daniel rydén • helt äkta

Another day in paradise, del II

4 oktober 2011 @ 09:25 om foto & bild och vandring. Bli först att kommentera »

Här kommer ännu en skörd från lördagens magiska topptur på Storsnasen, den här gången från mig och min 7D (för fler sköna bilder, se tidigare inlägg. Toppen (och de andra topparna) ligger väldigt lättillgängligt både vad gäller bilväg och Storulvåns fjällstation beroende på om man vill välja att göra en dagstur eller stanna fler nätter och dra en sovsession med tak över huvudet. Är man sugen på en dagstur så är det här stället att pröva. Enastående 360°-vy på toppen och med lite skicklighet så tajmar man in vädret. Som vi gjorde. Igen.

Objektiv jag använt här är Canon 24-105L fram till sista renen, sen hängde jag på Tokina 12-24 på resten av nervägen. Alla bilder är tagna av mig, förutom de som är tagna på mig där Martin agerade fotograf.

Nerjogg på öns västra

3 oktober 2011 @ 12:18 om foto & bild och väder & vind. Bli först att kommentera »

Efter lördagens topptur borde en hel söndag med FIFA12 i soffan vara given. Jag menar. Nyladdad kontroll och nyinköpt spel borde vara belöningen efter en gången vecka med 28,3km löpning, ett innebandypass och 12,5km topptursvandring med 750 höjdmeter upp och lika många ner. Så. Jag stack ut på ”nerjoggning” på Frösöns västra strand med kameran (den behövde också ”jogga ner”…). Storsjön visade sig från sin mer intensiva sida och färgerna sprakade trots att det gått långt i höstformateringen av naturen. Alltså, fan vad vackert det är. Nerjogg för ben. Nerjogg för huvud. Nerjogg för själ. Punkt.

Another day in paradise

3 oktober 2011 @ 07:45 om livsstil och vandring. Bli först att kommentera »

Another day in paradise sjöng Phil Collins för ungefär 173 år sedan. Another vandring in paradise skulle jag sjunga om i lördags, om jag nu skulle få för mig att släppa en one hit wonder någon gång. Jag och min ständige topptursvapendragare slash inspiratör Martin stack iväg till samma parkeringsplats som för drygt ett år sedan. Den här gången var det dock inte någon tväråklump som hägrade utan Storsnasen, som med sina 1463 meter över havet är högst bland de närliggande topparna (Lillsnasen, Tväråklumparna och Getryggen).

Fråga mig inte hur det händer, men av någon anledning så tajmar vi vädret sjukligt bra, det är bara undantaget Kyrkstenen som bekräftar den regeln. Rätt som det var så gick det från mulet på parkeringen till klarblå himmel en halvtimme in på vandringen, för att sedan mulna på precis när vi kommit tillbaka knappt åtta timmar senare. Tajming? No shit.

Fantastisk topptur hur som helst. Nya kängorna gav inte ett skavsår, inte ens en sketen liten blåsa och för första gången på två år kom jag tillbaka till bilen med torra fötter. Bara en sådan grej. Nåväl, jag har nu gjort det gedigna jobbet och plöjt igenom de över 700 bilder som togs (nästan 100 i timmen!) och här är skörden ur Martins kamera. Det förklarar också vår fina (!) snitthastighet i det rasande tempot av 1,6km/h…

371 dagar senare

2 oktober 2011 @ 22:14 om väder & vind och vandring. Bli först att kommentera »

26 september 2010. Jag och Martin gör topptur på Sönner-Tväråklump. Några få plusgrader och snö redan i dalen. 1 oktober 2011. Jag och Martin tar granntoppen, och områdets högsta topp, Storsnasen. 15°C och inte en snöflinga så långt ögat når. När kontrasterna gör sig lite tydligare än vanligt.

Sönner-Tväråklump, 20100926

Storsnasens topp, 20111001

”Is this the best you can do?!”

26 september 2011 @ 22:44 om träning och väder & vind. Bli först att kommentera »

Efter att sent ha bestämt mig för att köra ytterligare en avkrok på min ”klassiska” åttakilometersrunda så hände det. På mindre än en minut, kanske rent av halva den tiden, slog det om. Från en behaglig höstkväll med perfekt temperatur till…

Det märktes att jag lagt upp dagen lite annorlunda. Tre färre koppar kaffe, en halvliter vatten mer än vanligt. Därför kändes det också väldigt stabilt när jag fick en bra rytm och skönt tempo från steg ett utan att det även efter fem-sex kilometer kändes det minsta ansträngda. När jag närmade mig Statoil bestämde jag mig. Jag adderar en extrasträcka bortåt Kvantum istället för att ta hemåt vid Statoil. Från en behaglig höstkväll med perfekt temperatur till…

…höststorm! Regnet började piska i ansiktet. Trädens alla löv började yra runt huvudet och det knakade i flera av stammarna. Från ingenstans till full storm på under minuten. True story. Jag kände mig som Lieutenant Dan i Forrest Gump när jag sprang mina sista fyra kilometer i full storm, med skillnaden att jag har mina ben kvar. Och hur det än var så var det inte tillräckligt för att få mig på dåligt humör. Jag snarare älskar när vädret visar sin lite mer omständliga sida och vill tjafsa med mig. Men jag tål det och lite till. Jag gillar väder. Ge det till mig bara. Kasta det i ansiktet. Jag ger tillbaka ett fånigt leende och ökar takt och sträcka. Knappt tolv kilometer idag, under timmen. För att krydda det hela lite till. In your face, väder!

