– Arenans placering spelar ingen roll, och den är gjord utifrån idrottens behov och att vi vill skapa ett långsiktigt idrottscentra. Placeringen kommer att vara bra för turism, handel och besöksnäringen, säger AnnSofi Andersson.

Det är nästan en bedrift att få in så mycket skitsnack i en och samma mening. Placeringen av arenan lär ha haft största betydelse vilket hon också påvisar senare i citatet. Hur kan placeringen bortanför nuvarande Jämtkraft Arena vara positiv för turism, handel och besöksnäring? Det är ju inte en käft som kommer att känna till att den ens ligger där, än mindre att ta sig dit för att se ett farmargäng i en hockeydivision som inte en kotte bryr sig om.

Gör om. Gör rätt.

– Jag tackade nej till en tvåa som skulle kosta 8 000 kronor i månaden, och även en etta med en hyra på 6 000 kronor kändes orimlig.

Jag instämmer verkligen i de hutlösa priserna i det förvisso nybyggda Valhall, en tvåa för åttatusen per månad är inte rimligt. Läget är dessutom tveksamt och inte helt centralt ens. Men.

Att köpa en bostadsrättslägenhet kändes därför som enda vägen och Anette började därför söka efter en tvåa med balkong.

– Men det blev istället en etta utan balkong för 770 000 kronor och en månadsavgift på 2 300 kronor.

En etta utan balkong för trekvarts miljon kronor, och då hoppas jag verkligen för hennes bästa att den var av absolut högsta standard för i den prisklassen landar inte ens en riktigt bra belägen tvåa i väldigt bra skick. Det känns som att kvinnans bostadsresearch lämnar en hel del i övrigt att önska.

Att prisnivån i Östersund ligger där den ligger tror jag har att göra med läget. Brist på konkurrens från andra närliggande städer och större upptagningsområde lär vara två starka faktorer. Räkna städerna i en radio om 20 mil med Malmö som utgångspunkt. Jämför sedan med Östersund. Att ettorna kan dra iväg på höstkanten är nog inte heller så konstigt (även om 770.000 lät hutlöst, utan att ha sett objektet ifråga) då köpstarka föräldrar köper boenden åt ungarna som ska börja första ring på gymnasiet. Been there, done that. För fyra år sedan jagade jag också ett rum och kök, jag gav upp då priserna stack iväg till orimliga nivåer. Trots att de hade balkong.

Nu fattas bara att man river upp ishallsbeslutet och gör om det från början. Må så vara att det fördröjs men har det spelats hockey i en provisorisk hall sedan 1990 så gör det knappast något om det dröjer ett år till. Huvudsaken måste vara att stan får en hall med ett bra läge, inte bortanför Jämtkraft Arena och halvvägs till Lit. Det vore katastrof och man kan ju tycka att man borde lärt sig något av det första arenamisstaget, eller?

Är folk nöjda? Tja, ett axplock ur ÖP:s artikelkommentater ger oss en liten fingervisning…

Vilken kompetensnivå bör man kunna kräva hos en person som sitter och räknar på projekt av den här digniteten? Lite bättre än så här borde man kunna i den positionen…eller?

Haha ja undra va dom har snålat på dårå. Då kommer de kosta 20miljoner nästa år när dom ska laga de som gått sönder pga av snålhet..

Att dom inte kan göra jobbet riktigt när dom ändå håller på..Löjligt..!!!

..då tycker jag att de kan byta ut lamporna som sitter på mitträcket!!!

Skrämmande okunnigt resonemang när de olika förklaringarna till felräkningarna radas upp.

Senast i går kväll åkte jag över bron ett antal gånger, även i kvällsbelysningen och det var riktigt läckert. Kanske kan vara så att den magnifika solnedgången gjorde sitt.

Men återigen konstaterar man att det faktiskt också är den enda veckan på hela sommaren som hela staden lever upp, lever ut och lever på. En vecka av uteserveringar, en vecka fylld av folkligt vimmel, en vecka fylld av glädje. Också en vecka fylld med Norrlands Guld på plastmugg och svindyr mat på papptallrikar. Må så vara att vi skiter i det för en stund och tar det som serveras, vi måste ju ändå passa på eftersom det är veckan det händer på. Den enda veckan.

