daniel rydén • helt äkta » sj

Helgens livsstil feat. DJ Tiesto

jag själv — Mon, 19 Dec 2011 21:32:08 +0000

Det vore väl dumt att säga att det var en helg i sann drydiansk anda. Istället för fjäll, vandringar, skidor, soffa, Premier League-fotboll och snöskottning så blev det Stockholm, snöblask, whisky fram till fyra, plusgrader, frukost på O’Learys Centralen, öl, middag, DJ Tiesto (inte så mycket Dryden över det vill jag lova men det var bra skit!), Globen, whisky fram till halvfem och totalt tolv timmars tågresa med två pinnar EDGE och Premier League-bevakning på paddan. För att sedan runda av det med att sparka lite på bollen efter att ha skottat av bilen två deci snö. Fredag till söndag.

Det här är min helg. Håll till godo. Den var legen… wait for it… DARY!

Note to self – travel edition

jag själv — Mon, 26 Sep 2011 10:17:22 +0000

Man blir klokare och klokare med åren och allt man utsätter sig själv för. Gårdagens resa med tåg från Trollhättan till Östersund, via Göteborg och Stockholm flöt förvisso på väldigt bra och utan förseningar men gav bland annat följande insikter:

Det skrivs 2011 i kalendern och det råder fortfarande stora fläckar där täckningen inte bara suger – den är helt jävla obefintlig. Är det så att Telia, min iPhone 3GS och tåg mitt ute i ingenstans är en olycklig kombination. Det verkar inte bättre men jag kan inte påminna mig själv om att det varit så bedrövligt dåligt tidigare. ”Söker…” ska det inte stå mellan Östersund och Brunflo. Där ska det bara fungera. Punkt.
När personen intill dig är så bred att armstödet mellan sätena inte går ner riktigt så… ja. Så… nåt. Jag vet inte. Så… vill man byta plats? Nåväl, i just det här fallet är jag glad över att jag hade gångplats och inte satt med klaustrofobiska känslor vid fönstret. Personen var inte stor – personen var gigantisk!
Hörlurar och . Högre makters bästa bidrag till långa tågresor. Stänger ute det mesta av barnskrik, folk som snarkar när de sover eller bara andas irriterade. Däremot tar inte hörlurarna bort luktintryck. När tantparfymen sprider sig i kupén är det bara att hålla andan eller dra till bistron och köpa kaffe.
Vad gjorde jag innan jag köpte iPaden? Jösses. Lyckades klämma säkert fem-sex avsnitt av How I met your mother, plus sedvanligt surf och catch-up med resultatapparna så man håller koll på Premier League. Konstant användande från första till sista meter av resan.
Flyg är ändå flyg. Jag gillar att flyga. Så är det. Jag gillar det mer än tåg även om tidsvinsten på en så kort resa som från Östersund till Stockholm är nån timme på sin höjd, alla transfers inkluderade. Nästa gång blir det flyg, om jag inte tar bilen. Jag ska seriöst aktivt undvika tåget framöver…
”Men vadå, på flyget kan du ändå inte surfa med dina iPrylar” tänker någon klok stackare nu då. Nej, jag vet. Men då är den effektiva offlinetiden en trekvart, max en timme på en enkel resa inrikes. Sedan kan jag sparka igång prylarna igen. På tåget är den effektiva offlinetiden det tredubbla, om man ska dra gränsen vid att det ska vara täckning god nog att göra surfandet användbart. Dessutom till och från. I-landsproblemen hopar sig…

Fan. Jag märker ju att det går helt åt skogen att försöka tvätta bort min ingrodda stämpel som ”prylnörd”, trots att jag faktiskt dementerat det flera gånger. Men jag står fortfarande fast vid det. Jag är ingen prylnörd. Trovärdigt? Nej, jag misstänkte det…

Spik på 08-trip

jag själv — Tue, 06 Sep 2011 10:21:00 +0000

Äntligen blir min sedan länge oplanerade planerade ribokopter av! Eventet är spikat till en lördag i mitten av september och det blir en liten sen ”sommaren-då-jag-testar-massa-nya-saker”-bonus. Jag ska dessutom äntligen bli av med helikopteroskulden. Som jag väntat på det och nu slipper jag ju dessutom bryta benet i fjällen för att få nyttja ett sånt tillfälle. Perfekt! Eller ja, jag hade alltså inte planerat att bryta benet men i brist på annat verkar det ju som enda tillfället att få sig en tur…

Spikade dessutom resan rent praktiskt också och det blir verkligen en ”jag-åker-ner-eventar-och-åker-hem-direkt-igen”-resa. Så kan det gå när man bokar tågbiljetter i samråd med ManUnited-kalendern. SJ hade ju inga passande tåg på söndagen och ska man hem till matchstarten klockan 17 så ska man. Chelsea på Old Trafford tänker jag inte missa. Punkt.