Note to self – travel edition

26 september 2011 @ 12:17 om att resa och synvinklar. Bli först att kommentera »

Man blir klokare och klokare med åren och allt man utsätter sig själv för. Gårdagens resa med tåg från Trollhättan till Östersund, via Göteborg och Stockholm flöt förvisso på väldigt bra och utan förseningar men gav bland annat följande insikter:

Det skrivs 2011 i kalendern och det råder fortfarande stora fläckar där täckningen inte bara suger – den är helt jävla obefintlig. Är det så att Telia, min iPhone 3GS och tåg mitt ute i ingenstans är en olycklig kombination. Det verkar inte bättre men jag kan inte påminna mig själv om att det varit så bedrövligt dåligt tidigare. ”Söker…” ska det inte stå mellan Östersund och Brunflo. Där ska det bara fungera. Punkt.
När personen intill dig är så bred att armstödet mellan sätena inte går ner riktigt så… ja. Så… nåt. Jag vet inte. Så… vill man byta plats? Nåväl, i just det här fallet är jag glad över att jag hade gångplats och inte satt med klaustrofobiska känslor vid fönstret. Personen var inte stor – personen var gigantisk!
Hörlurar och <insert random musikspelare, iPryl i mitt fall>. Högre makters bästa bidrag till långa tågresor. Stänger ute det mesta av barnskrik, folk som snarkar när de sover eller bara andas irriterade. Däremot tar inte hörlurarna bort luktintryck. När tantparfymen sprider sig i kupén är det bara att hålla andan eller dra till bistron och köpa kaffe.
Vad gjorde jag innan jag köpte iPaden? Jösses. Lyckades klämma säkert fem-sex avsnitt av How I met your mother, plus sedvanligt surf och catch-up med resultatapparna så man håller koll på Premier League. Konstant användande från första till sista meter av resan.
Flyg är ändå flyg. Jag gillar att flyga. Så är det. Jag gillar det mer än tåg även om tidsvinsten på en så kort resa som från Östersund till Stockholm är nån timme på sin höjd, alla transfers inkluderade. Nästa gång blir det flyg, om jag inte tar bilen. Jag ska seriöst aktivt undvika tåget framöver…
”Men vadå, på flyget kan du ändå inte surfa med dina iPrylar” tänker någon klok stackare nu då. Nej, jag vet. Men då är den effektiva offlinetiden en trekvart, max en timme på en enkel resa inrikes. Sedan kan jag sparka igång prylarna igen. På tåget är den effektiva offlinetiden det tredubbla, om man ska dra gränsen vid att det ska vara täckning god nog att göra surfandet användbart. Dessutom till och från. I-landsproblemen hopar sig…

Fan. Jag märker ju att det går helt åt skogen att försöka tvätta bort min ingrodda stämpel som ”prylnörd”, trots att jag faktiskt dementerat det flera gånger. Men jag står fortfarande fast vid det. Jag är ingen prylnörd. Trovärdigt? Nej, jag misstänkte det…

Webbdagarna, nätet, kärlek och prylar

26 september 2011 @ 07:46 om att resa och skrivande. Bli först att kommentera »

Tio dagars intensivt leverne, mestadels med en väska på ryggen, är till ända och det går inte summera på annat sätt än att det varit helt fantastiskt givande och underhållande. Efter Stockholmsdygnet och ribokopterturen som kicker bar det av till Göteborg och Webbdagarna onsdag och torsdag, två dagar som var över förväntan vad gäller kvalitet på föredragshållarna. Jag lyssnade bland annat på…

Riv murarna och få framgång i sociala medier – om SEB:s satsning
Deals småföretagens chans att annonsera – Alexander Hars
Sociala mediers sju budord – Therese Reuterswärds predikan
Större kundfokus krävs i transportbranschen – Per Olof Arnäs
Så lyckades SAS med Love-kampanjen – Christian Kamhaug från SAS
Vi lever i det som var magi för 50 år sedan – Mikael Haglund, IBM
Så lyckas du med mobila tjänster – Daniel Eliasson, Apegroup
Bryt det invanda mönstret – om krishantering med Jeanette Fors-Andrée

..plus lite mer. Det blev dessutom en hel del mingel, via Twitter mestadels då. Jag menar, det var ju webbdagarna.

