daniel rydén • helt äkta » PS3

Varm soffa eller ett tjog minusgrader?

jag själv — Sun, 05 Feb 2012 12:53:18 +0000

Valet är ju enkelt. Klart att jag väljer ett tjog minusgrader på Frösön, kamera, stativ, stjärnklar natthimmel och några tunna vackra cirrusmoln som förstärker intryck och perspektiv. Soffan fick jag ändå lite senare, när jag tinade upp med Modern Warfare 3 på PS3:an.

Canon EOS 7D, Tokina 12-24mm – 12mm, 826 s, ISO100, f/9.

Nu laddas det inför spelhösten

jag själv — Tue, 07 Sep 2010 07:16:14 +0000

Som jag redan skrivit tidigare så förbereds det redan nu för en tämligen intensiv Playstation 3-höst med i mitt tycke tre riktigt tunga titlar, som kan bli både fyra och kanske fem beroende på hur prioriteringarna ser ut. Igår hittade jag också det perfekta (nåväl) tillbehöret när jag var inne på Game en sväng. Vem har inte svurit över att triggerfingret glider av R/L2:an på handkontrollen under handsvettiga sessioner? Nu är det slut med det tack vare Real Triggers for PS3. 29:- per par och det blev givetvis varsitt par till båda kontrollerna. Även en handkontroll måste ju klä sig rätt och rätta sig efter höstmodet nu inför de stora kvällarna med Black Ops, FIFA 11 och Need for Speed.

PS3-kontroll - utan och med triggerkontrollen.

Det goda samvetet och den mörka hösten

jag själv — Wed, 01 Sep 2010 07:09:59 +0000

Då var det alltså september och hösten har nu även officiellt anlänt, även om den tjuvstartat redan innan (hela sommaren faktiskt) och det är alltså nu som man utan dåligt samvete kan parkera röven i soffan och njuta av diverse material på 42″ dumburk i olika format. Premier League i HD är ju en självklarhet men höst brukar också innebära massa roliga spelreleaser. 2010 är verkligen inget undantag, som jag redan skrivit tidigare. I klartext betyder det betydande speltid att vänta.

I månadsskiftet september/oktober släpps den årliga upphottningen i FIFA-serien och vi skriver 11 på slutet. 09:an spelade jag hårt, 10:an i princip ingenting alls eftersom den blev bortprioriterad av Modern Warfare 2 men i övrigt har man varit och nallat på varenda version sedan den första i 3D som jag köpte i London 1996. FIFA är i år ett givetköp och ska förhandsbokas.

När Need for Speed Hot Pursuit 2 släpptes i slutet av 2002 hade jag just köpt min första spelkonsol, en Playstation 2 och det är ingen överdrift att det spelet blev ett av de mest spelade genom tiderna för min del (och jag gav det dessutom 5/5 i min recension). Sjuk körkänsla, tung musik och till och med bisarr grafik på min tjock-28″:are jag hade då. Nu är det dags igen och jag har sjuka förhoppningar, då inget av spelen däremellan (Underground exempelvis) har fallit mig i smaken alls. Men jag tror på nya Hot Pursuit, det ser grymt ut.

Jag var länge rätt ointresserad av FPS på konsoll och med handkontroll, även om genren tilltalat mig i princip sedan jag spelade första gången (Wolfenstein 3D någon?). Men sinnet lättades en aning med första Modern Warfare till PS3 2008 (även om jag faktiskt klarade spelet på iMacen först) och när tvåan släpptes i fjol var det en riktigt killer, som till och med gjorde att jag inte skaffade FIFA 10. Bara det är rätt stort och antal timmar som tvåan bjöd på räknas utan problem till tresiffrigt. Nu är förväntningarna likt de till Need for Speed skyhöga på Black Ops. I mitten av november vet vi.

Så, fram tills dess tänkte jag också införskaffa ett tennisspel men det får nog vara. En månad kvar till första spelsläppet (FIFA), efter det lär jag ha att göra med andra ord och i år tänkte jag gå all in på Be a pro, som jag bara nosade på i 09:an.