Jag? Nörd? Nej, allt är bara precis som vanligt…

19 – bakom kulisserna

jag själv — Tue, 31 May 2011 10:50:54 +0000

Jag tänkte köra en summering av Manchester-resan, precis som sist gång det begav sig, eftersom jag antar att det finns hur många obesvarade frågor som helst där ute bland er tusentals läsare (nåväl). Varför via London? Varför SAS? Varför Taxi till Paddington? Varför varför och varför? Jo, så här blev min andra fotbollsresa över Nordsjön, en mastodontsummering för dig som kanske inte kommit till skott att åka på en liknande resa. Än.

I april började suget på allvar, med förra resan i färskt minne. Folk runtomkring drog iväg, eller planerade att dra iväg, överallt och ingenstans och med detta började mina egna argument växa sig allt starkare. Det kunde firas ligatitel, van der Sars sista match på Old Trafford och allmän folkfest. Jag landade på flygresor.se och började spana biljetter och trots att det ”bara” var knappt sju veckor till matchhelg var biljettpriserna på vare sig tåg eller flyg avskräckande höga. Ett argument om något.

Lågpris eller kvalitet?
SAS och SJ, plus ett så kallat BritRail-pass (mer om det senare) och resekostnaden landade på 2841:-, alltså inte ens tretusen spänn från Östersund till Manchester via London. Solklart överkomligt, inget snack. Att i det här läget istället välja RyanAir hade nog inte gjort mer skillnad än några kronor, kanske till och med dyrare i slutändan utifrån mina efterforskningar. Att dessutom kunna kliva av på Arlanda är en bonus som gör resan lite enklare. Plus att flyga med SAS framför något annat, det är läge att prioritera sånt när priset är på ett ungefär det samma. X2000-biljetten i första klass går att diskutera ända tills det framgår att det bara skilde en femtiolapp mot boskapsvagnen. Lätt val med frukost, kaffe och wifi.

Utresan påbörjades 07:50 från Östersund C på lördagen och jag ankom Manchester 20:47. Då hade jag knappt tre timmar att slå ihjäl på Arlanda. Hemresan blev lite annorlunda. Jag lämnade Manchester 14:55 på måndagen och planet från London lyfte tillslut 22:00 lokal tid, en timme försenat. Vid 01:00 tog vi svensk mark på Arlanda och då blev en bänk i SkyCity sovplats tills tåget hem rullade norrut 07:45. 12:56 klev jag av tåget i Östersund.

Kommunikationerna i England
BritRail-passet finns i olika utföranden och den variant som var smidigast i det här fallet var Flexible. Två valfria resdagar under en 30-dagarsperiod och passet fungerar dessutom på expresstågen från flygplatserna, Heathrow Express i mitt fall. Däremot måste det lösas biljetter om man ska åka på Metrolinken i Manchester eller tunnelbanan i London. Tack och lov är lokalresorna inte särskilt dyra i dagens pundkurs, £2.40 för en T&R-biljett som räcker en hel dag på Metrolinken i Manchester ska jämföras med 20 spänn för en bussbiljett i Östersund som varar en timme eller en SMS-biljett hos SL som kostar 30 spänn för en timme.

Från Heathrow går det inga tåg till Manchester. Man måste först ta sig till Paddington med Heathrow Express, vilket tar en kvart (BritRail-passet fungerar som sagt här). Tågen mot nordväst (och Manchester) avgår sedan från Euston Train Station dit det går att ta sig på olika sätt. Jag valde den enkla vägen på till-resan, nämligen taxi som kostade cirka 130:-, cirka en kvarts åktur. Det betydligt smartare alternativet är att ta tunnelbanan, Hammersmith & Cityline förbinder Paddington med Euston Square (eller Kings Cross, varifrån jag själv åkte på hemresan), kostar runt femtiolappen och tar en kvart ungefär. Tågen till/från Manchester avgår var tjugonde minut och tar lite drygt två timmar, så att passa tågtider var inget jag behövde ägna någon energi på. Hur skönt som helst.

