Hur som helst, långkörningarna är en fröjd för snålögat. Hem till Vänersborg och Trollhättan klarar jag mig oftast på en tank (ibland blir det backup i Grums och/eller Sveg berodende på trafikklimatet). Lika långt är det till Norrköping men då är det ju faktiskt motorväg 32 av milen och 2+1-väg ytterligare fem. Då går det ju per automatik fortare men framförallt motorväg innebär också renare körning. Farthållare, vänsterfil, få gaspådrag och sedan kan man nästan med blotta ögat se hur förbrukningen per mil sjunker (för soppamätaren gör det knappt). Igår tändes lampan vid Körfältet, en kilometer hemifrån. Hemma summerade jag det hela – 0,72l/mil efter att jag clearat färddatorn vid avfärd åtta och en halv timme tidigare. Och då har jag inte vare sig planerat att snålköra eller ens gjort det för den delen även om skitväg och taskigt väglag sänkte tempot en aning från Tönnebro (norr om Gävle, där jag tar av mot Östersund). Nöjd och glad som kexchoklad. Typ.

Efter helgens 30-årsbravader i Peking och en allena roadtrip norrut så lyckades jag idag med konsttycket att vara klar, från uppstigning till avfärd mot jobb, på tjugo minuter. Det där måste senast ha hänt när jag hade ett tåg att passa runt 2005. Det kanske finns hopp om ett bättre morgontempo framöver…

Jag kan också meddela att installationen av AUX-mojängen i bilen hittills är värd varenda slant. På vägen hem igår agerade iPhonen både (Telia) Navigator samt wifi-hotspot åt iPad2:an, som i passagerarsätet låg ansluten till AUX:en strömmandes podcasts och webbradio utan att klaga det minsta. Paddan drar dessutom inget batteri! Men det förtjänar nog ett eget inlägg tror jag…

Kommer till jobbet. Mobilen ringer, trots återställningsläget. Lyckas komma runt återställningsskärmen. Inser att det blir ett jävla meck att återställa telefonen. Innan jag ens fått i mig dagens första mugg kaffe har verkligheten redan bitchslapat mig i huvudet så det ekar genom jobbkorridoren. Kör bara betaversioner om du verkligen har nytta av dem. Byt batteriet i fjärrlåset. Fyll på spolarvätskan. Vad sitter det i?

Jonas skickar över länk han snubblade över. Det är ett knippe Chuck Norris-skämt om Sharepoint. Jag fattar ingenting, jag vet inte vem Chuck Norris är (jag vet vad Sharepoint är…). Mitt (ärliga men ändock) avslöjande uttalande blir arbetsdagens snackis. I fiket drar de det ena Chuck Norris-skämtet efter det andra. Jag sitter och svettas i min okunskap och har aldrig känt mig mer utanför än där och då. Innan jag går på lunch hänger det redan ett i färg utskrivet Chuck Norris-porträtt bakom min stol. Jonas bjuder till och med på ett Chuck Norris-spel till iPaden. Jag har ett mail i min inbox med länkar till fem Chuck Norris-filmer jag ska se innan året är slut. På egen begäran. Det får vara nog nu. Jag kan inte leva i okunskapen. Jag vill bli ett med resten av världen, där (nästan!) alla vet vem Chuck Norris är.

Det vänder efter en skön lunch i höstsolen. Jag får mina muggar kaffe, jag får mina timmar CSS-knackande, jag lyckas tack vare Chuck Norris-Jonas återställa iPhonen till beta nummer 7 av iOS5. En efter en droppar de andra hem. Kvar sitter jag. Med kaffet. Och CSS:en. Och musik. Njuter en sväng av en skön eftermiddag där det mesta nästan löste sig.

Jag bitchslapar verkligheten tillbaka. Som Chuck Norris tydligen gör. Och hör sen.

Jag har alltså tidigare gått bet på att flytta alla kontakter till enbart mitt Google-konto, för att sedan köra det i luften till mina prylar. Problemet har legat i att viss informationen har försvunnit på vägen, aldrig landat i iPhonen men funnits kvar när jag kollat i Gmail. Men varför? En snabb googling ikväll gav svaret – etiketter! Fånigt, ack så fånigt.

