daniel rydén • helt äkta » fotboll

Peptalk efter två mils löpning

jag själv — Mon, 30 Jan 2012 07:15:36 +0000

Då ska vi se, det blir nog ett rätt hårt prettoinlägg det här är jag ”rädd”. Får du allergiska utslag av det, alternativt bisarrt dåligt samvete så kanske du ska sluta läsa nu. Vecka fyra tjugohundratolv gick nämligen in på listan över favoritveckor de senaste… ehum, veckorna i alla fall.

Måndag, 12km löpning. Tisdag, cirkelträning/easyline på Fristilen med lätta kräkkänslor. Torsdag, fotbollsträning och griskondition utan kräkkänslor. Lördag, 14-16km planerade jag men det ”råkade” bli drygt 20km löpning i skönt 150bpm-snitt. Avrundade veckan med fotboll och griskondis i Ås. Jag är inte nöjd. Jag är mycket nöjd. Och det är väldigt rackarns skönt att sitta här och må bra, att de där ölen på ölprovningen i lördags dracks med gott samvete (utan kräkkänslor) och att pizzan igår nog behövdes för att jag inte ska tyna bort. Låter väl fullt rimligt? Som jag brukar säga till vapendragar-Mac: ”jag tränar ju, så jag kan äta skabbmat ibland”. Ett av världens bästa resonemang. Typ.

Dessutom, peptalk kan ibland te sig på lite olika sätt beroende på vem man frågar. När man outar att man ”råkade” springa två mil så kan ”Du är dum i huvudet!” ses som en tämligen stark komplimang om man tänker ”rätt”, och minst lika stark pepp som ”Shit! Bra jobbat, fan vad du är bra!”. Det handlar mest bara om att omvandla folks negativa inställning och deras egna dåliga samvete som då yttrar sig verbalt i motsatt förhållande till verkligheten (någon som hänger med på resonemanget?) till något positivt (nu då?).

Vi nöjer oss så. Nu är det måndag. Vilodag. Jag tror jag behöver det.

Betnér, iPepparkaka och betänketid i en månad

jag själv — Mon, 12 Dec 2011 00:14:20 +0000

…haft en lätt för kort julförfest. Borde ha det oftare. Kanske inte just primärt julförfester men ändå. Dels för att det är nice men också för att det alltid har en tendens att bli välstädat här hemma kort innan.
…varit på en julfest som artade sig på många intressanta sätt. Magnus Betnér showade loss som fan och det var roligt som fan. Klar cred till festkommitén som lyckades få upp honom. För egen del var festen sådär lagom städad (jag ”jobbade” faktiskt, se bilderna längre ner…), plus att jag för ettusenfemhundrafemtioelfte gången noterade att världen är en jävligt liten plats att vistas på. När man rätt som det är står och pratar med ingift släkt från Brålanda (japp, sounds wierd – det är pretty damn wierd dessutom). Min mormors brors fru är hans faster. Eller nåt sånt. Vi bor tydligen i samma std. Vi jobbar tydligen på samma jobb. Small world. Brålanda har gjort ett avstamp på världskartan igen och jag fattar som vanligt ingenting.
…haft en lördag som mest bestod av soffläge. Nja, jag var inte så farligt bakis men är det matchday så är det. United krossade Wolves och två Rooney-mål var precis vad både han och alla andra miljoner fans runt om behövde. Skönt. Skönt som fan.
…somnat till På Spåret på SVT Play. Var tvungen att catcha upp avsnitt ett för säsongen. Efter att ha somnat till en sväng så vaknade jag lagom till Uppsala-resan och tog den på tio poäng. Så kan det gå. Mitt ödmjuka jag nöjer mig med att säga att det är rätt bra. Rätt ofta…
…funderat på hur jag egentligen ska göra med det där knät jag har på vänsterbenet. Domen fick jag i torsdags med en månads betänketid ungefär. Tre val, där ett av valen ger två följdval. Ett av följdvalen som kan bli (!) är att gå med 30° rörlighet från mitten av januari och sex veckor framåt. Det roligaste är att jag inte vet om hur det blir förrän jag vaknar upp från ingreppet. Spännande? Nja, sådär va? Jag suger på den karamellen en stund till tror jag.
…tränat. Bara just för det. Man vet aldrig när man blir ett kolli så det är lika bra att passa på. Och som vanligt är det sådär fånigt roligt att jaga den där bollen. Är det något jag fattar så är det just det där.
…sopat av två decimeter snö från bilen i -7°C. I fredags började det snöa och det verkade som att det aldrig ville ta slut. Ikväll hade jag -13°C på vägen till träningen i Ås. Awesome! Men seriöst, lite till nu va? Bättre kan väl moder natur? Mer… snö… åt… folket… Tjopp tjopp!
…bakat pepparkakor. Och givetvis skar jag ut egna mönster. Man är väl konstnärlig?
…kommit på mig själv hur mycket jag avskyr punktredogörelser som är så långa att hälften är dubbelt så mycket som man faktiskt orkar läsa. Jag ber om ursäkt.
…tagit tillbaka ursäkten. Har du läst så här långt så har du bara dig själv att skylla. Men för att lätta upp stämningen lite så skickar jag in lite bilder från de här dagarna. Bara för att vara snäll. Jag blev det av pepparkakorna jag bakade tidigare ikväll.

