timmar senare har vi hunnit avverka inte mindre än tvÃ¥ högintressanta dokumentärer pÃ¥ Kunskapskanalen. Det är nästan sÃ¥ man är halvstolt licensbetalare…
Cirkulationsplatsen bortanför oss är äntligen färdig, så är också skyltningen. Hur man lyckas stava fel på en flera meter stor skylt, utan att korrläsa eller kontrollera dess korrekthet är för mig ett mysterium. Men kul var det.
Idag spikades förövrigt ett fotouppdrag som jag fiskat fram i veckan som gått. Om två veckor gäller det. Mer om det senare. Antar jag.
Min bror är en kreativ person. Ibland tänker han till. Ofta reagerar man på hur han tänker. Ibland undrar man vad fan som rör sig i huvudet på honom. Som för några år sedan.
- Jag ska nog ta och åka till Svalbard nån vinter.
- What? Är du helt dum på riktigt? Det är ju helt kolsvart där?
- Ja, ballt.
Typ så utvecklade sig samtalet. Bakgrunden var ändå rätt bright, har man bonuspoäng hos SAS över så ska de ju brännas på något. Och då passar det ju faktiskt alldeles utmärkt att dra till ett ställe dit man inte skulle betala för att åka, och att man har poäng så man klarar sig.
Svalbard med andra ord. Nu sitter jag själv här med massa bonuspoäng som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, eftersom man inte kan delbetala en resa med dem. Visst, jag kan bränna dem på en T&R till Stockholm men jisses vad vettlöst. Och så föddes då Svalbard-tråden igen. Nästa sommar. Med hagelbössan om isbjörnen skulle anfalla.
Idén är inte dum. Den är genial. Resan alltså. Inte halgelbössan.
Svalbard
Nu har det gÃ¥tt nÃ¥gra dagar. VM-slutet har fÃ¥tt smälta in. Jag har i princip slutat skriva om det, bÃ¥de här och där. Tidningarna skriver högst sporadiskt, desto mer hype kring silly season (och annat mer eller mindre ointressant). Jag har faktiskt inte sett en enda minut av fotboll sedan jag klämde in VM94-krönikan av en händelse i mÃ¥ndags. Har jag fÃ¥tt nog för ett tag? Blev jag bakfull ändÃ¥ tillslut? Fan tro’t, igÃ¥r landade vi framför ÄnglagÃ¥rd pÃ¥ SF-kanalen. The bottom is nÃ¥dd. Det verkar vara en efterhängsen VM-baksmälla trots allt dÃ¥. Vi gÃ¥r in pÃ¥ dag fem.
Allt är liksom som vanligt igen. Masterplan och Avantasia istället för vuvuzelor och Chris Härenstam. Mac försökte krydda tillvaron med den stråketveckan, pre-Yran, igår som sparkar igång nästa helg. Det ska sannerligen bli kul att möta veckan på året då Östersund lever upp på riktigt. Massor av folk, förhoppningsvis en jävla massa sol vilket per automatik betyder en jävla massa grillande. Jag ska grilla upp en hel månadslön. Det ska grillas så ozonlagret kommer tunnas ut ovanför stan. Jag ska köpa ett helt jävla lager med kol och briketter. Och jag ska inte duscha heller. Folk ska fatta att jag grillar.
Grilla. Bara så ni vet.
15 juli 2010 @ 08:18 om
skrivande.
7 kommentarer »
Funderingar som slog rot i huvudet de sista timmarna av gårdagen.
- Ska man bli orolig? Nog för att vi planerar tågresan med flera timmars säkerhetsmarginal mot flyget men man verkar aldrig kunna veta. Just då funderade jag mest på vilka vädermässiga hinder som kan tänkas finnas i slutet på oktober. Höstlöv på spåret? Sedan kom jag på mig själv sitta och tänka på problem som kan uppstå om femtioelva månader. Jag skärpte mig och bytte tankeämne.
- Separationer. Verkar vara ”da shit” 2010. Aldrig särskilt roligt. Aldrig särskilt glädjande. Aldrig särskilt upplyftande. Det sliter i huvud och hjärta när man tänker pÃ¥ det och allt omkring. Man kan faktiskt ha roligare telefonsamtal än gÃ¥rdagens tvÃ¥ lÃ¥nga.