Jag är inte bitter och jag hatar inte stråketveckan, det är faktiskt precis tvärtom. Och jag har en plan, som baseras på en teori som faktiskt skulle kunna fungera och på sikt, år efter år, vara hållbar. Dessutom är jag nog inte ensam om att gå i dessa tankar heller. Tänk om man helt enkelt kunde skita i stråketveckan – och köra stråketmånaden istället. En hel månad, fylld med uteserveringar i Badhusparken, en månad fylld av folkligt vimmel, långa ljusa sommarnätter med flera ölsorter på flaska eller i glas att välja på och riktig mat i alla de former. En månad som sedan avslutas med Storsjöyran, som med pompa och ståt skjuter upp ett ordentligt fyrverkeri efter presidenttalet på den tidiga söndagsmorgonen innan sista akten entrar scenen.

Inte bara skulle man få en mer livfull hamn och Badhuspark under den riktiga sommarmånaden, man skulle kanske på det stora hela slippa hetsen kring den enda veckan och istället få ut mer i en hel månad. Frågan är ju då varför inte det här redan har blivit verklighet, eller för att anspela på norrlänningarnas eget språk; Va’ sitter’e i?

Cirkulationsplatsen bortanför oss är äntligen färdig, så är också skyltningen. Hur man lyckas stava fel på en flera meter stor skylt, utan att korrläsa eller kontrollera dess korrekthet är för mig ett mysterium. Men kul var det.

Idag spikades förövrigt ett fotouppdrag som jag fiskat fram i veckan som gått. Om två veckor gäller det. Mer om det senare. Antar jag.

Tro nu inte att jag är bitter, för det är jag inte. Jag älskar (emellanåt) Österund i allmänhet och dess väder i synnerhet. Nåväl, jag lever på hoppet (…) och väntar lite till på när det fortfarande är 25 plusgrader och solen sjunker ner bakom Frösön. Men jag tror vi är på fel sida midsommar för att förvänta oss riktigt fett väder, även om man emellanåt blir motvisad (heja 2006!).

En liten anektot på området kan ju vara på sin plats för att styrka min tes. 1992 var jag på bussemester på väg söderut mot Lugano (det var på den här resan jag blev kär i staden, 12 år gammal). Strax innan vi skulle passera Sankt Gotthardstunneln så jiddrade guiden något om att det ofta är pissväder norr om tunneln för att sedan vara 25 grader och strålande solsken på andra sidan. Mycket riktigt. Cred till guiden. Snygg var hon också förövrigt. Som sagt, jag var 12 år. Det blev aldrig något mellan oss. Däremot har jag och Lugano fortfarande ett förhållande. På distans.

Jag hoppas hur som haver att midsommar är San Bernardinotunneln (för helgen kommer regna bort, det är lika säkert som amen i kyrkan) och att det vankas sommar på andra sidan helgen. Inte alls långsökt. Inte alls. Däremot fullt möjligt.

Fullt möjligt.

Vi pratade många intressanta teorier ikväll, teorier som omgående borde planeras och verkställas rent praktiskt. Det rörde allt från kortsiktiga saker som midsommarfirande till mer långsiktiga saker som roadtrip. Och då menar jag roadtrip. Inte till Brunflo, utan roadtrip! Kvällens bästa samtalsämne.

Jag har många gånger sagt att jag avgudar vintern, att jag älskar snön och har en förkärlek till när mörkret faller och man kan sjunka ner i soffan med en god ale medan minusgraderna huttrar utanför. Jag kan nog säga minst lika många gånger att jag även avgudar sommaren här i Östersund, med alla långa ljusa sommarnätter, de ljuva dofterna av grönska och all nattlig aktivitet som gör att stan aldrig riktigt sover.

Och att kunna sitta med balkongdörren öppen klockan två på natten. Livskvalitet.

Rådhusgatan inatt

Som när vi hamnade bakom lastbilen som stank/doftade diesel strax norr om Södertälje. Jag gjorde just det där, blundade och såg Kasselbackarna på Autobahn framför mig. Eller när man sträckte ut på motorvägen och gled förbi ställe efter ställe (motorväg måste man ju passa på att njuta lite extra av, existerar ju inte i Jämtland). Eller när man sitter hemma på kammaren och ger tips och råd kring andras planerade bilresor i Europa.

Roadtrip genom Europa ner mot kontinenten kommer det att bli framöver. När och var är dock en annan fråga.