daniel rydén • helt äkta » åre

Högar och getrygg i kulisserna

jag själv — Sun, 13 Feb 2011 22:59:12 +0000

Det var när vi ringde fjällstationen vid Ottfjället på söndagens morgon som det gick upp för oss att den planerade toppturen med största sannolikhet skulle få ställas in.

- Jo, vi har -27°C här men solen skiner!

Det var egentligen inte så mycket att orda om, så vi slopade plan A och körde på B istället. Vi drog vidare mot, och förbi, Åre och landade tillslut i Duved, du vet. Personlig nyhet då jag mest bara susat förbi stället i jakten på Getryggar och Tväråklumpar att ha under fötterna.

Duved skulle visa sig bjuda på riktigt trevlig åkning. Lite folk och inga sönderåkta backar, sådant gillar jag starkt och det finns ju skäl till att åka hit flera gånger om nu Åres högzon, som idag, ändå är stängd. Att dessutom få susa ner med Getryggen, Tväråklumpar och Snasahögar i kulisserna åt sydvästlig riktning gör inte saken sämre. Mäktigt. När solen desstom går ner där borta blir det bara ännu bättre. Mäktigt deluxe.

Kontentan av dagen så. Blåsigt (20 m/s i byarna kring Duveds toppbackar, likadant på Åreskutan), strålande sol, runt tian på tempen och bra preparerade backar. Sånt shit gillar jag skarpt. Nästa helg finns det mer shit att gilla, för då har jag tre skiddagar till bokade en bit söderut. Det går bra nu.

Foto: D.Rydén: 2, 4, 5, 6, 7. M.Engström: 1, 3, 6, 9

Tväråklump under fötterna

jag själv — Tue, 28 Sep 2010 07:09:47 +0000

Jag faller återigen på det där jag skrev om för ett tag sedan, att inte hålla på att redogöra minut för minut, timme för timme om vad jag ätit för frukost eller hur lång tid det tog att knyta skorna. Ibland är det dock oundvikligt och mina fingrar vill bara skriva av sig. Så, ärade läsare, här kommer alltså en kort (!) redogörelse för den topptur på Tväråklumparna som jag och Martin genomförde i söndags. Utan tvekan den bästa toppturen hittills (det är nästan så jag vill inkludera turerna med skidor också) och kanske på årets bäst lämpade dag.

—

08:40. Nyinköpt morgonkaffe på McDonalds Lillänge. Jag och Martin rullar västerut i en röd Alfa.
10:01. Coop i Åre slår upp dörrarna och vi knallar in för lite topptursproviant. Bananer, choklad, en påse nötter, mackor. Bland annat.
10:56. Snasahögarna, Tväråklumparna och alla andra fjäll runt oss är vackert snöklädda när vi parkerar bilen där Norder-Tvärån mynnar ut i Handölån.
11:08. Ombytta och packade, vandringen börjar.
11:32. En bedårande färgprakt! Vita fjäll, gul-röd-orange vegetation och en absolut klarblå himmel bidrar till kontrasterna.
11:51. Turens första kris är millimeter från att inträffa. Enbensstativet med kameran halkar till i ett fotoögonblick och sökaren åker upp i högerögat – och petar ur linsen. Jag lyckas fånga linsen i handen och med Martin snabbt till undsättning räddas jag av spegelbilden i mitt kortetui. En minut senare ser jag som folk igen. Close call.
11:51. I precis samma veva som min egen minikris råkar Martin ut för en likadan när han lyckas tappa vattenflaskan i den forsande bäcken. Reaktionsförmågan räddar honom. Flaskan kom att spela en central punkt resten av dagen.
11:52. Vi reflekterar över situationen och halsar i oss friskt och kallt fjällvatten direkt från bäcken.