Jag tycker det har varit skitsmidigt att sätta egna labels (etiketter) på telefonnummer, e-postadresser och annat kul. Märka upp att det där numret är Gregers iPhone, att mailadressen är ”skräpmail” och så vidare. Det är slut med det nu av den enkla anledningen att dessa labels helt enkelt stannar kvar med sin information hos Google-kontot och aldrig synkas ut. Med andra ord ska man, om man vill ha fullt synk, ändra dessa till standardetiketterna ”Hem”, ”Mobil”, ”Arbete” och så vidare. Några sekunder efter ändringen är det ute både på iPad och iPhone. Och vips har jag allt i molnet. Precis som jag vill ha det. Gör jag ändringen i iPhonen slår det igenom överallt. Precis som jag vill ha det.

Kort och gott – använd standardetiketterna. Det lönar sig. Själv ändrade jag femtiotal nummer igår ikväll. Terapiarbete om något…

Läs mer här:

• iPhone sync issues
• Google contacts – no custom label

Jag fick under resans gång…

• …starta om rutten ett dussintal gånger.
• …starta om appen ett dussintal gånger.
• …starta om telefonen två gånger.

…eftersom navigatorn vid upprepade tillfällen tappade GPS-kontakten, började beräkna ny resväg så fort man passerade en liten korsning, tyckte att jag skulle svänga av i rondeller jag redan passerat och så vidare, och så vidare.

Jag vet dock inte riktigt vad jag ska dra för slutsatser eftersom jag nu då kör iOS5, andra betan. Det kan vara den som ställer till det men så här fatalt dåligt känns det inte som att det borde vara ändå. Framförallt med vetskapen att den även i julas, när jag körde 4.3, hade strul från Trollhättan och norrut (vägrade räkna om rutten några gånger, tappade GPS-kontakt några gånger, fick starta om massa gånger). Vi fångade det på film nu i fredag, så här kul kan man alltså få det med Telia Navigator. Notera också att den helt korrekt pekar ut en kamera, för att sedan balla ur igen. 59 spänn för en månad, om någon nu skulle känna för att testa själv…

Först och främst. Det bästa. Notiserna. En tillbakarullning till 4.3 skulle göra hemskärmen sådär meninglös igen. Äntligen visas de senaste händelserna på ett strukturerat sätt och dessutom flera händelser på rad, vilket inte var fallet tidigare. Dessutom kan man öppna SMS direkt från låsskärmen utan att först behöva låsa upp telefonen och sedan klicka på Meddelanden. Man kan även dra ner notiserna från statusraden i toppen av skärmen. Från toppen ramlar även händelser ner (nya SMS, mail och annat) och avbryter mig inte i mitt andra användande lika abrupt som tidigare. Dessutom går det utmärkt att styra vilka appar som ska visas och hur de ska visas. Efter att ha använt HTC Desire med Android 2.2 i jobbet sedan i höstas, och dessutom vant mig vid just det här, så är det här ett kärleksfullt tillskott i iPhonens grafiska gränssnitt. Jag har saknat det, utan att ha haft det.

Eftersom det är en 3GS jag kör så är flera funktioner bortskalade mot vad som finns i releasen för iPhone 4 (som egna vibrationssignaler), plus att en del inte finns med i första betan. I kameran får 3GS-användare just nu nöja sig med att lägga till rutnät, däremot finns funktionen för att ta bilder med volym-upp-knappen. Tyvärr blir det lite galet i mitt tycke. Om jag, likt på en systemkamera, vill trycka av bilden med höger pekfinger hamnar linsen längst ner till höger vilket gör att jag nästan måste nyp-hålla iPhonen med några fingrar för att inte skymma linsen, istället för att låta den vila på ringfingrarna. Det blir en aning avigt. Suboptimalt (ett nytt favoritord).

Om det kommer fler saker hit återstår att se, men det ska kunna gå att skala bilder direkt i Bilder i den slutgiltiga versionen. Däremot går det alldeles utmärkt att twittra iväg en bild, tack vare nya Twitter-stödet. Saknas gör dock knapparna Album och Platser i Bild-appen. Tillsvidare får hoppas, i alla fall för den senare. Dessutom buggar albumvisningen en aning, tumnaglar visas fel bland annat.

