daniel rydén • helt äkta » vandring

Över daggstänkta berg

jag själv — Sat, 07 Aug 2010 07:44:02 +0000

Efter åtta år av klassiskt turistande i Österund och nära omnejd kände jag att det var dags för något nytt. Jamtli, Sommarhagen, Arctura, nja. Nu måste det hända något annat. När jag dessutom lyckades lägga beslag på Facebookbilen så var det inget snack. Nu skulle päronen (plus väninna till mor) få se delar av Jämtland de aldrig tidigare sett. Eftersom jag själv är rätt grön på det här med vandring och i princip bara gjort två dagsturer så kände jag att Suljätten borde vara en lämplig uppgift. På söndagens morgon stack vi iväg. Vi fyllde Tiguanen med passagerare, fika och glada humör och stack iväg västerut på E14. Mot Kallsjön och en liten grusväg mot parkeringen och tre kilometers vandring mot toppen.

Det här är historien om vad som hände sedan (plus bonustrippen till Ristafallet – lite klassisk turism måste man ändå få med), söndagen den 1 augusti. När Yran tystnat och staden låg öde. Och vi själva drog djupa andetag av den friska fjälluften, med utsikt mot Kallsjön, Skäckerfjällen och Åre. Mäktigt!

Living on the edge

jag själv — Fri, 25 Jun 2010 09:36:41 +0000

Jag tar ingen semester. Den dumpas och jag kommer högst sannolikt att jobba hela sommaren. Det blir lätt så om man varit ledig lite för länge andra delar av året. Men jag klagar inte. Jag har fått min dos och jag vet å andra sidan vad som väntar i höst.

Igår eftermiddag satt jag och e-postväxlade med Tomas på StevePerryman här i stan. Det gick nämligen upp för mig att det där inte är det billigaste, men smidigaste sättet att få två matchbiljetter på. Visst kan man bli medlem i supportergrupper för flera hundra om året för att då vara med i utlottning av biljetter. Känns inte helt aktuellt. Och hur man än vrider och vänder på det så kommer en resa över helgen till Manchester gå lös på ett dussintal tusenlappar och lite till. Men jag är beredd. Laddad. Förberedd. Mentalt i alla fall.

Kul artikel på DN.se idag där svenskarnas turistvanor deklareras.

– Det visade sig att när man till exempel åkte till Åre under sommaren så räknades en promenad till torget och en lift upp på Åreskutan som ”living on the edge”, ett äventyr som måste belönas med en dubbel espresso efteråt.

I min värld, just nu, existerar inga resor till solen där man sonika åker 300 mil för att lägga sig på en strand och dricka öl och drinkar tjugofyra sju. Känns helt enkelt omotiverat och förmodligen skulle jag nog brytas ner av tristess efter ett par timmar. Jag vill åka till ställen för upplevelsernas skull. Jag vill ta bilen ner genom Europa, dra på fotbollsresor till England, åka norrut och uppleva våra egna fjäll. För att uppleva. Ska man lägga sig på stranden kan man lika gärna åka till Ursands camping. Själv väljer jag living on the edge. På toppen av Åreskutan. Med en dubbel espresso som belöning. Eller hur var det nu?

Var ligger den ärliga sanningen?

jag själv — Mon, 15 Mar 2010 22:48:50 +0000

Vanligtvis brukar det ju vara en befrielse att komma hem från veckans första arbetsdag, att slå sig ner i soffan och inte göra så mycket mer efter en lång och never-ending-jobbdag. Fast idag blev det mer tvärtom. Ju mer bort från jobbet jag var, desto mer gick saker och ting käpprätt åt Sherwoodskogen. Det var till och med ett kräkpass på Arenan idag. ”Ojdå, nu slog han en passning ämnad för mig” varpå jag står och ser hur bollen rullar förbi innan jag börjar springa med tafatta ben. Fotboll blir inte särskilt roligt då, när huvudet hela tiden ligger ett par tiondelar efter.

Jag tror Mac är rädd för att möta mig i Modern Warfare 2. På senare tid har det mest handlat om Special Ops och köra lag. I lördags ”somnade han” hemma i Castle McUrcus medan jag väntade hemma i mitt palats och idag var han online men icke kontaktbar. Jag vet att jag är bra men för hans skull borde han ju möta mig. Man utvecklas bättre när man möter de som är en aning vassare.

Ska man kanske avsiktligt stå över torsdagens inomhuspass? Jag kanske rent av behöver tänka på något annat än fotboll. Stanna hemma en kväll för en gångs skull. Det var ju dessutom jävligt längesedan jag spelade FIFA på PS3:an…

Jag funderar på om Mac faktiskt kanske var ärlig när han sa att han somnade bort från Modern Warfare. Fast… nej. Det kan omöjligt vara så.

Idag blev jag olidligt vandringssugen. Jag vet varför men tycker ändå det är lite tidigt. Vi har ju inte ens gjort en topptur än och jag har fortfarande två skiddagar kvar för att tangera förra årets åtta dagar.