Alltså. Heathrow – Paddington – Euston – Manchester, vänd på det och du har en returresa. Dessutom är det välskyltat och är man inte läskunnig fungerar det alltid att fråga sig fram. Britterna är, i min mening, oftast väldigt tillmötesgående. Dölj inte att du är förstagångsbesökare om du är det (å andra sidan behöver man inte spela korkad turist heller…).

Att åka via London
Skälet att jag åkte via London var kort och gott att avgångarna passade bättre och att det tillsammans med priset på BritRail-passet vid stunden för min bokning faktiskt blev lägre än vad jag lyckades hitta till Manchester direkt. Dessutom såg jag en bra möjlighet att få ”tågluffa” lite i England och få lite fler upplevelser på köpet. Jag gör faktiskt gärna den resan en gång till om det behövs.

Matchpaket och hotell
Det som gör att resan stack iväg var såklart matchpaketet. Jag valde den lite enklare utvägen och hittade ett matchpaket hos BoxOffice. Boende på Ramada, mitt i Manchester vid Piccadilly Garden, samt matchbiljett för 3645:- är inte billigt, men väldigt smidigt. Dessutom åkte jag nu själv och enkelrumstillägget var på 800 spänn. Hutlöst. Det finns möjlighet att boka biljetter separat (hyra säsongkort via andra ombud exempelvis) och det är ett alternativ jag tänker titta på när jag åker nästa gång. Däremot blir det högsta betyg på leverans. Alla nödvändiga papper dök hem med DHL på ett par dagar och när jag kom till hotellet fanns matchbiljetterna till hands vid ankomst, ingen självklarhet fick jag höra både på hotellet och av andra på samma match. Dessutom råkade BoxOffice skicka mig en voucher för StadiumTour på Old Trafford. Ett felskick som jag fick behålla, det tackar jag givetvis lite extra för.

Kontentan så
Det går högst troligt att komma billigare undan, en fotbollsresa ska inte behöva gå på sjutusen spänn redan innan man åkt iväg. Matchbiljetter går att hitta separat och boka ett billigare hotell som möjligtvis inte ligger mitt i stan, billigare varianter finns dessutom betydligt närmare Old Trafford. Det kan troligtvis sänka konstnaden med en tusenlapp. Tåg och flyg är kanske svårt att boka i jättegod tid när matchdagar inte är helt spikade men å andra sidan blir själva resan inte särskilt dyr ändå har det visat sig. Tro det eller ej, men SAS är inte särskilt dyra om man kan tänka sig avgångar på lite andra tider än rusning. Det som möjligtvis drar iväg är extraanslutningar, som för min del då jag måste ta mig från Östersund.

Är man förstagångsresenär så rekommenderar jag varmt att slå till på något av matchpaketen som finns hos exempelvis Steve Perryman, BoxOffice eller något annat. Tips kan vara att utgå från Fotbollsresa.nu, som listar en hel hög av leverantörer i olika utföranden. Har man aldrig varit i stan så kan det också vara bekvämt med ett hotell i city istället för i någon avkrok på fel sida stan och fördelen är ju att man då kan fokusera på resan och överlåta bokning av hotell och biljett till folk som har det som arbete.

Så där, det var en hel drös med egna tankar och erfarenheter. Har du aldrig varit iväg men har i planeringen att granska nya Premier League-schemat som släpps i mitten på juni så kanske det här var till din hjälp.

19 – resan fram, tillbaka, upp och ner

jag själv — Thu, 26 May 2011 05:45:09 +0000

Östersund, lördagen den 21 maj 2011 klockan 07:34. Mot Östersund central. Mot Arlanda. Mot London Heathrow. Mot Manchester, via Paddington och Euston med tåg. Ligatitel 19 ska avnjutas på Old Trafford. I handbagaget (det enda jag släpar på) har jag pass, resehandlingar, kort, kläder, kamera och iPhone-laddare. Jag köper på mig Illustrerad Vetenskaps WorldWar2-specialmagasin. Fullt tillräckligt för tre dagars bortavaro och att enbart släpa på en väska visar sig vara ett enastående beslut.

