daniel rydén • helt äkta » premier league

Återstart med klass och kvalitet

jag själv — Sun, 11 Sep 2011 20:47:54 +0000

Äntligen var det Premier League-helg efter att landslagsuppehållet tråkat ut mig med Ungern-förlust och en usel San Marino-insats. Äntligen ny match. Äntligen en ny utskåpning. Fucking Bolton kan gott ha stortorsken efter att ha gå in för att sparka sönder gästerna. Därför är det extra skönt att kunna lägga upp mitt Facebook-flöde från Flipboard från tidigare idag. Fem. Noll. Och så kör vi Champions League i veckan och Chelsea på söndag. Höst, någon?

Störst. Bäst. Vackrast.

jag själv — Sat, 14 May 2011 16:24:43 +0000

Det är väl så man kan summera ligatitel nummer 19. 1-1 borta mot Blackburn räckte för att säkra titeln. Tack! Firar förhållandevis lugnt med ett par öl ikväll och slår på stort nästa helg istället. På plats.

Berbatovs konstgjorda andning

jag själv — Sat, 27 Nov 2010 20:57:44 +0000

Enligt tidningsryktena fick Berbatov ett ultimatum innan matchen mot Blackburn idag. Gör mål eller bli såld. Han svarade och gjorde fem (FEM!) mål i 7-1-segern på Old Trafford. Succé kan man kalla det, eller konstgjord andning.

Jag är inget större fan av Berbatov och har väl egentligen aldrig varit. Jag respekterar honom för den United-spelare han är, jag jublar när han gör mål men jag skulle inte gråta floder om han fick för sig att göra något annat av sin fotbollskarriär. Som jag gjorde när Ronaldo stack. Som jag gjorde när Tevez lämnade. Eller Beckham.

Historiskt sett den här säsongen så kommer Berbatovs fem mål nu innebära att han inte kommer göra några fler mål på ett tag. Efter sitt hattrick mot Liverpool i september dröjde det tio matcher innan han nätade nästa gång. Det har han inte råd med. En måltorka till och Sir lär granska transfermarknaden på riktigt. Å andra sidan, det som kanske talar till hans fördel, är ju Rooney är tillbaka och i bättre slag än innan skadeuppehållet. De lekte på bra idag. Jag hoppas målformen håller i sig och att även Rooney kommer igång. Det behövs.

Nu är vi ändå där vi hör hemma. Som nummer ett i tabellen och med pressen på ryssarna. Newcastle borta i morgon, tre matcher i rad utan vare sig vinst eller mål. Troligtvis lossnar det rejält i morgon, men förhoppningsvis inte.

I toppen där vi hör hemma.

När Twitterdrömmen slår in

jag själv — Sat, 20 Nov 2010 14:45:43 +0000

Ibland blir Twitter-drömmandet till en skön och varm verklighet.

Bra, lite press från Spurs nu. Det behövs ett 2-1 för matchens skull. Och 2-2 för ManUniteds skull. Och 2-3 som bonus.

…som följs av…

Bale, oh Bale! 2-1, precis vad den här matchen behövde. Vilken mottagning! Kom igen nu, 2-2 inom räckhåll!

2-2! van der Vaart får lite revanch (och en varning…) och placerar in poängstölden! Ska vi sikta på bonusen nu då? Go Spurs!

OCH DÄR SITTER DEN! Spurs har just precis frikkin vänt mot Arsenal! 2-3! Det här är ju nästan för bra för att vara sant!

Helt fantastiskt. Spurs vände och vann! 2-0 blev 2-3 och Arsenal tappar i toppen. Bra start på lördagen!

Då kör vi, United tar emot Wigan.

En extra krydda på söndagen

jag själv — Sun, 14 Nov 2010 20:04:38 +0000

När man tror att helgen inte kan bli bättre, trots 2-2-debaclet igår mot Villa, så går Sunderland och vinner med 3-0. Mot ryssarna. I självaste Kreml. Som grädde på toppen av mosbrickan så satte Danny Welbeck, Man United-lånet, sista bollen i nät efter en fantastisk framspelning av Cole. Snacka om att hjälpa sin ordinarie klubb.

