Mid-season, dag efter match på regntugn plan och kroppen mår väl som den förtjänar, utöver krampsviterna i vaderna. Jag har en gångstil därefter efter minimal rehab efter knädebaclet i och mot Tandsbyn i slutet på maj. Plus träningsvärk från stortån upp till pungen samt armarna efter min suspekta överkroppsträning på gymmet i måndags. Nåväl, jag älskar ju faktiskt träningsvärk så jag ska inte klaga även om jag faktiskt helst varit utan knäsmärtan och ligamentskräpet där.

Veckans klantarsle – jag själv, som tidrapporterade några timmar försent och blev utan 25% av lönen den här månaden. Det blir å andra sidan bättre likviditet nästa månad och jag lär aldrig göra om det heller. Learning by doing (wrong), som jag brukar säga. Det har fungerat förut, lär fungera igen vad det lider.

Jag undrar fortfarande vad kollegorna som slirade in på gymmet i måndags gillade Der Sturm förresten. Men det är ju så, först till gymmet väljer musik.

Jösses vilken höst det verkar bli förresten. Förutom att Premier League-kanalen sänder 24/7 så släpps det ju osedvanligt många högintressanta spel, självfallet också till PS3:an, plus Playstation Move som presenterades på riktigt häromdagen. Ser onekligen lovande ut. Ska ta och sätta ihop en liten lista och presentera den här. Så, hur var det nu med lönen? +25% nästa månad? Jag är väl rädd för det…

Efter att ha haft träningsdvala sedan i princip början av maj, förutom en halvbra fotbollsträning som knappt räknas och drygt en halv välspelad match i slutet på maj där knät brakade ihop, så har jag varit skamligt lågpresterande i svettens tecken. I torsdags startade jag lugnt, fick blodsmak direkt och riktigt såg den långa vägen tillbaka. Igår höll jag låda på löpbandet i 35 minuter och tro på sjutton, det fungerade över förväntan. Visst är knät inte helt hundra (och det känns så här dagen efter) men nog går det att kuta på med monotona rörelser utan några större problem i 20-25 i alla fall. Inget mer invalido bastardo med andra ord, tre pass i veckan borde jag ju kunna ordna utan större problem. Så fort VM tar slut har jag ju hur mycket tid som helst. Jag börjar sakteligen vänja mig vid tanken på livet efter fyra matcher om dagen…

Drog en sväng på löpbandet, knät klarade tämligen lätt belastning men här lär det inte spelas fotboll på ett bra tag känns det som. Jävla tråkigt, jag börjar bli sugen igen. Men om man inte kan spela fotboll så får man titta. Nej, jag menar inte att åka till Brunflo och se bortamatchen idag utan jag tänkte på mer på den bokningsbekräftelse som jag fick i inkorgen igår.

I oktober blir det Manchester. United mot Spurs. Äntligen spikat, nu saknas bara finliret så vi syr ihop allt med flyg, anslutningståg, bil – och shopping minst några timmar. Om Mad får bestämma vill säga. Nästa på min egen inköpslista? Ingen aning, men jag har fått starka tips om regnkläder och paraply. Och det kan jag väl leva med i det här fallet.

Idag är det återigen, efter två tomma och innehållslösa kvällar, VM igen. Kvartsfinalerna drar igång.

I fredags hade jag bara än mer ont och med en gångstil därefter. Lindan satt hela dagen men åkte av när jag tillslut ramlade innanför dörren alldeles för sent, efter en hel kvälls Guitar Hero-spelande några kvarter sydväst om Drydenska Palatset. I lördags däremot kändes det mest bara tjockt. Inte någon nämnvärd smärta. Bara tjockt, Likadant igår.

Återstår att se hur det blir framöver. Nu när man äntligen kom hem till Östersund igen så vill man ju träna och spela matcher. Inte halta omkring och känna sig handikappad. Dessutom har ju Martin börjat trigga upp lite cykelturer också. Det är helt enkelt fel tid på året att dras med ett ont knä. Det är faktiskt alltid fel tid på året för att dras med ont knä.

Att somna på soffan någon timme efter ett träningspass är inte jätteovanligt. Det är lika skönt varje gång att känna hur den fysiska tröttheten tar överhand. Men varför inte bara göra sig klar för den riktiga sängen? Igår kväll slocknade jag på soffan framåt midnatt och vaknade till vid halv fyra, då jag gick upp och faktiskt dunsade ner i sängen. Den riktiga sängen. Resultatet? Oerhört skönt att somna på soffan, oerhört tröttsamt med falsksömn som också gav en förhållandevis seg arbetsdag.