En av de större nyheterna kan nog knappast komma som en julklapp för operatörerna – iMessage. Fria meddelanden med text och bild mellan iPhones, plus att man ska kunna skicka position. Må så vara att det ”bara” är just mellan iPhones men med tanke på kvantiteten sålda terminaler där ute så borde det bli en viss oro. Säkerligen är det många som idag kör fastpris på SMS (och även MMS) som börjar fundera en extra gång. Jag gör det definitivt. De flesta jag SMS:ar till har iPhone och här finns det troligtvis en slant att slippa lägga varje månad.

Utöver detta, wifi-synket fungerar inte i beta 1 och just den ska bli spännande att testa. Det ska bli fantastiskt skönt att slippa ansluta telefonen till Macen för varje synk. Första bilden nedan är också inställningarna för Notiser, hur de ska visas och var.

En högst personlig efterlängtad funktion hör till kalendern, nämligen en veckovy i liggande format. Bristen på det här ”tvingade” mig att gå efter en tredjepartsapp som jag ödslade 49 spänn på. Inte värt de pengarna och hade jag vetat hade jag väntat. Äntligen säger jag även om jag saknar zoom-möjligheterna.

Just det, Kartor har fått sig en uppdatering och kan nu visa trafikläget på vissa vägar.

I övrigt kan jag notera följande:

• Batteritiden sjönk en aning, eller så är det bara jag som använder den mer och testar funktionerna. Den aktiva låsskärmen har ju givetvis gjort att jag aktiverat push för Facebook och Twitter vilket suger mer batteri, men det är ju högst troligt så jag kommer använda den så på sikt så det känns som ett logiskt test. Jag kan leva med det. Och när iOS5 går skarpt tror jag ändå att jag köper ny iPhone med bättre batteri.
• Den är lite segare än tidigare. Direkt efter uppgraderingen var den helt hopplöst seg men så fort den blivit synkad med appar och annat så flyter det på helt okej. Segheten märks som mest när man öppnar SMS eller spelar spel. Det laggar helt enkelt. Jag kan leva med det.
• Vissa appar (dock få av de inbyggda) har en förmåga att krascha och jag kan leva även med det. Okej, det verkar faktiskt som att uppladdningsfunktionen i Dropbox gör att appen havererar helt och den blir nog svårast att klara sig utan i väntan på fix. Jag härdar, enbart den där funktionen gör inte att jag rullar tillbaka till 4.3. Jag kan maila bilder i värsta fall.

Så, var det värt uppdateringen? Ja, utan tvekan. Jag skulle sakna nya låsskärmen och notissystemet för mycket om jag rullade tillbaka så jag tänker leva med buggar, seghet, sämre batteritid och kraschade appar ett tag. Det handlar bara om att intala sig själv om två saker – i-landproblem och ny iPhone i höst. Det är ju ändå bara vad det handlar om.

Har du egna erfarenheter om iOS5? Posta en kommentar nedan.

EQ Sceletto är ett höstbetonat skal med viss anknytning till Halloween kan man ju tänka, med tanke på dess motiv – ett skelett på baksidan. Vilken målgrupp man ämnar rikta sig till kan man ha åsikter om, jag tolkar det som mer ungdomligt men som sagt, det är en smaksak. Skalet är av mjukare plasttyp och är väldigt lätt att både trä på och plocka av, i och med att det går att böja lätt och trä på det den vägen. Det gör också själva telefonen någon millimeter tjockare totalt sett men svinn av den typen får man helt enkelt räkna med oavsett vilket skal man väljer att skaffa.

När skalet väl sitter på blir framförallt två saker tydliga – knapparnas åtkomst har inte försämrats (med undantag av mute-knappen, den blir lite småtrixig) och greppet på telefonen blir inte lika slirigt som den ordinarie glasytan. Två väldigt vitala delar, personligen lägger jag stor vikt på framförallt greppkänslan. Inget skydd finns för framsidan här, däremot skjuter skalet ut någon halv millimeter, det betyder att lägger du iPhonen med displayen nedåt så kommer den aldrig att toucha utan den ligger på direkt, det tar nämligen skalets kanter på sidorna hand om. Personligen upplever jag det som positivt, då riskerar man inte att den ska ligga på något litet gruskorn eller dylikt.