Så, vad gör ni andra i höst när mörkret lägger sitt täcke över våra nordliga breddgrader?

Jag vill spela tennis!

jag själv — Mon, 26 Jul 2010 18:30:15 +0000

I väntan på höstens heta titlar (FIFA 11 och nya Call of Duty är de som känns mest angelägna) så är jag på jakt efter något banalt och tillfredsställande till PS3:an – ett tennisspel. Jag och Mac lirade åtskilliga timmar mot varandra på PS2:an för några år sedan men sedan dess har det varit tomt på den fronten. Det enda som egentligen behövs är ett bra onlineläge där man lätt kan lira mot vänner (och ovänner).

Tre titlar, det är allt jag hittat. Virtua Tennis 3, Virtua Tennis 2009 och TopSpin där det förstnämnda faktiskt får bäst betyg, till och med i recensionerna av 2009-versionen. Dock dålig lagerhållning (typ, obefintligt för ett spel från 2007), så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Lokala Game-butiken hade det inte begagnat heller, för i så fall hade jag nog slagit till direkt. Fler tips på tennisspel någon?

Dagens eftertanke; jag har inte spelat PS3 på över en månad. När det hände senast kan jag inte ens komma ihåg. Har det hänt ens?

Här sitter jag och skriker

jag själv — Thu, 03 Jun 2010 21:52:06 +0000

Mac ringde förut, han frågade om jag var redo. Det var jag. Så det var bara att dra in iPhone-snäckan i ena örat och mina ordinarie AKG K271 MkII över båda öronen och köra, kommunicerandes med Mac via mobilen. Modern Warfare 2 och Spec Ops stod på spelmenyn. Tack för noll spänns minuttaxa med Telias Mobil till Vänner-abonnemang, då slipper man bry sig om timslånga samtal. Frågan är bara hur mycket grannarna hörde, för när jag försvinner in i ett spel så här så försvinner också vissa tankar på vettigt språkbruk (”Men döööö då din animerade j**** bastardo från h*******!!!”, typ). Hoppas de har överseende med det. När hörseln också är begränsad med lurar och snäckor så ökar säkerligen också min egen talvolym. Hoppas de har överseende även med det.

Man kanske skulle skaffa sig ett headset med mic? Eller nja, det ser ju så jävla nördigt ut…

Ja, det är ju sånt här man kan hålla på med när damen flugit till Mallis och jag har lägenheten för mig själv ett tag (jag har dessutom vän av ordning städat, här är rent och snygg ska ni veta). Och för att svara på frågan som alla säkert redan har haft sedan jag ovan avslöjade att jag spelar TV-spel – nej, man blir aldrig för gammal för att spela. Och det är jag väldigt glad för.

Alltså, jag avgudar mina AKG-lurar som jag skaffade i vintras, efter tips från Rådstromovic. Värda vartenda öre och vikten av att provlyssna när man lägger en slant är guld. En stark rekommendation om du går i planerna.

Nästa omgång på gång, nu ska vi ut och kötta animerat och brottas med AI igen. Over and out.

PS3, AKG K271 MkII samt snäckan i högerörat till iPhonen.

Sista spiken i spelfodralet?

jag själv — Mon, 31 May 2010 07:30:10 +0000

Jag har börjat se tendenserna igen, samma tendenser som för runt sju-tio år sedan gav samma effekt i liknande sammanhang. Och som säkert förekommit ofta däremellan där jag själv inte medverkat och jag förstår fortfarande inte varför. Jag försöker begripa, få ett uns om tankegångarna men greppar det inte. Banalt för vissa, förstörande för mig.

Just i skrivande stund har jag ägnat alldeles för mycket tid framför Modern Warfare 2 på PS3:an. Å andra sidan skäms jag inte, det är ett förbannat bra spel och att dessutom ha Mac med på rundorna, var och en i sitt palats, gör bara saken än mer underhållande (den bastardon har blivit grym på kniven). Men jag börjar så smått få nog av alla jävla klåpare som envisas med att fuska sig runt på banorna, i jakten på levels, emblem (eller ”Så jäkla fjortis!” som Mac kallar dem) och annat som går att komma över.

