Mindre träna. Mer spela.

Det gör ont. Konstant. Och det är inte så himla roligt som det låter (om det nu ens låter roligt). Det hela började för två veckor sedan då jag var ute på mitt första träningspass sedan mitten av juli (ja, jag vet att det var ett tag sedan). Small till i knät efter fyra kilometer så de sju sista sprang jag med konstant värk. Osmart? En aning. Så igår var det dags igen. Efter fyra kilometer började det växa fram en konstant värk återigen och den här gången fick min tjurskallighet ge vika. Det blev en genväg hem (jag vek faktiskt av från Genvägen…) och nu sitter man här och funderar ut ett tjuvknep på träningsmöjligheter. Simma sa någon. Det var ju också ett tag sedan så det ska jag fundera vidare på.

I brist på annat får det väl bli PS2, precis som Apan nedan. Han vet minsann hur man ska roa sig, även om det blir jag som lägger beslag på handkontrollen. Förhoppningsvis blir det några nya omgångar framöver när man äntligen får lite mänskligt motstånd att spela mot. Återstår bara att se om farbror Mac är så sugen på European Assault efter mina utklassningsrundor i våras…

Östersund är vackert just nu. Nästan osannolikt vackert och i rådande skick får stan gärna fortsätta att vara, i alla fall ett tag till. Måste försöka ta mig ut på en fotosession innan alla färger ligger på marken. Fortsättning följer…

Apan goes PS2

Föregående inläggMot sydligare breddgrader
Nästa inläggBotmedel? Träning!
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.