Craven Cottage eller resten av världen

jag själv — Mon, 12 Sep 2011 20:18:18 +0000

Flipboard på iPaden fortsätter förtrolla mig. Landade en sväng i soffan och halkade in på Lonely Planets feed med reseguider. Farligt, när jag återigen har ett rätt stort resesug eftersom jag inte varit på resande fot på en och en halv månad (!). Å ena handen vill jag dra iväg på en kortresa redan i höst, å andra handen vill jag spara mina pesetas till resan med stort R, typ nästa sommar eller något i den stilen. Förhoppningsvis (eller inte, förstå att jag är kluven) kan minitrippen nästa vecka dämpa suget en aning för att mer anamma mitt ovan nämnda sista alternativ…

Så, inte så konstigt att jag kastar iväg offertförfrågningar på fotbollsresa till Madrid eller suktar efter Craven Cottages gemytliga aura samtidigt som jag spanar efter vettiga alternativ på andra sidan jorden. Eller helt enkelt bara drömmer mig bort en sväng på spektakulära roadtrips eller ”in the middle of nowhere”-resor.

Inget stort men ändå beslut

jag själv — Tue, 08 Feb 2011 23:37:31 +0000

Ingen stor grej, men jag fattade ett bra beslut i söndags när jag dumpade träningen. Ingen motivation, ingen energi och istället för att åka dit och plåga sig genom ett pass så landade jag i soffan med egengjord kladdkaka och såg I rymden finns inga känslor. Bättre uppladdning inför måndagens träningspass gick nog inte att få. Inte för att filmen var den bästa jag sett (men bra för att vara svensk) utan mer det lilla breaket som behövdes för att få tillbaka träningslusten igen.

En dags vila, ett fånigt beslut. Tänk vad mycket det kan göra ibland. Förra året gjorde jag tvärtom. Då tränade jag slaviskt som en iditot i tre månader, för att i slutet på mars – när det roliga, seriespelet, var på ingång – hamna i en träningskoma. Helt plötsligt blev tre-fyra pass i veckan max ett. Jag hittade utan problem problem, förkylningar, krämpor och annat otyg. Jag hittade dock ingen motivation, lust, energi eller ork och vips var hela försäsongen bortkastad och lika mycket var själva säsongen bortkastad. Otränad gör man inte många matcher, otränad orkar man inte många matcher. Matcherna blev tråkiga, träningarna blev ännu tråkigare och den onda spiralen ett faktum.

Ett år äldre, ett år klokare. Har man ingen lust ska man noga överväga om det är värt att genomföra det. Ett pass är inget pass, och betydligt bättre än att gå in i väggen. Jag kan lova att måndagens pass inte alls hade givit samma känsla om jag tvingat mig dit i söndags. Istället lämnade jag träningen med ett leende igår, med siktet inställt på torsdagens konditionspass. För hur skumt det än må låta så ser jag faktsikt fram emot det. Jag har energin.

Någon gång ska vara den första

jag själv — Sat, 11 Sep 2010 21:06:20 +0000

Först inte ett enda kort under hela seriesäsongen (dock tre under försäsongen) vilket idag följdes av två i samma match, tillika då ett rött. Första någonsin. Kanske befogat, även om ”deras nia” var tänkt att följa med i fallet (han borde förövrigt fått ett rött efter att jag drog ner honom i första halvlek – man sätter inte dobbarna i bröstet som hämnd, jävla nolla). Nåväl, jag missar säsongsavslutningen nästa helg som jag faktiskt sett fram lite emot eftersom Myssjö/Oviken alltid bjuder på intressanta (!) drabbningar. Hänger nog med ändå och släpar på 7D:n istället.