För tio år sedan var det ”wallhacks” i CounterStrike (CS) som gällde, ett fusk där man sonika kunde se genom väggar. Ett par år senare var det något liknande, eller annat som jag inte riktigt minns, som var hett på tapeten i Medal of Honor Allied Assault (MoH) och dess efterföljande tilläggspaket. I Modern Warfare 2 är det ”tactical insertions” som gäller där spelarna sonika sitter och turas om att skjuta på den andra i en på banan väl avskild del. Man återföds på samma ställe och slipper därmed springa tillbaka till sin kumpan. Ett fullt legalt fusk där det inte krävs tillägg eller modifierade ”plugins” som på något sätt modifierar spelet. Men ack ett så mycket tråkigare fusk.

Jag försöker föreställa mig. I CounterStrike kunde man förvisso skaffa sig fula fördelar med exempelvis ett ”wallhack” men man sprang ändå runt och gjorde det spelet gick ut på – skjuta och döda. Likadant i Medal of Honor. I Modern Warfare 2 däremot tar man död på allt nöje som kan tänkas finnas eftersom;

Man sitter konstant på samma ställe.
Man skjuter på sin kompis som återföds på samma ställe.
Man förstör för andra spelare genom att matcherna blir ojämna och orättvisa.

Tredje punkten kan förvisso vara ett nöje i sig för de som riggar matcherna men för utomstående, som köpt spelet för att spela och ha roligt, blir det ett dråpslag. Själva nöjet med att häcka på samma ställe bana ut och bana in förstår jag inte. Ett dråpslag som tillslut gör att man tröttnar och sonika slutar att spela helt och hållet. Jag har ju som sagt sett det förut, både CS och MoH slutade jag spela av just den anledningen. Jag lär se det igen.

Modern Warfare 2 ligger väldigt nära till hands. Igår kväll kändes det än mer påtagligt när inte mindre än tre personer samspelade i en riggad match om totalt åtta deltagare. Hur kul det blir för oss andra? Hur sugen blir man på att skaffa det nysläppta kartpaketet om man vet att man löper risk att sluta spela inom några veckor? Fundera på den, så hörs vi efter lunch.

Inte som alla andra ibland

jag själv — Tue, 25 May 2010 06:16:28 +0000

Jag gillar att göra lite som inte alla andra gör. Sen revolt eller bara genial kreativitet? Bestäm själv. När alla andra har stora fester för att de fyller år så tar jag det lugnt och käkar tacos med mina närmaste. Och när alla andra inte kunde bry sig mindre om en Champions League-final i fotboll, då kör jag skumpa, jubel och vrål. Trots att ”Sverige inte spelar”. Och när folk har inflyttningsfester, ja då kör jag en utflyttarfest istället. Som i lördags.

Gebbp ska dra från Östersund i juni och egentligen är det märkligt hur vissa saker bara ramlar på plats när det börjar nära sig sitt slut. Han kom över på lite bägarsvingande och grillsession tillsammans med oss andra (jag själv, Mad, Bob, Mac och Harriet) och det blev oerhört lyckat. Jävligt typiskt att det sker på sluttampen men vi får helt enkelt svinga fler bägare innan flyttlasset packas. För ölsmak har han ju också, den gamle räven från Brålanda. Och Brålandasnack blev det, blandat med Frändeforssnack. Och ”medda’” heter det minsann, och inte ”middag”. Och Buzz hann vi spela och tre av fyra omgångar hann jag vinna. I min värld är det nämligen inte fult att vara ofin mot sina gäster och spöa dem i dylika sammanhang.

Brålanda ja. Moderskeppet var på besök i Östersund i helgstarten och även där hann vi med en grillsession. Mycket trevligt på min ära och vädret var ju helt sonika alla tiders klockrent. Strålande sol, hej och hå och hela tjottablängen.

