Efter att ha levt ett långt och lyckligt liv i vänsterns tecken så verkar det vara maktskifte på gång. Igår talade högern – återigen – tydligt om vad man tycker om de 27 första åren av förtryckarregim där vänstern regerat, dominerat och hänsyslöst plockat uppmärksamheten…
Jodå, det har faktiskt hänt flera gånger det här året att högern har gjort små inflikar av maktberoende. Att det skulle bli något bestående är dock föga troligt för hur många mål jag än må sätta med högerfoten så kommer ändå vänsterdojjan vara den som de utsökta smörpassen och millimeterprecisa djupledsbollarna kommer från. Fråga bara Gabbe. Och Ola. Och… ja, listan kan göras lång.
Igår var det förresten en publikrik match. På slänten ovanför Bleckåsvallen var kossorna (skratta inte…) utspridda när vi kom dit. När matchen väl drog igång hade de samlats på ena hörnet av slänten. Ungefär som att de visste att det skulle bjudas på fotboll i toppkvalitet och ville samla gänget. Och givetvis bjöd vi på en toppuppvisning. 7-0 skämtar man inte bort bara sådär.
Förövrigt så är jag kär i träningsvärk men det är dock inte särskilt praktiskt när man har tvättid fyra våningar ner och det inte finns hiss…