Varje år vid den här tiden händer det något. Jag blir plötsligt inspirerad av saker som egentligen inte lockar nämnvärt mer än just en kort period i mars och april. Gatornas snötäcke börjar luckras upp, ljusare mornar och lite mildare luft – söders frestelser! Nu ska det inte misstolkas för jag är fortfarande ett offentliggjort fan av snö och kyla men lika mycket är jag för en riktig vår med påbörjan av takdropp senast i mitten på mars. I stan åker jag ändå inga skidor. I morse gick jag till jobbet och njöt av Bandit Rock i öronen, på lunchen spanade jag lite inspiration i några alldeles för dyra lyor både i Johanneberg och innanför vallgraven. Det är inget konstigt, samma visa varje år. Vårtecken? Kanske.

Dagens näst bästa; jag är införstådd att det kanske har spelats lite för mycket fotboll av medioker kvalitet det senaste. Kännetecken? Fotboll är inte särskilt jättekul just nu och de senaste passen har mest varit ett tvång för statistikens skull. Då ska man inte spela alls på ett tag. Ett break kanske rentav vore på sin plats.

Dagens bästa; förändringens vind skola blåsa genom Drydenska Palatset. Snart är det på riktigt. Storebror ska bara granska ändringarna så kör vi sen, right?

Jag tror Mac är rädd för att möta mig i Modern Warfare 2. På senare tid har det mest handlat om Special Ops och köra lag. I lördags ”somnade han” hemma i Castle McUrcus medan jag väntade hemma i mitt palats och idag var han online men icke kontaktbar. Jag vet att jag är bra men för hans skull borde han ju möta mig. Man utvecklas bättre när man möter de som är en aning vassare.

Ska man kanske avsiktligt stå över torsdagens inomhuspass? Jag kanske rent av behöver tänka på något annat än fotboll. Stanna hemma en kväll för en gångs skull. Det var ju dessutom jävligt längesedan jag spelade FIFA på PS3:an…

Jag funderar på om Mac faktiskt kanske var ärlig när han sa att han somnade bort från Modern Warfare. Fast… nej. Det kan omöjligt vara så.

Idag blev jag olidligt vandringssugen. Jag vet varför men tycker ändå det är lite tidigt. Vi har ju inte ens gjort en topptur än och jag har fortfarande två skiddagar kvar för att tangera förra årets åtta dagar.

Jo, jag tror nog faktiskt att Mac bangade. Fegade ur. Skakade av rädsla. Men den ärliga sanningen får vi nog aldrig reda på…

Åter till folksamlingen. Det var dock inte jag som var intresset i sig, även om man skulle kunna tro det. Men OS rullar ju på, ja ni vet och intresset för herrarnas 15km ikväll var stort och intresset blev givetvis inte mindre när jag sparkade igång SVT Play-appen i iPhonen och körde direktsändningen. I toppkvalitet. Utan lagg, utan problem. Det är därför jag älskar OS 2010, i synnerhet 2010 för det är ju så här mobila tjänster ska fungera när det är stora feta evenemang på obekväma tider när man inte riktigt kan sjunka ner i soffan hemma.

Återigen – jag är nog ändå lite kär i SVT Play-appen. De har liksom fattat grejen och jag är nästan beredd att förlåta er för allt skitsnack man öst ur sig för några år sedan. För om man tittar på en normal TV-vecka i Drydenska Palatset så är det faktiskt rätt mycket som går i public servicens anda. På Spåret och Skavlan varje fredag, Melodifestivalen när det beger sig, Sporten några gånger per vecka och så Play såklart, en av de bästa TV-tjänsterna på nätet som går att få tag på idag.

Gräset är grönare förresten. Veckans skönaste SMS kom från tränar-Martin som meddelade att konstgrästiderna är spikade. På måndag kutar vi ut på arenans gröna matta och kör ett pass. Det ska bli helt fantastiskt och innan dess ska jag bannemig ha fixat dojjorna med skovax. Det får bli ett lördagsprojekt.

Projekt förresten, Mac kom med ett väldigt intressant uppslag tidigare idag och till skillnad från våra tidigare spontana brainstormingsessioner av olika seriösa karaktär så kändes det här helt klart genomförbart och idéer och tankar har redan bollats några rundor. Mer arbete kommer. I grund och botten något vi brinner för. För då brinner det i knutarna. Eller något sådant halvordvitsigt.

Ordvits förresten. Kära hjärt-Arnes, jag brukar vanligtvis inte gå med i grupper på Facebook men här var det oundvikligt. ”Dagens ordvits” förtjänar ett besök innan läggdags och jag överdriver inte (vittnen finns) att jag grät av skratt igår och i förrgår kväll. Ni vet, så man inte kan prata. Helt jävla barockt roligt. Ett axplock och sedan kommer ni ha en helt fantastisk fredag!

Mitt hus brann ner igår, men idag brann det upp igen.