Är 700 spänn för ett spel för dyrt?

jag själv — Fri, 23 Apr 2010 22:54:18 +0000

Jag körde lite Modern Warfare 2 ikväll och det är inte lika kul längre sedan man klarade målet i och med level 70. Alla vapen är därmed upplåsta och AK47:an är helt klart en ny favorit. Men moroten finns inte riktigt kvar och det har ju sina för- och nackdelar. Nackdelen är ju som sagt motivationen, att inte ha något att spela för längre förutom massa fåniga emblem. Poäng tjänar man in som aldrig förr men den gör ingen nytta längre. Fördelen är att man, eller i alla fall jag, spelar betydligt mer avslappnat nu vilket medför bättre rundor, större kill/death-marginal och rent allmänt så känner jag mig mer kreativ nu än tidigare. Då slaktade man mest för att få kills, poäng och nya tillbehör. Nu gör man det för att… det är kul? Kreativiteten är svår att beskriva, man gör helt enkelt saker och ting lite roligare nu. Bara för att man kan. Man testar att slänga en semtex-granat på en stackare 56 meter bort och träffar den så sitter man där och småflinar för sig själv och njuter av lyckoträffen. Tidigare hade man inte tagit risken, utan med kikarsiktet dragit två skott i huvudet. Plus ett tredje för att vara på den säkra sidan.

Jag avskyr förresten snorungar som parvis sätter sig på banors ”svarta hål” och hjälper varandra till segrar genom att sonika döda varandra och återupplivas på samma plats, för att tala svenska. De kör en tactical insertion och respawnar på samma ställe, för att tala klarspråk. Men säg något dåligt som inte för något bra med sig. De gånger jag gett mig fan på att sätta åt de rackarna så har det inneburit bättre kännedom om banan samt att jag faktiskt slutat högt upp i resultatlistorna. Ofta så genererar ju exempelvis en granat en dubbel-kill i de fallen. Bra för statistiken med andra ord. Och slynglarna ska ju som bekant veta sin plats när gamle farbror Dryden gör husransakan och talar om för dem att det är fult att fuska. Dessutom förstår jag inte riktigt nöjet med den typen av spelande heller.

Den ständiga prisdiskussionen är ju alltid het och 700 spänn för ett spel till Playstation 3 kan man ju faktiskt tycka är i fetaste laget. Det är ju sällan man vågar köpa grisen i säcken, som man jämförelsevis kan göra med filmer. Men för att göra en rättvis bedömning så måste man ju också se till vad man får med spel respektive film. Modern Warfare 2 har jag nu, enbart online räknat, spelat över fyra dygn. Effektiv speltid. Lägg till co-ops och singelspelaruppdraget på tio-tolv timmar. En bra bit över hundra timmar om man nu vågar summera det hela. Köp en film på blu-ray för tre hundra spänn med speltid i bästa fall på tre timmar och se den tre gånger, vilket kanske är normalt om man tycker att filmen är bra.

300 spänn för nio timmars film. Det är 33 spänn per timme.
700 spänn för 100 timmars spelande. Det är sju spänn per speltimme.

Kontentan? Ett förvisso väldigt ytligt resonemang, men i sammanhanget känns spelet inte särskilt dyrt. Nu hör Modern Warfare 2 i och för sig till ett av de mest spelade spelen för mig, ungefär lika mycket speltid som FIFA ’09 förmodligen fick (och får, brother Bob kommer över ibland för en runda eller två) men fortfarande kan jag känna att spelet faktiskt ger betydligt mer för pengarna än vad en film ger. Sedan köper jag inte grisen i säcken.

FIFA WorldCup har släppts som demo nu och jag har kört det några gånger. Grym skillnad mot FIFA10-demot men fortfarande inte den där fantastiska köpkänslan, som ibland bara infinner sig från start. Trots att Clive är tillbaka som kommentator. Dessutom, föga motiverat med spel nu när sommaren står näst på tur att infinna sig.

Plädering? 700 spänn för ett jävligt dåligt spel är helt enkelt för mycket pengar. Men 300 spänn för en dålig film känns ändå fortfarande som en sämre investering. 300 spänn för en bra film känns rimligt men 700 spänn för ett spel jag kommer spela i fem dygns effektiv speltid? Det kan inte vara något annat än en god investering. Om ni frågar mig.

