Jag har ju tjatat som fan på att Viasat har en hel del att leva upp till nu när de tagit över Premier League-sändningarna och när första matchen i helgen drog igång så var TV:n igång – på Premier League-kanalen. Det vill säga den kanal som sänder Sky Sports sändningar, och inte den svenska motsvarigheten med Wenström i täten. Självvalt. Och lyckat. Det var svårt att inte bänka sig framför försnacket och FanZone redan halv åtta, en och en halv timme innan matchstart. Som svenskarna förbereder sig inför en VM-match var fjärde år, så förbereder sig britterna för Premier League. Varje helg.

Och så lär det nog fortsätta i den mån det går, liksom igår ikväll framför Man Uniteds framfart hemma på Old Trafford mot Newcastle. Kassaskåpssäkra 3-0 och ett bollinnehav på 70-30 talar ett rätt tydlig språk. Mål av Giggs igen, och han håller ju sviten vid liv. Rasslande nätmaskor varje säsong sedan 1992. Respekt? Respekt. Jag längtar till Manchester.

Premiärhelgen då, sammanfattningsvis. Jag är mycket nöjd men det är inte Viasats förtjänst. Dock slängde jag mig över några minuter och visst blev jag ändå lite imponerad. Niva var uppklädd som för ett konungabröllop med hans egna mått mätt, rak i ryggen och vältalig, precis som jag önskade innan. Sladjan höll sig på sin kant och kändes nästan lite proffsig i sina sansade uttal. Bosse Petersson, tja, han var mest sig själv men allra mest sig själv var då Wenström. En kille jag har uppenbara problem med. En kille som gör att fingret väger tungt på P+-knappen på fjärren och som får mig att zappa över till SkySports istället. Sorry dude, that’s the way it is. Premier League-kanalen blev ett utropstecken, Viasat förblir ett frågetecken men nästa helg ska jag ge dem några chanser till.

Förövrigt så ska fotboll avnjutas i HD. Det är nu jag har greppat det på riktigt. Så är det och så kommer det förbli.

Primärt? Ola Wenström ska ta oss genom sändningarna och hålla taktpinnen. Synd bara att han är ett skämt och inte bara huvudet kortare rent fysiskt än sin föregångare Lasse Granqvist, han är ytterligare några huvuden kortare vad gäller arbetsintelligens. En valp, vars ögon lyser idolmässigt i hans möte med Ibra i eftersnacket igår kväll. Rädslan för att ställa frågor är så stor att han ställer korkade frågor. Man satt nästan och väntade på att han skulle be om autografen. Pinsamt, direkt pinsamt och det lär förmodligen bli säsongens största och mest förväntade flopp. Sladjan landar väl inte allt för långt efter antar jag.

Eller – så är jag helt ute och cyklar och har helt missat Wenströms storhet. Vänligen berätta det för mig i så fall, så ska jag absolut ha det i åtanke på lördag. För då smäller det. För då gäller det.

Däremot var det otroligt roligt att se ett svenskt fotbollslandslag spela fotboll igen. Lagerbäck i all ära, men sju mål på två matcher hände inte ens under den eran oavsett blåbärsmotstånd i träningslandskamper. Det om något känns otroligt lovande!

Nu är jag också ComHem-kund i ett år till och till viss del känner jag mig både bakbunden och stjärtpenetrerad men vad ska man göra? Ett års bindningstid utan subventioner när man varit kund i tio år är patetiskt. Jag vet bara inte om det är Viasat som sätter på mig eller om det är ComHem. Får suga (!) på den ett tag till.

För er som går i samma tankar och idag redan har ett digital-TV-abonnemang från klåparna – glöm inte att ditt nuvarande kort måste paras ihop med din nya box. Det är något som kundtjänsten på ComBort inte tänker på alla gånger. Som ikväll. För mig. Som gjorde att jag missade första halvleken i HD mellan Sverige – Skottland, fick sitta i kö i en halvtimme och sedan tvingades kallprata med deras tekniska support medan tekniken skötte sitt.

Ikväll kommer ett längre utlägg om vad jag faktiskt fick för upplevelser av denna den ”första” sändningen igår och hur jag mår rent psykiskt av att faktiskt äga Viasat Motor, Viasat Knyppling och Viasat Bullshit. Jag måste bara samla nya krafter, nytt mod och nya ord för att sätta färg på gråskalan.

Humax 5000C

• …en ny Macbook minsann skulle underlätta både fotoredigering som filmredigering.
• …en ny iPhone är ju ändå en ny iPhone och med en 3GS kommer jag ju att bli en aning begränsad då appar och tjänster skrivs utifrån senaste modell.
• …en ny TV på åtminsone 50″ skulle göra den stundande Premier League-visningen rättvisa med tillhörande HD-box. För att inte tala om de kommande PS3-titlarna.