Värt att notera 1: Att ta X2000 i förstaklass för en femtiolapp mer än boskapsvagnen är värt varenda öre. Frukost och kaffe ingår, plus wifi och tidningar. Bara detaljen kaffet gör ju femtiolappen som en bra investering. Jag förstår fortfarande inte, tittar folk ens på de här biljetterna när de bokar eller utgår de bara från att andraklass är billigare? De kan hur som helst fortsätta med det så kan jag fortsätta vräka mig i lugnets fina vagn.
Värt att notera 2: Fönsterplats på flyget. Alla dagar i veckan. Året runt.
Värt att notera 3: Att ta den ”krångliga vägen” via London var värt allt (icke)besvär. Alltid kul att se nya saker och att traincrossa England var ju en liten fånig upplevelse jag uppskattade. BritRail-passet var värt varenda öre.
Värt att notera 4: Att bo centralt på ett bra hotell ska inte underskattas. Att få tolfte våningen är en bonus.
Värt att notera 5: Även den här resan blev det nästan uteslutande italienska restauranger i Manchester. Det bästa av det bästa – engelsk fotboll och italiensk mat.

Värt att notera på hemvägen 1: Att sova på en bänk i SkyCity på Arlanda är något jag skulle kunna göra igen, men inte om jag inte måste. Jag har haft skönare nätter.
Värt att notera på hemvägen 2: 153 spänn för tågbiljetten från Arlanda C till Östersund gjorde SkyCity-bänken lite lite bekvämare trots allt.
Värt att notera på hemvägen 3: InterCity i boskapskupén utan strömuttag var som att skickas tillbaka till 1993.
Värt att notera på hemvägen 4: 153 spänn. Kom igen, det var nästan värt det, trots att iPhonen dog vid Minnesgärde. Det vill säga, 600 meter från Östersund central…

Jag återkommer med en sammanfattning av resan och hur jag tänkte, vad allt kostade och hela tjottablängen. Please hold.

Note to self, del 54

jag själv — Mon, 11 Apr 2011 04:45:33 +0000

Egen helg innebär makt över fjärrkontrollen, fri att zappa hur, när och mellan vilka kanaler jag vill, pasta med bacon två dagar på rad. Plus note to self-sessionerna, som avlöste varandra.

Om det är träning samma kväll, ät inte på egen hand upp en påse nötter på mindre än en timme. Ät den inte alls faktiskt. Även om det är fem timmar mellan.
Sossarnas nya frontmupp Juholt vill höja bensinskatten. Bra, då vet jag redan nu vad jag inte ska rösta på nästa gång. Skönt, lägger det åt sidan tillsvidare.
Ryanair är inte billigt. Det är inte dyrt heller, men framförallt inte billigt. Därför känns det tryggt att välja SAS och veta att man betalar på ett ungefär lika mycket.
En era är på väg att gå i graven. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till faktumet. Å ena handen är jag sjukt glad å annans vägnar, å andra handen så inser jag att jag själv borde ta tag i ungefär samma sak. Frågan är bara om jag vill. När jag vill. Hur jag vill. Om jag vill. Och varför.
Nästan på pricken tre tusen spänn för resan Östersund, Arlanda, London och Manchester och tillbaka. Med SAS och SJ. Det är inte särskilt farligt. Som sagt, Ryanair kan ta sin Rusta-sajt och hitta på något annat kul.
Östersund är inte stället att bo på om man ska ut i världen. Det blir dyrare, mer omständligt och tar längre tid.
Fyra timmar. Så länge satt jag i lördags och pusslade med tåg, flyg och mera tåg. Skissa & gissa. Papper och penna är the shit ibland. Jag har i alla fall bringat klarhet i de stora frågorna. Skönt.
Östersund är stället att bo på om man ska ha livskvalitet december till april. Den gångna vintern är den bästa hittills. Någonsin.
22 maj. Det ska bli en söndag att minnas.