2-2 slutade förresten dagens match och med tanke på att BK Björnen fick spela med två mans övertag sista tio så borde de väl satt i alla fall en balja men det var lite Barca över dem. Ingen komplimang alltså, utan snarare en massa bollrullande. I sidled. Utan att egentligen skapa något konstruktivt överhuvudtaget framåt. Själv stod jag i duschen just sista tio.

I nödvändighetens tecken

jag själv — Thu, 19 Aug 2010 07:12:00 +0000

Nödvändigt just nu: iPhone-app som kan mäta och särskilja datatrafik på wifi respektive mobilnätet. Telia fick för sig att jag surfat upp hela min gigabyte 18 dagar in i månaden. Hur i det kan ha gått till funderar jag fortfarande på. Man måste väl kunna göra lite mer än att lyssna på strömmad radio fyra-fem-sex timmar per två veckor och köra lite social-apps (Twitter, Facebook) utan att trafiken ska ta slut eller? Den som känner till en app som klarar ovan – lägg en kommentar med appens namn. Det gör ingenting om den är gratis men det är inget krav. Tack på förhand och jag kör vidare i fantastiska 128kbit i två veckor då. Dagens i-landsproblem – i samarbete med en snål drydian och Telia.

Absolut nödvändigt just nu: två nya hårddiskar som NAS:en kan tugga på. Femhundra gig räcker inte jättelångt när jag matar den med RAW-material och HD-film från kameran. Fördelen med speglade diskar i NAS:en är ju givetvis backupmöjligheterna. Nackdelen? Att jag måste köpa två diskar. Dubbelt så dyrt utrymme, men det är värt det. En billig försäkring. Så, så jättesnål är jag ju faktiskt inte trots allt.

Dagens tankeställare: jag vet inte om jag ”lider” sundhetssyndrom eller tvärtom. Sundhetstecken för att det bor en liten jävla idiot i mig som vill och vill och vill för att det något jag i princip alltid gjort och alltid vill göra för att det är så förbannat roligt. Men tvärtom för att det är så inihelvetes tråkigt när det blir som det blir ibland när man verkligen är inställd på att få gå in och göra det som är så förbannat roligt. Igår ville jag bara pissa på allt som har med saken att göra, idag ska jag ta mig några funderare till på hur jag faktiskt ska göra. Fortsättning följer.

Fortsättning följer även på tre bloggprojekt jag har på skrivbordet just nu. Ska strukturera upp dem lite och återkomma i ärendena. Halvnördighet utlovas. Och på tal om halvnördighet så är inte steget långt till helnördighet. Det steget tog jag ikväll när jag hittade och drog hem FlightRadar24 till iPhone. Lysande, men frågan är om det inte blir Pro-varianten tillslut ändå om några veckor, med fullständigt flightinfo.

FlightRadar24 Free

Jag ligger nog i farozonen

jag själv — Fri, 13 Aug 2010 12:12:08 +0000

Ibland undrar man ju, löper man risk att bli avstängd från fotbollen för att man bloggar lite skitsnack om en domare? I så fall ligger jag ju i farozonen efter att ha ”hängt ut” en viss blondie här två gånger. Men det måste tilläggas att det var två välförtjänta gånger och jag tog dessutom inte registreringsnummer på hans bil.

Efter Ytterhogdalsmatchen har det dock varit lugnt, han har varit på behörigt avstånd av våra matcher och det måste ju enbart betecknas som positivt. Han kanske rent av har slutat och på så sätt räddat anseendet för sina kollegor en aning. Vi kan ju hoppas i alla fall.

Jag ska vaka in tolvslaget

jag själv — Mon, 12 Jul 2010 21:11:40 +0000

Post-VM-final, dag 1. Klockan 16:05 började jag inte planera kvällen med en kall öl. Klockan 19:15 satte jag mig inte och kollade på SVT:s uppvärmning och 19:30 började jag inte kolla på de ordinarie sändningarna. 20:30 började inte någon match och under kvällen skreks det inte på någon domare, några felpass eller vuvuzelor. För det fanns inga.