—

12:02. Vi bestämmer oss för att öka takten en aning.
12:04. Ny fotosession.
12:32. Femtioelfte fotosessionen längs med bäcken. Taktökandet havererar fullständigt.
13:48. Tiden står stilla men rusar på samma gång. Allt längre in i dalen och vi omges av Lill- och Storsnasen och Tväråklumparna.
14:12. ”Vart sjutton är min vattenflaska?” – Martin har full koll på en transparent flaska som ligger någonstans i snön.
14:25. Vi närmar oss dalens höga kam (som förbinder Tväråklumparna och Snasahögarna) och Snasahögarnas vindskydd. Solen försvinner bakom Sönner-Tväråklump och bakom oss ser vi Ånnsjön i fjärran. Magiskt.
14:38. Vindskyddet är intaget. Vi har gått sex kilometer och cirka 450 höjdmeter (nej, inget monstertempo direkt). Vi ser nu också Sylarna, ett fullgott komplement till allt annat. Äntligen fika! Martins monsterflaska finns med oss och nu finns det inga fjäll som skymmer solen. Njutbart!
14:52. ”Jag tror det är dags att öppna nötpåsen.” – Dryden. På fjället kan ingen höra dig ordgroda.

—

15:36. Efter ännu en fotosession packas systemkameran ner av säkerhetsskäl och vandringen mot toppen av Sönner-Tväråklumpen påbörjas. ”Toppen klockan fyra!” konstaterar vi optimistiskt samtidigt som vi vet att det är 250 höjdmeter som ska klaras av.
16:05. Tungt! Kameraväskan på ryggen väger runt tolv kilo och berget är brantare än vi trodde. Och brantare blir det.
16:21. Brantare och brantare och det är inte längre gång som gäller, det kan närmast liknas klättring. Ajabaja att sätta foten fel och händerna på lösa stenar, ”…då är man hajmat”, som Martin så poetiskt uttryckte sig.
16:22. ”Tja, men man kan ju dö på fulare ställen.” konstaterar jag. Vindskyddet är plutt och den lilla sjön är än mindre nu.

—

16:37. Sönner-Tväråklumpens topp på 1409 meter över havet är intagen och det är en magnifik 360°-vy vi har runtomkring oss. Getryggens lodräta rygg, Sylarna där bakom, norska sidan, Getvalen, den tvärbranta Lillsnasen och den något större Storsnasen med Ånnsjön bortom sig och Storulvån. Nästan klarblå himmel, vindstilla och runt nollan i temperatur. De vita topparna runt oss blir total kontrast mot de orangefärgade fjällskogarna. Det måste upplevas och jag försöker banka in det i mitt huvud att man ändå bara bor ”en lite bit” därifrån.
17:28. Tiden hinner ifatt oss och solnedgången må vara oändligt vacker men någon topptur till Norder-Tväråklump blir det helt enkelt inte och vi bestämmer oss för att sikta in oss på bilen. Vi bestämmer oss också för att sikta på en klippavsats på nordsidan av nyss nämnda klump då vi tror på en lätt sluttande avslutning runt kröken. Vi siktar fel.
18:15. Det blir en trixig och emellanåt idiotisk klättring (!) ner, allt medan södra klumpens skugga lägger sig över oss. Meterlånga istappar och lösa stenblock döljer sig under snön. Många höjdmeter på väldigt kort avstånd.

—

18:42. Det värsta är över. Vi blickar upp mot den svarta väggen vi just trixat oss ner för och konstaterar att det var enda sättet för att inte fastna helt med mörkret rusandes mot oss. Blöta fötter, värkande lår. Bilen känns långt borta.
19:20. Vi når bilen ett par timmar senare än planerat. Mörkret har i princip lagt sig men jag hinner fånga en riktigt bra solnedgångsbild över Sylarna, som skymtar i horisonten.
21:40. Ramlar innanför dörren, väger packningen i ren nyfikenhet, konstaterar att det ”vart ju lätt värt det” (!). Somnar en stund senare på soffan.

Fler bilder kommer att publiceras i dagarna.