Föreläsningarna finns att streama på Webbdagarna.se slash Göteborg så det är bara att surfa in och ägna några timmar åt att catcha upp som sades. Själv ska jag ägna delar av måndagen åt att sammanställa det jag själv fick nerskrivet på iPaddan. Jag applicerade nämligen ett nytt sätt att föra anteckningar och den som säger att män inte kan göra två saker samtidigt borde absolut revidera den uppfattningen. Att lyssna, skriva anteckningar på paddan och samtidigt plocka de bästa kommentarerna från Twitter och även twittra själv kräver sina bollar i luften. Dessutom skrev jag inte en enda rad på papper. Ett klart framsteg mot det papperslösa samhället jag strävar så efter.

Och på tågresan hem igår slog det mig återigen – vad gjorde jag innan iPaddan? Och då har jag bara haft den i drygt en månad. Kärlek till prylar är också kärlek.

404 - inte läge att ta den bussen till webbdagarna

De små kapitalistiska nöjena

25 september 2011 @ 07:09 om livsstil och skrivande. Bli först att kommentera »

Ibland händer det bara. Fynden ramlar ner i knät och jag sitter nöjd efteråt och summerar investeringarna. Som igår lördag. Efter tips från Calle så landade jag på Snäjk, vildmarksbutik i Vänersborg av alla ställen som jag dessutom aldrig hört talas om tidigare, i jakten på de där berömda friluftsbrallorna jag jagat ett tag nu. Tja, hur svårt kan det vara egentligen? Inte alls visade det sig när jag lämnade stället med ett par Pinewood Himalaya-brallor, för 749 spänn och ett bälte för hundringen. Det är så enkelt ibland, när saker bara ramlar på plats. När jag sedan dessutom spontanshoppar en Craft Shift Polo på Intersport för knappt trehundringen så är ju höst/vinter-klädseln i det närmaste komplett med nyinköp, plus nya kängorna jag la vantarna på för några veckor sedan. Och på tal om vantar, ett par nya sådana för träningen blev det också. Lysande.

För att runda av på det mest exellenta sättet så snubblar jag in på Kjelle & Co. och lyfter blicken till ett iPad-fodral. Kändes stabilt och av bra kvalitet. För 39:90! Jag frågade butikspersonalen två gånger om det verkligen var fyrtio spänn som gällde. När de andra gången svarar ”Yepp, sjukt va?” på frågan halar jag upp lite cash och inser att jag gjort ett kap. Liknande case brukar gå lös på i alla fall två-tre-fyra hundra spänn. Har du en padda utan bra fodral – köp!

Så, de där smål glädjeämnena ur en rent kapitalistisk synvinkel. Bra skit helt enkelt. Idag återvänder jag Östersund och hösten med förhoppningar och ambitioner om att få dra på i alla fall någon skön vandringstur innan vintern biter tag i Jämtland. Ge mig bara, ge mig.

Inte helt allena i höstmörkret

20 september 2011 @ 00:00 om träning och väder & vind. Bli först att kommentera »

Regn. Lätt lätt vind. Syrerikt. Mörkret kryper in över stan. Åtta plusgrader. September. Perfekt väder för en löptur och jag var tydligen inte själv om att uppskatta det då jag mötte flera löpare som gett sig i kast med ”galenskapen” att springa i vädret. Jag vill bara utbrista ”Visst fan är det underbart att träna så här!?!” när jag möter varenda kotte men… nej, inte ikväll. Heller. Få har förståelse för mina känslor för väder som det här. Därför blir det nästan bonusskönt att faktiskt kasta sig ut. Jag känner nästan att jag gör revolt. Seriöst. Vem bryr sig om lite väder om man ändå kommer bli svettig och smutsig? Jag och höst går väldigt bra ihop.

Nåväl. Eftersom jag grundat ordentligt (!) med sju muggar (!!) kaffe (!!!) under dagen så hade jag inga större ambitioner mer än att få vettig puls, jämt flås och bra tempo. Och det fick jag, förvånansvärt bra. Därför sitter jag också här nu med gott samvete och den där sköna känslan av trötthet, där både kropp och huvud bara vill kasta sig i sängen och slockna några timmar. Så får det väl också bli.

Well. Nu kör jag träningsfritt en vecka. Vila sig i form kallas det av vissa. Upptagenhet på annan front säger jag. Goddag.

Lite rörligt från ribokopterturen

19 september 2011 @ 18:31 om att resa och livsstil. Bli först att kommentera »

Eftersom det blev lite filmande från helikopterturen i lördags så passade jag på att sätta ihop ett snabbt (första) klipp i iMovie på iPaddan. Och det gick bra, riktigt smidigt även om det sög koballe att det inte gick att importera filmfiler till paddan från exempelvis Dropbox. Nåväl, det löser sig säkert på Appstore eller med iOS5. Återstår att se.

Hur som helst. Här är det. Live and exclusive. Typ.