Planering

Bakom kulisserna i Manchester

jag själv — Fri, 05 Nov 2010 08:02:48 +0000

Så, hur reste vi nu då? Jag tänkte dela med mig lite av de erfarenheter vi fick av helgen i England, då detta dels var den första fotbollsresan för mig och oss och även för att berätta lite om hur vi tänkt om och kring allt. Det kanske alltid underlättar för någon annan som planerar en liknande resa (och även som en minneslapp för mig själv…).

Vi bokade alltså ett paket via Steve Perryman Sport Travel och Tottenham kändes både pris- och attraktionsmässigt som ett bra val, med tanke på att de nästan nyss (slutet på juni när vi bokade) avslutat säsongen med att knipa en kvalplats till Champions League. Plus att jag faktiskt gillar Spurs. I paketet ingick matchbiljetter och hotell. Eftersom matchdag och tid inte var till hundra procent spikat när vi bokade bestämde vi oss för att lägga till en extranatt och således få en hel weekend. Och är man ute i god tid finns också chansen att hitta de bästa priserna på transport, vilket vi också gjorde.

Tåg T&R med SJ: Östersund – Arlanda – 910:- för två personer. Bokades 90 dagar innan av resa för bästa möjliga pris. InterCity nattåg ner, X2000 2:a klass hem.
Flyg T&R med SAS: Arlanda – Manchester – 3338:- för två personer. Bokades i juli. Ekonomiklass utan frukost, med en flygtid på två och en halv timme är knappast det ett krav. SAS höll förövrigt tiderna sjukt bra.
Steve Perryman-paket: ManU-Tottenham, Novotel Hotel tre nätter: 4245:-/person. Perfekt boende mitt i stan, nära till allt och mycket bra standard på rum, mat och övriga faciliteter.

Utresa
Avgång Östersund 20:52, ankomst Arlanda 03:40 (25 min efter tidtabell).
Avgång Arlanda 07:45, ankomst Manchester 09:15 (lokal tid)

Hemresa
Avgång Manchester 09:55 (lokal tid), ankomst Arlanda 13:15
Avgång Arlanda 16:18, ankomst Östersund 21:15.

Lokala transporter var inte heller särskilt dyrt. Från flygplatsen in till hotellet tog vi vad som visade sig vara en lokalbuss och efter en timmes snirklandes i varenda kvarter i södra Manchester klev vi tillslut av på Oxford Road, två minuters promenad från hotellet. Då hade vi dessutom hamnat mitt i ett begravningståg. £5,40 (11,20SEK stod pundet i ungefär) för två personer med en oplanerad sightseeing gjorde resan nästan skamligt billig. £3,80 per person betalade vi när vi åkte från city till flygplatsen, men då åkte vi tåg från Oxford Road vilket är en resa på knappa halvtimmen. Tågbiljetterna köps i automater utanför stationen. Rätt stor skillnad om man jämför med flygbussen från Arlanda till Stockholm City som kostar 110 spänn, Arlanda Express för 240 eller flygbussen från Frösön in till Östersund som kostar 75 spänn. Monopol is da shit, eller hur var det?

Att ta sig ut till Old Trafford från city är inte heller särskilt märkvärdigt. Vi tog Metrolink (spårvagn) från St. Peter’s Square Station, en minuts promenad från Novotel Hotel, och det gick på £4,80, tur och retur för två personer. Helt okej pris! Dock kan det vara bra att titta lite på klockan. Vår matchstart var 17:30 och vid 15-tiden var varenda spårvagn fullsmockad så tre tågset fick passera innan vi lyckades knöka oss in för en trång ståplats. 10-12 minuter tog själva resan, tågen rullar en gång var tionde minut ungefär och från Old Trafford Station är det fem-tio minuters promenad till arenan. Med andra ord, vill du absolut inte stressa så sikta på att bege sig ut redan vid 14-tiden, så hinns ett hyfsat sansat besök i officiella ManUnited-shoppen med också.

Men jösses, jag tror inte ens att mellandagsrean slår de folkmassorna som strömmade in och ut ur butiken. Djävul vad folk. Men också otroligt väloljat maskineri med kövakt som slussar kunderna rätt in till någon ledig kassa av de totalt fyrtiotalet som finns. Vi köade i 20 sekunder och då var affären ändå helt tjock med folk. Det var också signifikativt för hela arenan. Genomgod service, välskyltat och förhållandevis lätt att hitta (beroende på hur bra man läser skyltarna). Till och med toakön gick snabbt och jag hann utan problem att tömma 23-litaren i paus.