- Uppdateringar. Är det inte Filezilla så är det något tillägg i WordPress. Nästan så det här kvalar in på listan över i-landsproblem. Å andra sidan, kul att någon sitter och vidareutvecklar applikationerna.
- 1500 spänn cash eller nästan 150 spänn extra varje månad i ett helt år? Undrar hur deal-villiga ComHem är, när man nu ändå varit kund i nästan prick tio år.
- Koncentration och fokus. Inte på topp igår kväll. Inte kvällen innan heller. Och jag måste verkligen slutföra det här projektet. Fly fältet ikväll?
- Slutet på oktober. Jag kan inte sluta att se jävligt mycket framåt dit.
Jag vet inte, men kanske försökte Östersund bjuda tillbaka lite för mitt lackade inlägg i förrgår. Det var tio ynka grader när jag stack till jobbet igår morse. Tio. Men det tog sig på eftermiddagen, efter ett avslutat träningspass (de börjar förekomma väldigt frekvent nu, hur skönt som helst) så bjöds det på ett nästan två timmar långt åskväder med blixtar och muller som vandrade över stan plus ett riktigt tungt och ihållande regn. Man är inte jättebortskämd med sådant. Kanske tack och lov men det har absolut sin charm.
Östersund därmed en aning förlåtet. Men bara en aning.
Jag hängde på min absoluta favoritglugg, Canon 24-105/4L, i fredags och stack ut på en fotorunda med Mad. Vi hamnade på lite olika ställen i de centrala delarna av stan och fokus landade på tvåsamhet. Det är vackert men glöm inte bort egentiden, den är minst lika viktig och underskattas av många.
Jag vet att det är förbjudet att säga sÃ¥ här men det ligger faktiskt en liten dos med sanning i pÃ¥stÃ¥ende; jag längtar till hösten. ”Din jävla fotbollsidiot” tänker nu dÃ¥ givetvis merparten av er som läser det här och ja, det ligger faktiskt en viss grad av sanningshalt även i detta. Men missförstÃ¥ mig nu rätt, gott folk.
Det är ju som så, att efter de allra mest intensiva veckorna av hejdlöst många timmars fotbollstittande så borde det ju kännas tämligen skönt med någon typ av semester från bolltrillandet. Så kände även jag lite inför finalhelgen. Det brukar jag göra, även om jag vet vad som komma skall. Och som alltid slår det helt bakut när slutsignalen har visslats och man inser att det är två år till nästa gigantiska sommarhappening (EM, för er som inte är bekanta med mästerskapsintervallerna).
Men hur i hela fridens namn kan jag dÃ¥ längta efter hösten mitt i brinnande julimÃ¥nad med värmeböljor som sveper över oss? Ja, det undrar ju även jag ibland men sÃ¥ här lÃ¥ngt har ju faktiskt sommaren varit lite av en besvikelse. Vädret har mestadels sugit hÃ¥rt, under Storsjöns lömska vattentäcke lurar isflaken och tittar man riktigt noga sÃ¥ ser man snön ligga kvar i fjällen (och kanske kanske finns det ett uns av överdrift i mina pÃ¥stÃ¥enden). Men jag saknar varma lÃ¥nga sommarkvällar, jag saknar den där massiva värmen – och jag saknar en bil. Materiella ting har ocksÃ¥ sin plats i tillvaron.
Egentligen vill jag ju inte pÃ¥ nÃ¥got sätt vara bitter, jag kommer jobba hela sommaren men det finns fortfarande lÃ¥nga fesljumna sommarnätter att utnyttja. Om de bara ville infinna sig. Eller är det bara sÃ¥ att Östersund faktiskt har rätt när man marknadsför sig som Vinterstaden? Fan tro’t ibland när västanvinden sveper sina iskristaller över takÃ¥sarna i Karlslund när man cyklar i en härdande motvind.
Men jag sätter mina pesetas på att resterande del av juli och hela augusti blir kalasfina. I annat fall så har vi ju faktiskt den där hösten som jag längtar så förbannat efter så hur man än vrider och vänder på det så kommer det något gott ur det hela. Hur skevt det än må ha låtit några rader upp, och hur skevt det här må ha låtit mot för en vecka sedan. Men så tar jag inte diskussionen med flyktigt bekanta heller, bara med er som läser det här. Och vi känner väl varandra väl vid det här laget?