Cole och assistligan, räknas den även på misslyckade bakåtpassningar?

Förövrigt en riktigt lyckad fest för Madde i Drydenska Palatset igår. Massvis av trevliga människor och några löften om att få sparka sönder ledband (tror jag det var), åka skidor och kanske en ny spelare till fotbollsträningen på torsdag. Det är sådana här fester man skulle kunna ha varje helg. Sedan kan man ju också konstatera att papptallrikar och plastmuggar är da shit när man vaknar dagen efteråt och inser att man i stort sett inte har någon disk att ta hand om. Mer av det också.

En ynklig men ”glädjande” poäng

jag själv — Sat, 13 Nov 2010 16:08:42 +0000

Det var väl egentligen länge sedan man blev så ”glad” över en vunnen poäng när man egentligen borde gråta över två förlorade, ja nästan tre förlorade. Men räkna aldrig ut United, hur jävla genomuselt man spelat matchens första 70-80 minuter. Det kunde faktiskt slutat med alla tre poäng med tanke på slutforceringen. Det kunde faktiskt även slutat med noll poäng med tanke på det spetslösa, fantasilösa och okreativa spelet som genomsyrade tre fjärdedelar av matchen. Två ramträffar föregicks av Villas 1-0, det var inte direkt orättvist.

Nu måste det hända något, det måste till någon spets i januarifönstret. Efter Berbatovs ”genomklappning” mot Liverpool (när han gjorde tre mål…) så känns han lika sval och ointresserad som tidigare. What’s the deal? Jag har fortfarande inte förstått värvningen och det här måste vara något av det mest överskattade som Sir har värvat på många år. Jag skulle inte ha något emot om Berba fick ny arbetsgivare och vi fick in någon med nytt brinnande hjärta (och lite hjärna) istället. Kan man beställa ett hjärta bara, det är frågan.

Nog om Berba. Macheda målade mot Villa igen och Vidic nickade in kvitteringen. Oerhört skönt men fortfarande – besvikelsen över insatsen är tung. Det höll alltså på att gå nästan två hela matcher utan röda mål. När hände det senast?

En veckas vila inför Wigan på Old Trafford nästa lördag. Är Rooney tillbaka då?

In the dying seconds

jag själv — Sat, 06 Nov 2010 20:09:07 +0000

Tredje matchen på en vecka och visst kan man förstå att det känns i kropp och huvud, men det känns ändå inte som något direkt försvar – dagens matchs första halvlek var något av det sämsta jag sett Manchester United prestera på väldigt – och jag menar faktiskt väldigt – länge. Trött, oinspirerat, helt utan fart, helt utan kommunikation, med ett byte redan efter fem minuter och med Bebes inlägg som landade närmare Eastlands än Chicharitos huvud.

Parks melodi för dagen var att avvakta till de sista sekunderna. 1-0 i första var inte direkt rättvist men psykologiskt viktigt i 45+ och när klockan klämtade och tickade in på sista tillägssminuten även i andra så tog Park en favorit i repris och tofflade in 2-1. Förlösande, men knappast rättvist om man nu inte väljer att blunda för hela matchen förutom sista tio, då United faktiskt hade en press värd namnet. Dessutom är jag tveksam om jag nu gillar Parks nya hårfärg mer för det. Tur att känslan sitter i fötterna.

2-1 och vi ska vara oerhört glada för tre nya välbehövliga poäng i jakten på ryssarna (som i morgon förhoppningsvis går bet på Anfield). United känns en aning uddlöst och lite frånåkta av andra klubbar. Det behövs verkligen något i januarifönstret. Det är inte långt dit, jag hoppas att spelarscouterna gör ett jävligt bra jobb nu. Själv är jag fast beslutsam om att jag måste tillbaka till England och en ny match. Snart. Väldigt snart.

Manchester United – Wolverhampton

Jag saknar (inte) Canal+

jag själv — Sun, 17 Oct 2010 15:10:02 +0000

Jag saknar inte Canal+.