Just det ja – hösten var ju här

jag själv — Sun, 05 Sep 2010 15:55:46 +0000

Åre igår, ett gäng på sex vettigt klädda personer plus jag själv. Underskattade höstkylan en aning och stack iväg utan både mössa, vantar och vindtäta jackan vilka skulle visa sig vara hyfsat nödvändiga med ynkliga 2°C och 11m/s på skutans topp. Understället hjälpte dock, jag härdade, överlevde och har inga som helst förkylningsmässiga men så här dagen efter. Men nästa gång vet jag ju givetvis bättre (jag visste egentligen bättre redan innan men ignorerade väl allt vad det verkade), skulle dock behöva en lättpackad skaljacka och ett par vettiga höstmässiga brallor. Den som vill köpa åt mig är välkommen.

Rätt mäktig känsla att stå på toppen och se molnen susa förbi bara några meter över huvudet eller längs de branta klippväggarna på nordostsidan. Skriver inte så mycket mer, bilderna från tala själva. Kan dock meddela att jag somnade som en drydiansk gris på hemvägen…

Living on the edge

jag själv — Fri, 25 Jun 2010 09:36:41 +0000

Jag tar ingen semester. Den dumpas och jag kommer högst sannolikt att jobba hela sommaren. Det blir lätt så om man varit ledig lite för länge andra delar av året. Men jag klagar inte. Jag har fått min dos och jag vet å andra sidan vad som väntar i höst.

Igår eftermiddag satt jag och e-postväxlade med Tomas på StevePerryman här i stan. Det gick nämligen upp för mig att det där inte är det billigaste, men smidigaste sättet att få två matchbiljetter på. Visst kan man bli medlem i supportergrupper för flera hundra om året för att då vara med i utlottning av biljetter. Känns inte helt aktuellt. Och hur man än vrider och vänder på det så kommer en resa över helgen till Manchester gå lös på ett dussintal tusenlappar och lite till. Men jag är beredd. Laddad. Förberedd. Mentalt i alla fall.

Kul artikel på DN.se idag där svenskarnas turistvanor deklareras.

– Det visade sig att när man till exempel åkte till Åre under sommaren så räknades en promenad till torget och en lift upp på Åreskutan som ”living on the edge”, ett äventyr som måste belönas med en dubbel espresso efteråt.

I min värld, just nu, existerar inga resor till solen där man sonika åker 300 mil för att lägga sig på en strand och dricka öl och drinkar tjugofyra sju. Känns helt enkelt omotiverat och förmodligen skulle jag nog brytas ner av tristess efter ett par timmar. Jag vill åka till ställen för upplevelsernas skull. Jag vill ta bilen ner genom Europa, dra på fotbollsresor till England, åka norrut och uppleva våra egna fjäll. För att uppleva. Ska man lägga sig på stranden kan man lika gärna åka till Ursands camping. Själv väljer jag living on the edge. På toppen av Åreskutan. Med en dubbel espresso som belöning. Eller hur var det nu?

Tre grabbar och sprutpuder

jag själv — Wed, 10 Mar 2010 17:45:29 +0000

Känn er blåsta, det här inlägget kommer aldrig att heta ”De utlovade bilderna, del II” även om så faktiskt är fallet (del I hittar ni här). Hey, det blir lite mer fantasirikt än så. Det här är alltså de utlovade bilderna från Åre för drygt en vecka sedan när jag, Bob och Martin stack iväg västerut och valde mellan Storulvåns topptursmöjligheter och pistat material. Vi valde det senare och det blev en bra dag med himla många roliga program(enliga åk), även opistat.

Håll till godo. Vill ni ha rör(l)igt material och övrig storyline så hänger ni lite på fel ställe, då rekommenderar jag filmerna istället – här, här och här!