Själva passformen är väl egentligen det som inte faller på plats till hundra procent. När man håller i telefonen så ”buktar” det ut lite lite på baksidan och det känns inte helt slimmat. Gissningsvis har detta att göra med det enkla tillvägagångssättet när man ska sätta på och ta av skalet, plus materialet. Det är helt enkelt inget hard case i den bemärkelsen. Enkelheten när man av och sätter på skalet eller ett tokslimmat skal – välj själv. Personligen föredrar jag det förstnämda.

Skalets betyg? I slutändan får jag nog ändå säga att skalet är skönt att använda och greppkänslan sitter, som Idol-Laila skulle sagt, som en smäck. Möjligtvis passformen och möjligtvis också motivet. Hade det varit ett helt svart skal hade jag utan tvekan använt det tillsammans med en iPhone 4. För 79 spänn är det definitivt inget snack.

Nåväl, jag krängde på själva fodralet för att testa. Just den där processen var inte jättesvår. Det klickade i och allt var på inom några sekunder. Vid kamerahålet sitter själva hållaren för teleskopet och det hänger man i via några spår. Så vitt jag förstod det så klickade man alltså inte i teleskopet utan man förde in det via spåren och så hängde gluggen ”löst” där i. Med andra ord, inget kastande mellan olika kameravinklar för då ramlar gluggen av.

Själva användandet är ungefär som att fota med en kamera genom en kikare, vilket faktiskt är det man gör. Och fotar med teleskopet är inget man gör på fyllan, inte ens när man är nykter och har världens mest stadiga hand för jag utgår från att det var utifrån den här produkten som skakoskärpa föddes. Det är i princip omöjligt att få skarpa bilder utan att ha ett fast objekt som iPhonen kan vila mot. Skärman i sig kan man sätta med hjälp av reglage på teleskopet, ungefär som på ett riktigt objektiv och det går dessutom att få rätt sköna skärpedjup. Om man nu lyckas få skärpa vill säga. Se bildexemplen nedan.

Om nu gluggen har lätt för att ramla av så har själva skalet inte det. Det sitter som berget och det slutade med att jag fick ta en potatissticka och bända av det. Det höll den gången men frågan är hur många gånger till det skulle palla med det. Visst, tanken är väl att man ska ha skalet på men det är å andra sidan inget som bara glider ner i jeansen, med tanke på teleskophållarens ”skrymmande” plats.

Slutbetyg? En tämligen meningslös produkt men som ändå gör sitt jobb och zoombilderna blir betydligt bättre än iPhonens inbyggda digitalzoom (som i sin mening inte gör något annat än att beskära bilderna). Det blir okej bilder, man behöver väl i princip ett stativ men det följer med både rem och linsduk, vilket får ses som produktens största plus. Köpa? Det gör du enklast här.

Checker Series Silicon iPhone Case trär man på iPhonen på ett par sekunder och tar av det lika fort, om man nu så önskar. Siliconmaterial, halvtransparent och med rutmönster. Ett rent skal med bra grepp. Volymknapparna får dock inte optimal tryckkänsla, muteknappen hamnar lite i skymundan och även låsknappen känns inte helt optimal. Största pluset? Greppet. Ligger stabilt i handen, tvålkänslan som man kan uppleva utan skalet är bortblåst plus att det i skarvarna mellan skal och iPhone verkar vara förhållandevis tätt. Det innebär efter några veckors användande att det, till skillnad från många andra skal, inte samlas damm i skarvarna. Absolut ett av de bättre skalen jag testat och en given favorit när det vankas fjällresor framöver. Tummen upp och köper skalet gör du enklast här.

Köpa skalet? Det gör du enklast här. Jag har dessutom kommit på att skal inte är så jäkla dumt faktiskt. Visst, det förtar lite av designkänslan (om man nu inte avskyr iPhonens design och är ute efter skal därför) men det är skönt att veta att i alla fall något skyddar när man lägger den i fickan. Särskilt skrymmande blir den ju oftast inte heller.

Elite II Series Metallic Case (Black)