Old Trafford har förövrigt en alldeles enastående ljudbild. Nu satt vi på NorthWest Stand och således granne med den mer högljudda delen av klacken vilket givetvis bidrog, men när 75000 personer jublar vid mål så ryser man – och vrålar med. Det visade sig också att våra platser, som ni redan sett på bilderna, var helt enastående.

Slutsatsen är så här några dagar efteråt att Manchester är en trevlig stad, med bra utbud av mat, hotell, butiker och skön arkitektur – förutom ett fotbollslag och arena i absolut toppklass. En stad jag utan tvekan kommer att återvända till och då förmodligen i ett enda syfte, nämligen att återuppleva en helg som den vi hade nu.

Boka direkt – eller inte

jag själv — Thu, 24 Jun 2010 05:45:22 +0000

SJ säger att de billigaste biljetterna släpps tidigast 90 dagar innan avgång. SAS har de billigaste biljetterna senast (nåväl) 90 dagar innan avgång. Mitt försök att pussla ihop en tågresa med en flygresa havererade i stort sett innan den ens börjat. Kan man tänka sig, att ta tåget till Stockholm och boka mer än 90 dagar innan genererar dyrare biljett än vad det kostar att flyga från Stockholm Arlanda till Manchester.

3000 spänn för två pers, tur och retur Arlanda-Manchester.
4000 spänn för två pers, tur och retur med tåg Östersund-Stockholm.
Ännu mer för två pers, tur och retur med tåg Östersund-Arlanda. Som är en kortare resa.
Man borde således boka till Stockholm och hoppa av på Arlanda. För det lär ju knappast stå någon på perrongen och tvinga mig att fullfölja min resa.

SJ:s prismodeller vinner inga pris för sina modeller. Men jag ger inte upp. Jag fortsätter jaga, pussla och kasta ett och annat fult ord över ostrukturerade webbplaster som dessutom inte fungerar. Det enda jag inte gör är att slita mitt hår.

Det trimmade jag av häromdagen.

Ska vi sälja till Norge?

jag själv — Mon, 10 May 2010 09:51:14 +0000

Jag har som sagt premiäråkt tåg genom Dalsland och det var alltså en fånig liten barnsdröm som gick i uppfyllelse. Men jag menar, älskar man roadtrips så är ju det här något självklart. Nu har jag sett Brålanda både från marken, från luften och från rälsen och är därmed rätt nöjd. Men jag är även en smula besviken då mitt uttryck ”landskapet som gud glömde” inte visade sig vara helt taget ur luften. Det var till och med sämre än den obefintliga täckningen i Småland jag blev varse under mina rälsäventyr där förra sommaren. Plus rälsbussen i klassisk andra världskriget-anda.

Livet i exil blev därmed också ännu enklare (det har i och för sig aldrig varit särskilt svårt). Jag saknar inte Dal. Jag saknar inte ”Söker…”, ”Ingen service” eller ”Sidan kan inte visas” heller. Däremot vet jag att jag på toppen av Suljätten eller i en stuga i Tännäs, två tämligen avsides ställen i Jämtland respektive Härjedalen, kan kötta 3G i full sula. På tågstationen i Mellerud hade jag halvknackig EDGE, i Åmål två pinnar 3G och där emellan inget alls. Småland har alltså fått sig en värdig konkurrent i jakten på sämst mobiltäckning i Sverige, trots landets kanske vassaste operatör.

Vad tror ni Norge ger för Dalsland? Eller ska vi helt enkelt bara skänka tillbaka det?

Nu räknade jag inte vagnarna

jag själv — Mon, 10 May 2010 08:52:21 +0000

När jag var liten hände det allt som oftast att jag kutade ut på gräsmattan för att räkna vagnarna på tågen, där de susade förbi ett par hundra meter bort. Men att själv åka tåg genom Brålanda har jag aldrig gjort, fram tills igår. Ett sådant där fånigt litet historiskt ögonblick man ”väntat på ” i 20-25 år. Och det förevigades givetvis.

Hur många vagnar det var på tåget jag satt i? Inte den blekaste. Jag räknade aldrig.