Lite halvknackigt, men va faen

jag själv — Mon, 01 Mar 2010 15:28:42 +0000

Efter att ha knallat upp och ner för backen några gånger, fått ett antal sköna sekvenstagningar och några filmer bestämde vi oss för att dra vidare. Högzon blev nästa offer och på toppen var det en bedårande utsikt, med molntäcket under oss. Efter en runda kom vi dock fram till att det här inte var en helt bra dag eftersom vi skulle ner genom molnen. Sikt? Tio-femton meter. Vi körde våra race i störtloppsbacken som avslutning. I princip orörd sedan förmiddagen, knappast bättre förutsättningar att begära.

Vi drog oss hemåt. Robert handlade på ICA åt mig, men ville inte ge mig min Mars förrän idag. Undrar varför. Dagens ordvits gick högt i bilen, Robert grät minst en gång för…

På min tid hade vi inte sexualupplysning i skolan, vi hade lysrör.

Siste man ut. Dryden i eget snömoln. Lite halvknacakigt, men va faen…

”-Man har kallat dem för idioter…”

jag själv — Mon, 01 Mar 2010 13:15:55 +0000

Som en fortsättning på föregående inlägg så hamnade vi alltså i Åre. Efter en uppvärmningsrunda i störtloppsbacken (eller som Bob sa, ”Man har bara sett det på TV och kallat dem för idioter, nu står man här själv…”) så drog vi oss vidare på nya äventyr. Efter att ha blickat västerut så insåg vi snart att det var helt rätt val att inte dra vidare till Storulvån denna dag. Det kommer bättre dagar för det ändamålet.

Redan förra helgen premiäråkte jag med nya kameraväskan på ryggen och igår kom fortsättningen. Det är bara att konstatera att det var ett fynd. 1295 spänn för Dörr Adventure hos Cyberphoto. Ett kap. Ett vädertätat och prylskyddande sådant dessutom, och det behövdes när jag vurpade vid två tillfällen. Den sitter, som Laila Bagge skulle sagt, som ett smäck!

Näste man ut – Bob! Oklippt, ocencurerat. I full HD som man så önskar…

Vid Björnen vi vrålade

jag själv — Mon, 01 Mar 2010 11:14:44 +0000

Jag, Bob och Marty drog iväg utan spikad planering igår. Västerut bar det, Åre på vägen men Storulvån och vandring på valfri topp var målet. Men eftersom vi inte fick tag på någon vettig person på plats som kunde säga om utrustning i rätt mängd fanns att hyra (de ringde tillbaka till mig vid 15-tiden, en aning sent va?) så blev helt enkelt anhalten Åre. Med tillhörande backar. Och icke-backar men backar ändå. Och där åkte kameran fram, i en opistad backe nära Björnen.

Martin först ut av tre klipp. Helt oklippta. Helt ocensurerade.

Bananas – for monkeys only

jag själv — Sun, 17 Jan 2010 23:03:25 +0000

Efter en lång dag som fyllts med aktivteter (nåväl, två stycken till antalet) så är det ju så att man förtjänar det bästa när det sista är avslutat och man sätter punkt. Det gjorde jag idag, efter Åre-skidåkning och träning i Ås.

Förresten, 299-kronorsskorna (yes, de på bilden) som Bobbe hittade åt mig i mellandagarna har visat sig vara kalas. Efter lite skoskav slash inkörningsskador så sitter de perfekt. Återvunnet material var de gjorda av tydligen, vilket borde klassa mig som en smärre miljöaktivist. Är det Pipos gamla inomhusdojjor eller är det bara min talang som visar sig tydligare?

Bananas are for monkeys…

Magiskt på Hottögsfjället

jag själv — Mon, 09 Nov 2009 00:34:10 +0000

Så då. Efter att en intensiv vecka just gått till ända så fick jag då några minuter över att få till de sista bilderna från förra helgens magiska vandring på Hottögsfjället. Jag tänker inte skriva så mycket, bilderna får tala för sig själva och de ligger i kronologisk ordning. Magiskt var ordet. Magiskt är ordet. Magiskt kommer ordet alltid att vara.