Men så tänker man en sväng till. Kan jag redigera bilder och filmer på min nuvarande Macbook? Jajjamensan. Fungerar iPhonen jag har idag för ring, surf och meddelanden/e-post? Alla dagar i veckan. TV:n då, behövs verkligen full-HD? Nej, HD-sändningarna verkar ju ändå bara vara i 720p så jag lär klara mig med 42″ HD-ready ett tag till.

Och vad man kan göra för pengarna man nu inte bränner på teknikska prylar är det ju egentligen bara till stor del fantasin som sätter stopp för. Varför ny TV när jag kan åka till England för samma pris en-två gånger per säsong? Exempelvis. Teknikens måsten och ha-begär river och sliter i mig men jag gör mitt bästa för att det sunda förnuftet ska få råda så länge som det är möjligt. Just reseambitionerna är ohyggligt stora just nu. 2010 och 2011 ska pengarna brännas i andra länder. Det är mitt önskemål. Manchester är redan spikat. Svalbard (!) ligger nära till hands. Och så en roadtrip nästa sommar, om jag får bestämma vill säga.

Hur har då bearbetningen gått? Jo tack, bra. VM har uppehållit mina tankar och jag har inte ägnat jättemycket tid åt vad framtiden har att erbjuda mer än att jag konstaterat i alla fall två trevliga saker.

1. Den Premier League-dedikerade HD-kanalen kommer finnas även hos ComHem…
2. …vilket då innebär att jag slipper bekymra mig om parabol av två skäl, dels det ovan men också för att parabol ändå inte hade fungerat (träden som satte stopp för det inför EM 2008 står fortfarande kvar).

Det kom en smula förvånande faktiskt, ComHem är inte jättekända för att ta in specialkanaler bara sådär, och de förvånade mig än mer när de svarade på en mailfråga på 12 minuter. Det måste vara någon form av rekord vad gäller kundtjänstsvar. Fast Postens svar (!) på fyra minuter står sig fortfarande. Av alla jävla företag.

Vad är då tankarna kring Viasats produktion? Ja, enligt Per Tellander (sportchef på Viasat) så medger han att Canal+ har gjort jobbet riktigt bra (no shit, Sherlock) men att Viasat ska göra det än bättre. Jag tvivlar inte en sekund på att de ska göra ett försök och givetvis går det att göra bättre än Canal+. Inget är fulländat. Men. Jag hissar en liten liten orosflagga.

Erik Niva är en av de mer kompetenta fotbollsskribenterna som vi har i Sverige idag. Han kan inte bara fotboll, han lever och andas fotboll och kan på ett fantastiskt sätt trollbinda oss. Med pennan. Han är dock (ännu) ingen stark TV-personlighet och jag ser i dagsläget ett antal olika skäl till detta.

• Må så vara att han kommer från Malmberget och har en kroppshållning därefter men av det man sett av honom i Laul Calling (Aftonbladets fotbollsmagasin) och Rule Britannia (Canal+:s betydligt vassare dito) så känns hans halvliggande pose i TV-fåtöljen inte helt jätteattraktiv.
• Vissa gör sig naturliga på olika platser. Vissa passar i radio, andra på TV, vissa bakom skrivbordet. Erik Niva har vare sig radioröst eller TV-utstrålning. Hans gälla målbrottsstämma är inget sötsocker för öronen och man tröttnar snabbt. Svårt att göra något åt vilket är otroligt synd. För hur mycket man än vill lyssna på honom så finns det nog en gräns. En halvtimmes Laul Calling per vecka är fullt tillräckligt. Däremot borde man nog köpa boken han har gett ut. Alla dagar i veckan.

Jag hoppas för allas bästa att jag blir ordentligt överbevisad om en månad, att Niva har opererat stämbanden i sommar och att någon installerat en Lapplands-gran i ryggen på honom. Viasat är nämligen i starkt behov av en uppryckning vad gäller sin studiopersonal och primärt skulle man behöva göra sig av med både Ola Wenström och den gamla Östersundsräven (nåväl, en säsong) Bosse Petersson. Lämplig ersättare till Ola? Ingen på rak arm som inte redan är upptagen. Lämplig ersättare till Bosse? Simon Bank, som ibland framstår som mer TV-personlighet än skribent.

Om drygt en månad vet vi. Om ett halvår har vi en första sammanfattning. Fortsättning följer.

Med Canal+ har vi vant oss med kvalitet. Rakt igenom. Från minut ett till slutvinjetten. Allt från studiomiljö till studioankare i Lasse Granqvist, Nora Strandberg och Arne Hegerfors. För att inte glömma experter och kommentatorer i Jens Fjellström, Jonas Dahlquist, Petter Johansson, Anders Fredriksson, Pelle Blohm med flera. Jag vet inte om ord är tillräckliga för hur fantastiskt bra det har varit.