Tisdagens bästa

jag själv — Tue, 13 Apr 2010 22:49:56 +0000

Tisdagens bästa; dagens första telefonsamtal. En börda mindre att bära på.
Tisdagens näst bästa; jag satte ner foten, slutade strula runt med svenska förslag och körde på det jag tänkte från andra början. Inskickat, klart och nu är det upp till verket att godkänna.

Tisdagens tredje bästa; level 69 av 70. Det ska bli riktigt skönt när saken är biff-katjong-tjopp-poff-bomschackalack, kirrad och klar. Då ska jag faktiskt lägga Modern Warfare 2 åt sidan ett tag. Det senaste har jag spelat enbart för statistikens skull, mångt och mycket utan glädje och då ska man packa ihop. Å andra sidan packar man inte ihop när man gjort 98% heller utan då fullföljer man. Vilket jag alltså då tänkte göra.

Tisdagens fjärde bästa; nya Macbooks. Ack ve, jag är sugen på en 15-tumare men ack ve vad det får vänta. Allra helst en iMac 27:a i ett eget arbetsrum. Det känns också som att det får vänta. Vänta tills någon klok person tar sitt pick och pack och flyttar från någon av treorna på sjätte/sjunde våningen i höghusen bakom oss.

Fast tisdagens allra bästa var nog ändå föreläsningen på OSD (ja, Folkets Hus i Östersund heter så nu) med Kjell Enhager, ”Skillnaden som gör skillnaden”. Bob la beslag på DVD:n och den lär nog rulla både en och tre gånger det närmaste, så pennorna glöder och pappersbruken får gå på högtryck.

Efter allt post-tisdag kör jag en pre-onsdag också. Jag passar nämligen på att utnämna onsdagens ”bäst innan kl 10″; kaffet. Jag längtar redan efter dagens första rykande mugg. 10-4, over and out.

Om kaos skulle utbryta

jag själv — Wed, 07 Apr 2010 00:31:17 +0000

Efter mitt förra inlägg måste ni tro att jag hatar all form av kollektivt åkande. Nej nej nej, det kan inte bli mer fel. Det är ju när man sjunker ner i första klass, med lite mer benutrymme och tystare kupé som det faktiskt börjar bli lite stil på åkandet. Lugnt, skönt, Macbooken fram, Internet ingår, kaffe hämtar man hur ofta man vill och det mesta känns helt enkelt bekvämt. Antingen håller jag på att bli gammal – som värdesätter lugn, ro och bekvämligheter – eller så gillar jag helt enkelt bara saknaden av skrikande småbarn, evigt snackande i mobilen och massa annat tjafs som sållas bort lite per automatik när man lämnar boskapsvagnen.

Nu ska vi väl kanske inte vara för hårda. I ärlighetens namn skilde det bara trettio spänn mellan första och andra klass igår och då är det ju inget snack. Jag bokar inga snordyra biljetter bara för att få lite kaffe på biljetten och för att slippa packet, då förlitar jag mig helt enkelt på hörlurarna om kaos skulle utbryta. Och inget kaos kan ändå bli värre än mardrömsresan från Stockholm till Härnösand våren 2000, när barnen lekte med en pruttballong hela vägen från Uppsala till Sundsvall. Då hade jag dessutom inga lurar…

Jag drog en runda Modern Warfare 2 ikväll, lite sådär symboliskt resultatmässigt sett. Vet inte riktigt varför jag spelar just nu, det händer inte så jättemånga nya heta saker längre. Man skjuter, man dödar, man dör, man återuppstår, man stör sig på campare, man campar lite själv, man siktar som en kratta, man får in tre headshots på rad ändå. Det är liksom det. Rätt ospännande. Osexigt. Men. Man lägger inte ner när målet på level 70 är så skrämmande nära som 63.

Men sen, när målet är nått någon gång nu i april, ska jag stänga av PS3:an en stund. Då ska jag gå ut på balkongen, slurpa i mig en mugg kaffe och dra några djupa andetag av vårens friska luft. Jag har nämligen kommit till insikten att vintern är över. Å andra sidan, Madde bläddrade i boken om toppturer förut. Utförsåkning på midsommarafton. Helt osugen är jag nog inte. Trots allt.