En dag för trashcan

Den här tisdagen kommer jag att kasta i papperskorgen när den passerar onsdag om en liten stund. Man ska förvisso vara glad för alla dagar men man måste också ha dåliga dagar för att uppskatta de riktigt bra dagarna. Den här dagen var lottad att bli usel, från början till slut. Nästan i alla fall.

En riktigt bedrövlig jobbdag med skitcase avslutades med att jag tog emot en utskällning av en kund, vars problem helt och hållet var självförvållat. Otacksamt? En aning, men med mitt nya motto som infördes så sent som igår så gjorde jag mitt bästa för att bara låta det rinna av mig. Jag kan helt enkelt inte ta ansvar för andras problem av den karaktären. Det handlar bara om att jag inte riktigt tagit till mig det tidigare, vilket i sin tur resulterat i åt helvetes för mycket energi på helt fel saker. Typ. Hur som helst, avrinnandet fungerade rätt bra faktiskt. Värre skulle det bli…

Bortamatch nästa. Egentligen borde jag kunna sansa mig en aning men när man får en välriktad eftersläng med dobbarna före så blir i alla fall jag förbannad. Dessutom kom sparken från en spelare vars metoder sedan tidigare är kända och det var väl troligtvis ett kamouflage i försök att dölja bristen på övrigt fotbollskunnande (hans helt missriktade gnäll senare i matchen blottade dock just det, vilket fick mig att skratta diaboliskt inombords). Nåväl, mitt tålamod tog slut och kanske var jag lite väl tydlig med det så det gula kortet förtjänade jag. Det var nästan värt det. Att domaren resterande del av matchen höll mig under uppsikt gjorde knappast saken bättre och utrymmet krympte minst sagt. Jag var dessutom ensam på plan om att inte få skrika ut ett välriktat “helvete”, som när hörnan gick åt skogen (minst sagt). I övrigt flödade svordomarna från alla håll och kanter till en tillsynes ointresserad och stendöv man i gul dress och visselpipa.

Well, torsk med 0-4 och det går väl inte skylla på något. Vi förtjänade inte att vinna även om halva de siffrorna mer hade skvallrat om matchbilden. Sedan hade jag ju inte direkt blivit mer ledsen om min nick i stolpen gått in i stället för ut…

Så, hur tröstar man sig? Scrubs. Alltid, och man blir alltid på bra humör efter ett avsnitt oavsett hur crappy dagen varit fram tills dess. Två-tre säsonger på DVD är lockande, sedan är det bara att sjunka ner i soffan. M-nedräkningen rullar…

Fotboll

Föregående inläggStatistiken ljuger
Nästa inläggOnsdag & augusti – hit me!
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.