Det har varit en lång dag. Vi försökte upprätthålla tillvaron efter jobbet så gott det gick. Jag försökte träna bort den värsta irritationen men var fortfarande sned när jag tillslut landade i soffan hemma. Vi hamnade på SVT Play och Världens modernaste land. Sedan råkade jag klicka mig in i mitt filmarkiv, sedan råkade jag av en händelse starta VM-krönikan från 1994. Där satt jag, första kvällen utan VM och återupprättade gamla goda minnen med Brolin, Hagi, Baggio, Baresi och Schwarz. 77 minuters nöje och njutning. Varpå jag fick stryk i Alfapet av Madde.

En jävla pissdag. Jag skriver sällan det men idag tar jag ut en av få dagar på året där jag officiellt har en tvättäkta måndag. Det blir inte mer måndag än så här. Jävla skitdag. 49 minuter kvar av eländet. Jag ska vaka in tolvslaget i ren protest. I morgon är det en ny dag.

Då blir det krönikan från ’98. Morsning korsning.

Dagen-efter-piller

jag själv — Sun, 11 Jul 2010 22:41:12 +0000

Mörkret har sänkt sig över Östersund. Ja, faktiskt. De gråtunga molnen och den nedsläckta gatubelysningen gör sitt och endast en blåljusutryckning i fjärran bryter tomhetens tecken. Det är natt mot måndag och VM är slut. Spanien är världsmästare i fotboll för första gången någonsin och i morgon drar sommarlunken igång. Måndag. Ett ödsligt kontor. En kalender vars kvällstider numera gapar tomma. En TV som förmodligen kommer att vara avstängd ett tag framöver. Inga fler känslostormar. Allt är med andra ord som vanligt efter ett mästerskap. Mental fotbollsbakfylla. Hur fan fyller man upp allt igen? Jag har glömt hur jag gjorde sist gång.

I förbyggande syfte så satte jag och Mad ner foten igår. På riktigt. Bokningen av flygbiljetterna till Manchester igår blev verklighet. Det känns väldigt nära nu, men ändå så jävla långt bort. Det känns som att jag har stenkoll på allt just nu, men ändå saknas så många detaljer. Bara grejen att boka hela resan i omgångar tär på det mentala. SAS-resan kirrad, om 20 dagar kör vi tågbiljetterna mot Arlanda och handpenningen till Steve.

För att heller inte stå helt tomhänt nu när VM är slut så har jag laddat Aftonbladets Silly Season-feed i Google Reader. Vi kan väl kalla det för ett dagen-efter-piller eller något sådant.

Jag och Paul, vi kan (inte) sakerna

jag själv — Thu, 08 Jul 2010 07:22:35 +0000

Det har börjat gå upp för mig att det här blir ett katastrofalt VM. För varje match som går så försvinner lag efter lag som jag ägt sympatier för, stora som små. Jag menar det verkligen, inte ett lag har gått vägen (i princip).

Italien, ut ur gruppspelet
England, ut i åttondelsfinal (mot Tyskland)
Portugal ut i åttondelsfinal (mot Spanien)
Argentina ut i kvartsfinal (mot Tyskland)
Paraguay ut i kvartsfinal (mot Spanien)
Uruguay ut i semifinal (mot Holland)
Tyskland ut i semifinal (mot Spanien)

Det finns med andra ord vissa likheter mellan mig och Paul, ni vet bläckfisken som tippar fotbollen. Han har tippat rätt, jag har tippat fel. Tillsammans har vi förutspått flera matcher, fast på olika sätt. Man kan säga att vi är experter på det vi gör, fast tvärtom och bakvänt.

Finalen på söndag då? Spanien-Holland och det är ju fantastiskt kul (på riktigt alltså) att det är två helt nya finallag som möts och att vi faktiskt kommer få en åttonde nation i VM-historiken att vinna guldet. Vem som vinner? Vill ni veta det så fråga mig vem som jag vill ska vinna. För då blir det inte så. Troligtvis tar väl Holland hem det då (på riktigt alltså), de har ju Robben. Inte för att han är bra utan för att jag inte gillar honom. Med andra ord, ett litet litet litet litet ack så litet ”heja Spanien” från mig då. På riktigt alltså.

Två matcher kvar av VM. Två. Och jag tror att lördagens bronsmatch på många sätt kan bli roligare än finalen. Tyskland mot Uruguay och två lag som förmodligen kommer spela ut sina sista kreativa hjärnceller mot varandra. Frågan är om inte finölen åker fram redan då.