Jo, jag tror nog faktiskt att Mac bangade. Fegade ur. Skakade av rädsla. Men den ärliga sanningen får vi nog aldrig reda på…

Iran, Kilmanjaro eller Ecuador?

jag själv — Tue, 26 Jan 2010 01:01:22 +0000

En summering av dagens happenings i korthet;

Träningen sög valross… Nu är det verkligen ”slutet av januari”-ben, det vill säga trötta och sega sådana, plus att vi idag var sju (!) – SJU (!) – utespelare på plats. Bedrövligt. Trots det tycker man det är lika förbannat kul att jaga den där bollen. Klart intressant. Tre pass till i januari, sedan ska jag nog ta mig en förtjänt vila och avstå ett helt pass. Men jag har en storyboard i huvudet så jag lär förmodligen åka dit ändå, med nyladdat batteri i kameran. Träning alltså, fast på ett annat sätt.
Stor dramatik i Castle McUrcus säger ryktet och SMS:et tidigare ikväll talade om en PS3:a som blivit blind. Hörselgångarna fungerar och hjärtat slår men syncentralen verkar det vara värre med. Eller så är det bara en nerv som gått sönder och måste bytas. Räddningsarbetet lades dock ner och kommer, så vitt ryktesspridaren berättar, fortsätta i morgon. Spänningen stiger och fortsättning följer…
George Clooney har landat i Östersund för filminspelning. Egentligen borde man dra ut och smyga i skogarna, dessvärre har jag inte införskaffat ett riktigt ordentligt teleobjektiv. Än.
Någon tyckte att det var en jättebra idé att ställa dörren till cykelförrådet på vid gavel. Det kan jag förstå, för det finns inga fina cyklar att stjäla där. Förutom min. Den stod kvar nu, men hey, det kanske den inte gör nästa gång varpå jag bara tänkte hälsa att man gott kan stänga dörren när man lämnar lokalen. Vad jag har hört så är det bara att göra motsatt förlopp mot när man öppnar den. Krävs tydligen också bara cirka 25 i IQ för ändamålet, ungefär vad som krävs för att skala en banan. Så, kan du skala en banan så finns det med andra ord hopp. Lycka till med träningen!
Jag hittade riktigt en riktigt brutal reseanordnare häromdagen, som tar mig till ställen man kanske inte drar iväg till i vanliga fall. Skidåkning i Iran någon? Toppvandring upp på Kilimanjaro? Eller en bestigning av Cotopaxi i Ecuador, nästan sextusen meter högt? Efter det sedan länge planerade men ännu inte bokade Old Trafford-besöket hamnar definitivt någon av Pathfinders resmål på önskelistan. En aning kontrastrikt mot en cityweekend i Bonn eller strandsemester på Mallis.

Magiskt på Hottögsfjället

jag själv — Mon, 09 Nov 2009 00:34:10 +0000

Så då. Efter att en intensiv vecka just gått till ända så fick jag då några minuter över att få till de sista bilderna från förra helgens magiska vandring på Hottögsfjället. Jag tänker inte skriva så mycket, bilderna får tala för sig själva och de ligger i kronologisk ordning. Magiskt var ordet. Magiskt är ordet. Magiskt kommer ordet alltid att vara.

Vad är fredagsmys?

jag själv — Fri, 06 Nov 2009 01:56:27 +0000

Efter lördagens vandring så fick jag en gigantisk mängd bilder att redigera och det var väldigt längesedan det hände. Därför dröjer det lite innan det dyker upp material här. Men det kommer att göra det. Snart. Håll ut.

Dagens skörd i happenings då? Tja, jobb följt av lite fritid för en gångs skull, följt av ett sent innebandypass. Följt av jobb såklart, eftersom jag helt missat en liten detalj i en av trycksakerna. Det var bara att sätta sig ner och göra det. Dessutom inga problem, risken med sena träningspass är ju att man inte somnar på ett tag sen. Fredagsmys i morgon? Ja, om ”somna på soffan” också räknas så…

Ingen snö? Då letar man

jag själv — Wed, 14 Oct 2009 13:48:12 +0000

Det föll ju säkerligen en deci snö inne i Östersund i veckan och desto mer ute på obygden. Bortåt fjällen ännu mer såklart. I fredags kväll ringde så Martin och frågade hur sugen jag var på fjällvandring. Vilken jävla fråga.

Lördag morgon drar vi från Östersund. Nollgradigt, begynnande kalasväder och brandgula färger runtomkring oss. Mot Järpen, Kall och Suljätten. Som vanligt är vyerna bedårande och man tröttnar liksom aldrig på att åka förbi Mattmars kyrka och snegla (dvs, stanna, parkera och dregla) åt sydväst. Mäktigt.

Suljätten, med sin speciella form av en näsa, var alltså målet för vandringen och nog för att vi anade snöunderlag så blev det nog mer än vad vi spekulerat i. Närmast två-tre decimeter bland träden och ännu mer ovan trädgränsen. Och när Martin, som är typ sju meter lång, sjunker ner till midjan så väljer jag en annan väg.

Hur läget på toppen var? Gigantiskt. Sånt man aldrig får nog av. Att i en 360°-vy blicka ut över Åremassivet, Kallsjön och Skäckerfjällen i väster är mäktigt. Alla dagar i veckan. Året runt. Inklusive på julafton och midsommar.

Merläsning: