Tänk vad papper som man omsätter egentligen. Ikväll fick jag en riktig energikick och bestämde mig sonika för att leta reda på ett gäng nödvändiga papper. Resultatet av denna pappers-reunion blev en stor bunt som ska passera dokumentförstörarens vassa eggar och en mindre bunt som omgående landade i den vanliga papperskorgen. Bara några få ark kom till någon nytta, typ fyra eller något sådant. Att fler papper inte kan skickas elektroniskt är skrämmande. Jag menar, ett e-leg (som bank-id) borde ju kunna lösa de flesta identifieringsfrågetecken som krävs från diverse myndigheter och företag. Jag menar, kan man e-deklarera så borde man väl kunna göra fler ärenden med tangentbordet. Men men, så fort något inte är på papper så är det inte äkta. Jag gissar att det är som onkel Mac brukar säga;
Ehum, Rydén. Du är några år före din tid. Det är fortfarande många som inte vet vad e-post är…
Så sant men ändå. 2007!? Jag kommer förresten ihåg ett besök på en av Östersunds kommun alla avdelningar för inte så länge sedan. Jag hade vägarna förbi och då jag inte fått svar på mitt e-brev till berörd person gjorde jag sonika ett IRL-besök* på mannens kontor. Jag påpekade att jag inte fått något svar på mitt mail, varpå han börjar leta – i en pappershög. Han skrev alltså ut alla mail han fick. Hej och hå, 2006 (som det var vid det aktuella tillfället). Men det är väl som man säger, Östersund – miljöstaden…
Jag stötte på fler nostalgiska saker i dessa högar av papper som sträckte sig ett knappt år tillbaka. Åre-Åre-Åre-Breda-Breda-Breda var med på ett hörn. Min kärlek-vid-första-ögonkastet-etta på Frösön jag hittade förra hösten (men som inte blev min) låg också i gömmorna. Sedan fick jag en tillsägelse av självaste syster…
äsch, lämna det bakomflutna före dig.
Jag förstod inte riktigt vad hon menade, men det lät nästan klokt. Något hon måste ärvt från mig…
* IRL = in real life