Efter lite drygt två månaders Premier League-tittande kan jag bara konstatera att det mesta har blivit bättre. Framförallt fler matcher och absolut Premier League-kanalen, där merparten av det jag ser sänds. Det är faktiskt så att har man en gång börjat kolla på fotboll i HD så väljer man ogärna bort det, lyckligtvis så går också de allra flesta Man United-matcherna där. Ja, förutom Premier League då så betyder ju Viasats kanalpaket även tillgång till Champions League. Det blir liksom inte bättre och en lyckad vecka är det bra matcher från lördag till onsdag.

Tack vare Premier League-kanalen, hämtad från SkySports, slipper jag nu också mestadels de svenska kommentatorerna (undantaget Glenn då) och framförallt studion där Ola Wenström tyvärr fördärvar hela arvet från Canal+. Å andra sidan, FanZone och alla andra trevligheter väger ju upp det mesta. Vem är jag att klaga? Det mesta har ju faktiskt blivit bättre.

Idag kom grädden på moset, pricken över i:et och ytterligare några kubikmeter vatten på min kvarn. Gästen i studion, Magnus Pehrsson, erkände på stående fot (nåväl, han satt men ”på sittande röv” låter inte så bra) att det här var första matchen han såg med Everton den här säsongen, plus att han förra veckan också fick sparken från sitt tränaruppdrag i danska Ålborg. På något sätt så kändes han som ett sjundeval då man inte lyckats hitta någon annan som vill bli frontad för verbal B-klass hos Wenström och company. Då saknar man också Richard Henriksson, Simon Bank och till och med Björn Ranelid nedsjunka i fåtöljerna hos Nora Strandberg.

Jag saknar Canal+.

Uppklädd som för ett konungabröllop

jag själv — Tue, 17 Aug 2010 07:12:59 +0000

Så var då den så fantastiskt efterlängtade premiäromgången till ända (vi kan nästan kalla det premiärhelg till och med, måndag hör ju nästan dit) och jag har nu fått ett antal frågor uträtade till utropstecken. Några kvarstår dock, självvalt och med avsikt.

Jag har ju tjatat som fan på att Viasat har en hel del att leva upp till nu när de tagit över Premier League-sändningarna och när första matchen i helgen drog igång så var TV:n igång – på Premier League-kanalen. Det vill säga den kanal som sänder Sky Sports sändningar, och inte den svenska motsvarigheten med Wenström i täten. Självvalt. Och lyckat. Det var svårt att inte bänka sig framför försnacket och FanZone redan halv åtta, en och en halv timme innan matchstart. Som svenskarna förbereder sig inför en VM-match var fjärde år, så förbereder sig britterna för Premier League. Varje helg.

Och så lär det nog fortsätta i den mån det går, liksom igår ikväll framför Man Uniteds framfart hemma på Old Trafford mot Newcastle. Kassaskåpssäkra 3-0 och ett bollinnehav på 70-30 talar ett rätt tydlig språk. Mål av Giggs igen, och han håller ju sviten vid liv. Rasslande nätmaskor varje säsong sedan 1992. Respekt? Respekt. Jag längtar till Manchester.

Premiärhelgen då, sammanfattningsvis. Jag är mycket nöjd men det är inte Viasats förtjänst. Dock slängde jag mig över några minuter och visst blev jag ändå lite imponerad. Niva var uppklädd som för ett konungabröllop med hans egna mått mätt, rak i ryggen och vältalig, precis som jag önskade innan. Sladjan höll sig på sin kant och kändes nästan lite proffsig i sina sansade uttal. Bosse Petersson, tja, han var mest sig själv men allra mest sig själv var då Wenström. En kille jag har uppenbara problem med. En kille som gör att fingret väger tungt på P+-knappen på fjärren och som får mig att zappa över till SkySports istället. Sorry dude, that’s the way it is. Premier League-kanalen blev ett utropstecken, Viasat förblir ett frågetecken men nästa helg ska jag ge dem några chanser till.

Förövrigt så ska fotboll avnjutas i HD. Det är nu jag har greppat det på riktigt. Så är det och så kommer det förbli.

Nu vet jag mitt val, vet du?

jag själv — Sat, 14 Aug 2010 10:40:06 +0000

Jag har äntligen bestämt mig för vad jag ska välja. Har du?