Rättelse från bageriet; det var inget varsel om blockad. Det var ett arsel av blockchoklad.

Han drack i smyg – han var hemlighetsfull.

- Hur hittade du till djuraffären?
- Jag bara gick runt hörnet zoolog den där.

Är du medlem? Då blir du ett fan här.

• Om Arsenal försökte gå på avslut även utanför straffområdet istället för att fjanta runt med bollen ända in på mållinjen så skulle man nog få bättre utdelning. I alla fall mot en bergväggsbacklinje som Chelseas idag.
• Jag hade glömt bort hur brutalt det kan kännas att få en boll på ”fel ställe”. Pungträff deluxe på kvällens träning och jag blev liggandes med illamående och svartnande ögon. Hugaligen, det var en riktig kvalitetsträff.
• Tre olika varianter på makaroner och bacon blev helgens matfavorit. Madde har inte varit hemma, det kanske märks?
• Drogba och Chech är två spelare som jag utan tvekan skulle vilja se i United. Om vi inte redan hade Rooney och van der Sar vill säga.
• Första rundan av årets Melodifestival var faktiskt riktigt usel. Jag har ju blivit lite av ett fan till tillställningen de två senaste åren men i lördags var det ett riktigt bottennapp, med Christine Meltzer som själva bottennappet av bottennappet.
• Glömde bort en maträtt jag fick i mig i lördags eftermiddag – spaghetti och korv. Det är alltid kul med omväxling.
• Allt i paketet är förresten kvar på rätt plats men jag skulle nog inte kalkylera med någon större barnproduktion framöver. Den drydianska pungseismografen kunde inte registrera så höga skalv ens.
• Är Mac på väg till den ljusa sidan. Eller nja, mörka blir det ju. Efter hans ständiga ölmässiga påhopp om ”Skogaholmslimpa på flaska” så lyckades jag pricka in tre-fyra olika sorters ”mainstream”-öl av den lite mörkare sorten i lördags, som alla uppskattades stort. Jag är imponerad. Över mig själv och mitt tålamod.
• Fyra riktigt heta spår, två av dem gick hela vägen och ett av spåren har valts. Det är inte alltid man kan välja och vraka.
• Dagens stora fråga: är det svårare att skrapa ihop 5500 kronor till en fotbollsresa än till en Turkiet-resa?

• Träningen sög valross… Nu är det verkligen ”slutet av januari”-ben, det vill säga trötta och sega sådana, plus att vi idag var sju (!) – SJU (!) – utespelare på plats. Bedrövligt. Trots det tycker man det är lika förbannat kul att jaga den där bollen. Klart intressant. Tre pass till i januari, sedan ska jag nog ta mig en förtjänt vila och avstå ett helt pass. Men jag har en storyboard i huvudet så jag lär förmodligen åka dit ändå, med nyladdat batteri i kameran. Träning alltså, fast på ett annat sätt.
• Stor dramatik i Castle McUrcus säger ryktet och SMS:et tidigare ikväll talade om en PS3:a som blivit blind. Hörselgångarna fungerar och hjärtat slår men syncentralen verkar det vara värre med. Eller så är det bara en nerv som gått sönder och måste bytas. Räddningsarbetet lades dock ner och kommer, så vitt ryktesspridaren berättar, fortsätta i morgon. Spänningen stiger och fortsättning följer…
• George Clooney har landat i Östersund för filminspelning. Egentligen borde man dra ut och smyga i skogarna, dessvärre har jag inte införskaffat ett riktigt ordentligt teleobjektiv. Än.
• Någon tyckte att det var en jättebra idé att ställa dörren till cykelförrådet på vid gavel. Det kan jag förstå, för det finns inga fina cyklar att stjäla där. Förutom min. Den stod kvar nu, men hey, det kanske den inte gör nästa gång varpå jag bara tänkte hälsa att man gott kan stänga dörren när man lämnar lokalen. Vad jag har hört så är det bara att göra motsatt förlopp mot när man öppnar den. Krävs tydligen också bara cirka 25 i IQ för ändamålet, ungefär vad som krävs för att skala en banan. Så, kan du skala en banan så finns det med andra ord hopp. Lycka till med träningen!
• Jag hittade riktigt en riktigt brutal reseanordnare häromdagen, som tar mig till ställen man kanske inte drar iväg till i vanliga fall. Skidåkning i Iran någon? Toppvandring upp på Kilimanjaro? Eller en bestigning av Cotopaxi i Ecuador, nästan sextusen meter högt? Efter det sedan länge planerade men ännu inte bokade Old Trafford-besöket hamnar definitivt någon av Pathfinders resmål på önskelistan. En aning kontrastrikt mot en cityweekend i Bonn eller strandsemester på Mallis.