Viasat då? Jodå, man värvade ju Niklas Holmgren vars saknad i Drydenska Palatset minst sagt varit sparsam. Han må göra ett bra jobb med Glenn Strömberg under Champions League men något jättestort tomrum i Canal+ har det inte varit. Viasats stora problem är dock studioarbetet. Ola Wenström försöker tappert hålla lågan men med ”jag lever fortfarande på hypen från 2006″-Sladjan tillsammans med Rit-Ola Andersson och Bosse Petersson har man satt normen för att pratkvantitet går före pratkvalitet. När man dessutom gör det i munnen på varandra och aldrig låter sin kamrat tala till punkt så känns det bara än mer hopplöst. Och dessa ska alltså ta över Premier League vad det lider.

Mina förväntningar är inte jättehöga på Viasat (vis av erfarenhet) men tillsvidare får jag intala mig själv att det förhoppningsvis kommer något gott ur det hela. Den största fördelen blir att man nu får både Premier League och Champions League under samma tak, vilket gör att man förhoppningsvis inte längre behöver kompromissa bort något. Det betyder med andra ord att hösten kan bli rätt fotbollstrevlig trots allt, så länge man har nära till muteknappen i pauserna alternativt att Viasat tar sitt förnuft till fånga och möblerar om fullständigt.

Men säsongen är ju inte slut, det är lika bra att mjölka det resterande ur England som Canal+ har att erbjuda och givetvis hoppas vi dessutom att det toppas med ett nytt guld för United. I väntan på andra tider.

• Om Arsenal försökte gå på avslut även utanför straffområdet istället för att fjanta runt med bollen ända in på mållinjen så skulle man nog få bättre utdelning. I alla fall mot en bergväggsbacklinje som Chelseas idag.
• Jag hade glömt bort hur brutalt det kan kännas att få en boll på ”fel ställe”. Pungträff deluxe på kvällens träning och jag blev liggandes med illamående och svartnande ögon. Hugaligen, det var en riktig kvalitetsträff.
• Tre olika varianter på makaroner och bacon blev helgens matfavorit. Madde har inte varit hemma, det kanske märks?
• Drogba och Chech är två spelare som jag utan tvekan skulle vilja se i United. Om vi inte redan hade Rooney och van der Sar vill säga.
• Första rundan av årets Melodifestival var faktiskt riktigt usel. Jag har ju blivit lite av ett fan till tillställningen de två senaste åren men i lördags var det ett riktigt bottennapp, med Christine Meltzer som själva bottennappet av bottennappet.
• Glömde bort en maträtt jag fick i mig i lördags eftermiddag – spaghetti och korv. Det är alltid kul med omväxling.
• Allt i paketet är förresten kvar på rätt plats men jag skulle nog inte kalkylera med någon större barnproduktion framöver. Den drydianska pungseismografen kunde inte registrera så höga skalv ens.
• Är Mac på väg till den ljusa sidan. Eller nja, mörka blir det ju. Efter hans ständiga ölmässiga påhopp om ”Skogaholmslimpa på flaska” så lyckades jag pricka in tre-fyra olika sorters ”mainstream”-öl av den lite mörkare sorten i lördags, som alla uppskattades stort. Jag är imponerad. Över mig själv och mitt tålamod.
• Fyra riktigt heta spår, två av dem gick hela vägen och ett av spåren har valts. Det är inte alltid man kan välja och vraka.
• Dagens stora fråga: är det svårare att skrapa ihop 5500 kronor till en fotbollsresa än till en Turkiet-resa?

5-0 och en fullständig utspelning. Tre av dessa var självmål och ett av dessa dessutom ett oerhört vackert sådant av Wilson, som dundrade upp bollen i nättaket efter Evras perfekta inlägg. ”Självmål är oftast vackrast” fick en putsad innebörd kan man säga. Men stackars, stackars David James i Portsmouth-målet. Han har mest mardrömsupplevelser från Old Trafford, vem minns inte den smått osannolika Ronaldo-frisparken häromåret? Och plus dagens bedrövliga match.

Portsmouth är självaste ordet kris högst personifierad, både spelmässigt och klubbmässigt och spelarnas uppgivna hängande huvud i andra halvlek var klart signifikativt för hur den mörkaste av alla avgrunder ser ut. United däremot, följde upp förra söndagens magnifika urladdning på Emirates. Vad mer att tilläga? Inte så mycket.

Eller jo. Rooney.

Men nu är det vårtermin i höst/vår-ligorna. Det innebär traditionsenliga drabbningar mellan favoritlag mot…. tja, vi kan kalla dem för mindre favoritlag, i slutspelsliknande sammanhang. Hockey och fotboll blir som vanligt inspikat i vårens agenda. Champions League, Premier League, elitserieslutspel. Kvällen var bara en fantastisk och bedrövlig påminnelse om att det snart är dags. Jag älskar det. Jag hatar det. Att förlora är fruktansvärt. Att vinna går inte beskriva.

På söndag fortsätter det. Lasse Granqvist och Jens Fjellström ska ta mig igenom himmel och helvete. Direkt från Emirates Stadium. Arsenal. United. Jag hatar det. Jag älskar det…